Reflektioner om lärande

Pedagogisk ide om hur man gör...
Eleverna har förmågan att fokusera fel på våra uppgifter. De börjar i fel ände helt enkelt. Genom att dela ut instuderingsfrågor, eller sikta på provet så får vi eleverna att strategiskt satsa på detaljerna, Eftersom det ju ger snabba resultat. Man tar boken, letar upp frågorna och sedan besvarar man dem utan att sätta ihop de utplockade detaljerna till en helhet. Man söker enkla svar på enkla frågor, helst ska orden och frågorna vara lätta att hitta och skriva av. Man söker efter rubriker i texten som motsvarar frågan, hittar man dem inte så tror man inte att svaret finns.

Vems är felet? Eleven som strategiskt löser uppgiften för att få ett snabbt resultat och ett högt betyg, eller är det kanske läraren som inte utmanat elevernas förmåga eller formulerat en pedagogiskt genomtänk arbetsuppgift?

Jag tror att ansvaret ligger hos mig. Jag måste ge dem smartare strategier och formulera uppgifter som utmanar och samtidigt förser dem med insikt och förståelse för helheten.

För att förklara strategin för eleverna målade jag härom dagen ett stort moln på tavlan. Ett tomt moln med en liten gubbe under. I molnet skrev jag sedan in flera F för fakta, R för reflektion, B för bild, S synpunkt etc. "Detta ska vara er strategi, först fyller ni kunskapsmolnet med fakta, reflektioner, bilder som ni hämtar ur boken, frågar kamrater, googlar kollar på youtube etc. Sen när molnet är fyllt kan ni börja plocka ut de F, B, R eller S som ni vill fördjupa och arbeta med. Alltså får ni inte uppgiften eller frågor innan molnet är fyllt."

Bilden av molnet kom jag på när jag skulle försöka handleda mina sjuor i tdsmaskinen-arbetet i sv/hi. De var allt för ivriga på att arbeta med fråga-svar, inte förklara helheten, samband eller sammanhang. Jag var tvungen att göra något. Så bilden av molnet dök upp i mitt huvud. Ju mer jag funderar på det så tycker jag att det fungerar bra som en ångspunkt för metodiken i klassrummet.

Idag började jag arbetet med religion i min nia med samma bild och metodik. Kanske mer genomtänkt än första gången. Eleverna i nian köpte strategin och de satte faktiskt igång att fylla på i molnet direkt. De tittade på bilder, skummade igenom texten samtalade och jämförde i det material som jag delat ut. När de sedan började läsa blev det en stund lika tyst, eller nästan tystare, än i ett bibliotek när de satt och fyllde sina moln.

Vad skönt att min metafor fungerade.

Jag funderar ju mycket på hur jag ska förtydliga mina tankar om hur man ska göra för att lära sig. Fast ibland är det svårt att sätta ord på det så att eleverna förstår och tar till sig det. Ibland hör de ju vad man säger, men de lyssnar inte. Där är utmaningen. Den här gången blev det bra.

Janne Ekström den 21/3 2013