Första lediga dagen på lovet

Koma - det är känslan.
Varit hemma med dottern idag, myst och slappat.
Tid att vila upp sig, det var välkommet... /Janne

Hösten är här

Dyster rubrik?
Nja, men...

...känner hösten som en varm filt över kroppen
trött, seg och ibland är känslan lite uppgiven
som en sömngångare i korridoren glider vålnaden fram
längtar efter den kommunalgrå soffan i lärarummet,
ännu en kopp av det sura kaffet och en lugn minut
innan det bär av igen till nästa lektion
;-)
***
Men i mörkret finns ett par vackra höstlöv som skimrar i gult. I morgon ska vi på ett mycket givande studiebesök med niorna som arbetar med på liv och död. Det är dags för ett besök i begravningskapellet och träffa "vår" präst.
Det blir tal om livet, både detta och det efteråt... men vi talar om traditioner kring begravningar och hur det faktiskt går till. Hur många kan t ex skilja på begravning och jordfästning?
Inte ens vi vuxna är säkra med dessa begrepp tror jag.
I fredags såg eleverna Dead man walking med Sean Pen och Susan Sarandon. Det har gett upphov till underbara diskussioner om livets värde, dödsstraff och människovärde.
Det blir intressant att läsa deras loggböcker sedan.
Fast egentligen är processen mest värd...

Efter lovet blir det drama för hela slanten.
Vi ger eleverna olika meninger eller uttryck som de sedan får arbeta fritt med.
Lyssnade t ex på Kent då jag diskade nyss -Vy från ett luftslott och textraden
"Där charterplan möts
De viskar:
hålen i himlen ska bli våran död"...
...ger mig "Himlen ska blir våran död", den kan bli en bra utgångspunkt för en dramatisering...kanske?

Andra saker vi använt är t ex
"Allt du skulle vilja veta om livet men inte vågat fråga om"
"Allt du skulle vilja veta om döden men inte vågat fråga om"
"Minnet av en människa"
"Hej och välkommen till världen!"
"Himmel och helvete"
Det gäller att fundera ut fler lagom fyndiga, kanske "Paradise hotell" funkar...?

Winnerbäck kan väl få bidra?
Ja, hittar man kanske underlag i Winnerbäcks text "Alla vägar har sitt pris"...? :-)

"Välkommen hit min vän, välkommen hit till himmelen
Alla vägar har sitt pris, så välkommen till världens tråkigaste paradis!"

http://artists.letssingit.com/lars-winnerback-lyrics-alla-vagar-har-sitt-pris-8cjztnv

Ha det!/Janne

ämneskonferens

Vi hade ämneskonferens nyss.

En sak vi pratade om var ämnets status på skolan/i arbetslagen.
Vad kan man avläsa av t ex resursfördelning/gruppindelning, vilka salar som tilldelats (stora grupper i små klassrum?)...?

Uppfattas ämnet "viktigt" om det ges olika möjligheter att t ex hjälpa de svaga eller utmana de starka, om vissa alltid har 30-grupper, medan man automatiskt på schemat har halvklasser/gruppdelning i svenska, engelska, NO och matte "bara för att det är så" osv?

Som jag påpekat tidigare...likvärdiga förhållanden och möjligheter oavsett ämne/lärare, likväl som en resursfördelning efter behov är nåt vi behöver jobba för!

Det spelar allt för stor roll, tror jag, vilken status ämnet och lärarna har i det specifika arbetslaget - ja, vilka är det som styr och lägger ribban...? Det vore kul om man kunde forska på det. Alltså, hur speglar schemaläggning och andra strukturer skillnader i status och maktförhållanden på en skola...och skiljer det sig om t ex en manlig lärare/rektor lägger schemat än om en kvinnlig gör det?
/Ha det, Janne

ett ord i tiden?

Öpedagogen skriver om en rektor som tror på sina elever:
http://opedagogen.blogspot.com/2009/10/en-rektor-som-tror-pa-sina-elever.html

Då kan jag presentera en som jag inte skulle vilja ha med att göra.
Jag läste i Folket om vad rektorn på British Junior, en friskola i Eskilstuna, har för åsikt om feminism och jämställdhet. Enligt honom är män som försöker vara jämställda och ta hand om barn och familj riktiga gnällkäringar (eller vad han nu menar).

Men jämställdhet är väl inget att fundera på - det är självklart att man ska försöka dela på ansvar för hem, familj och jobb. Det är självklart att arbete ska värderas lika oavsett viket kön som utför det. Men det verkar inte rektor "Pucko" tycka... Utgångspunkten är en ganska intressant artikel på Newsmill.se. (se nedan)

Läs artikeln på Folkets web:
http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.509031

Eller hela inlägget på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/10/nya-tider-nya-man

/Janne

Det finns hopp...fredspristagare?

Kan bara bocka och ta av mig hatten för mod och envishet:

Läs artikeln:
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article5961037.ab

JANNE

onsdagstankar

Inte jobba idag, jag VAB:ar. Det slår mig varje gång att det är verkligen ett bra system att man kan vara hemma med sjuka barn utan att förlora allt för stora pengar på det. Det gör det liksom värt att betala skatt... Tack för det!

Älskade hatade jobb

Många tankar kretsar kring jobbet just nu. Vi har det rejält rörigt på min arbetsplats just nu, alltså rörigt på flera plan på något sätt. Det är då man står i hissen, ser sig i spegeln och ser trötthetsrynkorna runt ögonen breda ut sig.
Sliten? Ja, gissa..!
Är det värt det? Jag vet faktiskt inte...
Är det kanske dags att förändra något nu? Jag har arbetat på samma skola i snart 11 år nu (gjorde min första dag 1/11-98).

Älskade jobb:
Det är fortfarande en underbar utmaning att skapa kluriga uppgifter, gruppövningar eller sätta igång samtal och disussioner i klassrummet. Det ger mig massor att följa elevers utveckling, att se deras kapacitet (som de själva inte alltid ser) eller att läsa deras analyser av det vi arbetar med. Det är roligt att föreläsa och undervisa eleverna.

Hatade jobb:
Kort om tid, många med stooooora hjälpbehov, stora klasser, trångt nästan jämt, elever som beter sig illa, kränkande och som inte förstår varför de är i skolan. Ont om tid att arbeta tillsammans med mina kollegor inför temaarbeten och projekt osv.

Det är frustrerande att se hur de elever som inte sköter sig eller klarar av klassrumssituationerna tar ifrån de andra eleverna deras tid och möjlighet till studiero, samtidigt som de stjäl lärarens tid, energi och engagemang.

Det är svårt att sköta det administrativa arbetet eftersom man nästan aldrig kan få lite lugn och ro omkring sig. I den röran ska man skriva kreativa och levande IUP, vara pedagogiskt utvecklande, ämnesintegrera och individanpassa, arbeta med mål och betyg så att eleverna (och föräldrarna) förstår osv.

Att försöka bedriva kreativ, effektiv och utvecklande undervisning med elever som inte kan samtala eller samarbeta med andra, inte läsa eller sitta still är nog ett av de svåraste jobben man kan ge sig på...

Men samtidigt så är det ju en del av utmaningen som man kan se som positiv. Om det bara fanns lite vettigare stöd för de svaga och asociala eleverna skulle det kanske gå bättre...

Ändå blir det lite: "Should I stay och should I go?"

Läsvärt

Jag är ett fan av Jan Guillous krönikor.
Många gånger sätter han ord på saker som man själv funderar på.
Läs söndagens krönika om roffarkapitalismen:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article5939690.ab

Det var skönt med helg, ovanligt skönt faktiskt efter en hektisk vecka.
Lördagens skogspromenad resulterade dessutom i 4-5 liter trattisar (som ligger på tork för tillfället). I morgon börjar det om igen då... Bara kavla upp ärmarna och spotta i nävarna.
Ha det!/J

Verkligheten?

Tänk vad långt det är mellan min verklighet och det som hörs i skoldebatten, eller hur man samtalar om strävansmål och individuella utvecklingsplaner. Levande IUP...

Är det verkligen meningen att man som lärare på högstadiet ska acceptera eller tvingas hantera elever inte klarar av att samtala med mig som vuxen utan att göra grimaser, vara otrevliga eller fara omkring på stolen "som en spastiker"? Hur kan det komma sig att elever inte förstår (?) att man behöver penna och böcker, att man springer in och ut ur klassrummet ogenerat, att man sitter och skriker eller sjunger rakt ut under lektionerna? osv.

Man kan ha en hel timmes lektion, ibland flera gånger i veckan, där vissa elever inte säger ett enda vettigt ord eller genomför en enda meningsfull prestation - utan hellre stör sin omgivning och i den världen sitter en annan grupp elever och försöker arbeta. Suck!

När man då tänker att: "Dessa barn ska man skriva IUP om, medan de själva inte ens vet hur man ska bete sig bland folk - hur ska de förstå en IUP? " blir ens uppdrag svårt, milt sagt...

Skriva underlag för IUP
Där finns det lite "högtravande" formuleringar som utgår ifrån strävansmålen att skriva om, medan jag skulle vilja skriva mer om "enkla saker" som t ex:

• Hur arbetar eleven med de uppgifter som han/hon får?
• Hur presterar eleven på det vi arbetar med?
• Slutför eleven sina uppgifter?

Verkligheten
Förstår människor att det är inte alls så pass utveckade sinnen vi försöker arbeta med, utan att det i allt för stor grad handlar om rena "djurparken" fast med tonåringar...? Och på ena sidan stängslet står vi och försöker få dem att sitta ner, kunna klockan, lyssna, uttrycka någon enstaka egen tanke, visa sin omgivning respekt, ta med sig penna, läsa upp till tre ord i samma mening, skriva mer än tre rader i sina arbeten osv. Det handlar inte bara om sjuorna, även vanligt bland åttorna och vissa undantag även nior.

Ibland häpnar man över nivån...
Jag arbetar ju på högstadiet, men ibland undrar jag verkligen vad det är för fel...
Och...Varför kan man inte läsa och skriva när man börjar sjuan?

Onsdagstankar

Jaha, en onsdag i oktober med ett par veckor kvar till lovet (tre dagar ledigt inte en vecka...).
Kaos på jobbet på flera sätt.
Tur att jag har en så kul nia. De arbetar med På liv och död nu.
Diskussionerna går heta... De till och med tar med sig dem på rasterna.
Just nu har det varit snack om filmen I, Robot. Kan en maskin vara mänsklig? osv.
De samtalar och skriver loggbok. Det är en fröjd att bevittna deras känslosamma diskussioner. De inser sakta men säkert att etik och existensiella frågor inte är så lätt alla gånger och att man kan vara överens om att man inte är överens, att man måste inte nå konsensus hela tiden. Det är ju en bra erfarenhet.

Fråga: är det en bra idé att man delar ut kondomer till alla när åttorna har studiebesök på ungdomsmottagningen? En del kanske inte alls är "där" varken i tanke eller handling...
Jag blir lite kluven. Min åtta kom därifrån med en hel kasse med kondomer som de överlämnade till mig, vilket kändes lite komiskt faktiskt. -"Här har du..." -"Jaha, vad tycker ni att jag ska göra med dem?" :-)

Recension

Fick biljetter till Killing-gängets föreställning på Dramaten. Med glädje och goda förhoppningar tog vi oss till huvudstaden. Men det var INTE som man hoppats. Fast att få åka bort och bo på hotell och gå på Dramaten gör man ju inte direkt ofta.

Alltså, det var inte alls speciellt kul, tänkvärt eller fyndigt. Snarare trist och egotrippat. Jag läste någon kommentar om det som beskrev det ganska bra:
"Varför skriver ingen att den är tråååååååkig? Fem minuter genialitet, två timmar och fem minuter pretto?" http://www.nummer.se/Templates/Review.aspx?id=8334#comment

En föreställning där ingen förstår något.
"Först står alla med förväntan i en lååång kö, sen åker de en berg och dal-bana utan berg och utan dal, bara en tråkig raksträcka i sakta mak, sen är det slut. Som en kärlekstunnel utan kärlek, bara en grå betongtunnel" (för att ta några av de rimligt roliga replikerna i teatern). Det handlade om att man skulle skapa ett "dödens nöjesfält" där alla tråkas ihjäl och det var precis det som var grejen; vi skulle tråkas ihjäl...eller?

Kan besvikelsen man kände ha varit själva skämtet?
Liksom; Jaha, trodde ni det skulle vara kul?
Nej, men det lovade vi ju aldrig!

Jag väntade på att det skulle ta sig, liksom sätta fart, men det blev aldrig av.
Skulle de komma ut och avslöja sitt skämt: Sorry, det var inte på allvar, trodde ni det?
Visst, de klädde av sin egen personliga längtan efter att få bekräftelse, sina egna demoner och tillkortakommanden, eller gruppens process och drivkrafter, men det kändes inte att det var gjort med värme, originalitet eller som sagt genialitet.
/Janne

utmaning

Stressen äter kreativiteten...
Varför kan inte Eskilstunas politiker (eller riksdagsdito) praktisera i skolan, den verksamhet som de styr över men inte förstår?
Man börjar tröttna på att inte kunna erbjuda kreativ, konstruktiv och individanpassad undervisning utan att samtidigt bränna ut sig själv. Ingen skulle acceptera att en trafikskola hade lektioner i buss med 30 elever per tillfälle med målet att ALLA ska lära sig köra bussen säkert i trafiken, men så känns det som om man i skolan tvingas att arbeta många gånger! 34 elever i samma sal, det är verkligheten ibland. Vem tror att det blir bra? Fast det är ju klart, om trafikskolan misslyckas blir det olyckor i trafiken, våra "misslyckande" syns inte på samma sätt... Anta utmaningen politiker! Kom och jobba en vecka! Men det törs ni väl inte...

Jag skickade en version av denna till lokalpressen... Den kanske dyker upp där.

Fortsättningsvis:
Fler nationella prov, fler betygssteg och hårdare ordningsregler löser inte problemen, det är faktisk något mer komplicerat än så... För att dra en parallell: För att köra buss säker måste man sitta bakom ratten med vettig handledning, man behöver testa sin förmåga under uppsikt... Som lärare hinner man inte se alla, hinner inte handleda, möta eller vägleda alla efter individens olika förutsättningar. Man ger snart upp. Även om det finns guldkorn, som jag berättat om i tidigare inlägg. Men problemet är att det tar ganska mycket energi att locka fram alla dessa extra finesser och kvalitéer hos eleverna. Planering, förberedelser och lite mer planering till. Helst tillsammans med de andra som man ska arbeta med, men den tiden är sällsynt. Det är så mycket man ska hinna med...

Flera lärare i min närhet talar om att söka nya jobb, kanske rent av utanför skolvärlden. Kompetenta lärare som inte tycker att det är värt det längre. Synd att dränera skolan på kompetens, tycker jag.

Arbetsförmedlingen söker folk, jag funderar på att söka. Vad annars?
Tips mottages med glädje! :-)

Kontaktannons:
Här finns: kreativ, välutbildad, målfokuserad, verbal, påhittig och självständig man med goda språkunskaper, körkort och bil samt med vana att handleda, utveckla och samverka med människor enskilt eller i grupp, både praktiskt och teoretiskt under knappa tids- och budgetramar.
Söker: Någon med idéer och visioner, god ekonomi och som kan skapa utmanande arbetsuppgifter där man möter och arbetar med människor i olika sammanhang eller situationer. Let's get together and create good music;-)

Höga toppar och djupa bottnar...

Intressanta steg mellan olika känslor i detta jobb.
I en av mina klasser har det varit tungt i veckan. Känns nästan som om man valt fel yrke... Är det verkligen så tråkigt det man har att komma med? Stod faktiskt i måndags lutad mot tavlan och seriöst ifrågasatte mitt yrkesval (15 år för sent...). Fast ska tilläggas, det är som vanligt inte en hel klass som är jobbig, utan det handlar om ett fåtal elever som sänker hela gruppen.

I min nia har det däremot varit rena fröjden (himmelriket med tanke på ämnet:-).
Vi började en gruppövning i går som jag hittat i Aktivitetsbok Liv från N&K. Den handlar om att eleverna ska rangordna olika saker utifrån frågan: Vad är värst? Det är t ex saker som Att rycka vingarna av en fjäril, att slakta en gris, att döda en annan människa i krig, att avrätta en mördare, att göra medicinska försök på en apa osv.

Det har varit brinnande diskussioner om allt från likheten mellan fjärilens och apans lidande, för eller emot dödstraff, bödelns ansvar till att slakta djur för att äta. Jag har suttit och lyssnat, njutit och bara älskat min klass. Deras samtal har sedan fortsatt i korridoren och även inne på svenskalektionen. I morgon har de tredje lektionen och de vill fortsätta ytterligare. Övningen går ut på att man till slut ska formulera någon form av regler/budord utifrån den rangordning och de samtal som varit. Det ser jag fram emot...

Finns fler anledningar att älska den klassen just nu... Jag rättar deras läsloggar om Abrahamitiska religionerna, brevet till Gud samt skrivuppgiften med argument på temat Gud finns/gud finns inte! hittills övervägande VG i betyg. Egna tankar, frågor, kritiskt tänkande, engagemang, känsla, kopplingar till vardagen osv. Jättekul att läsa. Intresserade elever och roliga uppgifter ger resultat.

HUR DUM FÅR MAN BLI?

I Trelleborg visar politikerna upp en viss (underdrift...) brist på insikt om lärande, pedagogik och arbete/metoder i skolan...

"Lärarna i Trelleborg kan få högre lön – om eleverna gör bra ifrån sig på de nationella proven. Blir resultaten sämre minskar lönen. Så lyder i korthet det förslag som lagts fram av den borgerliga majoriteten i kommunen. Den omdiskuterade lönemodellen ska nu utredas vidare av gymnasieförvaltningen.
– Vi eliminerar alla problematiska faktorer. Detta är vattentätt, säger gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens ordförande Lars Hemzelius (FP) till SvD.se"
Källa: SvD 22/9

Läs hela artikeln: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3501103.svd

Alltså, skolan kommer att sikta in sig på att nå de mål som bedöms i nationella proven, inte de strävansmål som bygger på insikt och förståelse, NEJ bara mätabara PROVKUNSKAPER räknas.

Processer, gruppövningar, insiktsfulla temaarbeten, reflektion i vardagen, fängslande och lärorika dramatiseringar, brev och kortskrivningar, redovisningar eller lärarens kompetens i handledning, bemötande, uppbackning eller det vardagliga arbetet spelar visst inte så stor roll.

Det är ju PROVET som räknas!!!
Synd för dem som har svaga klasser eller många med dyslexi...

Jag har tidigare tagit upp de elever som inte klarar av att skriva prov. Vissa på grund av läs- och skrivsvårigheter, andra som får "frossa" och "hjärnsläpp" i provsituationer, men som kan redovisa allt från godkänt till MVG muntligt i samtal eller andra typer av uppgifter.
Så med "Trelleborgs-modellen" ska läraren, som hittar och lockar fram dessa kunskaper på andra sätt, inte få samma löneökning som den som lyckas pricka in kunskapsmålen i klassen som sedan kommer på provet. Helt sjukt!
Practical joke...Eleverna misslyckas med flit på provet och ger därmed läraren lönesänkning...;-)

Som sagt, vart tog strävansmålen vägen? De är ju viktiga. Fast om man slutar med det kan man ju istället koncentrera sig på enklare kunskaper som man lätt kan mäta. Elever som kan mycket men förstår lite... Jeopardy gör bejublad come back i svenska skolan...

Andra röster om dessa dumheter...
http://christermagister.wordpress.com/2009/09/17/lararlonesystem-jo-anmals/
http://christermagister.wordpress.com/2009/09/10/elevernas-betyg-styr-lararens-lon/
http://hannahakanson.blogspot.com/2009/09/lon-efter-resultat-inte-losningen-pa.html

Ha det!/Janne

Tisdagstankar

I lördags var det dags igen (!)... Ja, eller det var så att jag blev tillfrågad om jag ville komma och "föreläsa" igen för Rädda barnens Allan- och Ellengrupper. Det är ett kul uppdrag. Roligt att få en annan "publik". Mitt uppdrag var att tala om samtal och samlevnadsundervisning. Jag berättade om hur jag brukar göra, delade med mig av erfarenheter och så testade vi en del metoder tillsammans. Det var kul eftersom samtalet/diskussionen kom igång ganska fort. Vi skulle kunna fortsatt länge med det om vi haft tid.

Inför lördagen satt jag några timmar och läste på, slog i böcker och kollade gamla uppgifter mm. Det är uppfriskande och plöstligt inser jag på allvar att jag för första gången INTE har samtal på schemat med min klass. Det är länge sedan jag började med det, men nu satte schemat stopp för det. Det har liksom inte passat, delvis eftersom de har 90 minuter teknik på elevens val. Men jag får använda SO-timmarna till det i forstättningen. Det är ju bra att göra det...

Jag är ju ganska lyckligt lottad och har min egen klass i halvklass en av lektionerna. Det är skönt och då kan man göra annat om man vill. Faktiskt så har vi det bra med resursfördelningen i arbetslaget sedan vi gjorde om schemat. Vid flera av lektionerna med främst sjuorna så är vi två lärare i klassrummet. Det är lättare att arbeta när man inte alltid står ensam med 30. Att få vara två vuxna i klassrummet underlättar på så många plan.
(Det borde vara självklart att man fördelar resurserna över alla ämnen efter behov - som jag skrivit om tidigare - men så är det INTE. Det beror på vad arbetslaget prioriterar och vilka lärare som är starka... Så borde det inte vara, tycker jag.)

Vi ska till att börja med vårt större tema svenska/SO om livsfrågor nästa vecka. På liv och död... Men som vanligt är vardagen fulltecknad så man har haft svårt att sitta ner och planera arbetet alla inblandade lärare. Men utan en gemensam planering så faller det platt...

Vi skulle egentligen dragit igång Europaresan med åttorna. En geografi-tävling med inslag av teknik och annat. Tanken är att eleverna ska "resa" runt i Europa och göra uppdrag i de olika länderna som de besöker. Men det kräver ordentliga förberedelser, så det kanske får vänta ett tag så det blir bra. Uppgiften är ett kul sätt att sporra eleverna eftersom det finns ett tävlingsmoment. Det återkommer jag till.

Idiotförklaring

Nu är det min tur att idiotförklara...
Varför?
Jo, därför att i våras hade vi ett underbart tema i två veckor. Eleverna arbetade med hållbar utveckling inför framtiden. De läste på om återvinning, gjorde studiebesök på återvinningscentralen och värmeverket och det pratades miljö hela tiden. Tv var där, tidningar och radio uppmärksammade också arbetet. En sak jag minns är kommentaren i en av lokaltidningarnas webb på mitt inlägg om att vi inte kan återvinna som spydigt meddelade att vi "faktiskt" skulle få en återvinningsstation inom kort. Den förra brann ner för omkring 6-7 år sedan, men nu var det på gång.
Efter vårt tema fick vi som belöning ett pris från kommunen för vårt fina miljöarbete. Diplomet sitter inramat på synlig plats i skolan.

Åter till nutiden...
Idag slängde jag sopor i containern på skolan. Det var papper, plast, tyg, glas och metallburkar blandat med matrester och träbitar som delade på utrymmet.
INGEN ÅTERVINNING FORTFARANDE trots alla löften!
En kommunal arbetsplats med fler än 800 personer som saknar en möjlighet att återvinna. Det är helt sjukt! Eleverna ifrågasätter ju ens trovärdighet i miljöarbete med all rätt. Jag skäms!

Fastighetsägaren, Eskilstuna Kommunfastigheter, borde skämmas ännu mer!

Idiotförklarade 2

Varje år kommer en man och berättar om sina upplevelser under förintelsen. Mycket intressant och gripande. Ingen elev som lyssnat på honom står oberörd. Det är ett viktigt och givande inslag i niornas undervisning.

Men... när man som lärare ifrågasätter om det är rimligt att skolan stödjer (vi skänker pengar istället för arvode till en av föreläsaren vald israelisk organisation) trädplantering i Israel utan att vi vet om detta även sker på ockuperad mark, då blir man inte riktigt tagen på allvar. Ska vi över huvudtaget stödja ett krigförande land? Väljer vi sida då?
Borde man istället kanske stödja fredsprojekt där båda sidor deltar?

Jag håller just nu på och kollar upp den israeliska organisationen för att just kunna, förhoppningsvis, kunna utesluta att de planterar på ockuperad mark annars är vi ju indirekt på ockupanternas sida. Det kan jag inte acceptera. Vi har flera elever som har släkt och vänner i Gaza och andra områden som Israel utsätter för terror och brott mot folkrätten.

Att undervisa om förintelsen, judendom utan att komma in på övergreppen mot/behandlingen av palestinierna är svårt.

Hur kan man som före detta offer, själva bli förövare? Det kan jag inte förstå.
Borde inte historien ha lärt ödmjukhet inför mänskliga behov och rättigheter?

idiotförklarade

Vi har länge (jag och min kollega) motsatt oss DN:s nutidsorientering grundat på reglerna som säger att man ska bestraffa en hel klass om EN elev fuskar. Det är i våra ögon kollektiv bestraffning och det är grundlagsvidrigt.

Detta har vi hävdat är odemokratiskt och därför strider det mot den etik och de grunder som skolan ska vila på. När man lyfter såna frågor på skolan blir jag förvånad över hur många som rycker på axlarna och tycker "Äh, vem bryr sig, det är en bagatell"... Man blir lite idiotförklarad.
Men äntligen har det lett någonstans. För ganska länge sedan skrev Roger ett brev till DN. Nu fick vi svar. Triumf...

Detta är deras svar:

Tack också för din synpunkt, den var mycket bra. Givetvis ska vi inte och får vi inte ägna oss åt kollektiv bestraffning. Ditt mail ger oss en tankeställare om hur vi i framtiden ska formulera oss så det var jättebra att du hörde av dig och gjorde oss uppmärksammad på detta. Anledningen till att vi har formulerat oss så, klumpigt måste jag säga själv, är att vi vill trycka på att vi inte tillåter fusk. Inför detta år har jag ingen möjlighet att ändra i formuleringen då frågeformuläret ligger i tryckpressarna men till 2010 ska det inte stå så här. Jag är helt enig med dig, så ska man inte formulera sig. Tack för att du tog dig tid att maila oss dina åsikter. Det var mycket bra och det ska bli ändring till nästa år på formuleringen.

Hör gärna av dig om du har några fler synpunkter.

Med vänlig hälsning Anna Wallin Marknadsavdelningen"

Känns bra...

Vad ska vi göra?

Nu har det varit fokus på resursfördelning i arbetslaget ett tag, så även i min blogg. Naturlig fråga som väcks efter det är: Vad är våra arbetsuppgifter egentligen?

Varför finns det inte ett dokument, en överenskommelse som säger vad som är våra arbetsuppgifter. Det är ju nästan komiskt när man från att ha gjort heltid ena året får ytterligare arbetsuppgifter nästkommande år, men fortfarande arbetar man 100% och ingen uppgift lyfts bort... Är det så att arbetsgivaren tycker att vi inte arbetar heltid ännu, om så är fallet så borde man ju ta upp det med oss...och i så fall...när beräknas vi arbeta 100%?

Är det en arbetsuppgift för lärare...
...att städa korridorer?
...att sanera klotter?
...att torka upp kräks i korridoren?
...att tömma papperskorgar och städa?
...att sköta om lås och nycklar till eleverna?
...att sköta det underhåll som fastighetsägaren inte gör?

Ja, vad är det vi ska använda tiden till egentligen?

Jag försöker inte smita undan, snarare så vill jag att man har klara direktiv vad som förväntas av mig. Vad som anses som viktigt och vad som är lärarens uppgifter och vad som är t ex städpersonalens/skolledningens/vaktmästarens osv...
Ta bara detta med förtroendetiden...
Vad förväntas eller ska jag använda den till.
Ärligt talat: använder man hela den tiden till arbete?
I så fall vad gör man? Skulle vara intressant att kolla upp.
Inte ens här är det raka puckar om vad som förväntas eller krävs.
Det vore skönt med tydlighet...
Ha det/J
För övrigt så var det gott om "trattisar" i skogen, hittade även svart trumpetsvamp :-)

Schema igen

Nu äntligen är arbetet med att fördela om resurser efter behov klart. Vi kör det nya schemat från och med måndag. Skönt att kunna ta hänsyn till alla elever och dela på ansvaret - vilket egentligen är arbetslagets styrka (om man ged möjligheten).
Lärare stöttar varandra för att stötta elever, enkelt...
Jag har gott hopp om att arbetet blir lättare och resultaten blir bättre.
Mer tid/elev och förhoppningsvis mindre stressmage.

Svårt att vara kreativ om man sitter inlåst i fyrkanter som man inte kan flytta...
Spräng schemat lite... Generella lösningar är inte bäst för alla.

/J

Ute i naturen

Idag var vi ute hela dagen med klassen. Vi cyklade till Solvik som ligger utanför Torshälla. En lagom cykeltur...från skolan tar det en timme. Vi samlades vid ett köpcentrum halvvägs. Stor uppslutning. Eleverna har cyklat i skogen, badat, paddlat och bara umgåtts. Vissa paddlade och badade samtidigt... Vid fem kom föräldrarna ut och vi grillade.

I morgon börjar föräldra-PRAO i klassen. Två föräldrar kan boka sig för- eller eftermiddag under tre veckor för att följa klassen i vardagen. Föräldrarna kommer dessutom att äta lunch med eleverna de dagar de har sin PRAO. Ska bli kul. Klart bättre att se vardagen på detta sätt än vid öppet hus-dagen i oktober eftersom det då kan vara 20 föräldrar i klassrummet och inget är normalt. Det är mer ett jippo tycker jag. Veckan innan tvångskommenderas eleverna ut för att städa... Snyggt ska det vara, extra snyggt för att föräldrarna kommer (?).

JANNE