Visar inlägg med etikett faktoriet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett faktoriet. Visa alla inlägg

måndag 27 september 2010

Det kommer en dag då bägaren rinner över

I dag tog det slut.
Ja, mitt tålamot och min ork.

Jag gick hem och tänker inte gå tillbaka. Öronen susar, piper och värker, stressen tär i själen. Glädjen och kreativiteten är avlägsna, hjärnan funkar inte liksom. Ändå så stod man där och försökte rädda verksamheten för elevernas skull. Men nu tog det faktiskt slut!

Jag vill inte gräva en allt större grop åt mig själv för att sluta med hjärtinfarkt och total tinnitus bara för att det inte finns vettiga förutsättningar för oss som arbetar.

Min hörsel är så starkt påverkad av den bristfälliga ljudmiljön på Faktoriet att jag inte kan vistas bland eleverna utan öronskydd, fast det räcker ändå inte. Alla ljud är skarpa i alla fall - även hemma. Lektionerna fungerar endast om eleverna är knäpp tysta, och ja hur ofta händer det? Det visar hur mycket man brytt sig eftersom kravet på att fixa just ljudet väcktes i juni. Ändå är det inte klart än. Suck, kommunal verksamhet...:-(

Efter en halv måndag var knuten i magen lika stor som i fredags och öronen värker igen trots att jag vilat upp mig hela helgen. Helgerna är för korta om man ska hinna varva ner och återhämta sig, tyvärr. Så illa är det. Stress över att man räddar situationen åt dem som inte klarar av att skapa vettiga förutsättningar.

Helt ärligt, trodde de själva på sina ord om att man skulle kunna fixa detta över sommaren? Jag är inte ensam. Flera av lärarna är inne på sista andningen - hur länge orkar man? Vem blir nummer två?

Jag har valt hälsan före skolan.
Vissa saker är inte värda att riskera...
Jag ger upp, kastar in handuken, kapitulerar helt enkelt.

lördag 11 september 2010

Efter några veckor på nya enheten

...kan jag fortfarande inte undervisa i alla salar eftersom det bara ekar i dem. Kala betongtak och 30 elever funkar inte. Öronen värker fortfarande...trots att jag är vilat över helgen. (Men akustikplattor är beställda, först nu trots att problemet varit känt redan i juni...vår arbetsmiljö verkar inte så viktigt, eller?)

Trots många fina löften om att allt ska vara klart; "det ska bli så bra" och allt stöd som utlovats, så finns det fortfarande inte utrustning eller tid...

Att starta och driva ett stort projekt kräver tid, ganska mycket tid. Om man aldrig har tid att samtala eller planera ihop så sker ingen utveckling. Det blir svårt att skapa vettiga tema-arbeten med 25 minuters gemensam planeringstid under två-tre veckor, men så har det sett ut. Ärligt talat har det inte funnits tid eller möjlighet till någon direkt pedagogisk utveckling i arbetslaget hittills. Var det verkligen meningen?

Tiden räcker inte till helt enkelt och där tror jag den stora frustration som man känner grundar sig. Jag tycker att man måste vara villig att friställa lärarna från undervisningen, med hjälp av t ex friluftsdagar eller vikarier vissa perioder, så utvecklingsarbetet får tid. Det är dessutom ännu svårare när man ska utvecklas tillsammans i en ny grupp utan klara roller eller relationer. Men att få de som styr ska göra mer än prata fint när media lyssnar verkar svårt...mycket snack och lite verkstad! Vi är ju vana att planera arbeten fem minuter före lektionen, eller om man är en riktig a-lärare så gör man det precis som man kliver in i klassrummet och säger hej!... *ironi*

Men eleverna verkar trivas, till skillnad från mig.
Om inte öronen orkar på mig efter en kvart, hur mår eleverna efter ett par timmar?

Förväntningarna och motivationen jag (vi)hade inför den här möjligheten har bytts mot frustration inför förutsättningarna man ges.
Det värsta som finns är att löften ges utan täckning. Man ska ALDRIG lova saker man inte kan hålla.

torsdag 27 maj 2010

Faktoriet

Jaha, då har man sett den nya arbetsplatsen. En massa tomma rum med lila ventilationsrör i taket...(Det är ju en gammal folkhögskola:-))
Spännande att starta från noll. Vi träffades också hela personalgruppen för första gången. Känns lite kort om tid att få klart allt, men det kommer att gå...
Steg ett blir att enas om HUR, sen kan man börja med lokalerna och all den utrustning som ska in. Mycket jobb men det är skönt att vara lite ute på "gungfly", att vara nyfiken nybörjare igen. Fortsättning följer.

måndag 3 maj 2010

Måndag 3 maj

Åter till vardagen, temaveckan är slut... Det är kul att man ser resultatet på skolan i alla bilder och presentationer, skulpturer med mera som vi satte upp överallt. En gladare miljö känns det som.

Lärandemiljöer är ju något som man talar om, men agerar man - nja... Efter många år i det nyrenoverade så börjar allt bli solkigt och slitet. Det behövs färg helt klart. Man kan ju bara hoppas att man kan hitta utrymme för det. En trist och sliten miljö skapar än mer klotter och slitage. Varför måste skollokaler målas som om det vore sluten avdelning inom psykvården? Vi har mesgrön-vit-dassig-grått i alla klassrum. Boring... Mer färg, mer känsla och mer stil tror jag behövs. I vårt nyinredda arbets- och ämnesrum har vi syrenfärgat och eleverna som kommer in uttrycker ofta sig att "Såå fint, såååå vill vi ha i alla rum..."
Att mötas av vackra färger som säger något skapar bättre känsla och balans, rena rama feng sui... Lila är kreativt, rött är energi osv. Det funkar.
Mer färg åt eleverna!

"Jag tror inte på prov" men denna vecka har jag två prov...motsägelsefullt? Niornas prov kom till efter deras önskemål om att annat sätt att redovisa kunskaper... men då ville jag att de ska ha anteckningarna med sig. Provets innehåll har varit utlagt på nätet sedan två veckor tillbaka... Fast det var lite knep och knåp att skapa ett kreativt prov utifrån det. Vi får se imorgon hur det går.

I min sjua är det geogafiprov om vulkaner mm. Rent uppfostringssyfte. Det är flera elever som inte fattat att man kan/bör/ska lära sig även om inte läraren kollar allt, de smiter helt enkelt undan. Alltså, med ett prov sätter jag press på dem så de lär sig (eller iaf tar sig i kragen) tror och hoppas jag. Motsägelsefullt? Ja lite. Men hur får man de "slöa" att ta ansvar utan blåslampa? Ett misslyckat/icke godkänt prov är en tydlig signal om att man inte lärt sig det man ska, men om det bidrar till ökat lärande för övriga är jag osäker på.

Fortfarande inga besked om hösten - blir det Faktoriet eller ska man "harva" kvar i arbetslaget...? Hur ska skolan klara av att integrera de nya eleverna om det inte finns ett större intresse från lärarna att vara delaktiga? Är vi rädda för att vara med i en förändring? Hur kommer det sig att endast ett av arbetslagen har lärare som känner sig sugna på att delta i förändringsarbetet och uppbyggnaden av den nya enheten?
Protektionism? Ja, men varför?