Tårar

Eleverna i nian hade som uppgift att antingen skriva ett personligt brev från en tysk pojke eller flicka, eller berätta om mellankrigstiden utifrån en sammanfattande lista av händelser.

Jag läste ett av breven på förmiddagen och fick tårar i ögonen. Så bra. En av mina elever skriver brevet från en flicka i Tyskland ganska snart efter freden i Versailles. Flickan i brevet skriver till sin döde bror och berättar om saknaden, fattigdomen, svårigheterna, den förstörda hemgården mm. Inlevelse och känslor, tillsammans med insikt om krigets konsekvenser... rysligt bra....

Jag kände mig tvungen att prata med eleven direkt och fick leta upp klassen i på NO-lektionen. Jag fick läsa hennes tillåtelse upp brevet för klassen och kunde inte läsa utan att bli gråtfärdig. När känslan finns med så händer det något. Lärande med bara intellekt är inget värt, ingen insikt utan tanke och känsla, helt enkelt.