Lördag igen

...veckorna flyger verkligen fram.
Känslan på jobbet är dubbel. Dels är det väldigt skönt att börja med lektioner och träffa eleverna. Vårt nya schema fungerar bra och stämningen är god på många sätt.

Däremot är det en ganska stor stress att veta att om två veckor ska betygen vara klara och innan dess ska underlagen skrivas. Suck, efter mer än en månads frånvaro och på grund av det kaos som var innan det så känns det tungt att hinna ifatt, vilket faktiskt är orimligt. Det är inte bara jag som har detta problem efter sjukfrånvaro mm. När man återigen börjar få svårt att sova, koppla av eller vara kreativ är det skönt att man får uppmuntran uppifrån om att "ta en sak i taget och sätt in vikarie så du känner att du hinner med det du ska". Det känns verkligen som en lättnad.

Det är verkligen inte rimligt att arbeta 100% med klasser och planering, handledning med aktuella arbetsområden samtidigt som man ska sätta sig in i det som skett under frånvaron, skriva omdömen, rätta arbeten som gjordes i september-oktober osv. Att då få sätta in vikarie vissa timmar för att göra det som ligger och väntar känns otroligt bra. Det är rimligt att man kan göra så i de fall man faktiskt inte hinner med sina uppgifter. Det kan ju hända vem som helst att det under en kort period är alldeles för mycket som ska göras och att man upplever sig otillräcklig eftersom man inte hinner med. Den känslan är ganska knäckande. Att i det läget få hjälp genom att få extra tid borde vara en billig lösning jämfört med kostnaden och problemen som kommer då någon inte orkar längre och blir sjukskriven.Det är viktigt att säga stopp och be om hjälp tidigt , inte vänta tills man rasat ihop. Jag tror att om vi vågade att be om hjälp eller föklara vår situation när det är jobbigt så vi kan lösa dem gemensamt. Förebyggande stresshantering...

Stresskursen, mindfulness, varje torsdag är mycket givande. Det är lika skönt att gå dit varje gång. Känns lite som en andningspaus. I torsdags provade vi yoga och det gjorde mig lugn efter en jobbig dag. De negativa tankarna rann liksom av efter 5 minuter. Med hjälp av kursen så känner jag mig lugnare. Genom att tänka annorlunda och vara mer i nuet kan man möta vardagen och de problem man möter med andra ögon. Kursen är en hjälp att leva mer i nuet och fundera på vad som är viktigt.

Inget att säga, LÄS DEN!

Jag avslutade precis en av de bättre deckare jag läst. Roslund och Hellströms tre sekunder. Spänning från sida start till mål. Jag ville nästan inte lägga den ifrån mig. Vid ett tillfällen gick jag och läste på väg till jobbet...
Läs den!

En sak till...

Jag har skrivit om det förut, men nu är det på tapeten i bland annat Lärarnas tidning. Vadå? jo, rektors uppgifter och kompetens.

I lärarnas tidning tar man upp problemet och redovisar skolverkets kritik:
"Rektorerna tar inte ansvar för det pedagogiska utvecklingsarbetet i skolan. De [rektorerna] är också svaga i sin ledarroll. Det slår Skolinspektionen fast efter att ha granskat hur rektors ledarskap fungerar i grundskolan."

Christer Magister skriver också om det och jag tycker att han har en poäng:
"Frustrationen har ibland varit enorm över bristen på kompetent ledning och jag har då undrat: ”Vem kontrollerar att rektor gör sitt jobb? Vem utvärderar rektors ledarskap?” Jag har nämligen aldrig varit med om att rektors arbetsgivare (kommunen) har gjort speciellt mycket för att utvärdera sina anställdas arbete…"
Say no more...

Det har jag skrivit om tidigare. Skönt att man kan se att andra dragit samma slutsatser, fast med hjälp av större statistiskt underlag och inte bara egna generaliseringar av snart 13 års erfarenheter som i mitt fall..

För...
Man talar gärna och mycket om lärares kompetens, men när frågar man t ex personalen vad de tycker och hur de upplever rektors kompetens? Eller är det så att om man blir rektor så är det status quo, what ever happens? Man har sin tjänst och kan möjligen flyttas till en annan skola, men det ska mycket till för att det ska ske. Kompetensen ifrågasätts eller utvärderas alltså inte tillräckligt, eller är det så att det inte tas tillräcklig hänsyn till förmågan och kompetensen... Varför är det så? Det kan inte vara bra.

En ledare är viktig, vi behöver ledarskap och stöd av ledaren. Det behövs någon som skapar ordning och struktur i verksamheten, någon som tar lednig och går före. En som visar på möjligheter och stöttar den som försöker utvecklas. Vi behöver en som ser och förebygger de svårigheter man möter, en som ger möjligheter till alternativa lösningar, en som presenterar lockande fortbildning, en som utmanar och uppmuntrar mig att bli bättre,en som möter de behov, den frustration och den enorma vilja att göra ett bra arbete som finns hos oss. Give me that and I'll ask no more ;-)

Torsdagstankar

I morse hade jag en lektion som jag sett fram emot. Jag var till och med lite nervös inför det. Vi hade första inledande föreläsningen om Mellanöstern. Ett arbetsområde som jag inte genomfört tidigare (man kan undra varför?) och därför var det rätt mycket arbete innan med att läsa på, söka fakta och skapa manus och bildspel. Eftersom en del av eleverna kommer från Mellanöstern kändes det viktigt att ge en nyanserad bild.
Då vi är en skola som ska ha en tydlig internet-profil så lade jag ner lite extra tid på att skapa föreläsningsanteckninger (mitt manus) med flera länkar till youtube-klipp om Iran, om Drottning Rania från Jordanien som arbetar för medmänsklighet och mot fördomar och stereotyper av människor från Mellanöstern, likväl som faktarutor i form av NE eller Wikipedia via direktlänkar i texten om man vill veta mer. Jag hoppas att det kommer att vara till hjälp för eleverna.
Eftersom jag ge dem anteckningarna via webb-sidan så kan de koncentrera sig på att lyssna aktivt på hela föreläsningen.
Anteckningarna finns att läsa på hemsidan.
Med tanke på att vi höll på nästan 90 minuter (med en liten paus efter 60) och alla hängde med så var det väl intressant. Det var kul att en del av det jag snappade upp på kursen i Istanbul kom till användning, likväl att jag kunde använda egna bilder i stora delar av bildspelet. Vi höll till på Stålforsskolan, i Norrmanssalen som är en mindre aula med 75 platser och tillgång till ljudanläggning, ljusbord och en ordentlig projektor och stor filmduk. Det blir en klart större upplevelse både att föreläsa och att lyssna när det är en bra lokal med bra utrustning. Numera har jag svårt att föreläsa utan bildspel eller power-point... kul teknik faktiskt.

På eftermiddagen var jag på min mindfulness-kurs. Tänk att det tog så lång tid innan jag gick en sådan kurs. Kan jag rekommedera alla...

Torsdag igen

Hmm.. hade andra tillfället på stresshanteringskursen idag. Fråga som väcktes: Varför har jag inte gått en sådan tidigare?
Det är inte så dumt att träna sig i att leva i nuet, inte ta på sig för mycket ansvar, stressa mindre osv. Att dessutom träna sig i att slappna av, släppa stressen och koppla bort en stund, det är riktigt bra. En andningsövning som vi provat använde jag på jobbet idag, sittande vid datorn (arbetade istället för att ta lunchrast as ususal)och det lugnade stresskänslan en del. Detta är min första vecka på jobbet sedan den 27/9 så det är lite förvirrande och en del att återupptäcka liksom. Många av elevernas namn har jag glömt bort eftersom jag har så många nya elever för i år, pinsamt...

Lunchrast, ja en underbar tanke. Jag kan inte säga att man haft många luncher där man inte arbetat, pratat jobb eller haft elever runt omkring sig under de senaste 8-10 åren. Det är ganska dumt. Visst är det praktiskt och gott att följa eleverna till den gymnasieskola som vi lunchar hos, men man är aldrig på egen hand. I och för sig kan man i bland ta lunch ensam på en restaurang (fikarummet är inte så mysigt...) men hur ofta händer det...?

Inte är det väl många yrken som inte har vettiga förutsättningar för lunchrast? Man behöver tiden att koppla av och koppla bort jobbet en stund.

Har suttit och förberett en föreläsnig om Mellanöstern till nästa arbetsomårde med niorna. Vi ska köra ett ämnes- och gruppöverskridande arbete. Alla 90 nior kör samma sak, vilket faktiskt var en av grundtankarna från början. Men hur som helst, inte var man så värst uppdaterad om Mellanöstern. Tur man just varit i Istanbul så man har några personliga reflektioner att komma med. Men inte finns det heller så mycket vettigt i läroböckerna - trots att det ständigt handlar om Mellanöstern på nyheterna. Tacka vet jag Youtube:-) där finns det en del bra material som kan skapa en bild av hur det ser ut där, hur människor lever osv. Min förhoppning är att skapa en interaktiv föreläsning med bilder och ljud, kanske lite rökelser eller matos också... Mottager gärna tips på material eller hemsidor...!

Hemma bäst?

Jaha, då var man åter i vardagen. Höstlov? Nej knappast.

Skönt att komma hem. Lite skum känsla när det faktiskt small ordentligt i Istanbul samma dag som vi åkte hem. 15 minuters promenad från hotellet bara. Tur man var på väg hem redan då.

Efter två dagar av utbildning och fortbildning blir man trött, riktigt trött. Hur orka på måndag? ;-)

Vi har flyttat omkring lite på Faktoriet. Arbetsrummen närmare eleverna och kollegorna. Känns bra faktiskt. Vi kommer att få mer gemensamma möten och tid att träffas. Hittills har det inte varit så lätt att träffas på dagarna för enklare diskussioner eller annat. När vi alla sitter nära varandra ökar möjligheterna.

På torsdag ska jag börja stresshanterings-kurs. Mindfulness... Lite flummigt om man ser på det med "manliga" ögon. Men det ska bli kul. Förhoppningsvis så kommer jag att ha nytta av det. Jag tror att det är bra att vara ganska öppen och våga prova för att kunna förändra beteenden och vanor. Stressen kommer ju ofta inifrån. Man stressar upp sig själv på grund av problem som man faktiskt inte kan påverka, helt i onödan alltså.

En annan sak; Benjamin Sjögren (en gammal Stålforselev) skriver krönikor i Tidningen Folket om sitt liv i Istanbul. De är läsvärda. Kolla in en av dem!

För övrigt är jag lite nyfiken...jag har en ständig läsare från USA. Men jag har ingen aning om vem det är...hmmm!?