Då sitter jag alltså på Rekarnegymnasiet en fredag i oktober och försöker samla mina tankar om de senaste nio månaderna.
I januari slutade jag efter nästan 4 år på ett jobb som gett mig allt för många gråa hår på grund av ständig stress och känsla av otillräcklighet, med ett tryck över bröstet sedan flera månader och med en malande oro om jag ska eller inte ska få en hjärtinfarkt för att börja studera och jobba som vikarie på fängelset och gymnasiet istället. Tanken växte fram att om jag inte gör det NU så fyller jag 50 och sen fortsätter jag som vanligt i 15 år till...om jag inte går in i väggen igen.
Omställningen till studier var dock inte helt enkel, men värd allt besvär och i januari nästa år har jag nått mitt mål - då har jag har läst in de sista 15 hp i historia som saknas för att få behörighet för att arbeta som gymnasielärare i både religion och historia. Att jag redan innan sommaren fick en fast tjänst på gymnasiet var en lyckträff. Nu fyller jag mina dagar med undervisning på språkintroduktion som SO-lärare (4-9) och i flera gymnasieklasser som religionslärare. På kvällar och helger pluggar jag historia och under våren ska jag uppdatera min lärarlegitimation.
Jag går numera till jobbet varje dag med ett leende - trycket över bröstet försvann samma kväll som jag sade upp mig från förra jobbet - och jag känner att jag möter intressanta utmaningar varje dag. Från dem som knappt kan läsa och som försöker starta upp ett liv i Sverige till dem som målmedvetet stretar på för att nå betyget A i Religion 1 och sedan gå vidare till universitetet. Mitt emellan de två ytterligheterna möter jag elever på bygg och fordon som inte riktigt är övertygade om att ämnet religion är "their cup of tea", vilket ger mig en härlig utmaning att skapa både engagemang och prestation. Det blir många positiva möten med ungdomar, varje dag.
Att plugga vid sidan om har varit och är ofta arbetsamt, men det är väldigt givande - tillika roligt. Jag tror att alla lärare skulle må bra av att förkovra sig med universitetskurser under sin verksamma tid. Man växer enormt av ny input, nya kunskaper och det breddar de gamla kunskaperna. (Tänk om det fanns kvartsfartskurser att läsa. En kurs varje läsår. Det skulle höja kompetensen enormt hos oss som yrkesgrupp. Kvartsfart klarar man nog utan att det växer en över huvudet, tror jag. Fast efter ett år av studier ska det bli skönt att läsa skönlitteratur i vår istället...)
Hur som helst... efter att ha kastat sig ut i det okända i våras känns det fantastiskt bra att ha medarbetarsamtal med sin chef och där få både uppmuntran och positiv feedback på det arbete och engagemang som jag lägger ner. För det är ju trevligt att man känner att man trivs och gör ett relativt bra jobb, men när ens elever och chef ser och uppskattar det man tillför känns det ännu bättre.
Ha en trevlig helg!
2 år sedan