Politikerbesök

I tisdags hade vi 'storfrämmande' av politiker i nämnden. Bra att de kommer ut och lyssnar, men förvånande att de blir förvånade över läget i skolan. Alla de talade med redovisade samma bild, nämligen att vi är för få och att tiden inte räcker till. Stress och trötthet är vanligt osv.

Vi tog även upp att underhåll av lokaler och andra viktiga investeringar saknas. Skolan har t ex ingen återvinningsstation trots mängder av påstötningar och artiklar i lokaltidningarna. Skolan verkar inte så viktig i Kommunfastigheters ögon. Som jag skrivit tidigare: utan en fungerande och bra miljö så är det svårt att få det andra att fungera. De fysiska förhållandena är viktiga för en god pedagogisk miljö.

Vi la fram kritiken att man först sparar 80 miljoner på verksamheten och sedan 'tillför' 8 för att höja betygssnittet. Det känns lite som 'att ge kryckor till en medvetet stympad'...

Kritiken var även tydlig inför hur hela sammanslagningen gått till. Man kan inte som högsta chef stå och lova guld och gröna skogar om man inte sedan vågar ta ansvar för det som inte gått som man lovat. T ex så var snacket att vi skulle bli fler i och med sammanslagningen, alltså skulle det bli fler pedagoger, men resultatet var tvärt om. Löftena var bara ett sätt att tysta och lugna kritiken. Konstigt att politikerna inte följt upp tidigare, samtidigt som det är väldigt bra att de gör det nu. Hoppas bara att det leder till en förändring av förutsättningarna nu.

Naturligtvis lyftes det fram positiva saker, som stämningen i arbetslaget, möjligheten till internationella projekt, viljan till utveckling osv. Även hur bra personalen arbetat med att mötas i nya arbetslag.

Vecka 44 ska vi, trots att det inte är vårt jobb egentligen, måla om och göra snyggt. Det borde renoveras av fastighetsägaren, men vi vill inte stå i skiten längre så nu målar vi själva. Jag var på färghandeln och köpte allt vi behövde. Det kommer att göra skillnad.

Vi har pratat en del om att 'rycka upp oss' och vi börjar på flera håll. Dels med en extra resurs (jag) och dels med lokalerna. En god lärandemiljö kommer att vara grunden för en förändring. När eleverna exempelvis kliver in i det grupprum som vi målat i en varm färg, ställt i ordning och där det är mysigt så blir det en helt annan stämning och arbetsro. Det är ju den stämning och känsla man vill ska råda i hela arbetslaget.

söndagstankar

Jaha, helgen är snart slut, men det ska faktiskt bli kul att komma till jobbet måndag morgon. Stämningen i arbetslaget är mycket god, trots att alla verkar ganska slitna. Det saknas tid och energi för att göra en massa viktiga, men inte prioriterade saker. Som t ex att plocka i ordning bland böcker och grejer, fixa i klassrummen och på något sätt hålla den fysiska miljön i trim. Tråkigt nog så sker inte underhållet heller i den hastighet som man kunde hoppas. När det tar för lång tid för att få saker fixade och skåp står utan glasdörrar, bänkar är 'halta', lister saknas, klotter är kvar, gardiner hänger på 'tre kvart' osv. så blir det liksom hela tiden som att det bara blir värre, ja det känns lite skräpigt på något sätt. Det behöver vara snyggt för att det ska få vara snyggt... är det skräp så blir det skräp liksom.

Jag talade med en kollega som jag jobbade ihop med för 8-10 år sedan och som jag nu återförenats med. Hennes känsla är att man inte har tid eller energi till mycket av det som vi gjorde då (i forntiden). Vi fixade klassrum, målade, planerade teman, hade krukväxter och det fanns tid för att vara i korridoren, möta elever mm. Men så är det inte nu längre, tyvärr. All tid försvinner in i administration och allt detta domumenterande samtidigt som klasserna är ganska mycket större, gruppdelningarna är få och klimatet rent socialt faktiskt sämre precis som kunskapenivåerna hos eleverna. Det är helt enkelt så mycket mer att göra för att göra det dagliga jobbet att det lilla extra som att skapa en trevlig miljö hamnar på efterkälken. fast det är ett stort problem. Det börjar på något sätt alltid i den fysiska miljön. För att få resultat måste man först skapa trivsel i den fysiska miljön - tror jag i alla fall.

Man samtidigt, det är inte klokt när man hör hur lärare köper egna städmateriel och städar sina klassrum varje fredag för att det annars ser ut som fan när eleverna kommer. Faktiskt så hörde jag det av en kompis att en lärare i deras bekantskapskrets berättat just det. Hon köpte egna städmaterial!!!

Min kompis som arbetar statligt höll på att svimma. I hennes värld finns det INGEN som skulle göra en liknande sak. Att köpa arbetsmaterial eller utrustning för egna pengar, nä inte en chans! Man visst är det ett vanligt fenomen inom skolan? Vi handlar filmer eller böcker, såpa och trasor, pennor, papper, pärmar, skrivbordslampa (ja det har jag gjort eftersom det inte finns att tillgå). Vi måste som kollektiv sluta med sånt.

Om det inte finns pengar, nä då kan vi inte leverera. Så enkelt är det. Arbetsmaterial och liknande måste väl ändå finansieras av skolan, inte av enskilda lärare. Men hur många lärare kan säga att de INTE köpt arbetsmaterial för egna pengar. Jag har till och med hört om dem tröttnat och köpt egna datorer eftersom det alltid var kö till den enda som fanns i arbetsrummet... Suck vilket skämt!

ÖPP blir Effekt

Spenderade dagen i Stockholm och deltog i en konferens eller vad man ska kalla det om ÖPP (Örebro preventionsprogram) som ska förändras och utvecklas under en ny flagg - EFFEKT. Inspirerande att ta del av senaste forskningen och resonemanget om hur bra eller hur effektivt det är att köra ÖPP/Effekt med tonåringar.

Visst är inte resultaten gällande alkoholvanor lika markanta i sina skillnader idag jämfört med första studien, men när man kört ÖPP och sett vad föräldramötet kan bidra med så tror jag på idén. Även om alkoholdebuten inte påverkas i den grad man kanske trott så är de positiva effekterna många. En viktig sak är att föräldrarna faktiskt går på ett möte för att möta varandra, inte bara lyssna på min tråkiga information (som de kan läsa på hemsidan). Vi behöver verkligen fundera på HUR och VARFÖR vi har föräldramöten. Måste det vara så trist att pappor och mammor somnar? ;-)

Äntligen...;-)

Efter två dagar på jobbet, nygamla jobbet är läget gott. Trivs riktigt bra. Hittat tillbaka till en arbetsglädje faktiskt, redan.

Det finns en hel del att göra för att skapa bättre förutsättningar för elever och lärare. Att vara resurs är kul och vid sidan av det har jag tagit på mig att, utöver lektioner, sköta om lokalerna lite och vara i korridoren med eleverna. Just att vara i korridoren är en av lösningarna på problemen som skolan står inför. Närvaro, ögon och möjlighet att knyta kontakt med lärare utanför klassrummet. Redan finns det de som söker kontakt och som man säkert får mer att göra med framöver.

Det är skönt att vara tillbaka bland eleverna, relationen med dem är som vanligt stimulerande samtidigt som jag känner att energiförrådet och tålamodet är klart mer fyllt nu än förra hösten efter sjukskrivning och vantrivsel. Att vara bland kollegor där man garvar ihop och där man känner sig behövd, uppskattad och eftertraktad - det är skönt.

Det tråkiga, men utmanande, är att ta tag i den tendens på skolan och som handlar om ökat klotter och 'tråkiga' eller negativa attityder som skapat ett lite hårdare klimat bland eleverna. Men jag tror verkligen att det är möjligt att vända trenden, att faktiskt skapa den skola som eleverna och lärarna förtjänar - även om skolan i höst haft mindre pengar än någonsin att röra sig med. Heja kommunen, först dra ner så mycket så att alla går på knäna, sen komma och lägga fram ett riktat stöd för att höja betygssnittet i elfte timmen! Jo, tjena... vilken bragd...

Vi kan bättre! Börja med skolan så kommer det av sig själv... typ!

Kort comeback

Dagisviruset slår till för första gången.. Efter en veckas inskolning och en enda dag 'som vanligt' slog det till. Dunderförkylning på den lilla. Bara att stanna hemma. Så det blev bara en dag till att börja med, men det var så himla skönt att vara tillbaka. Kul med kollegorna och att träffa elever igen. Får ta nya tag nästa vecka...

End of the road...

...ja eller början på något nytt. På måndag ska jag återigen kliva in på jobbet i arbetslag C, mitt ursprungliga arbetslag. Även om det inte ser ut som sist eftersom det är andra elever och efter en ganska stor personalomsättning i och med sammanslagningen, är det inte lika som det varit. Fast det spelar ingen roll, det är som att komma hem ändå. Jag var förbi i veckan med äppelkaka och 'firade'.

Lilla tjejen (14 månader) skolade jag in på dagis i veckan. Tre dagar med pappa sen var hon på egen hand. Och det har gått bra. Man blir fachinerad över hur anpassningsbara de är de där små. Ja och sen är ju vår förskola helt underbar...

Studierna går bra och det är ganska kul att skriva PM om religionssociologi, även om det är ganska knepigt ibland att förstå det man läser. Lättläst verkar inte vara en grundidé för de skribenter jag arbetar med just nu. Men innehållet är i stort intressant - det handlar om sekularisering i samband med moderna samhället, feminsm, genus-paradoxer och gamla sociologers visioner och tankar i nytt ljus mm. Kul att ta del av och få möjlighet att läsa kritiskt. Men det är som sagt ingen 'walk in the park' att kapa åt sig dessa 15hp. Samtidigt är det lärorikt att byta perspektiv och sida från lärare till elev ibland.

Redo för comeback

Jaha nu börjar det närma sig och nu vet jag mer om framtiden.
Efter att ha träffat min nya chef ser jag ljust på comebacken. Exakt var jag hamnar är inte klart till 100%, men helheten och uppdraget känns lockande. Stort fokus på resurs för att öka betygssnittet och behörigheten från 75% till 85%, ett direkt uppdrag skolan fått av förvaltningen. Det ska jag fokusera min kraft på i höst. Låter bra. Då kanske jag har energi kvar till studierna också...

De bitar som saknades tidigare har nu fallit på plats. Skönt att avsluta det gamla och gå vidare med ett smile. No more tappade sugar, typ...:-)

Har lovat att komma upp med äppelkaka till nya arbetslaget i veckan.

Det är otroligt viktigt att man har/får en bra start med dem man ska arbeta och framför allt med dem som ska "bestämma" över en. Det känns som om det börjat bra.

Yes we can...;-)

Nedräkning

Nu är det bara 6 arbetsdagar kvar till min comeback.

Lite pirrigt - ringrostig? Ja kanske lite... har ju inte undervisat på högstadiet sedan i början av januari. Efter utflykten under våren till vuxenutbildning så ska dert faktiskt bli kul att börja om på nytt. Jag kommer ju att få nya arbetsuppgifter, eller i alla fall grupper och arbetskamrater. Fast vad eller vilka vet jag inte förrän på fredag då jag ska träffa min nya chef.

Känns som att det kan bli bra.

Studierna går framåt trots en tillfällig svacka...länge sedan man läste akademinska texter på engelska... Många konstiga ord och uttryck... Men det går framåt sakta men säkert i alla fall. Fast det är ingen "walk in the park" att plugga och ha småbarn samtidigt.

Sinnen

"Dina sinnen är som en fallskärm, de fungerar bara om de är öppna!"
Det läste jag på en lapp uppsatt av personalen på min dotters förskola.
Fyndigt och sant!

Onsdag i regnet

Börjar klarna, inte på himlen i alla fall...

Kommer tillbaka till skolan den 10 oktober. Tillbaka till "gamla skolan" och till ett nytt arbetslag (troligen) men med tanke på att jag redan börjat bolla idéer med en av mina gamla kollegor från arbetslag C där vi ska kunna samarbeta över arbetslagsgränserna, så är jag rätt nöjd - I alla fall med placeringen.

Sen finns det andra saker som ska falla på plats, men det löser sig väl.

Har börjat läsa religionssociologi vid Umeå universitet på distans. Det var lite knepigt i början att läsa facklitteratur på engelska, men man kommer snart in i det. Läser om nya religiösa rörelser just nu. Ska bli ett PM. Lite annat perspektiv i detta än vad man hade när jag läste religion B. Klart mer objektivt och mindre fokus på sekter och hjärntvätt. Fast lite svårt att hinna med att läsa när det är efter läggdags som det är lugnt hemma. Men 3000 sidor och 6 PM verkar lite som att bestiga ett berg:-)

Inlägg i lönedebatten: Skolor verkar ha svårt att hantera individuell lönesättning. Varför då? Är utrymmet minimalt att ge olika eller är det andra saker som styr. Både och. Men man verkar placera in personalen i fack med olika summor, utan att verkligen se varje lärare utifrån den enskildes specifika kompetens eller arbetssätt. Därför blir det svårt att föra resonemang om vad man anser att man är "värd" osv. Det spelar ingen roll typ, man är redan "lagd på en hylla" märkt med 150:-, 350:- eller 550:-. Sen är det nog sagt om det... Det är inte bra. Eller har jag fel?

Tisdag i september

Snart är min föräldraledighet över, men trots att jag börjar om tre veckor har jag ingen riktig koll på var jag ska vara. Synd.

Fick i går eftermiddag en inbjudan till comenius-seminarium i december här i Eskilstuna. En möjlighet att träffa eventuella nya samarbetspartners och skapa eller utveckla samarbeten.

Direkt startar idéerna att poppa upp i huvudet... hur kan man göra? hmm...

Vi har redan (min kollega som jag gjorde förra EU-projektet med) via mail och sms kläckt lite idéer som skulle kunna fungera som underlag för ett seriöst arbete. Nu gäller det att sätta sig ner och använda det ihopspånade underlaget och skapa något som skulle fungera som ett projekt. Att hitta underlag i läroplanen är oftast inte så svårt. Det gäller att formulera en spännande och trovärdig ansökan så att den dels beviljas och får många samarbetspartners och dels går att genomföra under rimlia förhållanden.

Det är i spåneriet som idéerna föds. Man måste våga tänka konstigt, utanför ramarna och knäppt innan man hittar det som faktiskt fungerar. Man får inte vara rädd att en idé inte bär eftersom om den är dålig så kanske den föder en annan idé, och då var den helt plötsligt viktig ändå...

Tänk vad roligt det vora att få arbeta ihop igen... Tyvärr är vi nog inte i samma arbetslag, men det får inte stoppa ett oss från att skapa ett internationellt projekt. Det fixar vi... Yes we can!

paragrafryttare eller nötter?

I aftonbladets webbtidning kan man läsa om pojken som söker TVÅ dagar ledigt i höst. En dag för älgjakt och en för utlandsresa. Rektor beviljar inte med motivation att skollagen säger så... Suck!

Är det så rigid den nya skolan ska vara tror jag att jag vill hoppa av. En elev som är åtta år och som kan få åka till London med familjen har möjlighet att uppleva och lära saker som skolan inte alls kan erbjuda. För att inte tala om möjligheten att prova på och lyssna på riktig engelska.

Vi har haft elever som rest utomlands i månader med katastrofala följder, men även de som klarat av att vara borta tre veckor utan att tappa något alls. Lärande sker inte bara i klassrummet, precis som utveckling som kan äga rum i skogen på älgjakten, kanske på utlandsresan eller på ett museum...

onsdagstankar

Hej och hå, nu ska det satsas på mattelärare... men är det rätt medicin?
Fortbildning är alltid bra, men är det lösningen på problemet?

I svd skriver Johan Wendt bland annat:
Problemet för svensk matematikundervisning ligger snarare i för få timmar matematik på schemat, storleken på klasserna och att varje elev får lite tid att individuellt diskutera med läraren.

Klokt... Om problemet är brist på tid hjälper nog inte att endast kompetenshöja.

Som SO-lärare ser jag verkligen tid som en bristvara när man ska försöka klämma in alla de olika områden som läroplanen nu "påtvingar". men som jag tidigar eoch ALLTID menat så är ämnesövergripande arbetssätt enda möjligheten att lyckas med uppdraget. Det är ganska långsökt att förvänta sig att eleverna kan skapa sammanhang om inte skoldagen hänger ihop. Att gå från en timmes lektion till en annan där inget hänger samman skapar kaos. Men det har jag ju tjatat om tillräckligt (eller?)

Christermagister skriver också om att "kasta en påse pengar på lärarna" som svd uttrycker det. Läsvärt...

Hälsade på nere på skolan i måndags. Tre arbetslag. Först på faktoriet som jag senast hade som arbetsplats. Kändes lite avlägset ändå. Sedan på arbetslag C där jag huserat i nästan tio år tidigare - som att komma hem igen... Sedan smet jag snabbt in i arbetslag A där jag visst ska ha halva min tjänst och där jag haft en klass för något år sedan. Många nya ansikten och måmga nya relationer att skapa. Splittrad känsla, ja typ...Frågan är var jag kommer att känna mig mest hemma?

Fast just nu trivs jag ypperligt att vara hemma med den minsta tjejen på heltid. Ibland sover hon en stund och man hinner sitta vid datorn en stund...Dessutom börjar det ploppa upp trattkantareller/trumpetsvamp för fullt nu så skogen lockar också. Det lär väl bli några liter.

Jag ska läsa religion vid Umeå universitet i höst. En halvfartskurs (påbyggnadskurs) på distans. Religionssociologi. Ska bli intressant. "Gud är död" är titeln på en av de obligatoriska böckerna...passande för en hedning/ateist/agnostiker som jag:-)

ha det/J

Studiebesök med dottern

Jag tog med mig stora tjejen till Tom Tits experiment (eller "instrument" som hon sa då experiment var för svårt;-). Flera timmar av nya och gamla intryck. Det finns många roliga saker att testa även om en femåring är lite för liten tyvärr. En heldag med tågresa, fika på tåget, bussresa, besöket och dessutom var det tivoli i Södertälje:-)

Det var ett par skolor på besök och eleverna gick i mindre grupper och "upplevde". Konstigt tyckte jag då det kommunicerades på engelska av flertalet elever (förutom de som var från Arvika då...). Engelska skolan? Jag vet inte men det kändes lite skumt på något sätt. Visst är det väl jättebra att man tränar engelska, men hur går det sen om man inte lär sig att använda t ex en NO-språk på svenska och sedan hamnar i vanlig klass på gymnasiet? Ska man lära om från början då? Vad jag vet så läser man NO på engelska i engelska skolan och det tycker jag verkar svårt. Erfarenheten är ju att t ex fysik är som att lära ett nytt språk även på svenska. Hur svårt blir då inte att läsa det på ett nytt språk? Fast det är klart; de pratade himla bra...

KLICK

Ja, ibland säger det "klick!" och man har en kollega som man funkar smidigt ihop med. Jag träffade den där kollegan i fredags kväll. Min "gamla" kollega som jag tyvärr inte arbetat ihop med de sista två åren (!). Synd faktiskt.

Jag inser mer och mer att en orsak till att jag tvekar inför att fortsätta är att jag inte får eller kan arbeta med honom på skolan. Det var så skönt att inte behöva tänka på prestige eller fundera på om en idé är bra eller dålig, vems idén var från börja eller vem som ska göra vad. Ansvar, arbetsfördelning och samarbete som fungerar till 100% - hur ofta hittar man det? Men samtidigt: hur svårt ska det vara att ämnesintegrera, samarbeta och arbeta tematiskt? Jo, konstigt nog så verkar det sitta kvar gamla principer om hur man "måste" göra och rädslan inför att testa nya kreativa vägar är stor.

Det är inte bara att sätta ihop enskilt kompetenta lärare och på så sätt automatiskt få kvalitet och utveckling. Nej, det finns andra parametrar, andra värden som spelar stor roll. Jag tror man måste arbeta mer med gruppen, relationerna och förståelsen för varandra om man ska skapa grogrund för samarbete och utveckling.

Om jag återgår till min tjänst på skolan så kommer vi att söka samarbete trots att vi är i olika arbetslag och inte delar några grupper. Men det ska gå...

Om jag återgår, som sagt...

Tisdag, augusti 2011

Tittat in på jobbet, träffat rektorer för att diskutera framtiden, ja eller snarare tjänsten efter pappaledigheten. Verkar ok, men det ska bli intressant att se vad som hamnar i lönekuvertet till slut. Jag var ju tjänstledig i våras när nya avtalet gjordes upp. Jag vet ännu inte vad lönen blir. Jag vet ju vad jag vill/kräver, men det är ju inte samma som vad det blir...

Som en kollega brukar säga: "de får vad de betalar för!" Ja, faktiskt så är det nog så vi måste resonera. Om lönen/löneutvecklingen inte är bra så får man helt enkelt sänka arbetsinsatsen så att den hamnar i paritet med den utbetalda lönen. Varför jobba "ihjäl sig" och vara en drivande kraft framåt om inte kompetensen och lönen faktiskt hänger ihop.

Det är dock skönt att slippa jobba ett tag. Men med två små tjejer är man inte sysslolös direkt.

Funderingar om behörighet

Inför höstterminen fick jag veta att man planerar att låta mig ha två klasser i svenska fast jag inte har svenska i min utbildning. Visst klarar jag säkert av det, men utan erfarenhet och utbildning så är man lite dåligt insatt i betygskriterier och ämnesinnehåll. Det är en sak att formulera intressanta uppgifter och utmana eleverna och en helt annan sak att sätta rimliga betyg. Är det vettigt att använda lärare i fel ämnen? Nej, helst inte. Om det finns andra lärare som t ex har svenska och historia så är väl de mer lämpade att undervisa i svenska...?

Halvbehöriga SO-/NO-lärare (som saknar ett eller flera ämnen av de fyra) ska de få undervisa i hela ämnet? Nej egentligen inte. Jag tror vi får problem med behörigheten då en del nyexade lärare läser t ex svenska och historia/matematik och biologi - inte SO-/NO-ämnen. Hur ska vi sätta ihop arbetslagen då? (Med en massa deltidare bara?)

Sista ordet inte sagt...

Pojkar och flickor

Är det inte konstigt ändå hur det är med leksaker? Är verkligen barn så olika, eller är det samhället som skapar skillnaderna? Saker som är menade åt pojkar verkar ha en helt annan kvalitet och mening än de saker som riktar sig till flickor.

I helgen fick stora tjejen ärva ett dockskåp. Hon var överlycklig och lekte med det och ville till och med sova bredvid det på natten. Till det saknade hon några dockor. Så självklart kunde det ordnas. Med egna pengar inhandlades en "dockfamilj" och leken kunde börja. Det blev dock inte så roligt som hon hoppats då pappan i familjen gick sönder efter mindre än en timmes lek. Det är inte första gången som hon har "flickleksaker" som inte fungerar i lek eftersom de är så klent konstruerade att de bara går sönder om man använder dem.

Min slutsats: Leksaker som vänder sig till flickor ska man alltså bara titta på, inte använda? Det som görs till pojkar verkar vara byggda i rejäla material och med gore-tex istället för tyg och är till för att använda aktivt...

Man kan ju även påpeka att pojkstorlek 110 är större än flickstorlek 110 och saknar insvängd midja och spets...

Boktips

Har precis läst ut Karin Alvtegens En sannolik historia. Passade på när den lilla sov middag att läsa de tre sista kapitlen... En bra bok. Jag kan instämma i det som står på baksidan i raden av citat ur recensionerna: "det behövdes inte ett enda blodigt mord för att få mig att sitta som klistrad med boken i hand". Det finns något varmt över hela historien, även om man kanske tror annat i början. Det handlar om livet och vardagen liksom. "Vad är viktigt här i livet-tema". Tänk att det ska behövas säga så ofta, trots det självklara...ingen blir lycklig av bara pengar, makt och prylar.

Semesterbloggen

Efter en weekend (torsdag-lördag) med familjen känner jag mig nöjd. Stora tjejen (fem år) har haft hur kul som helst, om än klagat lite på allt promenerande och alla inslag av shopping. "Jag har ju inte hunnit leka med mitt lego!" klagade hon en av kvällarna. Men att bo på hotell och få äta frukostbuffé var kul. Tivolit var nog höjdpunkten. Lilla tjejen som inte fyllt ett år än tyckte väl inte lika bra om idén att sova på hotell. Sova kan man göra någon annan gång! var hennes paroll...

Turistrecension:

Aquaria på Djurgården
Trevligt ställe med intressanta djur. Fiket ligger vid vattnet med utsikt över vattnet in mot stan. Helt ok. Man hade matning som aktivitet för barnen och det var uppskattat. Värt ett besök.

Hotell Amaranten, Kungsholmen.
Hotellet ligger centralt och med goda bussförbindelser om man inte vill gå 30 minuter till Sergels torg. Rummen helt ok (saknade bara kylskåp). Tillgång till bastu, gym och en liten pool där vi tog ett dopp, stora som små. Positivt att man inte tog något extra för barnen. Frukostbuffén var bra. Rekommenderas.

Gröna lund
Efter att endast varit där med elever någon gång på 1900-talet så blev jag positivt överaskad. Klart mycket roligare än vad jag trodde. Stora tjejen njöt av att åka karuseller, besöka Pettsons pappas hus, köpa lotter, skjuta prick och annat. Enda missen vara att vi testade den lilla bergbanan, men den var lite för läskig om man är fem. Rocket var däremot en höjdare även om pappan blev ganska yr.

Musik och teatermuseumet
Ett bra museum för barn. Dottern mycket nöjd. Ett museum med skyltar som säger "spela gärna på instrumenten" passar mig... Värt ett besök! Dessutom billigt:-)

Fjärilshuset, Hagaparken
En besvikelse. Efter att ha gått in i växthuset och besökt första rummet med några fiskar steg man in i nästa rum för att se fjärilar. Efter att ha sett ett tiotal försökte vi fortsätta till nästa rum, men det fanns inget. Va? Var det allt? Några fiskar i en damm och 10-20 fjärilar kändes som ett "Rip off". Shopen vid utgången kändes som en loppmarknad och hela besöket lämnade en besvikelse efter sig. Att någon dessutom roade sig en lördag eftermiddag med att sätta p-böter på parkerade bilar med p-biljett stående i skuggan under träden (utan att stå ivägen för någon) gjorde att man aldrig vill sätta foten på platsen igen. Fast p-bolaget drog in några tusen på kort sikt, men frågan är om de lappade besökarna någonsin vill komma tillbaka. Turistvänligt, nä inte... Undvik stället, hitta på något bättre!

Stockholm
Folk är vänliga och kommunikationerna är goda. Massor av andra turister överallt...