Nä nu djävlar...

"Däremot skulle hon gärna ta bort erbjudandet om 15-timmarsplats på förskolan för äldre syskon till föräldralediga. -Jag förstå inte människor som skaffar barn och inte vill vara med dem. När jag och min sambo bildar familj ska de inte vara på förskola eller fritids. Någon av oss får vara hemma med barnet."
Emelie Pilthammar, 27 år (M) i Lärartidningen #12.

Jag blir faktiskt riktigt irriterad över den överlägsna och nedlåtande attityden mot mig och andra föräldrar.

Vaddå "inte vill vara med dem"?
Min dotter har 15-timmarsplats nu eftersom min sambo är hemma med andra barnet. Det är ju för hennes egen skull, för att hon ska få stimulans och träffa kompisarna (som ALLA går på hennes dagis). Utan dagis skulle hon vara ensam på gatan, vilket innebär att hon ska konkurrera om uppmärksamheten med en 3 veckor gammal baby som ammar och tar väldigt stor del av mammas uppmärksamhet och tid. Dessutom är det inte alla mammor som kan leva som vanligt (och kanske börja träna och springa maraton) tre veckor efter förlossningen, det är ju liksom en ganska ordentligt slitsam händelse som gör att man inte har energi att direkt gödsla med. Sliten och trött, typ ja... Att då ge syskonen möjlighet att få utlopp för sin energi och skaparlusta på förskolan under några timmar är väldigt bra.

Att lämna barnen på förskolan eller fritids är ju faktiskt motsatsen till att inte bry sig, det är ju pedagogiskt och meningsfullt för barn att vistas i en miljö med proffsiga vuxna som har ork och tid (+kunskap) om hur man utmanar, uppmuntrar och utbildar små barn inför skolan och vuxenlivet i ett sammanhang tillsammans med andra barn.

Att skuldbelägga och nervärdera föräldrar som använder barnomsorg och få det att verka som om man inte bryr sig om barnen är rent idiotiskt! Fast tyvärr inte så ovanligt med den attityden från den delen av den politiska skalan...

Man kanske ska undervisa sina barn hemma istället för att gå i grundskolan eftersom man inte ska lämna bort dem om man skaffat dem...? *ironi*

Suck!

Förresten så längtar jag efter att det ska bli min tur att vara föräldraledig och då ska dottern få vara 15 timmar på förskolan ändå, för hon älskar sitt "dagis" och sina kompisar som hon har där. Vi ska umgås och göra roliga saker ändå. "Inte vill vara med dem", vilket trams!

efter två veckor

...inser man svårigheterna med att starta en ny verksamhet (fast det visste vi redan...) eftersom det ännun inte är i ordning, schema saknas, gruppindelning inte går att genomföra eftersom schema inte är klart, läroböcker saknas eftersom de är på fel skola, material är utspritt och ingen har överblick vad allt finns osv. Kort sagt, det är lite rörigt ännu. Men jag är övertygad om att det blir bra, så småningom.

Eftersom det är lite rörigt och vi saknar material har inledningen blivit lite för "flummig" vilket vissa elever utnyttjar genom att glida genom dagarna och umgås snarare än att delta i grupparbeten. Fast jag kan ändå förstå dem, det blir lätt så om det är lite för fritt. Man kan bara ta lärdom och "göra om göra rätt". Det är i alla fall trevlig stämning på faktoriet och det ska vi bygga på. Nästa vecka kommer allvaret igång eftersom vi startar vårt första tema tillsammans. Demokrati naturligtvis. Problemet hittills är bristen på tid att planera, men så smått är vi igång och i morgon skla det väl bli av (äntligen).

Satt och läste Martin Luther Kings tal "I have a dream", kanske kan man använda den eller andra citat i undervisningen? Vi vill ha SO, svenska och även engelska tillsammans. Då är väl "I have a dream" ypperligt - eller?

Från kaos till ordning...

Första dagen på jobbet idag. När jag lämnade var det inte en skola, mer ett skrotupplag för gamla möbler. Idag började jag (och eleverna) i en mysig skola med trevlig atmosfär. VIsst allt är inte klart, men det kommer efterhand.

Fast efter två veckor av spädbarnskötsel tog det en stund att förstå vad det handlar om, vad som ska göras och hur allt hänger ihop. Kände mig som en urvridn wettex när jag kom hem.

Men mycket återstår. Inget schema, ingen tydlig uppfattning om vilka grupper eller vilka ämnen som jag ska ha. Blir det även lite idrott eller? Ingen som vet, ännu. Fast det brukar ju vara kaos varje höst, trots att man lovar bättring varje år...

Alfapeta i skolan

Jag brukar spela olika spel med eleverna för att träna olika förmågor och hos öpedagogen.se fick jag lite roliga tips om hur man kan utveckla Alfapet i skolan.

Läs och inspireras.


Mina sjuor har ofta spelat Ordmani ett spel man kan spela utan spelplan, spelkort eller tärningar. Man behöver bara papper, penna och en whiteboard. Det finns fyra grenar som alla handlar om ord. Man får bara poäng om man är ensam om ordet.

1. Associera; eleverna får ett ord t ex GRÖN och så ska de skriva ner så många ord som möjligt som de associerar till just grön. Varje ord ska motiveras, jag dömer...
2. Sätta samman; jag ger dem ett ord som de ska skapa sammansatta ord av. T ex Fjäder-, Cykel-
3. Bilda ord; Jag ger eleverna tre bokstäver, t ex BLA som de sedan ska skapa ord av. Inga bokstäver mellan, men hur många som helst före eller efter. Kan bli kapaBLA, BLAndare osv.
4. Räkna upp; eleverna skriver ner t ex så många Amerikanska stater som de kan.

... Brukar vara kul och eleverna tränar samarbete, fantasi och språk.

Man blir trött...

Det har varit en del konstigheter sista tiden tycker jag.

Björklund vill tvinga föräldrar att sitta i klassrummet om "Kalle spelar Allan", suck! Föräldrar som bryr sig och klarar av brukar ta sitt ansvar och hjälpa till när det inte fungerar för deras barn, värre med dem som saknar kapacitet (pga missbruk, psykisk ohälsa, trauman osv)har kanske inte en chans. Nog finns det bättre sätt att investera i ungarna än att betala föräldrar för att sitta i klassrummet? Hur många speciallärare eller gruppdelningar skulle de pengarna kunna öronmärkas åt???

Minkfarmarna vill fortsätta att misshandla och plåga sina djur i små burar där de "glatt" kan äta på varandra eller bli galna innan de slaktas och blir kläder åt nyrika ryssar... Jordbruksministern verkar inte alls engagera sig eftersom hans polare (farmarna) tjänar en slant på skiten (eller?). "Det är ju bättre att vi föder upp dem än att det sker i andra länder helt utan kontroll..." läste jag någonstans som ett argument för att INTE förbjuda plågeriet. Det är som att staten skulle tillverka heroin så att det inte sker under vidriga förhållanden i fattiga länder utan kontroll... Nä, inte så bra tänkt.

Fast en del kul saker inträffar också...
Jag jobbar inte alls för tillfället. Orsaken väger strax under 4 kg och kom till världen i tisdags. Jobbet känns just nu inte alls viktigt...trallala!

Äntligen skolstart...

I måndags gjorde jag första dagen för terminen. Det var med viss förväntan som jag åkte ner till våra nya skollokaler Faktoriet, men det blev en liten besvikelse eftersom hela stället såg ut som "billiga Uffes begagnade möbler och prylar" eller något i den stilen. Precis fullt med möbler och kartonger. Det som man trodde skulle vara i ordning var inte det, t ex målning, fikarum, hyllor och arbetsplatser. Det vara bara att börja plocka själv. Fram med borrmaskin, skruvdragare och vara sin egen lyckas dräng...
Eftersom jag av vissa personliga skäl ska vara ledig i tio dagar från och med onsdag nästa vecka (dottern ska få syskon) så var det viktigt att komma dit och packa upp kartonger och ordna en arbetsplats. Vi har varit ett par stycken som börjat plocka och sortera i röran. Flyttgubbar(-killar) har burit undan det som burits upp eftersom man skickat dit alldeles för mycket grejer. Ska bli intressant att se hur det artar sig när jag är borta...

Läsvärt

Jag har precis läst Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. Samlade texter från hennes krönikor och blogg i bokfomat. Klart läsvärt. Handlar om relationer, förväntningar och annat. Läs den!

Boktips

Läste Roslund och Hellströms Edward Finnigans upprättelse. Den var spännande och mycket bra. Kanske lite rörig i början eftersom den rör sig i olika tider, vilket jag inte såg till en början. Slutet är mycket bra och när man läser den sista halvan av boken är det svårt att lägga ifrån sig boken. Jag kan bara säga att det finns en liten känsla av filmen "The life of David Gale" med Kevin Spacey...

Visst ja...

Mitt i sommaren kom jag ihåg en sak... Vi hade ju Lärarförbundets tidning Alfa på besök när vi arbetade med sex och samlevnad. Det blev en bra lektion om våldtäkten i Bjästa och en bra artikel i tidningen.


Tyvärr funkar inte hyperlänkar i min blogg längre...

http://lararnasnyheter.se/alfa/2010/06/04/uppdrag-samtal-svara

Mitt i sommaren

Sommaren har gått halva tiden nu. Hjärnan är inställd på lov, skolan känns avlägsen. fast i början av augusti så kör det igång igen, bara förbereda sig. Men det brukar vara omöjligt att tänka jobb innan man är på plats. Fortfarande lite svårt att fatta at vi faktiskt ska starta en helt ny skola i höst. Nya lokaler, ny personal och elever. Spännande, men är det verklgen möjligt - jag tror det...
Skönt att veta vad man ska göra och att man har jobb...

Nattmangling

I går var jag på Myrorna, min bästa pocket-shop...
Köpte en bunt sommarböcker. En av dem kunde jag inte motstå, en bok som påminde mig lite om "pojken som kallades det", detta trots att jag blev ganska illa berörd av den och har lite svårt med barn som far illa. Det kommer så himla nära när man själv har fått barn. Det är så svårt att se hur en som blir pappa (för det verkar oftast vara pappor) inte kan älska sitt barn över alla gränser, eller som Jonas Gardell uttryckte sig sitt religions-program under våren: "De kan göra mig arg, ledsen, besviken men aldrig få min kärlek att sluta flöda". Så borde det vara för alla barn.

Men i Snälla Pappa, Nej! av Stuart Howarth är det inte så, utan där är övergrepp och penalism vardag. Först i hemmet och senare i fängelset där Stuart hånas och förnedras dagligen (främst av vakterna). Jag läste halva natten och kunde inte sluta förrän jag läst hela boken. Den var otroligt fängslande och man fick tankeställare om varför vuxna män (som sagt oftast män) är både våldsamma och kriminella. Stuart träffar många i fängelset som har liknande upplevelser av våld och övergrepp med sig i bagaget. Man kan ju fundera på hur det är i våra fängelser... Eller hur eleverna man möter varje dag i skolan har det hemma. En sak som man allt för ofta glömmer bort.

LÄS BOKEN!

På sin hemsida skriver Stuart:
"I hope that this book will give you the courage to act as we all have our part to play. It is often the smallest of things that can make the greatest changes. In the time it has taken you to read this piece thousands of children have been hurt across the world and many adults are suffering in pain and silence."

http://stuarthowarth.co.uk

sommartankar

Då var första boken läst detta sommarlov, fast den har hängt med lite längre än sen avslutningen... Jag läste Vita nätter av Ann Cleeves. Andra boken av fyra om Jimmy Perez på Shetlandsöarna. Första boken, Svart som natten, läste jag förra sommaren. Den var bra och Vita nätter är en spännande och välskriven bok. Man fattar liksom tycke för polisen Jimmy i hans försök att lösa en mordgåta - som visar sig ha en ganska oväntad orsak. På baksidan har man saxat ur DN:s omdöme om boken: "[...] ett slags feelgood-deckare för den som tröttnat på splatterdeckare..." Jag kan bara hålla med.

Sommarlov

Jaha, då var man äntligen sommaledig. Fast det finns en del kvar att göra inför skolstarten i höst. Det är inte bara att starta en ny skola... Vi är inte riktigt klara med hur lokalerna ska användas även om strukturen finns (den skapade vi förra veckan). Nästa steg är att möblera och hitta "rum för lärande" som vi eftersträvar. Först ska det fixas, målas och installeras lite grejer innan vi kan börja.

Tänkte nog jobba några strödagar under sommaren ändå så man hinner färdigt inför skolarten. Om jag inte har min arbetsplats i ordning blir jag nog lite vilsen. Dessutom kommer jag att missa första veckorna eftersom jag ska vara pappaledig 10 dagar i början av terminen. Vissa saker är prioriterade... :-)

Våra nya lokaler har ett underbart läge och nästan varje rum har utsikt mot vatten. Högt i tak och stora fönster. Charmiga lokaler helt enkelt. Fast med tanke på att det är ett k-märkt gammalt hus med enkelfönster så kan det bli lite svalt i vinter...

Att tänka om från schema bestående av fyrkanter á 60 minuter och varje klass 30 elever och en lärare till tema eller ämne och grupper efter behov och förmåga, eller grupper efter arbetsuppgifter, är inte alltid det lättaste. I hjärnan kämpar man lite för att behålla det som man är van med, men det får man besegra. Liksom våga kasta sig ut i det okända och tänka om.

Nu kommer skoldagen att se annorlunda ut. Olika rum för olika verksamhet. Vissa elever i "vanliga" klassrum med "ovanliga" interaktiva skrivtavlor och andra i mindre rum på egen arbetsplats med tillgång till dator. Från enskilt arbete och egen planering till ämnesplanering gemensamt och mer eller mindre ständigt en fundering på hur vi ska kombinera ämneskompetes för att nå strävansmål osv.

Visst allt kan inte vara ämnesövergripande och man kan inte alltid skapa nytänkande temaarbeten, ibland behöver man göra enkla saker i varje ämne också. Att skapa allt för mycket på en gång blir nog att bita i för stor bit.

Som jag skrivit tidigare: Att inte samarbeta om möjlighet finns är idiotiskt... Nu ska vi göra det på riktigt. Hoppas att eleverna förstår vilken möjlighet de har i den här nya enheten. Arbetssättet ställer höga krav på oss lärare, men även på eleverna. Ingen lätt uppgift, men klart en utmaning.

GLAD SOMMAR!

jämställdhet

återkommer gärna till ämnet...

kunde inte ha sagt det bättre själv...

http://www.youtube.com/watch?v=81Cq1OCYoQY

Riktiga män klär i rosa...

Dags för avslutning och betygsutdelning.
Många goda resultat i "min" klass. Flera elever som gått från idel streck till majoriteten G. Det är riktigt kul att se deras positiva utveckling. Innan betygsutdelning fick vi mentorer varsin personlig gåva. Min kollega fick ett snyggt silversmycke med texten 8F forever... De kommer inte att ha henne kvar till hösten eftersom vi omorganiserar oss.
Jag fick årets snyggaste t-shirt... Det senaste arbetsområdet med sex och samlevnad och allt snack om könsstereotyper, genus och fördomar har gett resultat. :-)
En klarrosa t-shirt med ett klart otvivelaktigt budskap... jag har lovat att ha den på skolfotot i höst. Jag hade den på mig då jag gick på stan i eftermiddags, den väckte en del muntra miner faktiskt.

Tack 8F - ni rockar!

Sommarlov - äntligen, men vi jobbar en vecka till för att få klart inför skolstarten på nya enheten.

Fråga: Är det rätt att hålla lite på MVG så att eleverna inte tror att de är "klara"? Jag tycker att om jag ska ha dem i nian och vet vad de går för så finns det ett värde i att de har något att kämpa för. Sällan är man redan i åttan självklart på MVG-nivå, eller?

Hur dum som helst, eller?
En lärare på skolan har hävdat att man inte kan få MVG i nian om man bara hade G i åttan. Det tror jag är det mest idiotiska jag hört någonsin. Att man dessutom använt det som ett argumnet till elever som undrat varför de inte fått MVG när de presterat på den nivån i nian säger mig att man har missförstått något viktigt.

Elevernas kunskaper och förmågor vid betygssättningen ska bedömas!

Alltså kan man sätta MVG på en elev som haft G i allt utom de slutliga arbeten man genomfört. Har man visat den förmågan tydligt och utan tvivel så har man väl förtjänat ett MVG även om man hade G i åttan och VG i höstas?

stolt

Idag var vi med min klass till Stockholm. Grönan var målet, fast det var par elever som jag gjorde sällskap med som istället var lite lagom kulturella och såg Jens Assurs fotoutställning på Kulturhuset, besökte Nordiska museet och gick Stockholm runt...

Inte en incident, inte en missad tid, inte en sur min under hela dagen. Alla hade haft en bra dag.

Det är himla kul att ha en klass med klass!

Lång dag, men trevligt alltså..:-)

The trip to mars...

Det som kändes så himla mycket som en rymdresa - långt bort, okänt och lite läskigt - känns efter idag bättre. Vi har använt dagen till att dra upp riktlinjer för hur Faktoriet ska fungera. Så även om det är kort om tid så börjar man skönja konturer...Att få vara med och starta en helt ny skola (i gamla skolan) är inte så illa. Hur ofta får man den chansen?

Kunskapssyn, innehåll och idéer om form och målsättning diskuterades, ibland livligt... Många huvuden som ska enas och komma till en samsyn.

Jag ser chansen att få möjlighet att utveckla mitt sätt att arbeta utifrån min teori eller vision om undervisning. Jag ser undervisning (bra undervisning) som resultatet av tre likvärdiga delar. Jag brukar formulera det som en triangel där varje hörn representeras en likvärdig del av helheten.
- En del är FÖRMEDLA, dvs att föreläsa, läsa själv eller att använda internet för att ta fram eller samla kunskap/fakta.
-En annan är SAMTAL där eleverna i mötet med andra testar sina åsikter och teorier för att förstärka eller förkasta dem. I mötet med andra skapas ens personlighet också tror jag. Samtalet kan vara fritt eller styrt i en gruppövning.
-Den tredje delen, eller hörnet är PRODUKTEN där eleverna redovisar och visar upp sina kunskaper och tankar i tex dramatiseringar, redovisningar, utställningar, loggböcker, uppsatser, samtal/debatter (kanske även prov då...).

Då dessa tre delar finns med så känner jag mig nöjd.

Svar på tal...

Jag fick ett mycket bra svar i respons på mitt tidigare inlägg om att "jag tror inte på prov!" Magister-Lollo skriver:

"Sen beror det ju på vad man lägger för vikt i ordet prov, om man menar ett skriftligt poängprov så håller jag helt med dig. Men jag har kört essäprov med eleverna, där de fritt får skriva inom ett visst område, eller muntliga prov med fokus på diskussion, att kunna använda bilder och prata kring dem osv. Du kan ju även ha prov där du tillåter att eleverna har med sig material. Och en muntlig redovisning är ju också ett slags prov, om man gör som mig, att man inte tillåter några anteckningar utan endast stödord. Så frågan kvarstår ju, vilken innebörd lägger man i begreppet prov? För mig kan man ha prov på massa olika sätt, och många sätt är bra sätt att testa kunskap. De är också viktigt att träna sig på att testas inför framtiden, eftersom eleverna kommer att mötas av prov på gymnasiet och universitet... 28 maj 2010 18.44"

Jag håller med till 100% och hoppas att fler kunde se på prov och kunskapkontroll med lite mer nyanserade ögon. Fast det är lite medveten provokativt att hävda att man inte tror på prov ;-). Att snöa in på en given metod som passar ett fåtal är ganska dumt. Man behöver utgå ifrån eleverna och möta deras förmågor olika beroende på förutsättningar. Dessutom vill jag att det finns alternativ, eftersom alla inte har samma förmågor. Att ständigt arbeta med instuderingsfrågor och prov är trist och dumt.

Jag hade, efter önskemål från eleverna i min nia, ett prov i ekonomi för några veckor sedan. OK, svarade jag, men då ska ni ha anteckningarna med er, och veta frågorna i förväg... De såg lite konstigt på mig och gick med på det. Provet var ett A3-papper med ett underlag för ett ekonomiskt kretslopp där eleverna med hjälp av anteckningar och kunskaper skulle förklara och beskriva. Till sin hjälp hade eleverna fått ett tjugotal begrepp. Dessa begrepp satte jag sedan i ett större sammanhang, rättare sagt de skulle göra det.

Jag blev mycket nöjd efteråt eftersom nästan alla eleverna visade att de har förstått grunderna och kan beskriva ett eknomiskt kretslopp. Flera av dem kunde föra resonemang som ligger på VG-nivå.

Essä-prov, eller loggböcker gillar jag och jag upplever att de flesta eleverna föredrar det. Sen måste man ju anpassa efter förmågor. Kan man inte skriva så bra så får det bli muntligt istället, helt eller delvis.

Jag tror att kunskapen kommer fram mycket bättre i dialog, i ett utbyte med mig som lärare eller med andra elever. De elever som kör fast och upplever att de inte kan något på ett traditionellt prov, kan ofta berätta och beskriva om man samtalar och ger lite andra frågor eller kommentarer som leder in dem på rätt väg.

Många av eleverna tror (i början iaf) att det ska vara ett specifikt rätt svar och har man inte det så kan man inte svara. Det får man ta ur dem...:-) Kan man i ett samtal komma fram till vad t ex demokrati är, men inte har skrivt rätt på en fråga eller klarat en uppgift att beskriva det i text, så kan det i mina ögon också vara ok.

Min utgångspunkt är:
"Jag vill veta vad du lärt dig och det kan du visa på olika sätt!"
För att detta ska bli möjligt måste mål och kriterer vara tydliga innan man sätter igång. Om jag inte vet vad som förväntas kan jag ju inte ta mig dit.

Mitt skräckexempel hittade jag i katedern i ett klassrum för ett tag sedan:
För godkänt betyg: Du skriver ett läxföhör med godkänt resultat.
Suck, vad ska eleven lära sig då?

Angående synen på kunskap och skolan

LÄS:
http://flumpedagog.wordpress.com/2010/05/18/elak-kunskap-och-ful-politik/#comments

Att meddela kunskap eller att lära ut... att ta emot eller att lära sig?

Jag vidhåller (envist): Jag tror inte på prov!

Jag rättar just nu mina åttors loggböcker om sex och samlevnad. Väldigt bra.
I ett friare skrivande med reflektioner med fokus på tankar och erfarenheter tillsammans med referenser till böcker och filmer eller samtal, visar eleverna sina nya kunskaper och upptäckter som de gjort under de veckor (ganska många) vi arbetat. Processen, samtalen, frågorna, vägen dit spelar mig nästan större roll än det färdiga resultatet. Det blir så olika eftersom vissa har svårt att uttrycka och formulera sig med ord, medan andra målar med orden och visar djupa insikter som man hoppas att vuxna skulle ha mer av! Tonåringar är kloka!

I mötet/samtalet med andra skapas ny kunskap, förändras tankemönster och fördomar besegras, där skapas vår identitet osv. Det klarar inga instuderingsfrågor eller prov av :-)

Faktoriet

Jaha, då har man sett den nya arbetsplatsen. En massa tomma rum med lila ventilationsrör i taket...(Det är ju en gammal folkhögskola:-))
Spännande att starta från noll. Vi träffades också hela personalgruppen för första gången. Känns lite kort om tid att få klart allt, men det kommer att gå...
Steg ett blir att enas om HUR, sen kan man börja med lokalerna och all den utrustning som ska in. Mycket jobb men det är skönt att vara lite ute på "gungfly", att vara nyfiken nybörjare igen. Fortsättning följer.