Lång vägs färd mot undergång?

Efter två lönesamtal utan tydliga svar eller förklaringar skickade jag iväg en ansökan till en skola som lät riktigt bra. Kallad på intervju och fyra dagar senare får jag tjänsten. Hej hopp...

Om man inte kan få svar på en direkt fråga om vad man ska göra, i arbetet eller i fortbildningsväg, för att kunna få en liknande lön som vissa kollegor, då är det liksom ingen mening längre. Att inte att kunna motivera vad som ger en högre lön är frustrerande.

Om man inte vet var man ska är det svårt att resa. Att jobba på måfå och hoppas på det bästa funkar inte. Hellre sätta upp svåra mål än att sväva på målet. Men likväl som elever vill veta vad som krävs för att nå nästa nivå, så vill jag och mina kollegor veta hur och genom vilka insatser man kan nå nästa nivå både i utveckling och i lön. Utveckling kräver mål som man kan utvärdera annars kan man ju inte ens titta tillbaka och konstatera att man blivit eller inte blivit en bättre lärare.

Jag är övertygad om att det är rätt att flytta.
Nu ska jag fokusera framåt. Jag har ganska rimliga förväntningar men är mycket förväntansfull ändå. Behöver tänka om tänka nytt... kreativt!