Vad är det en gör nu igen?
Återigen passerade sommarlovet ganska snabbt. Arbetet på skolan börjar med schemaläggning (som är en ren Siosofys-sysselsättning) och gemensam planering, uppstart etc. Varje år så funderar jag under de elevfria veckorna över vad mitt jobb nu gick ut på. Jag upplever att jag har noll koll. Det känns som om jag inte minns vad det var jag skulle göra, vilken roll och vilken kompetens jag har. Alltid lika förvirrad så där i augusti.Så träffar man eleverna och någonting händer. Vi har alltid uppstart med så kallade startsamtal innan ordinarie undervisning börjar. Under två och en halv dag har jag träffat mer eller mindre alla elever med en eller två föräldrar och nästan direkt kommer allt tillbaka. Vi har intressanta funderingar och resonemang tillsammans om förra året och om hur den här terminen ska genomföras, om olika metoder och vi sätter upp målbilder. Helt plötsligt är jag tillbaka på banan igen. Så är det varje år. Nu är jag på banan igen:-)
Några intressanta saker som vi resonerade om under samtalen:
Arbetsorder - Med en elev kom vi fram till att vi behöver träna på att skapa arbetsorder innan vi börjar. Att första steget i varje uppgift är att skapa en arbetsorder som styr upp vad som ska göras, vad som ska läsa, vilka mål som ska uppfyllas och vilka metoder som ska användas och framför allt när det ska vara klart. En 1, 2, 3-plan liksom. Då kan man börja med tre uppgifter efter varandra utan att börja arbeta. Först veta vad man ska göra, sen börja. Annars börjar flera elever med allt på en gång och det blir inte samma goda resultat, eftersom det riskerar att bli avskrifter direkt ur boken, utan process och eftertanke.
Tjuvstarter - En elev lyfte fram metoden med tjuvstarter som vi använde förra året. Det ska vi använda mer tycker han. Eleven fick information i förväg inför instruktioner och genomgånger. Inget konstigt, men lätt att glömma. Han läste texterna innan han kom, han hade hunnit förbereda sig flera dagar innan vi satte igång. Mer sånt.
Fiffiga kompisar - Om behovet av att testa sina tankar och resonemang på kamrater, eller föräldrar. Jo för mamma eller pappa behöver inte kunna ämnet. Det kan räcka med att de lyssnar på hur eleven tänkt och vad eleven valt att fokusera på. Då får eleven upp ögonen på vad hen tänker och om det är rimligt eller inte. "Learning by telling":-)
Målbilder - Att du som elev ska stå med betyget i hand i juni 2016 och innan kuvertet ens öppnas kunna tänka "Jag är stolt, jag har gjort mitt bästa, jag har försökt, testat och utvecklats under mitt nionde skolår...äh, jag kan öppna betyget sen". Fokusera på prestation och process, inte så mycket på bokstäver eller meritpoäng så kommer kvittot (betyget) förmodligen ändå.
Gymnasiet - Att komma in på gymnasiet är en sak, men viktigare är att komma ut...vilket kräver mer än bara kunskaper, eftersom det behövs erfarenheter, lärprocesser, samarbete, glädje, grupprocesser, upplevelser, diskussioner och vana inte bara bedömda kunskaper utifrån målen. Faktiskt, allt ska inte betygsättas, en del saker ska värdesättas. :-)
Vad bra att du hjälp din kompis, att du lyckats, att du trivs, att du hittar glädje och samspelar med andra, att du är aktiv, att du vågar stå upp för din person, din åsikt och även för dina kamrater. Allt det där kan man inte betygsätta, men det spelar stor roll.
Nu kör vi skola 2015/16!