Tisdag i september

Snart är min föräldraledighet över, men trots att jag börjar om tre veckor har jag ingen riktig koll på var jag ska vara. Synd.

Fick i går eftermiddag en inbjudan till comenius-seminarium i december här i Eskilstuna. En möjlighet att träffa eventuella nya samarbetspartners och skapa eller utveckla samarbeten.

Direkt startar idéerna att poppa upp i huvudet... hur kan man göra? hmm...

Vi har redan (min kollega som jag gjorde förra EU-projektet med) via mail och sms kläckt lite idéer som skulle kunna fungera som underlag för ett seriöst arbete. Nu gäller det att sätta sig ner och använda det ihopspånade underlaget och skapa något som skulle fungera som ett projekt. Att hitta underlag i läroplanen är oftast inte så svårt. Det gäller att formulera en spännande och trovärdig ansökan så att den dels beviljas och får många samarbetspartners och dels går att genomföra under rimlia förhållanden.

Det är i spåneriet som idéerna föds. Man måste våga tänka konstigt, utanför ramarna och knäppt innan man hittar det som faktiskt fungerar. Man får inte vara rädd att en idé inte bär eftersom om den är dålig så kanske den föder en annan idé, och då var den helt plötsligt viktig ändå...

Tänk vad roligt det vora att få arbeta ihop igen... Tyvärr är vi nog inte i samma arbetslag, men det får inte stoppa ett oss från att skapa ett internationellt projekt. Det fixar vi... Yes we can!

Årets första

Jaha, då var skolåret igång igen då. Tionde jullovet avklarat.
Tänk att det gått så lång tid sedan man lämnade universitetet. Jag började jobba den 1/2 1998 i Sundsvall. Nyexad och oerfaren fick jag ett "grav-vick" på Åkersviksskolan (som enda behöriga SO-läraren i de fyra arbetslagen). Minns att jag fick två kandidater redan första terminen, suck det var jag nog inte redo för. Fast mitt äventyr i Sundsvall tog slut redan efter nio månader; dels eftersom de betalade så dåligt, men även familjeskäl ledde till en flytt tillbaka till Eskilstuna igen efter ett par år på "flykt". Det är länge sedan nu.

Nu befinner vi oss i 2009 och man är inte längre en gröngöling på vingliga ben. Det är skönt måste jag säga. Fast det tog nästan fem år innan jag kände mig trygg i lärarrollen, det minns jag. Fast ibland så känner man sig fortfarande som om man var ute på gungfly ibland... Det är bra annars kanske man stannar upp lite och stagnerar.

Hur som helst, på torsdag är det dags för vår andra resa i projektet. Denna gång till Spanien och sedan Schweiz. En förhoppnigsvis givande tripp med fyra elever och två lärare. Vi kommer att spela upp musikalen först i Murcia, Spanien sedan i Hochsdorff i Schweiz. Det är väl endast två lediga dagar på hela resan. Första fredagen har vi frit i Murcia och sista lördagen är det tid att se Schweiz. Resten av tiden är det repetitioner och slipning av föreställningen. När vi spelade den i höstas i Gaziantep, Turkiet var genrepet lite si och så medan den stora premiären blev riktigt bra. Nu har det bytts ut en del elever och ändrats en del i manus så det blir att börja om att repetera allt från början.

Det är verkligen skitkul att delta i sådana projekt. Vi hade ett projekt för något år sedan tillsammans med bland annat italienska, spanska och rumänska skolor. Då handlade det om den perfekta staden och den perfekta skolan. Jag åkte tillsammans med fem elever och två andra lärare till Rumäninen, vilket var en upplevelse. Det är givande för både elever och lärare. Det är skönt att få nya idéer och erfarenheter. Projektet är som sagt tvådelat. En musikal och en webb-tidning. Kolla in hemsidan: http://www.eskilstuna.se/templates/Page____106371.aspx

För övrigt anser jag att Israel ska tvingas upphöra med sin terror och sina övergrepp mot civila i Gaza. Borde förresten inte Sveriges Davis Cup-lag ge f-n i att möta Israel? Men det är väl ingen tåga i rikemanssportens utövare...
"Stoppa matchen!"

/JANNE