Det där med yttrandefrihet är lite lurigt... Det kan liksom komma i konflikt med lojalitet har jag fått en liten viskning om...
Är det ett problem att saklig kritik som rör skolan riskerar att bli läst av elever eller föräldrar? Jag tycker inte det!
En arbetsplats som ska stå för vissa givna humanistiska ideal och kämpa för demokratiska principer måste ha så pass högt i tak att man kan hantera (och garantera) det fria ordet. Verkligheten är att elever och föräldrar kan googla mer eller mindre allt för att få veta mer. Vi lever i en tid när ordet är snabbare än ljudet och när alla har tillgång till information om allt. Ska vi då föra allt som ifrågasätter eller kritiserar bakom stängda dörrar, eller ska vi våga vara öppna och ärliga med de problem vi ställs inför? Att hantera kritik genom att försöka gå till botten med ORSAKEN är klart mer konstruktivt än att "skjuta budbäraren".
Det är bra om vi kan säga att det är högt i tak och att man har en öppen kommunikation på en arbetsplats, men leder den kritik och det samtal som förs någonvart, eller blir det bara kolumner i en sammanställning av årets skriftliga utvärdering?
Mina elever i åttan fick, under arbetet med valet, i uppgift att definiera en demokratisk person i form av en lärare, en kamrat och en förälder. Faktiskt en intressant uppgift att arbeta med för att problematisera demokratin. Kursplanen säger att:
"Det är viktigt att varje människa utvecklar ett personligt förhållningssätt och en tillit till demokratins värdegrund som utgångspunkt för sitt tänkande och handlande[...]" och det är jag mycket fokuserad på i min undervisning. En demokratisk person, anser eleverna, är en person som lyssnar, visar respekt och som låter alla vara med att ta beslut.
För mig är en demokratisk person ärlig och rak, en som inte är rädd för att ta ställning för de som är utsatta eller i underläge, en person som vågar säga även obekväma saker för att man bryr sig och en som vill ge det bästa för sin medmänniska. Ja, hellre en obekväm sanning från någon som vågar ta risken att stöta sig för att visa sitt stöd, sin medkänsla, än en falsk kärleksförklaring (som inget betyder) från någon som egentligen struntar i dig.
Om man försöker att hantera offentlig kritik genom att tysta den är man riktig illa ute, tycker jag. För
"yttrandefriheten är en mänsklig rättighet och finns i svensk rätt angiven som en av våra grundläggande fri- och rättigheter. Den anses vara en förutsättning för en fri debatt om vårt samhälle." (
Källa) En debatt om samhällets institutioner, som t ex skolan, är viktig. Vi kan inte stänga dörrarna och sedan önska att allmänheten ska förstå eller engagera sig i våra frågor, i våra intentioner och visioner. Yttrandefriheten och den öppna debatten är, i mina ögon, just det demokratiska samhällets livsnerv.
Vi ska slåss för och hålla i minnet att
"yttrandefriheten innebär att varje medborgare är tillförsäkrad frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor." (
källa) Vilket gör att man borde välkomna en öppen debatt och att den som har modet att kritisera eller resonera om verksamheten rent av är en demokratisk person...:-)
