LÄS:
http://flumpedagog.wordpress.com/2010/05/18/elak-kunskap-och-ful-politik/#comments
Att meddela kunskap eller att lära ut... att ta emot eller att lära sig?
Jag vidhåller (envist): Jag tror inte på prov!
Jag rättar just nu mina åttors loggböcker om sex och samlevnad. Väldigt bra.
I ett friare skrivande med reflektioner med fokus på tankar och erfarenheter tillsammans med referenser till böcker och filmer eller samtal, visar eleverna sina nya kunskaper och upptäckter som de gjort under de veckor (ganska många) vi arbetat. Processen, samtalen, frågorna, vägen dit spelar mig nästan större roll än det färdiga resultatet. Det blir så olika eftersom vissa har svårt att uttrycka och formulera sig med ord, medan andra målar med orden och visar djupa insikter som man hoppas att vuxna skulle ha mer av! Tonåringar är kloka!
I mötet/samtalet med andra skapas ny kunskap, förändras tankemönster och fördomar besegras, där skapas vår identitet osv. Det klarar inga instuderingsfrågor eller prov av :-)
2 år sedan
1 kommentar:
Sen beror det ju på vad man lägger för vikt i ordet prov, om man menar ett skriftligt poängprov så håller jag helt med dig. Men jag har kört essäprov med eleverna, där de fritt får skriva inom ett visst område, eller muntliga prov med fokus på diskussion, att kunna använda bilder och prata kring dem osv. Du kan ju även ha prov där du tillåter att eleverna har med sig material. Och en muntlig redovisning är ju också ett slags prov, om man gör som mig, att man inte tillåter några anteckningar utan endast stödord. SÅ frågan kvarstår ju, vilken innebörd lägger man i begreppet prov? För mig kan man ha prov på massa olika sätt, och många sätt är bra sätt att testa kunskap. De är också viktigt att träna sig på att testas inför framtiden, eftersom eleverna kommer att mötas av prov på gymnasiet och universitet...
Skicka en kommentar