tisdag 31 maj 2011

Positiva tankar

Det är så lätt att fastna i det negativa, det som inte fungerar. Så är det för mig i alla fall. Tittade förbi på mitt gamla jobb i går. Ingen bra känsla eftersom jag kände hur jag blev negativ. Jag inser verkligen att jag behöver byta jobb nu. För många negativa vibbar i det gamla. Fast jag träffade en del elever från i höstas, det var härligt att se dem. Dem saknar jag och de verkar sakna mig (säger de ialla fall;-). Jag ska gå på deras avslutningsmiddag nästa torsdag. Avskedsmiddag för niorna. Alltid lika sorgligt, men ändå fint.

hmm... Negativa tankar ger negativa konsekvenser... och tvärt om.
Måste tänka positvt.
Alltså:
Niornas betyg blir jättebra!
Min stående lottorad kommer att gå in, det blir en bra slant!
Hemtentan i Internationell politik blir klar i god tid på söndag och det blir VG!Gräsmattan klipper sig själv och börjar växa på bredden, inte på längden (hela sommaren)!
Monarkin avskaffar sig själv och kungen blir potatisbonde i skövdetrakten!
JAG FÅR ETT NYTT SPÄNNANDE JOBB och det blir senast till jul skulle jag tro! ;-)
Självklart...så blir det...

Det är värt att komma ihåg det Hanna Zentio sade när jag lyssnade på henne i Örebro tidigare i våras: "Bitterhet är som att dricka gift och hoppas att någon annan ska dö!"

Njut av klämdagen, ni som kan;-)

Ja just det, hösten blir härlig. Den bästa på åratal. Varmt och behagligt ända fram till oktober, sedan ordentligt med snö och lagom kallt.

söndag 29 maj 2011

Varför alltid samma sak när det ska vara HBT?

Jag besökte konstmuseet idag tillsammans med min femåriga dotter och övriga familjen. Vi går ofta och tittar på konstutställningarna tillsammans och uppskattar det mycket. Men ibland blir jag bara så trött. I ett av rummen spelades det en dockfilm. Vi gick in och slog oss ner i soffan för att se "Vem är Gunnar?" - tyvärr uppfattade jag inte att det fanns mer i titeln och kanske skulle underrubriken "en könslig historia" fått mig att gå förbi. Men det såg ut som en dockfilm från ett dansställe, ganska oskyldigt. Jag blir ganska snart varse om att man (som vanligt?) när man vill chocka har petat in något porrigt i filmen.

Jag vill verkligen slippa förklara detta för min dotter redan nu. Hon vet hur bebisar blir till för hon har en lillasyster, hon vet att flickor har snippa och pojkar har snopp, vi har berättat om att flickor kan bli kära i flickor, vi var på spring pride med glädje osv. Men oralsex med dildo på konstmuseet i en dockfilm. Varför?

Spring Pride och HBT-perspektiv handlar väl om att alla människor är lika mycket värda och att man ska respektera varandra oavsett vem man kan bli kär i och inte alltid stoppa människor i könssteretypa fack? Men så fort det ska handla om HBT-frågor så måste man visst anspela på grova sexuella handlingar. Var är kärleken? Var är originaliteten?

Resten av utställningen var dock ganska trevlig.

lördag 28 maj 2011

Sex månader är kort

Ja, mitt vikariat på sex månader är snart till ända och man ska tillbaka till "verkligheten" igen. Ja, fast som tur är så ska jag vara pappaledig ett par månader. Det ser jag fram emot. Förra gången minns jag med glädje. Då var jag hemma 8 månader och den här gången blir det tyvärr bara 4. Men de 4 månaderna vill jag inte missa. (Jag förstår faktiskt inte dem som väljer bort att vara pappaledig och som hellre går till jobbet. Det är ju nu man grundlägger relationen med barnen. Man får bara en chans. Men det är ju ett fritt val, än så länge.)

Hur som helst...

Jag har har haft kontakt med arbetskamrater på "gamla jobbet" eftersom jag vill höra mig för vad som sker till hösten - men jag blir ledsen när jag märker vilken uppgivenhet och frustration som råder. Att de orkar. Jag blir lite orolig för vad jag kommer att återvända till i höst. Men då ingen varit i kontakt med mig för att resonera om framtiden så avvaktar jag och söker samtidigt andra jobb... Wish me luck!

För övrigt är jag nyfiken på hur min nya lön kommer att bli. Har hört rykten om rena skambud för vissa, medan andra lyckats bättre och fått rejäla lyft. Men man är väl inte först i kön till lönelyft direkt...;-)

Jag tog för ett tag sedan kontakt med högsta hönset i min förvaltning. Efter tre mail och lika många svar har jag inte fått - just det - ett enda vettigt svar.
Min fråga blev till slut om kritiska röster/frågor/påpekanden överhuvudtaget kommer vidare, om det ens tas upp eller lyssnas till. Svaret blev "nu tar vi och avslutar detta!". "Management by not answering any questions!"
Högt i tak, nääää!

Vad tjänar en busschaufför?

tisdag 24 maj 2011

Överklaga betyg

Jag är skeptisk... Hur ska man kunna överklaga alla de muntliga delarna av en bedömning?
Christermagister skriver ett vettigt inlägg om problemet, läs det!
Jag gillar idén om överklagan utifrån ETT perspektiv, nämligen att om man verkligen blivit diskriminerad så är det rättvist med en prövning, men om det handlar om elever som "tycker" att de skulle ha MVG, då är det orimligt. (Minns pappan som ringde en kollega efter avslutningen och beklagagde sig att hans son bara fått VG i Hemkunskap, han var ju värd mer...Kunde inte kollegan ta tag i det och ordna med ett MVG? Suck, är det så det ska bli?)

Dessutom, när, hur och av vem ska överklagan bedömas? Ska man göra om uppgifterna på nytt eller spela upp filmerna från alla lektionstillfällen (ironi)... Det är inte rimligt att få ihop det. Jag sparar ju inte alla uppgifter under tre år och antecknar inte varje lektion, varje bedömningstillfälle - det vore helt omöjligt att hinna med. Självklart sitter massor av information i huvudet.

Högt i tak

ja, det vill man ju gärna försöka påskina att man har i en organisation. Fast takhöjden är oväsentlig om det som sägs aldrig lämnar rummet eller tas upp till diskussion.

För att utveckla en verksamhet, i detta fallet skolan, så krävs faktiskt att man är lyhörd inför personalens problem, förslag och kritik.

När många anställda är uppgivna inför framtiden/uppgiften samtidigt som verksamheten har brister, då kanske man ska börja vara lyhörd och våga vara självkritisk. Man kan inte bemöta kritik eller frågor med tystnad eller tomma ord.

Om alla tänker lika tänker ingen särskilt mycket!
Våga tänka utanför ramarna, brukar man säga. Ja, just det...våga tänka utanför ramarna.

måndag 16 maj 2011

Läsvärt

Jag kan inte låta bli att återkomma till synen på undervisning. Det är inte så svårt att göra bra ifrån sig, egentligen. Synd bara att man fokuserar på fel saker i debatten hela tiden. Tipset om denna artikel fick jag på christermagister. Läs artikeln i DN./Janne

torsdag 5 maj 2011

Tänkvärt

Fick ett klipp från en kollega som verkligen ifrågasätter våra "moderna" idéer om skola och utbildning.

Är samarbete fusk? Är löpande bandet-skolor byggda på industrialiseringens idévärld eller ålder som urvalsmetod, ämnesindelning osv. verkligen att föredra? Svar nej!

Att samarbeta är inte fusk, att bara söka ETT svar är inte kreativt eller skapande. Det är förmågan att tänka utanför ramarna som är kreativt, som ger oss framtidsmöjligheter.

Att skilja mellan akademiska och praktiska förmågor är inte vägen framåt - nej det handlar om att utveckla HELA människan, skapa underlag för kreativt tänkande, samarbete, frågor, uppfinningsrikedom, konst och upplevelser istället för rätta svar och tråkig, ointressant kunskap för forntiden...

Gör om gör rätt ;-)
SE KLIPPET!

söndag 1 maj 2011

nära döden-upplevelse

Ibland ruskas man om i sin vardag, i sin tillvaro. En händelse, en känsla eller en upplevelse får stora effekter eller konsekvenser för det man tänker på, hur man tänker och reagerar.

I onsdags hade jag en nära döden-upplevelse på riktigt, även om det inte var min egen död som var upplevelsen. Jag kom som en av de första till en olycksplats där två bilar frontalkrockat. En bil tappade kontrollen på en liten krokig sjuttioväg och fick sladd varvid den hamnade på fel sida och kom ivägen för en mötande bil. En av dem i den mötande bilens baksäte saknade puls redan när jag stannade bara några minuter efter smällen. Det var som i en film eller som om det var övning eftersom hela bilden kändes overklig, men snart fann jag min roll och hämtade första hjälpen-väskan i bilen och började plåstra om den gamle mannen som kört den ena bilen medan andra som stannat drog ut kvinnan och gjorde HLR. Mannen hade handledsbrott, sårskador och var i chock, medan passageraren tyvärr avled. Den nervositet och stress som fanns när jag hörde att kvinnan inte hade puls och min rädsla för att se döden, den försvann så fort jag hittade fokus på en uppgift. Att ta hand om den gamle mannen blev min uppgift och när ambulansen kom satt jag med honom i mitt knä, i diket framför en kvaddad liten röd småbil. Han klarade sig i alla fall, men min chock kom efteråt. Många tankar på natten och flera dagar efter.

Tur i oturen att jag hade första hjälpen-väska i bilen, en filt och att det inte var så långt till stan så att hjälpen kunde komma fort (vilket den gjorde). Jag har haft väskan i bilen sedan början av 90-talet och aldrig behövt använda den - tack och lov...

En sak som jag insåg ganska fort är att en liten bil är inget för mig. Den lilla röda bilen var skrot, totalt kvaddad. Undrar hade gått om de åkt i en SAAB 9-5 eller en Volvo V70 i stället?

Det kan gå fort, väldigt fort. Kör försiktigt!