Verkligheten?

Tänk vad långt det är mellan min verklighet och det som hörs i skoldebatten, eller hur man samtalar om strävansmål och individuella utvecklingsplaner. Levande IUP...

Är det verkligen meningen att man som lärare på högstadiet ska acceptera eller tvingas hantera elever inte klarar av att samtala med mig som vuxen utan att göra grimaser, vara otrevliga eller fara omkring på stolen "som en spastiker"? Hur kan det komma sig att elever inte förstår (?) att man behöver penna och böcker, att man springer in och ut ur klassrummet ogenerat, att man sitter och skriker eller sjunger rakt ut under lektionerna? osv.

Man kan ha en hel timmes lektion, ibland flera gånger i veckan, där vissa elever inte säger ett enda vettigt ord eller genomför en enda meningsfull prestation - utan hellre stör sin omgivning och i den världen sitter en annan grupp elever och försöker arbeta. Suck!

När man då tänker att: "Dessa barn ska man skriva IUP om, medan de själva inte ens vet hur man ska bete sig bland folk - hur ska de förstå en IUP? " blir ens uppdrag svårt, milt sagt...

Skriva underlag för IUP
Där finns det lite "högtravande" formuleringar som utgår ifrån strävansmålen att skriva om, medan jag skulle vilja skriva mer om "enkla saker" som t ex:

• Hur arbetar eleven med de uppgifter som han/hon får?
• Hur presterar eleven på det vi arbetar med?
• Slutför eleven sina uppgifter?

Verkligheten
Förstår människor att det är inte alls så pass utveckade sinnen vi försöker arbeta med, utan att det i allt för stor grad handlar om rena "djurparken" fast med tonåringar...? Och på ena sidan stängslet står vi och försöker få dem att sitta ner, kunna klockan, lyssna, uttrycka någon enstaka egen tanke, visa sin omgivning respekt, ta med sig penna, läsa upp till tre ord i samma mening, skriva mer än tre rader i sina arbeten osv. Det handlar inte bara om sjuorna, även vanligt bland åttorna och vissa undantag även nior.

Ibland häpnar man över nivån...
Jag arbetar ju på högstadiet, men ibland undrar jag verkligen vad det är för fel...
Och...Varför kan man inte läsa och skriva när man börjar sjuan?

En lektion till...

Ibland känns verkligheten frustrerande. Den här dikten skrev jag och läste upp för en av mina tidigare klasser. Händelser mer eller mindre tagna ur verkligheten.
Av sekretesskäl har jag ändrat namnen, men de som var med känner igen sig tror jag... (Till er kan jag hälsa att jag minns er allihop!)

En effektiv inlärningssituation

Nyckeln i låset 08.30,
”Hejsan – vad ska vi göra idag?”
”Hej, öhh…hade vi läxa?”
Nej, Anders det hade vi inte.
- Välkomna, varsågod och sitt!
Jaha, då är nästan alla här? JO, idag ska vi börja arbeta med…
…Nej, Lasse, du kan inte äta baguette nu…
Hej Penny, du är nästan i tid, häng av dig jackan av dig mössan, hämta penna och anteckningsbok…tiden går – vi väntar!
-Var var jag någonstans?
- Jo, som sagt….
Dörren far upp
”Ursäkta att jag är sen, hittade inte hit, typ missade bussen…fan”
- Hej Åsa och Eva, bara sätt er ner, inget väsen.
En mobiltelefon ringer
- Snälla Lisa, du ska ju inte ha mobilen på…
”men det är ju för fan mamma som ringer…”
- Suck, spelar ingen roll…ingen telefon in klassrummet…det vet du!
- Jo, som sagt, vi ska börja med ett nytt arbetsområde idag.
- Jaha, vad vill du fråga Lotta?
”Vad ska vi jobba med?”
- Det ska jag ju alldeles strax berätta…lyssna så får du veta…
- Snälla Magnus och även du John, ta av er kepsarna!
- Mattias och Erika ta ner fötterna från bordet och kära Ivan, kliv ner ur fönstret…
- Hur som helst, nu är det väl ändå dags att vi börjar…
”Blir det prov?”
-Nej Fredrik, det blir det inte, ni ska redovisa muntligt!
”Fy fan, det tänker inte jag göra!”
- Jo, det fixar du Jenny jag lovar!”
- Som sagt, vi ska börja med ett nytt arbete idag…
Der knackar på dörren
- Kom in….
”Ursäkta-jag-är-sen-varit-på-ungdomsmottagningen-du-vet…”
- Nej, det visste jag inte, kom in och sätt dig!
- [harkling] Jaha Olov, vad vill du då?
”Nån jävel har baxat min penna, den ska jag ge ska du få se…”
- Kanske är det din penna som ligger på golvet, där vid skåpet…
”Ja, va fan gör den där…nån som baxat, jag sa ju det! Han ska få!”
- Nä’, nu vill jag att ni lyssnar, vi ska börja med ett nytt arbetsområde nu, vi ska läsa om Andra världskriget.
”Är provet svårt?”
- Ferhat, vi skulle ju inte ha prov sa jag ju!
”Ska vi läsa om han, Hitler, du vet?”
-Ja, Maria, bland annat…
”Varför ska vi göra det, det är ju skittrist”
”Nej, det är ju skitkul, ska vi se på film också?”
”Historia suger, så är det bara”
- Tack Ferhat, det värmde…Ja i alla fall…Nå nu får ni vara tysta och lyssna!
”Hallå, klockan är kvart över, vi slutar ju nu, snart - idrott…”
- Ok, Pontus vi ger oss för idag, hej då vi ses i morgon, då kanske vi hinner börja arbeta också…
- Glöm inte ställa in stolarna efter er!
”Hejdå Janne!”
”Vi ses”
Det rasslar till, klassen lämnar salen…stolarna står kvar – i vägen…
Nycklar i dörren, 09.15 lektionen är över.
Ännu en effektiv inlärningssituation…?
-Suck, jag går och fikar…
(9 juni 2005)

Ja så är det ibland... Ha det!/JANNE