fredag 28 juni 2013

Man kan undra varför!

"[...] Om ett betyg är beroende av två eller flera lärares bedömning, och lärarna inte kan enas, är det rektorn som ska sätta betyget. [...] Rektorn kan rätta ett betyg om det framkommit att det skett en uppenbar oriktighet till följd av ett skrivfel eller ett liknande förbiseende. [...] Den som beslutat betyget kan ändra på det på grund av att nya omständigheter kommit fram som visar att betyget är uppenbart oriktigt."

Ur 3 kap. 14 ,16 , 19, 20 § skollagen (2010:800)"

Alltså kan inte rektor ändra betyg efter eget huvud.

Men ändå görs det... man kan undra varför.





Klokskap?

Har roat mig emd att läsa lite Pedagogiska magasinet (från Lärarförbundet) och hittar flera tänkvärda artiklar. Hinner ju inte läsa dem under terminerna känns det som, men det ska jag försöka ändra...

En tanke som jag själv haft och som tydliggjörs av Åsa Beckman i Pedagogiska magasinet februari 2009 och som skrevs om lpo94 känner jag att man kan ta upp till samtal om lgr11 också.

"Förvånande är den brist på hänsyn till tonåringen som finns i styrdokument och kursplaner. Ingenstans kan man se tecken på en medvetenhet om att de elever som ska leva upp till målen befinner sig i sitt livs värsta kris: puberteten. Den frimodiga elev som visat sig [i hennes undersökning] har inga spår av tonåringens svårigheter, inga rädslor, inget ego, inga känslosvallningar och inga aggressioner. Det ser mer ut som en vuxen, eller som en vuxens önsketänkande om sin egen tonårstid."

...och det är just såna tankar jag får när jag läser lgr11.

Man hittar sällan den elev i klassrummet som man finner i målen i läroplanen. Den höga nivån och mängden centralt innehåll utesluter flera av eleverna eftersom de inte har den skolningen från tidigare år, inte det stödet hemma, inte mognaden och inte den lugn och ro i sig själv eller i klasssrummet som man kan förvänta sig för att nå dessa mål och klara av detta centrala innehåll.

Ibland upplever jag att målen är skrivna utifrån enskilda ämnens behov och önskemål, inte från att man har SO tre lektioner i veckan i tre år med inställda lektioner, friluftsdagar, konserter, PRAO etc som tar timmar och uppmärksamhet från eleverna. Lägg sedan till tonåringens förutsättningar som beskrivs ovan, så är det inget lätt uppdrag.

Därför krävs förändringar i hur man organiserar och lägger upp skolarbetet, undervisningen och arbetsmetoderna. Att snuttifiera i lektionspass är gårdagen. Samarbete och ämnesövergripande är framtiden, inte dyra Ipads till eleverna...de är för mycket leksaker och förändrar inte undervisningen i grunden. Dessutom är de inte så bra att skriva sina arbeten på...men som komplement ja...

Mindre grupper, mer samarbete över gränserna, tillgång till DATOR och mer tid ögonkontakt med läraren är vad som behövs.

tisdag 25 juni 2013

Känns igen...


Ja, som sagt: "[...] är det kanske dags att börja prata också om det orimliga i att alla ska göra allt, i stället för att var och en ska göra det som de gör bäst." skriver Hanne Kjöller i DN.

Jag håller med.
Hennes krönika handlar i och för sig om läkare, men jag ser likheterna med skolan. Läs hela artikeln!







onsdag 19 juni 2013

Mycket snack och lite verkstad?

Måste bara addera ytterligare kritik på Jan Björklund...men han är lite som en gås man häller vatten på... Eva-Lotta Hultén skriver dock och klär av ministern ganska ordentligt.

 "I några nyligen gjorda intervjuer med Jan Björklund (senast i Expressen måndag 10/6) hävdar han att den av honom själv tillsatta utredningen ”Det tar tid” visar att det finns forskningsstöd för hans reformer. Stämmer det? "  Läs hela artikeln!

Jan Björklund uttalar sig bombsäkert i frågor han har noll koll om och han får nästan stå oemotsagd dessutom...

tisdag 18 juni 2013

Betyg

Jag lever i min enfald med uppfattningen att de betyg man satt på eleverna är definitiva och att rektorer inte ens tänker tanken att gå in i efterhand och "frisera" F till E för att bättra på snittet.

Ibland överträffar verkligheten dikten!

Utopia?

Att arbeta ämnesövergripande med målen och innehållet, inte enskilda ämnen eller lektionspass låter som en utopi, men faktiskt så är det inte det. Att inte låta schemat styra utan att låta uppgifterna, målet, innehållet och metoderna styra strukturen... Lösningsfokuserat, kanske man kan säga...

Jag var på en heldag med Entréskolan i går och vi planerade och resonerade om höstens arbeten.
Några väl valda teman där olika ämnens centrala innehåll finns med. Allt arbete sker tillsammans och vi ska ha olika aktiviteter där eleverna visar sina förmågor så vi kan bedöma dem. De som börjar sexan har en plan över fyra år så att allt centralt innehåll verkligen behandlas. Det känns om att börja i rätt ände.
Känns så rätt...det är ingen utopi.

Tänk att man skulle behöva byta skola för att få arbeta med kunskap/lärande på sättet som jag tolkar att man har haft intentionerna med den nya läroplanen.

Det blir en givande höst. Arbetsglädje mitt i sommaren;-)

fredag 14 juni 2013

Får man...

...rätta om och höja betygen på nationella provet eftersom man anser att de inte lever upp till förväntat betygssnitt?

Nej absolut inte, tycker jag, men that's my opinion and some head masters may disagree...

And it is really something that happens...

fjortonde juni

En vecka har gått sedan jag slutade på Stålforsskolan.
Avtackning uteblev då man meddelade att de som ska vara tjänstlediga inte brukar avtackas.
Efter 15 år kanske man kunde avsluta med ett "tack för den här tiden" eller åtminstone ett samtal, ett lycka till eller något... Men det var visst för mycket begärt. Jag kan ju inte säga att man känner för att komma tillbaka då man avtackas med en armbåge. Men visst, jag får ju allt mer fog för att mitt beslut att sluta är rätt.
Där finns det lite ångest över att jag lämnar kompetenta och trevliga arbetskamrater för att ge mig in i det okända... spännande men läskigt!