The end is near...

Fredag idag. Sista fredagen, med elever i alla fall. Nästa fredag ska användas till att avrunda och packa ihop allt. Överlämnandet av eleverna måsta vara omsorgsfullt gjort tycker jag. Nästa lärare ska inte få tomma betyg att bygga på. Viktigt att omdömet visar min bild och uppfattning om elevernas utveckling, resultat och kunskaper. De ska inte bli lidande av att deras lärare slutar.

Idag är det lite lugnt kan man säga... Eleverna ska vara på Ebelingmuseet i Torshälla i halvklasser för att skapa en utställning. Den gruppen som är på skolan håller på att klistra upp foton från Parken Zoo och fotomaraton som vi haft onsdag och torsdag. Samma sak för andra gruppen i eftermiddag.

Insändaren kom in...

ekuriren tog in den...

suck, från lördagen...

På nyheterna ser jag hur militärpolisen i Moskva griper fredliga demonstranter som bara tycker att man ska få älska den man vill, i Kiev angriper konservativa och religiösa fanatiker pride-paraden med hat i blicken... Fan vad motbjudande. Lägg er inte i vem de är kära i, lägg er inte i att vuxna människor väljer att följa sitt hjärta, sin läggning. Jag är född heterosexuell men har aldrig behövt komma ut, försvara mig eller ta skit för min läggning. Det har väl ingen annan med att göra?
Tänk att det finns dem som tvingas försvara eller ställas till svars varje dag.
Lägg ner, väx upp och fokusera på verkliga problem!

Slutet på vägen... the end of the road.

Känns lite skumt att jobba just nu. The end of the road. Femton långa år som bjudit på toppar och dalar. En topp var verkligen Comeniusprojektet då vi gjorde musikal med spanjorer, turkar, norrmän och schweizare. Fantastisk tid. Mycket arbete visst, men så otroligt givande hela tiden.

Tretton dagar kvar på skolan bara, sen nya utmaningarn nya elever... fast några elever vet jag redan har fått plats på Entréskolan. Vi ses i höst :-).

Nästan ingen tid kvar och det spelar ingen roll egentligen, känns det. Inget nytt hinns med, allt gamla ska avslutas. Sen en massa rättning och feedback som man inte kan vara med och se resultatet av. Det är lite trist. Oavsett vad som sker så är det ju eleverna man bryr sig om. Man hoppas ju att niorna klarar sig bra i höst på gymnasiet...

Tänk om man skulle säga till en elev att man inte vet hur han/hon ska göra för att höja sitt betyg, eller att inte kunna ge besked om vilka förmågor som behöver utvecklas för att exempelvis få ett C istället för ett E. Det är ju självklart att man kan göra det. Det måste vara självklart...det är ju mitt jobb, mitt ansvar och min uppgift.

Lite tungt att lämna dem som man handlett till goda resultat nu i sjuan, eftersom man inte får se hur bra det kunde/kan bli. Men det finns ingen bra tid att byta skola. Man sviker alltid någon klass...

Som sagt;
"när man slagit huvudet i väggen tillräckligt många gånger
är det dags att leta efter en dörr!"

Första arbetsdagen på nya skolan nu på lördag. Träff med nya elever, föräldrar och personal. Intressant. Undrar vilka som döljer sig bakom namnen man sett. Snacka om att börja från skratch...

 En elev skriver om sekularisering så
jag plockade fram min PM om ämnet från religionssociologin...

"Religion as Diffusion of Values. ”Diffused religion”In the Context of a Dominant Religious Institution: The Italian Case, av Roberto Cipriani.

För att försöka beskriva kortfattat vad Ciprianis resonemang går ut på så kan jag använda följande citat: ”[Italy] have gone from a dominant church religion to a majoritarian diffused religion, and then to a religion compounded of values”. Denna 'utspridda religion' kan, som jag ser det också förklaras i formen av en spridning av värden och värderingar in i samhället, snarare och vid sidan av en institutionaliserad dogm och/eller praktik. Den 'utspridda religionen' är som ett nät av värderingar sprunget ur en katolsk religiös socialisation hemma, i skolan eller i kyrkan, som påverkar inte bara det politiska livet, utan flera nivåer eller sfärer i folks liv.

Cipriani tar upp hur religionen, ibland helt obemärkt, smyger sig in i folks värde- och föreställningsvärld och på så sätt får en indirekt makt i samhället. Cipriani menar att religionen i Italien aldrig slutat spela roll i samhället utan att den ständigt verkat under ytan av sekularisering. Deltagande i den institutionaliserade dyrkan och ritualerna i religionen har minskat men ändå är många av grunderna i tron mer eller mindre stabila Den så kallade 'utspridda religionen' har förändrats till att bli en form av känsla, ett underliggande eko som är både ihärdig och genomträngande samtidigt som den påverkar stora grupper av människor utan att det faktiskt finns en tydlig avsändare.

För mig verkar det vara lite som en symbios, ett förhållande där man inte riktigt vet vilket som är religion och vilket som är de egna uppfattningarna av t ex rätt och fel. Det är svårt att se var det ena slutar och den andra tar vid, eller tvärt om. Det blir nästan som en form av religiös indoktrinering eller tyst invasion med en viss uppsättning av etiska och moraliska grundvärden te x gällande aborter, giftermål, skilsmässa, sex, preventivmedel, homosexualitet eller andra i Italien (och andra länder) ”laddade” frågor. Lite läskigt att människor (vi också?) tror att vi har en egen åsikt, men vi vet egentligen inte varför vi har just tagit till oss den versionen. Vad tycker jag egentligen? Vem tycker åt mig? "

Alltså, texten ger några exempel på hur religion och samhälle inte alltid är så lätta att skilja åt. Som våra jular. Vi firar jul av tradition, kanske inte egentluigen av religiösa skäl. Det är en del av vår kultur och vi förknippar julen med många icke-religiösa inslag, som på något sätt tagit över och ersatt de kristna delarna av den kristna högtiden... Jag tycker att problemet med religion inte är tron, Gud eller läran. Nej, snarare människor som utnyttjar relgionen för sina egna syften att få makt, fördelar eller rikedom.

Ett tydligt exempel på hur illa det blir när religionen inte används med förnuft är detta.

Intressant

Nya perspektiv på betygssättning tack vare nationella proven.
Det var kanske så vi skulle fått arbeta inför nya läroplanen.
Nu äntligen får jag tydliga exempel på vad Skolverket/läroplanen menar med enklare respektive utvecklade resonemang...

Det ger nya tankar om hur uppgifterna ska formuleras.
Kanske blir det bättre koppling till målen nu? Jag hoppas det.

Vad mer kan man säga?

Kunskapssyn, visioner och arbetssätt...saker som intresserar mig.

Genom att läsa mina inlägg om pedagogik så framkommer förmodligen en ganska tydlig pedagogisk idé. Jag tror inte på prov och förespråkar samarbete. Att hjälpas åt är inte fusk, så gör man i livet. Ingen arbetar helt allena, utan samvaro eller samverkan. Det funkar inte så.

Skolan ska träna/lära samarbete, inte arbeta med enkla repetitioner, utantill-rabblande och bedömning av bäst korttidsminne hela tiden. Projektform, tematiskt arbete och självklart ämnesövergripande är inga roliga inslag i undervisningen, det är snarare grunden i min syn på skola. Kunskap skapar man tillsammans, inte ensam. När jag testar min hypotes utvecklas jag i mötet med andras hypoteser, tankar, frågor och kunskaper...men det har jag sagt tidigare om och om igen... Visioner, tydlighet, möjligheter och vilja att utvecklas spelar stor roll. Vill man så kan man, men får man inte reella möjligheter att utvecklas så blir det inget av med det.

Helt fascinerande att då upptäcka att någon har tänkt det du tänker,
formulerat det till en hel vision och sen gjort slag i saken också...det blev en skola...! 

Några rubriker från Entréskolans hemsida om pedagogisk grundsyn: 

"Det är i samspelet och samtalet med andra som vi förvandlar
information till kunskap och utvecklar vårt lärande."

"Lärande är en aktiv process där eleven är aktiv och skapande
i sitt eget lärande och kunskap är en helhet som inte naturligt kan delas in i ämnen."

"Arbete med praktiskt estetiska uttrycksformer ökar elevernas självförtroende
och samarbetsförmåga samt skapar en lust till lärande och ökar måluppfyllelsen i alla ämnen." 

Kan inte annat än småle och säga, ja just det!

Lång vägs färd mot undergång?

Efter två lönesamtal utan tydliga svar eller förklaringar skickade jag iväg en ansökan till en skola som lät riktigt bra. Kallad på intervju och fyra dagar senare får jag tjänsten. Hej hopp...

Om man inte kan få svar på en direkt fråga om vad man ska göra, i arbetet eller i fortbildningsväg, för att kunna få en liknande lön som vissa kollegor, då är det liksom ingen mening längre. Att inte att kunna motivera vad som ger en högre lön är frustrerande.

Om man inte vet var man ska är det svårt att resa. Att jobba på måfå och hoppas på det bästa funkar inte. Hellre sätta upp svåra mål än att sväva på målet. Men likväl som elever vill veta vad som krävs för att nå nästa nivå, så vill jag och mina kollegor veta hur och genom vilka insatser man kan nå nästa nivå både i utveckling och i lön. Utveckling kräver mål som man kan utvärdera annars kan man ju inte ens titta tillbaka och konstatera att man blivit eller inte blivit en bättre lärare.

Jag är övertygad om att det är rätt att flytta.
Nu ska jag fokusera framåt. Jag har ganska rimliga förväntningar men är mycket förväntansfull ändå. Behöver tänka om tänka nytt... kreativt!

Kursändring

...nya horisonter.
Lämnade in tjänstledighetsansökan nyss.
Ska bli kul att få jobba i en miljö med 100% ämnesövergripande studier.
En helhet utan snuttifiering och låsningar i form av timmar och ämnen.
Processen, de gemensamma målen och förmågorna i centrum.
Lösningsfokuserat.

Spännande

Hoppas det blir så bra som jag tror och hoppas...

Dags att lämna allt gammalt bakom...
...blicka framåt.

Den ljusnande framtid är min

Janne Ekström 22 april 2013

Geografi - tankar om undervisningen

Hur utvecklar vi undervisningen och gör den mer problembaserad?
Med tanke på elevernas kommentarer och upplevelser i samband med nationella provet inser jag att geografiundervisningen kan och behöver utvecklas.

Men hur gör vi det? Jag skulle vilja använda tid av fortbildningen för oss i arbetslaget för att utveckla och förbättra undervisning och arbetssätt i geografi. Kanske kan vi dela mer med varandra och tvinga oss till fler gemensamma arbetsområden istället för att som idag köra på i egen klass... Det är en retorisk fråga eftersom jag tror att vi blir bättre tillsammans. Det finns verkligen ett värde i att samköra och dela med av de olika kompetenser som finns.
Hur skapar vi mer utredande än repeterande uppgifter? Funderingar:

Vi kanske behöver arbeta med att tolka kartor och dess fakta snarare än att lära sig städer och länder. Som i nationella provet. Använda karta för plattektonik för att utreda varför det finns berg och var de ligger inte bara att... Mycket bra uppgift. Att söka samband är smart. Som i nationella provet del ett. Sambandet mellan HDI och tillgång på vatten var bra. Vi kan använda Gapminder mer som underlag. Hu ser utvecklingen ut i olika delar av världen? Exempelvis jämföra tre länder på olika platser utifrån flera olika data. Exempelvis: läskunnighet, arbetsliv, befolkning, HDI, BNP etc. Klart bättre än att göra en turistbroschyr eller skriva fakta om ett land, som eleverna ofta föredrar. Men då saknas det utredande och tolkande inslaget.
Fler uppgifter med tydliga jämförelser mellan exempelvis den kända miljön; Sverige, och andra länder eller miljöer. Kartan kan ju användas mer även i samhällskunskap eller historia, likväl som i religion. Handlar väl bara om att hitta bra strukturer och uppslag för hur man ska göra det.
Kan vi använda tiden flera arbetslag tillsammans?

Förmodligen är det geografi som är det ämne vi har minst samlad kompetens i. Själv har jag ju bara 30hp i geografi mot 60hp i historia och 75hp i religion. Klart att man är mer insatt i de ämnen som man har mer utbildning i.

Men hur löser man det problemet?

Tyvärr kan man ju inte läsa lärarlyftet om man har examen, men jag skulle gärna läsa mer geografi för att bli bättre på att undervisa i det ämnet. Kanske ska man satsa på att utveckla ett SO-ämne varje termin genom fortbildning och studiebesök etc.? Jag tror att det finns ett behov av det i alla fall.
Janne Ekström 16 april 2013

En kort kommentar från min presentation på skolans hemsida

"Kunskap skapar man i mötet med andra, i ögonblicket då man testar sin egen hypotes mot andras, eller mot verkligheten, inte genom att skriva fem rätt på ett prov."

Det finns de som delar den synen, en del av dem är rektorer. Kul!

Media

Hmmm... nya sidor av media. I början av min lärarkarriär, på 1900-talet...dök aldrig frågan om nätmobbning eller näthat upp. Knappt sociala medier som begrepp. Det har hänt lite...klart det fanns knappt datorer heller, men i år har vi 9 på 180 elever. Topp!
Fast till hösten blir det en till en, men med iPads, trots att arbetslaget ville ha PC.

JO, i alla fall...hittade, via värdegrunden.se bra artikel och embryo till uppgift om just närhat.
Den kör vi i sjuans mediaarbete.

Uppgift: NÄTMOBBNING


Arbetsfrågor: 
Diskutera frågorna tillsammans och skriv sedan i
din loggbok om dina tankar och något av det som kom fram i gruppens samtal.

• Vad handlar artikeln om? Återberätta, sammanfatta innehållet.
• Vad tycker du om det som tas upp i artikeln?
• Varför, tror du, vill någon sprida hat över nätet?
• Hur kan Izabella agera för att få ett slut?
• Vad kan skolan göra?
• Vad kan polisen göra?
• Vad ska/kan hennes föräldrar göra?
• Om det var du, hur skulle du reagera tror du?
• Egen fundering / tanke / fråga.

Vi får se vad som blir resultatet.

Lotterier?

Gymnasielärare skriver om lönelotteriet

Well said!

Ett litet klipp:

"Efter ett års väntan var det dags för lärarna att få ny lön. Dagen föregicks av medarbetarsamtal då chefen desperat försökte ge sken av att veta vad jag gör. Att ingen chef besökt mina lektioner eller talat med mig om undervisning under ett helt år spelar ingen roll. Under en timme sammanfattar jag ett års arbete och går därifrån med en klapp på axeln, lovord om hur bra jag är och uppmaningen att kämpa på."

Det är intressant att klappen på axeln och lovorden inte går att handla för, varken en ny cykel eller frukostfrallor... Men det är ändå det som man ska hålla tillgodo med.

Rättvisa och rimliga löner förutsätter att den som sätter lönen har kunskap om vad respektive lärare har för kompetens, uppgifter, förmågor etc. Som vid betygssättning. Det behövs regelbunden kontakt, dialog och utvärdering av och med en elev för att sätta betyg. Jag kan inte grunda betyget på vad jag tycker eller vad andra säger om eleven.

Ja, det är rimligt med vissa löneskillnader, men utifrån tydliga kriterier, förväntningar, kompetenser eller förmågor. Inte subjektiva tyckanden. Mellan två lärare med likvärdig utbildning, tid i arbetet och arbetsbörda/-uppgifter borde det inte vara 3000-5000 i löneskillnad. I så fall ska det ju finnas tydliga kriterier vad det grundas på, samtidigt som det ska vara tydligt vad som krävs av den lägst betalde för att avancera i lön. Är det fortbildning, formell kompetens eller andra arbetsmetoder som krävs, ok då kan man göra något åt det. Men om man inte får veta vad som krävs blir det godtyckligt.

Om man inte vet var man ska är det svårt att resa...

Tankar om undervisning

Jag hittade några anteckningar från en konferens någon gång när jag suttit och funderat på det här med bilden av undervisning, av utveckling och hur jag liksom tänker om det jag gör. Hade glömt bort den, men när jag plockade fram skissen och började fundera så slog det mig att det är en bra bild för att kunna tänka nytt och hjälpa sig att fokusera på "rätt" saker... Så från en skiss till ett foto:

Reflektioner om lärande

Pedagogisk ide om hur man gör...
Eleverna har förmågan att fokusera fel på våra uppgifter. De börjar i fel ände helt enkelt. Genom att dela ut instuderingsfrågor, eller sikta på provet så får vi eleverna att strategiskt satsa på detaljerna, Eftersom det ju ger snabba resultat. Man tar boken, letar upp frågorna och sedan besvarar man dem utan att sätta ihop de utplockade detaljerna till en helhet. Man söker enkla svar på enkla frågor, helst ska orden och frågorna vara lätta att hitta och skriva av. Man söker efter rubriker i texten som motsvarar frågan, hittar man dem inte så tror man inte att svaret finns.

Vems är felet? Eleven som strategiskt löser uppgiften för att få ett snabbt resultat och ett högt betyg, eller är det kanske läraren som inte utmanat elevernas förmåga eller formulerat en pedagogiskt genomtänk arbetsuppgift?

Jag tror att ansvaret ligger hos mig. Jag måste ge dem smartare strategier och formulera uppgifter som utmanar och samtidigt förser dem med insikt och förståelse för helheten.

För att förklara strategin för eleverna målade jag härom dagen ett stort moln på tavlan. Ett tomt moln med en liten gubbe under. I molnet skrev jag sedan in flera F för fakta, R för reflektion, B för bild, S synpunkt etc. "Detta ska vara er strategi, först fyller ni kunskapsmolnet med fakta, reflektioner, bilder som ni hämtar ur boken, frågar kamrater, googlar kollar på youtube etc. Sen när molnet är fyllt kan ni börja plocka ut de F, B, R eller S som ni vill fördjupa och arbeta med. Alltså får ni inte uppgiften eller frågor innan molnet är fyllt."

Bilden av molnet kom jag på när jag skulle försöka handleda mina sjuor i tdsmaskinen-arbetet i sv/hi. De var allt för ivriga på att arbeta med fråga-svar, inte förklara helheten, samband eller sammanhang. Jag var tvungen att göra något. Så bilden av molnet dök upp i mitt huvud. Ju mer jag funderar på det så tycker jag att det fungerar bra som en ångspunkt för metodiken i klassrummet.

Idag började jag arbetet med religion i min nia med samma bild och metodik. Kanske mer genomtänkt än första gången. Eleverna i nian köpte strategin och de satte faktiskt igång att fylla på i molnet direkt. De tittade på bilder, skummade igenom texten samtalade och jämförde i det material som jag delat ut. När de sedan började läsa blev det en stund lika tyst, eller nästan tystare, än i ett bibliotek när de satt och fyllde sina moln.

Vad skönt att min metafor fungerade.

Jag funderar ju mycket på hur jag ska förtydliga mina tankar om hur man ska göra för att lära sig. Fast ibland är det svårt att sätta ord på det så att eleverna förstår och tar till sig det. Ibland hör de ju vad man säger, men de lyssnar inte. Där är utmaningen. Den här gången blev det bra.

Janne Ekström den 21/3 2013

Lördag, i mars...

Veckan gick igen, lika fort som vanligt. Tuff vecka dock. Det påverkar verkligen arbetslaget att vi sett hur illa löneskillnaderna slår. Det är inte rimligt med så stora skillnader mellan lärare av ungefär samma kaliber utan att det finns tydliga direktiv för vad som ska eller kan generera en högre lön. När man gör samma jobb, lika lång erfarenhet och har liknande kompetens kan det inte skilja tre-fyra tusen i månaden, det är inte rimligt. Vissa skillnader är klart rimliga, men då ska direktiven eller grunderna för dessa vara tydliga och, som man numera säger så ofta, transparenta. Tyvärr riskerar detta att slå tillbaka emot dem som "valts" ut att vara stjärnorna med höga löner, då missnöjet tyvärr lätt kommer att hamna på dem, inte på det som är orsaken till felaktigheterna. Ingen kritik på dem som är duktiga och belönad med bra lön, men hur vet man att dessa är duktigare och mer kompetenta än andra? Och i så fall, hur redovisar man bakgrunden till löneskillnaderna så att det är tydligt vad som premieras och varför vissa valts ut framför andra?

Det är otroligt viktig att man definierar Lärare 1.0 så att man vet vad som är standardkraven. Detta förväntas jag göra, så mycket uppgifter förväntas jag ha, så här hög kompetens osv. Detta behövs för att man tydligt ska kunna se om man har högre kompetens, gör mer eller tar större ansvar etc. Exempelvis borde det väl utöver den "vanliga" standarden i Lärare 1.0 att vara drivande i arbeten med ämnesövergripande studier, lägga schema, genomföra internationella projekt, handleda nyanställda, ha lärarkandidater, vara effect-informatör, ha erfarenhet av att producera läromedel, fortbilda sig, läsa extra på högskolan, vara arbetslagsledare, sköta hemsidan, planera temaarbeten, vara ämnesansvarig, eller kanske bara använda it i den dagliga undervisningen...eller kanske i den bästa av världar, så gör alla det?  Om så är fallet, då borde alla som gör det ha stora möjligheter till en god löneutveckling. Ja, och i så fall ska det vara med i Lärare 1.0 och de som inte gör det, uppfyller alltså inte kraven för vad som är standardkravet.

Diskussionen om vad som är den förväntade arbetsinsatsen, kunskaps- och kompetensnivån är viktig. Vad förväntas av mig? Vad förväntas av mig om jag vill höja min lön? Vad är mina brister som ska rättas till och vilka är mina styrkor? Det vet jag ju ofta själv, men vet den som sätter lönen det? Och, slutligen, hur vet den som sätter lön vilka som är mina styrkor i klassrummet, med eleverna eller vad min kompetens egentligen spelar för roll i arbetslaget, klassrummet, kontakten med föräldrarna,  klassen eller mötet med eleverna?

Tårar

Eleverna i nian hade som uppgift att antingen skriva ett personligt brev från en tysk pojke eller flicka, eller berätta om mellankrigstiden utifrån en sammanfattande lista av händelser.

Jag läste ett av breven på förmiddagen och fick tårar i ögonen. Så bra. En av mina elever skriver brevet från en flicka i Tyskland ganska snart efter freden i Versailles. Flickan i brevet skriver till sin döde bror och berättar om saknaden, fattigdomen, svårigheterna, den förstörda hemgården mm. Inlevelse och känslor, tillsammans med insikt om krigets konsekvenser... rysligt bra....

Jag kände mig tvungen att prata med eleven direkt och fick leta upp klassen i på NO-lektionen. Jag fick läsa hennes tillåtelse upp brevet för klassen och kunde inte läsa utan att bli gråtfärdig. När känslan finns med så händer det något. Lärande med bara intellekt är inget värt, ingen insikt utan tanke och känsla, helt enkelt.

Rättvisa är relativt

Intressant hur mycket det varierar i begreppet att arbeta heltid. Vissa har tio, kanske tolv timmar, tre grupper, andra fem, kanske sex grupper och arton eller tjugo timmar. Rättvist och lön efter prestation? Nej konstigt nog inte.
Fast i mitt arbetslag ligger alla inom snittet 18-19 timmar lektionstid/vecka.
Delat ansvar och delad arbetsbörda.
Det tycker i alla fall jag är viktigt. Om jag har färre egna grupper så kan ju jag hoppa in som vikarie oftare än den som har fler egna grupper och mer planering eller administration. Lätta arbetsbördan för varandra, dela på ansvar och stötta varnadra. Det är viktigt. Det är inte var och en för sig själv, nej alla tillsammans. Därför är orimlig och oförklarad löneskillnad kollegor emellan ett gissel, en orsak till irritation och missnöje. Det stör mig mycket, eftersom jag hatar orättvisor.

Redovisning och bedömning...

Vi arbetar med första världskriget, mellankrigstiden och andra världskriget i min nya nia.

Det märks att de är vana att ha prov eftersom de är ganska detaljfokuserade, inte så vana att skapa helheter eller sammanhang. Hellre lösryckta detaljer utan att väva dem samman. Förvånar mig också lite hur dåliga eleverna är på att lämna in uppgifter för bedömning. Det blir nog tyvärr flera "struntat i att lämna in-F".

Första världskriget ska de presentera genom att välja en händelse/plats eller ett år, en orsak och en konsekvens och sedan beskriva och resonera om dess betydelse.

Mellankrigstiden ska de redovisa genom att antingen skriva ett brev från en ung människa i Berlin 1929 eller genom att använda en sammanfattning för att beskriva viktiga faktorer under mellankrigstiden som leder till andra världskriget.

Andra världskriget ska de göra en tidslinje utifrån 18 ord och händelser som jag plockat ur deras lärobok.

När man då rättar elevarbeten, till stor del är detaljer plagierade från exempelvis Allt om historias web, ser man deras ovana att skapa en egen förståelse eller ett eget sammanhang. Genom att fokusera på detaljer tror en del av dem att man visar kunskaper bäst. Flest fakta får högst betyg, ungefär som högst poäng skulle vara mest kunnig? Turligt nog så är det flera andra skriver ytligt om själva fakta, men resonerar om hur de ser på sammanhanget, orsak och verkan eller värdera betydelsen av de händelser, orsaker eller konsekvenser man valt att berätta om. Hellre en personlig text med egen förståelse i en knagglig svenska, än ett perfekt plagiat med snygga kommateringar och svåra ord. Vem tror de att de lurar?

För mig är det tydligt vilket som visar störst förståelse och vad jag tror och av erfarenhet vet behövs för att det ska gå bra på gymnasiet.

Elevernas uppgifter finns att ladda hem här!

Nej vi behöver inte lärarassistenter men....

Pratet om att vi ska få assistenter för att lätta den administrativa bördan är i mina ögon att skjuta över målet. Det är inte kvalificerade läraruppgifer som vi behöver assistans med, det är allt det där övriga som vi ska pyssla med.

Om jag ska rätta arbeten och föra in mina omdömen i pärmen/datorn så blir det ju ingen förenkling om någon annan ska vara sekreterare. Det är ju redan skrivet. Den kan inte skriva "in" elevomdömen i efterhand eftersom jag formulerar mig ju i läge ett, sedan finns inget att skriva rent. En assistent kan inte skriva mina arbetsplaneringar, bedöma mina loggböcker, uppsatser eller presentationer. Det behöver jag göra själv och det arbetet har jag inte alltid tid för eftersom det finns så mycket annat som ska fixas.

Hela idén verkar vara ett hugskott från en politiker som tror att han, ja säkert en han, vet hur man ska lösa problemet eftersom man tror att lärarens jobb är endimensionellt - som att tillverka muttrar av metall. Bara att följa metod A i maskin B så går det av sig själv...

Det är barn, inte muttrar vi jobbar med. Alla barn är speciella, egensinniga, kompetenta på olika sätt och det finns inte en enkel mall för hur man gör, vilken metod man ska välja eller mot vilket mål man ska sträva. Det är liksom det som är grejen med barn och lärande. 30 elever i en klass kan vara enklare än 19 i en annan, det beror på gruppen, individerna och deras förutsättningar. Patentlösingarna finns inte. Lärande tar tid. Det måste det få göra. Men det tar olika mycket tid för alla.

Så...vi behöver någon som kan utföra okvalificerat arbete som:
-ansvara för återvinningen i arbetslaget
-hjälpa elever med skåp och lås
-vara i korridoren på rasterna
-hålla efter klotter
-låna ut spel på rasterna
-kolla sjukanmälningar på telefonsvararen
-sköta kopiatorn, hämta papper, fylla på osv.
-plasta in böcker, beställa material och ha ordning på vad som finns hemma och var man kan hitta det
-hämta plåster
-dela ut tamponger
-fixa pennor, sudd och en ny skrivbok
-uppdatera schema för eleverna
etc.

Ge mig och mina kollegor tid att vara LÄRARE!
Tid att undervisa, handleda, utmana elevernas lärande...