Jaha, då var det klart då :-)

Satte betygen idag. Skönt att vara klar med det.
Som vanligt var det mer ångest innan än vad det egentligen var svårt. Man har trots allt ganska bra koll på eleverna, vilket verkade ofattbart när man började med detta yrke... Hur f-n ska man klara av att ha 90-140 elever i huvudet (med hjälp av anteckningar naturligtvis, men ändå, man har ganska bra bild av var och ens förmåga)? Men det gick...

Måste det vara tråkigt för en del?
Har haft en "monolog" med elever i en av mina klasser idag...Jag var förbannad! Varför kan man inte fungera om det finns ett endaste mått av frihet i uppgifterna?
Vissa tar all "icke-styrd" tid som "lek och trams-tid".
Måste det vara en bänk, en elev, instuderingsuppgifter och en sträng magister-janne?
Jag vill inte det...
Man jag fick helt enkelt nog.
Nu blir det "utkörning" och instuderingsuppgifter istället för de som inte kan visa respekt för kamrater (och lärare) i klassrummet. I och för sig har det varit en av de "brilljanta" pedagogiska idéer som rekomenderats för att lösa problem med stökiga elever i stora grupper... "Kasta ut dem bara!" (Typ: Låt problemet försvinna...av sig självt... ) Fast jag vill inte slänga ut dem, kanske sätta i annat rum ett tag. Men vem ska ta hand om dem då? Jag får väl ha två grupper... Resurs?

Bra ide?
Nej, det är egentligen ingen bra lösning, men vad gör man om 29 vill lära sig och en eller två bara sabbar. Vem ska man satsa sin energi på?

"Alla elever får det stöd de behöver" - är inte det ett av målen i skolan?
Hallå skolverket, det funkar inte så!!!

Nu är det bra finalen kvar, sen kan man koppla av ett tag...

/Janne

HUR DUM FÅR MAN BLI?

I Trelleborg visar politikerna upp en viss (underdrift...) brist på insikt om lärande, pedagogik och arbete/metoder i skolan...

"Lärarna i Trelleborg kan få högre lön – om eleverna gör bra ifrån sig på de nationella proven. Blir resultaten sämre minskar lönen. Så lyder i korthet det förslag som lagts fram av den borgerliga majoriteten i kommunen. Den omdiskuterade lönemodellen ska nu utredas vidare av gymnasieförvaltningen.
– Vi eliminerar alla problematiska faktorer. Detta är vattentätt, säger gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens ordförande Lars Hemzelius (FP) till SvD.se"
Källa: SvD 22/9

Läs hela artikeln: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3501103.svd

Alltså, skolan kommer att sikta in sig på att nå de mål som bedöms i nationella proven, inte de strävansmål som bygger på insikt och förståelse, NEJ bara mätabara PROVKUNSKAPER räknas.

Processer, gruppövningar, insiktsfulla temaarbeten, reflektion i vardagen, fängslande och lärorika dramatiseringar, brev och kortskrivningar, redovisningar eller lärarens kompetens i handledning, bemötande, uppbackning eller det vardagliga arbetet spelar visst inte så stor roll.

Det är ju PROVET som räknas!!!
Synd för dem som har svaga klasser eller många med dyslexi...

Jag har tidigare tagit upp de elever som inte klarar av att skriva prov. Vissa på grund av läs- och skrivsvårigheter, andra som får "frossa" och "hjärnsläpp" i provsituationer, men som kan redovisa allt från godkänt till MVG muntligt i samtal eller andra typer av uppgifter.
Så med "Trelleborgs-modellen" ska läraren, som hittar och lockar fram dessa kunskaper på andra sätt, inte få samma löneökning som den som lyckas pricka in kunskapsmålen i klassen som sedan kommer på provet. Helt sjukt!
Practical joke...Eleverna misslyckas med flit på provet och ger därmed läraren lönesänkning...;-)

Som sagt, vart tog strävansmålen vägen? De är ju viktiga. Fast om man slutar med det kan man ju istället koncentrera sig på enklare kunskaper som man lätt kan mäta. Elever som kan mycket men förstår lite... Jeopardy gör bejublad come back i svenska skolan...

Andra röster om dessa dumheter...
http://christermagister.wordpress.com/2009/09/17/lararlonesystem-jo-anmals/
http://christermagister.wordpress.com/2009/09/10/elevernas-betyg-styr-lararens-lon/
http://hannahakanson.blogspot.com/2009/09/lon-efter-resultat-inte-losningen-pa.html

Ha det!/Janne

Ang flumpedagog och Björklund

Fick en mycket tänkvärd kommentar från Amelie.
Tänkte använda den som dagens inlägg:

Amelie skriver: "Kapten Björklund"
Björklund har varit kritisk till vad han menar är socialdemokratisk "flumskola".[6] Med detta menas en skolpolitik som enligt Björklund utmärks av:Motstånd mot arbetsro i skolan, exempelvis genom att närvarokrav och närvarokontroll slopas.Ett alltför stort omsorgsperspektiv framhävs på bekostnad av skolans roll att förmedla kunskap och färdigheter.Motstånd mot att skolan utvärderar elevernas framsteg, genom exempelvis betyg, nationella prov och examina.Lärarnas ledarroll och ämneskunskap nedtonas."

Är det såhär som du tänker då, Janne?

Värt att tänka på...

Mitt svar:

Nej Amelie, men jag vänder mig mot att man som i hans fall kallar en hel verksamhet för flum. Vi (jag) har inget motstånd mot att bedöma eller betygssätta, ej heller mot att förmedla kunskaper och färdigheter. Däremot är jag kritisk till vad man kan bedöma för färdigheter med allt för många prov, alltså mätbara matriser för antal rätt. T ex "Hur många huvudstäder kan X?"
Problemet med Björklundskt resonemang är att det strävar allt mer mot det enkelt mätbara, som om utantillkunskaper hade ett större värde än förmågan att tillämpa och skapa kunskaper utifrån fakta. Jag vill inte att man tappar det tematiska och projektinriktade till förmån för det enkelt mätbara på nationella prov eller liknande. Det är viktigt att man diskuterar VAD vi ska lära eleverna i skolan, vilka kunskaper och färdigheter vi ska sträva efter.
I debatten hamnar man allt för ofta i den "gamla" mätbara kunskapen, så som det var förr. Eller som det var i debattörernas egen skola för 25-35 år sedan. Så ser inte skolan ut.
Skolan idag är bra tycker jag, även om det finns många saker och lärare för den delen som inte är det.
Vari ligger motståndet till arbetsro? Däremot tror jag inte att de elever som redan nu har socialt svårt och inte fungerar i grupp skulle bli "duktigare" om de fick ett IG i uppförande. Det är i mina ögon inte rätt väg att gå. Bestraffningar leder sällan till önskad utveckling.
Den skola och den läroplan vi har idag är full av möjligheter och jag tycker att målen är bra att utgå ifrån. Vi behöver inte fler betyg, men vi behöver mer tid att handleda och utvärdera tillsammans. Att betygssätta är ett mått på något, inget mål i sig.
Hmm...
Fast intressant att du tar upp det...:-)
/Janne

Återigen tankar om betygssättning

Recycling av inlägg ;-)

Tidigare har jag skrivit:

"Att betygssätta allt ter sig i mina ögon absurt! Därför måste man som lärare värdera betydelsen av utveckling och upplevelser snarare än att sitta med en matris och sätta betyg på allt! Man kan inte mäta allt och om vi fokuserar på att mäta så blir det som att rabbla Katekesen i folkskolan för hundra år sedan åter igen..."

Inför betygssättningen känns det återigen som tänkvärt... Det är ju nu som många upplever betygsstress, inte bara elever. Men egentligen - borde det inte vara ganska självskrivet vilket betyg eleverna har, eller bör ha. Efter tre år på högstadiet borde bilden av elevens förmågor vara klar, men visst det är inte alltid så lätt att välja mellan Vg och MVG ibland... Man vill ju inte sätta snäll-betyg... Så lite svårt blir det iaf.

Den som är utan synd...

Som SO-lärare blir det lätt att man samlar på sig en hel del material på och omkring sin arbetsplats. Hyllorna är överfulla och sen finns det grejer lite här och var i arbetslaget.
Idag skulle en av mina nior lämna in ett arbete. Han kom in med alla papper i en enda röra och jag erbjöd en pärm för att skapa lite ordning bland papprena. Repliken kom blixtsnabbt: "Den som är utan synd ska kasta första stenen!" Med en snabb, men tydlig blick på mitt överfulla skrivbord och dito hyllor... Tuché, 1-0 till eleven...

Har skrivit åtgärdsprogram idag, två stycken men det tog rätt lång tid. Att skriva vettiga och användbara ÅP kräver sin tid och sin inspiration. Det är ju ett ganska kreativt skapande och inget man gör på en höft. Lite som att skriva en dikt eller måla en tavla, måste växa fram...
Samma sak med att skriva unerlag för utvecklingssamtal. Det är ganska krävande och kreativt skapande även det. Man vill ju undvika allt för många floskler och så ska det vara användbart och givande för eleven. Lättast att skriva på de duktiga, då kan det bli hela A4-sidor om man inte begränsar sig. Fast det är bra om de får ordentlig feedback OFTA - hur ska de annars utvecklas?

Vi kan ju inte bara sätta betyg på vad de kan och utifrån var de befinner sig utan det viktiga är ju att handleda dem framåt. Betygen ska inte bara vara ett kvitto på genomfört arbete, utan det ska vara ett sätt att gå framåt, att utveckla sin förmåga.

Nog borde väl även ett VG-arbete kunna göras om efter rättning och instruktioner om hur man kan nå MVG? Är det bara de som missslyckas som ska få en ny chans, eller ska alla som vill få en chans att göra om och gå framåt?

Allt för många elever får nog VG genom att uppfylla G-kriterier, den som kan mer fakta får högre betyg - FEL FEL FEL... Kursplanen är otroligt tydlig på den punkten. Dessutom är det som står i målen mycket bra, i alla fall för SO. "There's no end to the possibilities!" :-)

Åter igen: VÅGA VÄLJA, VÅGA BRYTA MÖNSTRET!
HA DET/JANNE