Onsdagstankar

Det drar ihop sig för show...
På onsdag nästa vecka ska våra nior uppträde med sina dramatiseringar på temat På liv och död. De planerar och repeterar för fullt just nu. Det handlar bland annat om rattfyllan och dess konsekvenser för livet (och döden), familjer med dubbelmoral och åldringar som tar farväl. Eleverna har själva skapat sina manus med stöd och tips från oss lärare, men det är deras egna idéer som är grunden. De fotograferar och skapar bildspel som ska illustrera tankar, förstärka känslor och händelser, de läser dikter och lyssnar in musik. Vissa övar in sånger och musikstycken. Det är en härligt kreativ miljö i skolan just nu. Vi kommer att ha en heldag av repetitioner på onsdag så att allt verkligen sitter när de spelar för föräldrar och vänner på kvällen.
Hur ska man betygssätta detta? Måste man det? Kan man inte värdesätta kreativiteten och glädjen istället...? Jo, det tycker jag. Det skapar nya tankar och idéer, nya erfarenheter och jag tror att de kan använda dessa i framtiden (även i skolan).

Jag läser samtidigt deras loggböcker från första delen av arbetet. Där resonerar de kring sina intervjuer om liv och död, de skriver om gruppdiskussioner om livets värde och reflekterar om dödsstraff eller framtidens verklighet med robotar utifrån filmer som Dead man walking och I Robot mm. Det är intressant att dela deras tankar. Även studiebesöket på kyrkogården har väckt tankar och skapat nya frågor. Precis det som var meningen.

Det är i mötet med eleverna som läraryrket får sin mening...

/Janne

Hösten är här

Dyster rubrik?
Nja, men...

...känner hösten som en varm filt över kroppen
trött, seg och ibland är känslan lite uppgiven
som en sömngångare i korridoren glider vålnaden fram
längtar efter den kommunalgrå soffan i lärarummet,
ännu en kopp av det sura kaffet och en lugn minut
innan det bär av igen till nästa lektion
;-)
***
Men i mörkret finns ett par vackra höstlöv som skimrar i gult. I morgon ska vi på ett mycket givande studiebesök med niorna som arbetar med på liv och död. Det är dags för ett besök i begravningskapellet och träffa "vår" präst.
Det blir tal om livet, både detta och det efteråt... men vi talar om traditioner kring begravningar och hur det faktiskt går till. Hur många kan t ex skilja på begravning och jordfästning?
Inte ens vi vuxna är säkra med dessa begrepp tror jag.
I fredags såg eleverna Dead man walking med Sean Pen och Susan Sarandon. Det har gett upphov till underbara diskussioner om livets värde, dödsstraff och människovärde.
Det blir intressant att läsa deras loggböcker sedan.
Fast egentligen är processen mest värd...

Efter lovet blir det drama för hela slanten.
Vi ger eleverna olika meninger eller uttryck som de sedan får arbeta fritt med.
Lyssnade t ex på Kent då jag diskade nyss -Vy från ett luftslott och textraden
"Där charterplan möts
De viskar:
hålen i himlen ska bli våran död"...
...ger mig "Himlen ska blir våran död", den kan bli en bra utgångspunkt för en dramatisering...kanske?

Andra saker vi använt är t ex
"Allt du skulle vilja veta om livet men inte vågat fråga om"
"Allt du skulle vilja veta om döden men inte vågat fråga om"
"Minnet av en människa"
"Hej och välkommen till världen!"
"Himmel och helvete"
Det gäller att fundera ut fler lagom fyndiga, kanske "Paradise hotell" funkar...?

Winnerbäck kan väl få bidra?
Ja, hittar man kanske underlag i Winnerbäcks text "Alla vägar har sitt pris"...? :-)

"Välkommen hit min vän, välkommen hit till himmelen
Alla vägar har sitt pris, så välkommen till världens tråkigaste paradis!"

http://artists.letssingit.com/lars-winnerback-lyrics-alla-vagar-har-sitt-pris-8cjztnv

Ha det!/Janne

Tisdagstankar

I lördags var det dags igen (!)... Ja, eller det var så att jag blev tillfrågad om jag ville komma och "föreläsa" igen för Rädda barnens Allan- och Ellengrupper. Det är ett kul uppdrag. Roligt att få en annan "publik". Mitt uppdrag var att tala om samtal och samlevnadsundervisning. Jag berättade om hur jag brukar göra, delade med mig av erfarenheter och så testade vi en del metoder tillsammans. Det var kul eftersom samtalet/diskussionen kom igång ganska fort. Vi skulle kunna fortsatt länge med det om vi haft tid.

Inför lördagen satt jag några timmar och läste på, slog i böcker och kollade gamla uppgifter mm. Det är uppfriskande och plöstligt inser jag på allvar att jag för första gången INTE har samtal på schemat med min klass. Det är länge sedan jag började med det, men nu satte schemat stopp för det. Det har liksom inte passat, delvis eftersom de har 90 minuter teknik på elevens val. Men jag får använda SO-timmarna till det i forstättningen. Det är ju bra att göra det...

Jag är ju ganska lyckligt lottad och har min egen klass i halvklass en av lektionerna. Det är skönt och då kan man göra annat om man vill. Faktiskt så har vi det bra med resursfördelningen i arbetslaget sedan vi gjorde om schemat. Vid flera av lektionerna med främst sjuorna så är vi två lärare i klassrummet. Det är lättare att arbeta när man inte alltid står ensam med 30. Att få vara två vuxna i klassrummet underlättar på så många plan.
(Det borde vara självklart att man fördelar resurserna över alla ämnen efter behov - som jag skrivit om tidigare - men så är det INTE. Det beror på vad arbetslaget prioriterar och vilka lärare som är starka... Så borde det inte vara, tycker jag.)

Vi ska till att börja med vårt större tema svenska/SO om livsfrågor nästa vecka. På liv och död... Men som vanligt är vardagen fulltecknad så man har haft svårt att sitta ner och planera arbetet alla inblandade lärare. Men utan en gemensam planering så faller det platt...

Vi skulle egentligen dragit igång Europaresan med åttorna. En geografi-tävling med inslag av teknik och annat. Tanken är att eleverna ska "resa" runt i Europa och göra uppdrag i de olika länderna som de besöker. Men det kräver ordentliga förberedelser, så det kanske får vänta ett tag så det blir bra. Uppgiften är ett kul sätt att sporra eleverna eftersom det finns ett tävlingsmoment. Det återkommer jag till.