Inte jobba idag, jag VAB:ar. Det slår mig varje gång att det är verkligen ett bra system att man kan vara hemma med sjuka barn utan att förlora allt för stora pengar på det. Det gör det liksom värt att betala skatt... Tack för det!
Älskade hatade jobb
Många tankar kretsar kring jobbet just nu. Vi har det rejält rörigt på min arbetsplats just nu, alltså rörigt på flera plan på något sätt. Det är då man står i hissen, ser sig i spegeln och ser trötthetsrynkorna runt ögonen breda ut sig.
Sliten? Ja, gissa..!
Är det värt det? Jag vet faktiskt inte...
Är det kanske dags att förändra något nu? Jag har arbetat på samma skola i snart 11 år nu (gjorde min första dag 1/11-98).
Älskade jobb:
Det är fortfarande en underbar utmaning att skapa kluriga uppgifter, gruppövningar eller sätta igång samtal och disussioner i klassrummet. Det ger mig massor att följa elevers utveckling, att se deras kapacitet (som de själva inte alltid ser) eller att läsa deras analyser av det vi arbetar med. Det är roligt att föreläsa och undervisa eleverna.
Hatade jobb:
Kort om tid, många med stooooora hjälpbehov, stora klasser, trångt nästan jämt, elever som beter sig illa, kränkande och som inte förstår varför de är i skolan. Ont om tid att arbeta tillsammans med mina kollegor inför temaarbeten och projekt osv.
Det är frustrerande att se hur de elever som inte sköter sig eller klarar av klassrumssituationerna tar ifrån de andra eleverna deras tid och möjlighet till studiero, samtidigt som de stjäl lärarens tid, energi och engagemang.
Det är svårt att sköta det administrativa arbetet eftersom man nästan aldrig kan få lite lugn och ro omkring sig. I den röran ska man skriva kreativa och levande IUP, vara pedagogiskt utvecklande, ämnesintegrera och individanpassa, arbeta med mål och betyg så att eleverna (och föräldrarna) förstår osv.
Att försöka bedriva kreativ, effektiv och utvecklande undervisning med elever som inte kan samtala eller samarbeta med andra, inte läsa eller sitta still är nog ett av de svåraste jobben man kan ge sig på...
Men samtidigt så är det ju en del av utmaningen som man kan se som positiv. Om det bara fanns lite vettigare stöd för de svaga och asociala eleverna skulle det kanske gå bättre...
Ändå blir det lite: "Should I stay och should I go?"
2 år sedan
2 kommentarer:
Jag vet hur det känns. Är pappaledig och längtar INTE tillbaka till jobbet just nu, av olika anledningar. Men så fick jag en förfrågan om att jobba extra i mellandagarna och då kände jag faktiskt ett visst sug efter att kasta mig ut i arbetsverkligheten igen...
Jag känner igen mig, men jag ar bestämt mig för att gå. Har gått ned i tid för att omskola mig och om 2,5 år vinkar jag hejdå till skolans värld efter 13 år. Jag kommer att sakna kontakten med eleverna och själva undervisningen, men allt annat gör att det inte är värt att stanna kvar :( Jag beundrar dig som orkar stanna.
Skicka en kommentar