Söndag i januari

Att arbeta med kompetenta, trevliga och intresserade människor är skönt. Att gå från uppehållstjänst till 40-timmarsvecka har lett till mer fritid och kortare dagar. I höstas var jag hemma 17.30 eller 18.00 tre fyra dagar i veckan, medan nu är jag hemma halv fem VARJE dag. När klockan är fyra är dagen slut och inget tas med hem, ingen uppgift eller rättning.

Under hösten var jag ofta på jobbet mellan 07.15 och 17.00 för att rimligen hinna med alla de uppgifter som skulle utföras och ändå var man ständigt ett steg efter, ständigt inte klar...

Idag är det annorlunda. Stressen är borta och glädjen tillbaka...

The new beginning

Att vara ute på gungfly, att veta nästan ingenting om rutiner och annat är både skrämmande och uppfriskande. Undervisning och lärarrollen är ju inte annorlunda egentligen oavsett var eller med vilka man arbetar, men allt runt omkring känner jag mig som en kandidat inför. Det är givande...;-)

Welcome to the end...

...sista dagen för detta läsår avklarad. Lite skum känsla att packa ner och städa undan de sista grejerna på skrivbordet, lämna ifrån sig nycklar och dator till vikarien för att gå hem. Jag kommer att sakna flera av eleverna och några av dem tog adjö och önskade lycka till. This is the end, for this time... Planen är ju att återkomma senare i höst. Ett ganska långt avbrott eftersom jag ska vara pappaledig efter sommaren. Det vill man ju inte missa...

Sök en assistent...

Jag vill gärna hjälps till att sprida info om hur och var man söker en assistent!

Kolla in programkontorets hemsida: programkontoret

Sista dag att söka är 31 januari för hösten och våren 2011-2012.

Jag har haft "min" assistent i två dagar nu. Det är kul. Egentligen lite synd att jag slutar på skolan denna vecka för att prova annat jobb. Men jag kommer att ha kontakt med honom i alla fall, kanske inte på jobbet men eftersom vi bor grannar så är det enkelt att träffas. Han har redan blivit accepterad som en ny kompis till min dotter som sett en rolig lekkamrat i honom.

Att träffa nya människor är berikande helt enkelt...

Ansök...

Idag hämtade jag vår "european assistent" som ska vara på skolan i sex månader. En gratis arbets-assistent som betalas av EU-stipendier. Vilken toppenidé... Konstigt att inte fler söker...

The end is here...

Sista veckan inleds, lite nervöst. Träffade min vikarie, som man lyckats ordna under lovet (fjäder i hatten åt rektor...;-). Skönt att få lite tid att lämna över och gå igenom elever, betyg mm. Det kommer att gå bra är min känsla.

Det är alltså min sista vecka innan jag slutar för att ta ett vikariat som handledare inom vuxenutbildning. Ett skönt avbrott i vardagen som blivit lite grå, tyvärr. Jag packar ner saker och gör avslut, känns lite konstigt.

Kritik som ger effekt? Man redovisade idag sin inställning till utvärderingen som facket gjorde och har viljan att ta tag i de problem och den kritik som framkommit. Det känns mycket bra. Jag vet att vi skulle kunna vara så mycket bättre. Jag blir lite ledsen när kollegor, som jag vet är kreativa och som kan så mycket, hänger med huvudet. Att trampa vatten är få nöjda med... Jag tror att man tillsammans kan möta konkurrensen, men alla måste liksom dra åt samma håll då. Det har tagit på krafterna att förena så många nya människor från två olika skolor, med olika synsätt och rutiner.
Men jag förmodar (hoppas?) att stålbadet på en del sätt kan vara över nu. Dialogen idag inför terminen känns mer "på" och viljan att göra allt det som många inte orkade med under hösten känns lite mer närvarande. Jullovet kanske har gett ny energi...Det ska bli intressant att följa utvecklingen för att längre fram komma tillbaka med nyfikenhet och nya intryck...

Angående kritik

Jag har i ett inlägg från november fått mina fiskar varma angående kritik jag skrivit om verksamheten och dess ledning/organisation. Idag på aktuellt snackade man om konsekvenser av kritik om arbetsplatsen, lojalitet och sånt efter att en man på volvo kallat arbetsplatsen för "dårhus" och sedan fått sparken tillsammans med två som uttalat sig på på hans facebook-sida...
Brit Stakston, kommunikationskonsult uttalade sig och sa bland annat ungefär så här: "kritik kan vara början till utveckling"..

Tack!
Precis så anser jag att man ska se saklig kritik som finns och kommer fram i verksamheten. En möjlighet till utveckling alltså...

"Om alla tänker lika, tänker ingen särskilt mycket"...(okänd)

2011, ett nytt år och jag blir 43... 22 år kvar att arbeta;-)

Jaha, 365 dagar som vanligt eller kanske så är det nytt år och nya utmaningar?

En utmaning som kommer under året är att jag i december sökt och fått ett vikariat fram till sista juni att arbeta med vuxenutbildning. En pedagogisk utflykt för att skaffa bredare kompetens, nya intryck och framför allt: en ny utmaning. Jag börjar så fort det finns en vikarie till mig. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid. Lite pirrigt och nervöst faktiskt, men det är bra att ställa sig på gungfly ibland att faktiskt inte ständigt vara "safe".

Det är kul att få följa "sina" elever från sjuan till nian och under våren i nian se resultaten och slutprodukten efter tre år av slit och tragglande. De som startade som småglin utan koll har utvecklas till stora nästan vuxna och mycket kloka ungdomar som kan både ifrågasätta och föra resonemang om svåra saker. Att nu lämna dem en termin innan de är "klara" tar emot lite och känslan är att jag sviker mina elever... Å andra sidan är ingen oersättlig. Att utmana eleverna och skapa förutsättningar åt dem att nå sina mål finns det många som klarar av.
Fast man vill ju gärna tro att man är bäst...;-)

Om man alltid tog hänsyn till eleverna i första hand kunde man aldrig bryta mönstret och fortbilda sig, vara pappaledig, prova nya jobb osv. Det finns inget perfekt tillfälle annat än då en möjlighet dyker upp. Ibland måste fokus vara på sin egen möjlighet att faktiskt orka i 22 år till och att samtidigt göra ett bra jobb. Slentrian och trötta ögon är ingen bra grogrund för kreativitet.

Efter 5 månader kommer jag tillbaka, fast till hösten ska jag vara pappaledig lite också. Det vill jag inte missa för alla utmaningar eller jobb i världen. Som någon klok person sade:"En bra relation med sin tonårsdotter bygger man på skötbordet!"

För övrigt är julens bästa ögonblick när stora dottern tar emot jultomten som smyger omkring i trädgården med en säck och sedan hjälpa honom att fördela några klappar i familjen... Lycka är att träffa tomten:-)