Lönesamtal och stolt flumpedagog

Jaha, då var lönen satt då. Inte för att jag är direkt missnöjd med utfallet, inte i förhållande till vad som delas ut, men i förhållande till andra yrken eller lärare i andra länder då blir det lite annat... Men det var inte rikedom som lockade in mig i skolan.
En sak som dock stör mig när man talar om löner och framförallt om individuella löner och som jag inte kan se logiken i, är argumentet att "X har jobbat i Stockholm, därför ligger X så pass högt i lön!".
Jaha, OCH? Jämför det med Y som har jobbat i t ex Grums och söker sig till Eskilstuna, skulle det i så fall leda till en lägre lön eftersom lönerna är lägre där?
Eller om Z är en lärare från Turkiet som får jobb här, skulle Z bara erbjudas 1100 Euro (vilket är en rimlig lön i Turkiet) eftersom han hade lägre lön förut?

Att lönerna i Stockholm är högre beror ju på att kostnadsläget och konkurrensen är högre där, det följer väl ändå inte med till Eskilstuna? Om jag skulle välja att t ex söka jobb i Kramfors, inte skulle jag förvänta mig en lön baserad på kostnadsläget i Eskilstuna, utan skulle få ta det man erbjöd utifrån deras kostnadsläge och löneläge. T ex så kan jag bo mycket billigare och en lägre lön kanske räcker längre, så även om man köper hus i Eskilstuna jämfört med att köpa det i Lidingö.
Själv flyttade jag 1998 från en låglönekommun (Sundsvall) till en med lite högre löner, (Eskilstuna) men inte blev jag missgynnad av det...tvärtom steg lönen med mer än 1500 spänn eftersom det var ett högre löneläge här.
Så...logiken haltar eller?
Jag är medveten om att det på lång sikt gynnar mig eftersom det (förhoppningsvis) hjälper till att pressa upp min egen lön. Men ändå stör det mig lite... i alla fall som princip!

För övrigt var det ett kort program från UR på P2 och P3 igår och idag. Det handlade om vår skola, vårt arbetslag och vårt arbete med musikalen Crossroads, men även arbetet med internationella frågor, tema och barnkonventionen och utmaningen som ledde till insamlingen av nästan 20 000 i höstas. Vi diskuterade bland annat betygssättning av tema och projekt. Det har jag tidigare skrivit om; att om att allt kanske inte ska betygssättas men ska värdesättas desto oftare. I programmet så kunde jag inte låta blir att flika in: "Om det vi sysslar med är flum, då är jag stolt flumpedagogog". Det står jag för...!
Programmet går att lyssna på via webben :
http://www.ur.se/ur.se/templates/MediaPage.aspx?id=16354&uri=http://www.ur.se/id/150368&cmd=viewseriesdetails&content=center

Ha det...och glad påsk!/Janne

Temaveckor

Vi har haft fullt upp i snart två veckor (efter två veckor med fullt upp för musikalen...) med vårt temaarbete - Hållbar utveckling.
Många intressanta uppgifter, teater, filmer, besök och samtal. Eleverna ska presentera sin handlingsplan i morgon (torsdag). Det har varit intressant att ha tvärgrupper med olika åldrar och klasser i mindre grupper och helt nya "klasser". Många elever som annars inte syns har visat nya sidor och de verkar lära sig mycket. Dessutom är det kul när "små" sjuor läxar upp slöa nior...

Det är positivt att vara två vuxna i klassrummet så gott som hela tiden och att hela arbetslaget har samma arbetsuppgifter. Vi får bättre gemenskap på köpet. Fast i längden så måste man ha lite egen tid för reflektion och arbete så man kan nog inte köra så här hela tiden, men lite oftare i alla fall vore bra. Eleverna har lektioner mellan 08.30 och 14.00. Vi samtalar om dagen mellan 14 och 15 varje dag. Bara en sån sak...! När hinner man med det annars?

Hela vårt arbete har varit en positiv upplevelse tycker jag.
Läs och se mer:
http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.49685
http://www.folket.se/link.php?id=244966&from=article&t=3563671830
http://svtplay.se/v/1491318/storsatsning_pa_miljofragor
http://svtplay.se/v/1496695/elevernas_miljokamp_fortsatter

the end

Jaha, då var det över...alltså med musikalen Crossroads.
Efter 11 föreställningar och en sammanlagd publik på omkring 5000, nu blir det inget mer. Det har varit häftigt att genomföra en sådan sak. Jag minns vilka svårigheter vi stod inför i början då ett manus och en gemensam linje kändes mycket avlägsna. Men det har tagit sig och redan i Turkiet i höstas såg man att det var början på något bra. De föreställningar vi hade i Sverige och Norge förra veckan blev mycket lyckade.
Alla de elever som deltagit har verkligen lyft sig och att se ungdomar från olika kulturer med olika språk knyta kontakter, samarbeta och bli vänner känns bra. Det har inte varit många konflikter eller motsättningar, mest glada miner trots att de slitit hårt många gånger med repetitioner och uppträdanden. Alla var amatörer från början men blev nästan som proffs till slut.
Vi skämtade lite och tänkte att nästa projekt kan ju vara nåt enkelt som en långfilm eller en dokusåpa. Har man genomfört ett projekt med så många olika länder, människor, viljor och språk och med ett så pass stort arrangemang så känns det mesta vi ger oss in på enkelt...:-)

Det var många tårar och kramar vid avskedet i Grimstad i lördags morse. Utbyte av mailadresser och MSN. Internet kortar av avstånden en hel del...
Vi hade en lång bussresa innan vi var hemma. Det tog mer än elva timmar. Fast det gick ganska bra det också. Själv satt jag och skrev underlag för utvecklingssamtal i bussen. Härligt med Laptop...

Apropå Grimstad, verkar trevligt i Norge. Skolorna är inte så himla stora och lärarna har förhållandevis bra betalt. Visst är det dyrt att leva där, men förutsättningarna i skolan verkar bra. Man kanske ska söka jobb där...

Crossroads

Tiden går fort...
...Nu är det dags för det vi sett fram emot i mer än två år - musikalen spelas upp i Eskilstuna.
I morgon tisdag klockan 18.30 är det kvällsföreställning, det är då det gäller... Även om de två föreställningarna för skolan är viktiga de också. Det var så himla bra i Schweiz och jag hoppas det blir ännu bättre nu.

Arbetet har gått bra, även om det är rejält med arbete innan man kan ta emot gästerna.
Förra veckan var hektisk, så även helgen som nyss var. Gästerna kom i lördags och söndags.
I går, söndag, började vi repetera i konserthallen och det har fortsatt idag.

Inför en sån här grej ska det inte bara fixas med mat, husrum, värdfamiljer och repetitionslokaler. Nej, allt från ljus, ljud, instrument till kaffe och kaka, middagar, kvällsaktiviteter och telefonlistor, busskort och logistik. Massor helt enkelt. Det är lättare att åka iväg och vara gäst :-)

I går var vi ute och åt på restaurang och åt middag tillsammans vi lärare, eleverna spelade bowling. Idag är vissa elever på kinarestauranmg och vi andra har vilokväll. I morgon är det avslutningsmiddag efter föreställningen (som ocks åska ordnas...). Efter det åker vi till Norge på onsdag morgon.

I vår föreställning har vi elever från skolans invandrarklass med som statister. Det är himla kul att de ville vara med. De deltar med stor iver och vilja. Det känns som om vi inte bara sjunger och agerar omkring mångfald och integration, vi utövar det också. I gruppen av nationaliteter är normmän eller svenskar lika exotiska som turkar, thailändare, libaneser eller somalier.
Ingen är i majoritet eller har tolkningsföreträde. De är alla ungdomar med ett gemensamt mål - en musikal.
Slutsats: Om man vill arbeta med integration, spela teater tillsammans...
Vi har redan sett nya möjligheter för samarbete med invandrarklassen längre fram. Vi kan ju göra kul saker som inte bara ger kunskap, utan som även skapar kontakt mellen de nya och de "gamla" svenska ungdomarna. Ska bli intressant att följa. MEr om detta längre fram.

Läs mer om musikalen i måndagens Folket:
http://www.folket.se/link.php?id=243586&from=article&t=1525048305
Ha det/Janne

Till David K och din Facebook-grupp. Jag har kollat och det verkar intressant, men jag funderar ännu på hur jag ställer mig till idén. Vet inte riktigt, men det tar väl ett tag att smälta er idé om nytt skolämne. Jag vill att dessa frågor ska vara en normal del av vardagen i skolan redan nu, vilket de på flera sätt är i mitt arbetslag. Vi använder samtalet och gruppen för att utveckla förmågor och relationer. Det kan man göra inom befintliga ramar också, om man vill... Återkommer till dig! /Janne

hemma från jobbet

Hemma idag också. Dottern sjuk i två dagar.
Bra påminnelse om att man inte alls är oersättlig...
Det gör inte så himla mycket om man inte släpar sig dit varje dag.
Om en klass råkar missa en lektion idag, eller att de istället får räkna matte med en vikarie, är inget stort problem på lång sikt. Det är inte jag som är det viktiga, det är undervisningen. Fast problemet är ju detta med vikarier.

Ibland sätter lärare sig själv lite för mycket i centrum.
Man kan inte vara borta eftersom man har så "viktiga lektioner".
Om man t ex får möjlighet om att göra andra (viktiga) arbetsuppgifter en vecka med vikarie i klasserna (som att planera en temavecka) är det vettigt att tacka nej med argument att man har sååååå viktiga lektioner? Nej, ingen lärare är så viktig.
Det är viktigt att eleverna får sina lektioner och att arbetet utförs, men måste det vara DU hela tiden? Nej, det kan vara någon annan. Alla arbeten som ska utföras är viktiga och ibland måste man prioritera. Ibland är helheten viktigare än detaljerna...
/Janne

För övrigt anser jag att Davis Cup mot Israel borde ställas in! Stoppa matchen!

Kamratförhör

Håller på och testar lite nya (?) sätt att arbeta med redovisning av kunskaper.
Redan förra året så hade jag grupp-tenta på arbetsområdet Vår kommun med positivt resultat. Eleverna fick ett stort pappersark, tuschpennor och ett gäng frågor. Tillsammans skulle de sedan besvara dem. När de ansåg sig klara bytte man färg och kompletterade och rättade till alla brister med hjälp av boken och anteckningarna.
Det var kul och eleverna lärde sig mer på det än om jag låtit dem bara svara på frågorna.
I två andra grupper har vi arbetat med kartövningar i veckan och där förhör eleverna varandra och rapporterar till mig. Fungerar bra. Spelar det roll om Nisse har 17, 18 eller 19 av 20 utvalda länder istället för 20? Nä, inte som jag ser det.
Min sjua ska få ha grupp-tenta i religion nu om några veckor. Vi arbetar med jägare, samlare, fiskares religioner med skyddsandar, rådare, shamaner och djurandar. De får provet två och två och ska göra precis som de som hade Vår kommun. Vi får se hur det går, men jag vill att de ska träna ansvar också inte bara fakta...
Jag har även funderat på att låta elever göra fusklappar inför prov och sedan ställa in provet... Kanske svårt i sjuan, men senare. Genom att se vad de "fuskat fram" får man nog en bra uppfattning om vad de tycker är viktigt... Återkommer till det! /Ha det! JANNE

Blodad tand?

Jaha, det gick nog ganska bra i söndags.
Det var roligt, även om jag blev lite förvirrad av att inte riktigt veta innan vad de egentligen förväntade sig av mig. Dessutom var de som skulle lyssna äldre än jag trott. Men det gick nog (?) bra. Fick ett uppskattande sms efteråt iaf.
Jag pratade om mina erfarenheter av samtal och samlevnadsundervisning och de fick testa några grejer och se lite autentiska elevfrågor som jag sparat. Vi läste bland annat en i mina ögon ganska dum insändare ur DN som vill undanta alla från sexundervisning (som om det är så vi arbetar...). Jag tänkte att om de ska ut och snacka samlevnad med ungdomar så kan det vara bra att ha argument om varför det är bra och om hur man ska eller bör göra.
Något som verkligen fick mig att haja till var det jag fick höra i det samtalet. En kille berättade att han haft ett riktigt "pervo" under samlevnadsundervisningen. Han hade tagit med sig "kroppsvätskor" och visat upp. En annan fick skriva uppsats på det inte så lite privata temat: Så vill jag bli av med oskulden! Jag bävar, är det så det går till?
Visst kunde man i sin oerfarna välvilja när man var ny lärare ha svårt att sätta gränsen mellan personligt och privat, men inte så grovt. Vad ska vi tvinga eleverna till att dela med sig av?
Ska ens högst personliga tankar om första samlaget betygssättas? Hemska tanke!

Hur som helst, kul att göra nåt annat med en annan publik (som är intresserad och smart...) och jag gör det gärna fler gånger.
/Ha det!

Första uppdraget

Jag har sedan ett tag tillbaka funderat på om man skulle kunna ha något att ge som föreläsare. Kanske för att vi i arbetslaget har haft ett mycket lyckat utvecklingsarbete under åren. Tack vare det har ju mina egna idéer och metoder inom undervisning mognat och liksom hittat form. Jag tror verkligen på den kunskapssyn och det arbetssätt som vi tillämpar, kanske mest på tänket omkring ämnesval och metod. Skulle man kunna dela med sig av det?
Ofta hör man talas om skolor som skulle behöva komma igång med förändringsarbete, skolor där gamla ramar och gammalt tänk fortfarande regerar. Skulle man kunna bidra till den förärdringen har jag alltså funderat, men det har aldrig varit tal om att göra något utanför skolan. Förrän nu, men inte som jag själv tänkt mig.
En gammal elev tog i veckan kontakt och undrade om jag kunde komma och föreläsa för en grupp blivande handledare inom ett samlevnadsprojekt inom Rädda barnen. Han gick i en av mina klasser där vi hade ett större sex och samlevnadstema. (Roligt att bli ihågkommen.)
Så nu går jag och slipar på vad vi ska göra och vad jag ska prata om. Det blir inte, min vana trogen, en envägskommunikation där jag föreläser och ger "facit". Nej, istället ska jag arbeta med gruppövningar och skapa utrymme för diskussion och tankar hos dem som de sedan har nytta av. Lite som vi jobbar med eleverna faktiskt. Det ska bli av nu på söndag. /Janne

lärande/didaktik

Läste på Tomas Kroksmarks blogg, angående didaktik, att Kierkegaard lär ha sagt:
"om man ska föra någon från en punkt till en annan,
då bör man starta där personen befinner sig."

Det skapade bilder i mitt huvud.
Alltså, hur bra är vi på det egentligen?
Kanske ligger man ett par hundra meter före i spåret allt för ofta...och sen kan man ju konstatera att "fältet är spritt" för att använda sporttermer.
Vilka når vi; klungan, utbrytarna eller eftersläntrarna?

Värt att fundera på!

Läsa mera? Länktips:
http://blogs.hj.se/krto/2009/02/04/en-hallbar-lararutbildning-sou-2008109-vi/

Värdera mer och inte bedöma allt

Idag har jag blivit intervjuad av UR för ett program om kreativitet. Flera av våra elever blir också intervjuade. De som varit med på resorna med musikalen, de som är med i Plans ungdomsråd mfl. Det är kul att det kreativa arbete som arbetslaget bedriver uppskattas och uppmärksammas. Vi har ju många olika kreativa projekt på gång i arbetslaget, både stora som Comenius-projektet med musikalen eller teknikprofilen, men även små som när vi ämnesintegrerar och testar nya vägar att nå målen med tematiskt arbete i På liv och död, Krig och fred, Ballongresan, Movie Maker-redovisningar osv.
Men... hur ska du kunna bedöma och mäta effekterna eller kunskaperna efter projektet då? Var en fråga jag fick...
Då funderade jag:
Måste allt betygssättas?
Kan man inte värdesätta betydelsen av upplevelsen, utvecklingen istället?
Kan man betygssätta en elevs utveckling från "strulig" före projektet till en som mår bra och fungerar i skolan efteråt, en elev som vunnit både kamrater och självförtroende?
Nej, men det kommer man att få göra indirekt när elevens "nya jag" börjar att prestera och fungera i skolan på ett annat sätt.
Plötsligt når eleven de mål som förut varit långt borta.
Att betygssätta allt ter sig i mina ögon absurt!
Därför måste man som lärare värdera betydelsen av utveckling och upplevelser snarare än att sitta med en matris och sätta betyg på allt! Man kan inte mäta allt och om vi fokuserar på att mäta så blir det som att rabbla Katekesen i folkskolan för hundra år sedan åter igen...
Om det är den skolan som är alternativet så vill jag hellre fortsätta som flumpedagog, annars kan jag lika gärna börja köra lastbil igen...Tänk på det en stund, Björklund!
Ha det/ Janne

Anteckningar

Jaha, då har en vecka till passerat. Efter en underbar tripp utomlands var man tillbaka i "vardagsgrottan" igen. Fast det är ganska skönt att hitta tillbaka till rutinerna trots allt.
Snart är det faktiskt dags för föreställningar på skolan och det är en hel del som ska förberedas. Det ska ju fungera...
Vi ska sälja sponsorbiljetter till kvällsföreställningen. För 100 kronor får man se musikalen och dessutom så sponsrar man projektet så att vi klarar av att slutföra det hela. Hoppas kunna sälja åtmionstone 30-40 såna.
Har i veckan haft muntliga redovisningar med en av mina åttor. De var så himla bra att jag bestämde mig för att göra det igen, som träning alltså. Nu arbetar de med att presentera ett valfritt land muntligt i cirka 5 minuter. Spännande. Alla gör naturligtvis inte sin redovisning inför hela klassen. Man kan göra det i mindre grupp om man vill. Finns ju inget i några mål att det ska vara inför ett visst antal elever. Muntlig redovisning inför 6 eller 26 spelar ju ingen roll. Målet är att de ska vara bra på det när de går ut nian. Hittills är det alltså bara träning.
/ha det: JANNE

Skillnader minst sagt

Jaha, då var vi hemma igen efter en ganska lång men på många sätt givande resa.
I fredags hade vi två bejublade föreställningar i Schweiz med entusiastisk publik. Det var faktiskt allsång i vissa nummer. Det är Schweiz som blir behållningen av resan. Allt klaffade med värdfamiljer, mat, transporter, lokaler, utrustning, instrument och rekvisita. Precis som vi önskat via mail från Spanien så fanns allt på plats. Det var den totala motsatsen till Spanien.
När vi kom till teatern där vi skulle spela i Spanien fanns INGET förberett och det tog halva dagen att lokalisera instrument och annat. Trots att teatern stått tom hela helgen och vi varit där så gick det inte att organisera något alls i förväg. Ingen framförhållning alls. SUCK! Någon rekvisita fick man inte fram inte trots listor och önskemål. Ovanpå det så var det ingen direkt delaktighet från de spanska lärarna. Riktigt trist faktiskt. Vi tänkte ofta på vårt lite skämtsamma mantra från arbetslaget: organiation är allt...
Bra planering, lite snack - dålig planernig mycket snack. Och i Spanien var det mycket snack och lite verkstad. Det hjälper inte att det är gott med Tapas och Rioja...det är arbetet som är det vi åkte dit för.
Men åter till Schweiz...Under lördagen hade vi en dag ledigt och hann med att besöka Luzern, omkring en halvtimme med tåg från Hochdorf. Det var en mycket vacker liten stad (70000 inv.=) som kändes som en mysig storstad. Det är otroligt vackert i Schweiz med alperna i bakgrunden hela tiden. Utsikten från balkongen hos familjen var rena semestervykortet med snöklädda alptoppar på andra sidan dalen. Om det vore lite billigare att leva där så vore det ett perfekt semestermål.
Hur det än är så har ungdomarna varit fantastiska hela tiden. Idel glada miner, men på söndagsmorgonen var det flera tårfyllda avsked och löften om att "vi ses igen".
Våra "skådisar" har varit totalt fokuserade på uppgiften och lyckats genomföra repetitioner och genrep med samma lust och glädje som föreställningarna. Själv fick jag lära mig att sköta scenljuset. Det var riktigt kul. Nu börjar jag redan se framåt och längtar lite efter nästa tillfälle som är i Sverige i mars. /Ha det! JANNE

Rapport söndag 18 januari

Kamp mot klockan… Arbetet går himla bra eftersom eleverna som ska göra arbetet är så duktiga. Det är nio nya i ensemblen, men ändå så är det redan relativt tight. De lärare som engagerar sig har sina roller. Själv sköter jag antecknande och ändringar i manus, skriver scenplaner, rekvisita mm. Det är norske Arve som regisserar tillsammans med svenska Roger. De gör ett bra arbete även de. Nu har vi repeterat en hel del och det börjar kännas rätt bra. Det är dock lite svårt att komma in i det spanska tänkandet. Tre timmars lunch må vara en sak, men man är så oorganiserade så att man får ”krupp”. Lördagen spenderade vi mer eller mindre med att stå och vänta. Först väntade vi i katedralen, sedan vid ett kloster. Allt för att lyssna på en guide som knappast talade engelska och titta på saker som var intressanta i 10 minuter. Repetitionerna kom inte igång förrän efter 16.30 och då var ändå inte alla saker på plats i salen heller. Alltså tappade vi 6-7 timmars repetitioner. Vi behövde egentligen tiden på scen inför föreställningen istället. Det är premiär på tisdag och i nu är det söndag kväll och klockan börjar närma sig åtta.

Idag hade vi för övrigt lunch på en mysig restaurang, en av de få som höll öppet eftersom det är söndag. Vi åt fem sex små rätter efter varandra under två timmar med samtal och skratt. Att äta tillsammans är ett trevligt sätt att utveckla samarbetet oss vuxna emellan. Sammanlagt är det en 11-12 vuxna som är engagerade, mer eller mindre. En del talar knappt engelska men deltar ändå. Vi är faktiskt lärare från fem olika länder som ska dra åt samma håll. Vi har ganska olika skolkulturer och hierarkier. Det är t ex bara rektor som kan låsa upp skolan här nere. Efter premiären på tisdag är onsdag resdag. Då far vi från Alicante till Zürich. Sedan vidare till en liten ort som heter Hochsdorf för nya repetitioner och uppträdande. Då kommer alla, även lärare bo i familjer. Nu bor vi på ett trevligt hotell mitt i Murcia, Hotell Zenit, en halvtimmes promenad från skolan strax intill teatern där uppträdandet äger rum. Det är inte bara arbete, en del shopping hann vi med i fredags och så kan vi gå och ta en öl efter arbetet på kvällen. Umgänget och det sociala är en viktig del av projektet. Samarbete kräver att vi trivs och lär känna varandra. Vi måste ha kul också så vi orkar engagera oss…

apropå projekt

Jaha då ska man krypa ner i sängen i Spanien.
Vi åkte vid ett-snåret idag och befinner oss nu i Murcia, Spanien. Det känns verkligen lyxigt att få komma ut och resa med eleverna och uppleva en massa nya saker. I morgon har vi inget inplanerat eftersom arbetet börjar på lördag. Så vi får slå ihjäl tiden med lite rundturer i city.
Vi lämnade över tjejerna till sina värdfamiljer när vi kom fram och själva har vi checkat in på Hotel Zenit (som är riktigt bra).
Resandet och att få dessa upplevelser känns vekligen som en bonus även om vi kommer att ha fullt upp hela veckan när jobbet med musikalen sätter igång. När vi var i Turkiet i höstas såg vi knappt solen, än mindre blev solbrända eftersom vi befann oss i en aula nästan hela tiden. Men det spelar ingen roll eftersom både lärare och eleverna får ut så mycket av hela projektet. Vi träffar andra lärare och elever, ser nya skolor och städer och dessutom ser vi nya sidor hos eleverna som deltar(och dom hos oss). För eleverna blir det ett lyft också både i själva projektet och i övriga skolarbetet.
Tänk om man kunde få med fler elever... Det vore verkligen en höjdare... /JANNE

Årets första

Jaha, då var skolåret igång igen då. Tionde jullovet avklarat.
Tänk att det gått så lång tid sedan man lämnade universitetet. Jag började jobba den 1/2 1998 i Sundsvall. Nyexad och oerfaren fick jag ett "grav-vick" på Åkersviksskolan (som enda behöriga SO-läraren i de fyra arbetslagen). Minns att jag fick två kandidater redan första terminen, suck det var jag nog inte redo för. Fast mitt äventyr i Sundsvall tog slut redan efter nio månader; dels eftersom de betalade så dåligt, men även familjeskäl ledde till en flytt tillbaka till Eskilstuna igen efter ett par år på "flykt". Det är länge sedan nu.

Nu befinner vi oss i 2009 och man är inte längre en gröngöling på vingliga ben. Det är skönt måste jag säga. Fast det tog nästan fem år innan jag kände mig trygg i lärarrollen, det minns jag. Fast ibland så känner man sig fortfarande som om man var ute på gungfly ibland... Det är bra annars kanske man stannar upp lite och stagnerar.

Hur som helst, på torsdag är det dags för vår andra resa i projektet. Denna gång till Spanien och sedan Schweiz. En förhoppnigsvis givande tripp med fyra elever och två lärare. Vi kommer att spela upp musikalen först i Murcia, Spanien sedan i Hochsdorff i Schweiz. Det är väl endast två lediga dagar på hela resan. Första fredagen har vi frit i Murcia och sista lördagen är det tid att se Schweiz. Resten av tiden är det repetitioner och slipning av föreställningen. När vi spelade den i höstas i Gaziantep, Turkiet var genrepet lite si och så medan den stora premiären blev riktigt bra. Nu har det bytts ut en del elever och ändrats en del i manus så det blir att börja om att repetera allt från början.

Det är verkligen skitkul att delta i sådana projekt. Vi hade ett projekt för något år sedan tillsammans med bland annat italienska, spanska och rumänska skolor. Då handlade det om den perfekta staden och den perfekta skolan. Jag åkte tillsammans med fem elever och två andra lärare till Rumäninen, vilket var en upplevelse. Det är givande för både elever och lärare. Det är skönt att få nya idéer och erfarenheter. Projektet är som sagt tvådelat. En musikal och en webb-tidning. Kolla in hemsidan: http://www.eskilstuna.se/templates/Page____106371.aspx

För övrigt anser jag att Israel ska tvingas upphöra med sin terror och sina övergrepp mot civila i Gaza. Borde förresten inte Sveriges Davis Cup-lag ge f-n i att möta Israel? Men det är väl ingen tåga i rikemanssportens utövare...
"Stoppa matchen!"

/JANNE

(O)demokrati i praktiken...

Jag har lite funderingar som dykt upp efter händelser i min bekantskapskrets.
Är det kränkande att en elev i nian tar sig tillfälle att ifrågasätta undervisningen, lärarens kompetens eller upplägg? Sättet att lägga fram kritik kan vara kränkande det är jag medveten om, men kritikens innehåll måste tas på allvar, tycker jag.

Skolan skapar en bild av att det ska vara högt i tak, men handen på hjärtat: är det så? Vi vill att eleverna ska lämna kritik våga säga sin mening, men om kritiken svider så tiger vi...eller? Kan eleverna påverka egentligen eller är det bara som vi hoppas?

Det finns åtskilliga exempel på lärare som kränker elever, favoriserar och som faktiskt inte gör ett bra arbete. Eleverna kritiserar, påpekar och vill ha förändring. Vad händer? Inget alls (allt för ofta). Det är inte kul att få höra samma kritik om samma lärare på varje utveklingssamtal år efter år utan att det blir en förändring. Hur positiv till utveckling är en lärare som ständigt får samma kritik utan förändring?

Den stora frågan är:
Hur möter vi elevernas kritik, krav och önskemål?
Tar vi dem på allvar?
Hur är det med elevdemokratin när det handlar om mer än färgen på gardinerna i uppis eller vilket fika som ska serveras?/Ha en trevlig avslutning.../Janne

En lektion till...

Ibland känns verkligheten frustrerande. Den här dikten skrev jag och läste upp för en av mina tidigare klasser. Händelser mer eller mindre tagna ur verkligheten.
Av sekretesskäl har jag ändrat namnen, men de som var med känner igen sig tror jag... (Till er kan jag hälsa att jag minns er allihop!)

En effektiv inlärningssituation

Nyckeln i låset 08.30,
”Hejsan – vad ska vi göra idag?”
”Hej, öhh…hade vi läxa?”
Nej, Anders det hade vi inte.
- Välkomna, varsågod och sitt!
Jaha, då är nästan alla här? JO, idag ska vi börja arbeta med…
…Nej, Lasse, du kan inte äta baguette nu…
Hej Penny, du är nästan i tid, häng av dig jackan av dig mössan, hämta penna och anteckningsbok…tiden går – vi väntar!
-Var var jag någonstans?
- Jo, som sagt….
Dörren far upp
”Ursäkta att jag är sen, hittade inte hit, typ missade bussen…fan”
- Hej Åsa och Eva, bara sätt er ner, inget väsen.
En mobiltelefon ringer
- Snälla Lisa, du ska ju inte ha mobilen på…
”men det är ju för fan mamma som ringer…”
- Suck, spelar ingen roll…ingen telefon in klassrummet…det vet du!
- Jo, som sagt, vi ska börja med ett nytt arbetsområde idag.
- Jaha, vad vill du fråga Lotta?
”Vad ska vi jobba med?”
- Det ska jag ju alldeles strax berätta…lyssna så får du veta…
- Snälla Magnus och även du John, ta av er kepsarna!
- Mattias och Erika ta ner fötterna från bordet och kära Ivan, kliv ner ur fönstret…
- Hur som helst, nu är det väl ändå dags att vi börjar…
”Blir det prov?”
-Nej Fredrik, det blir det inte, ni ska redovisa muntligt!
”Fy fan, det tänker inte jag göra!”
- Jo, det fixar du Jenny jag lovar!”
- Som sagt, vi ska börja med ett nytt arbete idag…
Der knackar på dörren
- Kom in….
”Ursäkta-jag-är-sen-varit-på-ungdomsmottagningen-du-vet…”
- Nej, det visste jag inte, kom in och sätt dig!
- [harkling] Jaha Olov, vad vill du då?
”Nån jävel har baxat min penna, den ska jag ge ska du få se…”
- Kanske är det din penna som ligger på golvet, där vid skåpet…
”Ja, va fan gör den där…nån som baxat, jag sa ju det! Han ska få!”
- Nä’, nu vill jag att ni lyssnar, vi ska börja med ett nytt arbetsområde nu, vi ska läsa om Andra världskriget.
”Är provet svårt?”
- Ferhat, vi skulle ju inte ha prov sa jag ju!
”Ska vi läsa om han, Hitler, du vet?”
-Ja, Maria, bland annat…
”Varför ska vi göra det, det är ju skittrist”
”Nej, det är ju skitkul, ska vi se på film också?”
”Historia suger, så är det bara”
- Tack Ferhat, det värmde…Ja i alla fall…Nå nu får ni vara tysta och lyssna!
”Hallå, klockan är kvart över, vi slutar ju nu, snart - idrott…”
- Ok, Pontus vi ger oss för idag, hej då vi ses i morgon, då kanske vi hinner börja arbeta också…
- Glöm inte ställa in stolarna efter er!
”Hejdå Janne!”
”Vi ses”
Det rasslar till, klassen lämnar salen…stolarna står kvar – i vägen…
Nycklar i dörren, 09.15 lektionen är över.
Ännu en effektiv inlärningssituation…?
-Suck, jag går och fikar…
(9 juni 2005)

Ja så är det ibland... Ha det!/JANNE

Skönhetstävling inför Lucia

Jaha, då var det lucia igen (ja, igår firade vi på skolan iaf).
Som vanligt föregås hela firandet av en skönhetstävling, eller populäritetstävling i vissa fall. Snyggaste tjejen (?) får flest röster.
Suck, på vilken humanistisk idé vilar denna tradition? Är det den människosynen vi står för?

Förut var det rosutdelning på alla hjärtans dag då eleverna beställde och skickade rosor till varandra. De mest populära kunde räkna in dussinet rosor, medan de mindre populära kunde vara glada om ingen såg att de stod där tomhänta. Jag vet att det hände att man "arrangerade" med "blombud" för att slippa stå där och annonsera sin impopuläritet. Som tur är så har den traditionen upphört. Men Lucia-skönhetstävlingen fortsätter...
Hur som helst, jag är emot att rangordna populära och mindre populära elever i skolans namn, det gör eleverna i alla fall och det får vi hantera så gott som dagligen! Skolan har faktiskt ideal som den ska slåss för... och dem behöver jag väl inte räkna upp här?/Janne

Att inte samarbeta om möjligheten finns är korkat!

Jag tycker verkligen inte om att elever ska skriva ämnesuppsatser i svenskan utan att de samkörs med SO eller NO varifrån man nu hämtat fakta. När man skriver uppsats ska svenskan fokusera på form, språk och resonemang, medan jag som SO-lärare fokuserar på fakta och tillämpning av fakta samt resonemang. Om eleverna kan visa sina kunskaper i fler ämnen med hjälp av samma arbete är det IDIOTISKT att inte ge dem den möjligheten. Om jag nu skriver uppsats om Fascismen i svenskan vore det korkat att inte använda dem som underlag för SO-betyget.
För mig är svenskan ett verktyg, rent av en hel verktygslåda som eleverna behöver för att klara av SO (och andra teoretiska ämnen). Jag kan höja kvaliteten på elevernas arbeten och samtidigt nå ökad kunskap genom att garantera mer handledning och mer lektionstid tack vare samarbetet. Alltså blir stängda dörrar mellan ämnena till nackdel för eleverna.

Kompetens är väl att utnyttja ALLA tillgängliga metoder och hjälpmedel som ger eleverna en chans att utvecklas och prestera så bra som möjligt?

Utan samarbete eller ämnesintegration stagnerar undervisningen anser jag. Det är i mötet med andra som idéer får bärkraft, eller så får de kritik som man kan använda för att bli bättre och utvecklas. Men egentligen är det mest korkat att stänga in sig likt en eremit :-) eftersom samarbete både är enklare, roligare och så slipper man dra hela lasset själv.
Fast samarbete kräver ju ett visst mått av social kompetens...
Jag vet att på vissa håll är samarbetet mellan ämnena (tyvärr) minimalt och eleverna ges inte möjligheten att utnyttja de olika lärarnas kompetens för att prestera sitt yttersta. Jag vet att eleverna vill prestera sitt yttersta, så ge dem då chansen! Vad är man rädd för?

Ansvaret vilar på rektorer och andra ledare i skolan. De måste ställa krav på lärarna att utveckla samarbetet och arbetsmetoderna. Delta, samtala och håll koll!

Det är dags att inse att: TILLSAMMANS är stark(ast)!
/Janne

En dag på jobbet!

Ibland skriver jag ner mina tankar i en tankebok, ibland blir det dikter på datorn.
Den här dikten skrev jag under våren 2008 (tror jag). Det är skönt att skriva av sig och ibland så får man syn på saker när man reflekterar. Saker som man inte upptäckt innan...

En dag på jobbet

Rörigt, lite oreda som vanligt i klassrummet
Elever som vandrar omkring
släntrar in nonchalant till lektion,
-hoppsan är jag sen?
lojt och ointresserat glider flera av dem in till lektion
Känner de nåt?
Vet de vad vi håller på med,vart vi är på väg
eller ens varför vi är här?

Jag försöker, gör mitt jobb,
försöker lära ut och skapa ordning,
mer förståelse, lite logiskt tänkande

Lyssnar någon på det jag säger?
Fungerar lärandet över huvud taget?
Hänger de med?
Varför är ni här – vet ni det?
Jag frågar mig flera gånger varje vecka: vem lyssnar på sin lärare?

Sitt still, börja skriva
Sluta leka, hämta din bok!
Vad sysslar du med?
Sluta bråka, sitt ned nu!

Sitt still, börja skriva
Sluta leka, hämta din bok!
Vad sysslar du med?
Sluta bråka, sitt ned nu!

Man låter som ett eko ibland (alltid?)
Säger samma sak om och om igen
Till samma elever (?)
Ideliga förmaningar om (för mig) självklara saker
Utan resultat?

Tomma ord utan gensvar
Om och om igen
Händer det nåt i dem?
Leder det någonstans?

Är det samma tjat, utan resultat?
HALLÅ LYSSNAR NÅGON?
Spelar det roll vad jag säger eller gör???

---
Den här dikten läste jag för mina nior som skulle gå på sommarlov i våras.
Efter dikten så kom de med sin avslutningspresent: en get som donerats i vårt namn till en skola i Uganda. Efter att vi arbetat med fadderbarn, rättvisa, fattigdom osv hade det fastnat i dem.
De bryr sig om... Det värmde mer än alla blommor och nallar som jag fått under åren. En gåva som gav någon annan något som de behöver..../Janne