fredag 31 maj 2013

The end is near...

Fredag idag. Sista fredagen, med elever i alla fall. Nästa fredag ska användas till att avrunda och packa ihop allt. Överlämnandet av eleverna måsta vara omsorgsfullt gjort tycker jag. Nästa lärare ska inte få tomma betyg att bygga på. Viktigt att omdömet visar min bild och uppfattning om elevernas utveckling, resultat och kunskaper. De ska inte bli lidande av att deras lärare slutar.

Idag är det lite lugnt kan man säga... Eleverna ska vara på Ebelingmuseet i Torshälla i halvklasser för att skapa en utställning. Den gruppen som är på skolan håller på att klistra upp foton från Parken Zoo och fotomaraton som vi haft onsdag och torsdag. Samma sak för andra gruppen i eftermiddag.

onsdag 29 maj 2013

måndag 27 maj 2013

suck, från lördagen...


På nyheterna ser jag hur militärpolisen i Moskva griper fredliga demonstranter som bara tycker att man ska få älska den man vill, i Kiev angriper konservativa och religiösa fanatiker pride-paraden med hat i blicken... Fan vad motbjudande. Lägg er inte i vem de är kära i, lägg er inte i att vuxna människor väljer att följa sitt hjärta, sin läggning. Jag är född heterosexuell men har aldrig behövt komma ut, försvara mig eller ta skit för min läggning. Det har väl ingen annan med att göra?
Tänk att det finns dem som tvingas försvara eller ställas till svars varje dag.
Lägg ner, väx upp och fokusera på verkliga problem!

måndag 20 maj 2013

Slutet på vägen... the end of the road.

Känns lite skumt att jobba just nu. The end of the road. Femton långa år som bjudit på toppar och dalar. En topp var verkligen Comeniusprojektet då vi gjorde musikal med spanjorer, turkar, norrmän och schweizare. Fantastisk tid. Mycket arbete visst, men så otroligt givande hela tiden.

Tretton dagar kvar på skolan bara, sen nya utmaningarn nya elever... fast några elever vet jag redan har fått plats på Entréskolan. Vi ses i höst :-).

Nästan ingen tid kvar och det spelar ingen roll egentligen, känns det. Inget nytt hinns med, allt gamla ska avslutas. Sen en massa rättning och feedback som man inte kan vara med och se resultatet av. Det är lite trist. Oavsett vad som sker så är det ju eleverna man bryr sig om. Man hoppas ju att niorna klarar sig bra i höst på gymnasiet...

Tänk om man skulle säga till en elev att man inte vet hur han/hon ska göra för att höja sitt betyg, eller att inte kunna ge besked om vilka förmågor som behöver utvecklas för att exempelvis få ett C istället för ett E. Det är ju självklart att man kan göra det. Det måste vara självklart...det är ju mitt jobb, mitt ansvar och min uppgift.

Lite tungt att lämna dem som man handlett till goda resultat nu i sjuan, eftersom man inte får se hur bra det kunde/kan bli. Men det finns ingen bra tid att byta skola. Man sviker alltid någon klass...

Som sagt;
"när man slagit huvudet i väggen tillräckligt många gånger
är det dags att leta efter en dörr!"

Första arbetsdagen på nya skolan nu på lördag. Träff med nya elever, föräldrar och personal. Intressant. Undrar vilka som döljer sig bakom namnen man sett. Snacka om att börja från skratch...


 En elev skriver om sekularisering så
jag plockade fram min PM om ämnet från religionssociologin...

"Religion as Diffusion of Values. ”Diffused religion”In the Context of a Dominant Religious Institution: The Italian Case, av Roberto Cipriani.

För att försöka beskriva kortfattat vad Ciprianis resonemang går ut på så kan jag använda följande citat: ”[Italy] have gone from a dominant church religion to a majoritarian diffused religion, and then to a religion compounded of values”. Denna 'utspridda religion' kan, som jag ser det också förklaras i formen av en spridning av värden och värderingar in i samhället, snarare och vid sidan av en institutionaliserad dogm och/eller praktik. Den 'utspridda religionen' är som ett nät av värderingar sprunget ur en katolsk religiös socialisation hemma, i skolan eller i kyrkan, som påverkar inte bara det politiska livet, utan flera nivåer eller sfärer i folks liv.

Cipriani tar upp hur religionen, ibland helt obemärkt, smyger sig in i folks värde- och föreställningsvärld och på så sätt får en indirekt makt i samhället. Cipriani menar att religionen i Italien aldrig slutat spela roll i samhället utan att den ständigt verkat under ytan av sekularisering. Deltagande i den institutionaliserade dyrkan och ritualerna i religionen har minskat men ändå är många av grunderna i tron mer eller mindre stabila Den så kallade 'utspridda religionen' har förändrats till att bli en form av känsla, ett underliggande eko som är både ihärdig och genomträngande samtidigt som den påverkar stora grupper av människor utan att det faktiskt finns en tydlig avsändare.

För mig verkar det vara lite som en symbios, ett förhållande där man inte riktigt vet vilket som är religion och vilket som är de egna uppfattningarna av t ex rätt och fel. Det är svårt att se var det ena slutar och den andra tar vid, eller tvärt om. Det blir nästan som en form av religiös indoktrinering eller tyst invasion med en viss uppsättning av etiska och moraliska grundvärden te x gällande aborter, giftermål, skilsmässa, sex, preventivmedel, homosexualitet eller andra i Italien (och andra länder) ”laddade” frågor. Lite läskigt att människor (vi också?) tror att vi har en egen åsikt, men vi vet egentligen inte varför vi har just tagit till oss den versionen. Vad tycker jag egentligen? Vem tycker åt mig? "

Alltså, texten ger några exempel på hur religion och samhälle inte alltid är så lätta att skilja åt. Som våra jular. Vi firar jul av tradition, kanske inte egentluigen av religiösa skäl. Det är en del av vår kultur och vi förknippar julen med många icke-religiösa inslag, som på något sätt tagit över och ersatt de kristna delarna av den kristna högtiden... Jag tycker att problemet med religion inte är tron, Gud eller läran. Nej, snarare människor som utnyttjar relgionen för sina egna syften att få makt, fördelar eller rikedom.

Ett tydligt exempel på hur illa det blir när religionen inte används med förnuft är detta.

torsdag 2 maj 2013

Intressant

Nya perspektiv på betygssättning tack vare nationella proven.
Det var kanske så vi skulle fått arbeta inför nya läroplanen.
Nu äntligen får jag tydliga exempel på vad Skolverket/läroplanen menar med enklare respektive utvecklade resonemang...

Det ger nya tankar om hur uppgifterna ska formuleras.
Kanske blir det bättre koppling till målen nu? Jag hoppas det.