The new beginning

Att vara ute på gungfly, att veta nästan ingenting om rutiner och annat är både skrämmande och uppfriskande. Undervisning och lärarrollen är ju inte annorlunda egentligen oavsett var eller med vilka man arbetar, men allt runt omkring känner jag mig som en kandidat inför. Det är givande...;-)

Welcome to the end...

...sista dagen för detta läsår avklarad. Lite skum känsla att packa ner och städa undan de sista grejerna på skrivbordet, lämna ifrån sig nycklar och dator till vikarien för att gå hem. Jag kommer att sakna flera av eleverna och några av dem tog adjö och önskade lycka till. This is the end, for this time... Planen är ju att återkomma senare i höst. Ett ganska långt avbrott eftersom jag ska vara pappaledig efter sommaren. Det vill man ju inte missa...

Sök en assistent...

Jag vill gärna hjälps till att sprida info om hur och var man söker en assistent!

Kolla in programkontorets hemsida: programkontoret

Sista dag att söka är 31 januari för hösten och våren 2011-2012.

Jag har haft "min" assistent i två dagar nu. Det är kul. Egentligen lite synd att jag slutar på skolan denna vecka för att prova annat jobb. Men jag kommer att ha kontakt med honom i alla fall, kanske inte på jobbet men eftersom vi bor grannar så är det enkelt att träffas. Han har redan blivit accepterad som en ny kompis till min dotter som sett en rolig lekkamrat i honom.

Att träffa nya människor är berikande helt enkelt...

Ansök...

Idag hämtade jag vår "european assistent" som ska vara på skolan i sex månader. En gratis arbets-assistent som betalas av EU-stipendier. Vilken toppenidé... Konstigt att inte fler söker...

The end is here...

Sista veckan inleds, lite nervöst. Träffade min vikarie, som man lyckats ordna under lovet (fjäder i hatten åt rektor...;-). Skönt att få lite tid att lämna över och gå igenom elever, betyg mm. Det kommer att gå bra är min känsla.

Det är alltså min sista vecka innan jag slutar för att ta ett vikariat som handledare inom vuxenutbildning. Ett skönt avbrott i vardagen som blivit lite grå, tyvärr. Jag packar ner saker och gör avslut, känns lite konstigt.

Kritik som ger effekt? Man redovisade idag sin inställning till utvärderingen som facket gjorde och har viljan att ta tag i de problem och den kritik som framkommit. Det känns mycket bra. Jag vet att vi skulle kunna vara så mycket bättre. Jag blir lite ledsen när kollegor, som jag vet är kreativa och som kan så mycket, hänger med huvudet. Att trampa vatten är få nöjda med... Jag tror att man tillsammans kan möta konkurrensen, men alla måste liksom dra åt samma håll då. Det har tagit på krafterna att förena så många nya människor från två olika skolor, med olika synsätt och rutiner.
Men jag förmodar (hoppas?) att stålbadet på en del sätt kan vara över nu. Dialogen idag inför terminen känns mer "på" och viljan att göra allt det som många inte orkade med under hösten känns lite mer närvarande. Jullovet kanske har gett ny energi...Det ska bli intressant att följa utvecklingen för att längre fram komma tillbaka med nyfikenhet och nya intryck...

Angående kritik

Jag har i ett inlägg från november fått mina fiskar varma angående kritik jag skrivit om verksamheten och dess ledning/organisation. Idag på aktuellt snackade man om konsekvenser av kritik om arbetsplatsen, lojalitet och sånt efter att en man på volvo kallat arbetsplatsen för "dårhus" och sedan fått sparken tillsammans med två som uttalat sig på på hans facebook-sida...
Brit Stakston, kommunikationskonsult uttalade sig och sa bland annat ungefär så här: "kritik kan vara början till utveckling"..

Tack!
Precis så anser jag att man ska se saklig kritik som finns och kommer fram i verksamheten. En möjlighet till utveckling alltså...

"Om alla tänker lika, tänker ingen särskilt mycket"...(okänd)

2011, ett nytt år och jag blir 43... 22 år kvar att arbeta;-)

Jaha, 365 dagar som vanligt eller kanske så är det nytt år och nya utmaningar?

En utmaning som kommer under året är att jag i december sökt och fått ett vikariat fram till sista juni att arbeta med vuxenutbildning. En pedagogisk utflykt för att skaffa bredare kompetens, nya intryck och framför allt: en ny utmaning. Jag börjar så fort det finns en vikarie till mig. Förhoppningsvis tar det inte så lång tid. Lite pirrigt och nervöst faktiskt, men det är bra att ställa sig på gungfly ibland att faktiskt inte ständigt vara "safe".

Det är kul att få följa "sina" elever från sjuan till nian och under våren i nian se resultaten och slutprodukten efter tre år av slit och tragglande. De som startade som småglin utan koll har utvecklas till stora nästan vuxna och mycket kloka ungdomar som kan både ifrågasätta och föra resonemang om svåra saker. Att nu lämna dem en termin innan de är "klara" tar emot lite och känslan är att jag sviker mina elever... Å andra sidan är ingen oersättlig. Att utmana eleverna och skapa förutsättningar åt dem att nå sina mål finns det många som klarar av.
Fast man vill ju gärna tro att man är bäst...;-)

Om man alltid tog hänsyn till eleverna i första hand kunde man aldrig bryta mönstret och fortbilda sig, vara pappaledig, prova nya jobb osv. Det finns inget perfekt tillfälle annat än då en möjlighet dyker upp. Ibland måste fokus vara på sin egen möjlighet att faktiskt orka i 22 år till och att samtidigt göra ett bra jobb. Slentrian och trötta ögon är ingen bra grogrund för kreativitet.

Efter 5 månader kommer jag tillbaka, fast till hösten ska jag vara pappaledig lite också. Det vill jag inte missa för alla utmaningar eller jobb i världen. Som någon klok person sade:"En bra relation med sin tonårsdotter bygger man på skötbordet!"

För övrigt är julens bästa ögonblick när stora dottern tar emot jultomten som smyger omkring i trädgården med en säck och sedan hjälpa honom att fördela några klappar i familjen... Lycka är att träffa tomten:-)

Hmm

Inte för att jag tror på horoskop, men i dagens tidning läser jag:

"pengar: nya yrkeskontakter kan kanske löna sig, men i övrigt händer det inte ett smack just nu" (Aftonbladet 26/12 2010)

Jullov och två veckor av ingenting, precis vad jag behöver. Men det där med yrkeskontakter kan jag återkomma till. Fast det är inte några nyårslöften som förändrar mitt 2011 utan andra saker, men inget är klart än.

Annars så är det skönt att fira jul. Jag förstår inte alla som stressar ihjäl sig inför detta. Man måste inte baka egen vört, lägga in tre sorters sill, griljera skinka och grava lax innan man lagar Janssons Frestelse och rullar köttbullar... Jo, jag rullade faktiskt egna köttbullar, resten fanns i affären;-)

Julen är som vanligt. Granen barrar efter en dag så att det är grönt som en vårgräsmatta på parketten... men med 60cm snö och kallt är julen bättre än väntat. Synd att man inte orkar eller har tid att åka skidor bara. Nästa vinter då får det bli.

God jul

Ja, nu är lovet här. Arbetet är klart. Betygen satta, skrivbordet städat. Visst och snart är man sängliggande i en ordentlig förkylning som vanligt då...:-)

Det kan hända saker inför våren fick jag veta idag.
Spännande förändringar på gång...
Kanske... Jag får återkomma till det.


GOD JUL!

God jävla jul(?)

Nu kommer julen, en välkommen ledighet och ett avbrott. Kanske inte för alla dock... Undrar hur många av mina elever som INTE får julklappar eller som har en pappa/mamma som kommer att vara full hela julafton för att "komma i stämning"?

Att alla inte har det bra är ganska tydligt, men det skrämmer mig att kylan inte bara är den som håller snön kvar. Nä, det är den andra kylan som ligger över landet som gör mig orolig inför framtiden. De fattiga blir fler och det gemensamma välfärdssystemet monteras ner till en valfrihet som kostar pengar. Den som inga pengar har kan självklart inte välja...

I senaste etc.se skriver Stefan Koch om vårt nya Sverige och jag blev påmind om det jag går och tänker, men inte lyckats formulera så väl som Stefan:

"I de krympande välfärdssystemen skyls gliporna med små potter för det ena och det andra. Statliga myndigheter delar ut projektmedel. Privata organisationer delar ut projektmedel för att hjälpa särskilt utsatta grupper. Det här är den nya modellen. Den effektiva punktinsatsen. De särskilt behövande får något som hjälper just dem. Verksamhet där det verkligen behövs. Frivilligt ideellt arbete ersätter offentliga välfärdssystem. Rotary och unga killar från förorten som får åka torpedbåt. Innovativa sociala projekt får medel för att utveckla metoder som sedan växer till folkrörelser. Väckelse, engagemang och att bry sig. Fungerar det? Nej det gör det inte. Ingenting kan ersätta fältassistenter som inte längre finns, nedlagda fritidsgårdar, en försämrad undervisning kombinerat med en arbetsmarknad som kräver utbildning, för att nämna något."

Ett kallare Sverige - Det nya Sverige med de nya moderaterna där plånboken styr hur livet ter sig. Men även skolan drabbas av den nya politiken, det nya Sverige. Stefan skriver vidare:

"På skolor med för små resurser frodas mobbning. I ett samhälle med hårdare ekonomisk utslagning och segregering far allt fler barn illa. Friends och Bris kan inte ändra på det. En nyliberal politik och svenska bankers krav på den ekonomiska politiken har skapat oceaner av lidande hos stora grupper unga i länder som Litauen, och ett hjälpcenter bekostat av Sverige ändrar inte på det. Allt det här saknar struktur och sammanhang. Det kommer ur en ogenomtänkt samhällssyn. Eller värre än så, en medvetet ogenomtänkt syn på hur tillvaron fungerar."

Det är i den verkligheten som friskolorna kan göra miljoner i vinst. Kolla artikeln i E24. Det är våra skattepengar man mjölkar ut. Pengar som ska gå till en bra utbildning åt alla i hela landet, egentligen. Istället hamnar de hos finansbolag, riskkapitalister och utländska investerare. Är det verkligen ett bra sätt att använda våra gemensamma resurser? Inte nog med att bankerna får miljarder för att täta läckor orsakade av finansbubblor och vinstfixering, nu ska staten sponsra riskkapitalisterna också. Suck.

Men vi kan ju ordna en välgörenhetsgala och samla in lite pengar som vi kan skänka som allmosor till de fattiga stackarna...Återigen vill jag citera Stefan Koch:

"De rika vill ge pengar till de fattiga men de vill bestämma hur och när det ska ske. Det ska vara på de rikas villkor och det ska vara en gåva. Det ska inte vara en skatt som tar in medel och sedan omfördelar dem på ett reglerat sätt i samhället. Det ska alltså inte vara en rättighet. Det här är den grundläggande ideologiska skillnaden mellan välfärd och välgörenhet. Välfärdssystem har samhällsansvar och kan ställas till svars om de inte fungerar. Välfärdssystemen har ett tryck på sig för att utveckla strukturer som ska nå alla. Alla måste nås av de offentliga systemen för utbildning, sjukvård och socialbidrag. Men välgörenheten finns lite här och lite där som det faller sig. Så är den alltid, välgörenheten."

Som sagt, välfärd ska nå alla. Insamlingar och välgörenhet i all ära. Jag tycker att musikhjälpen med 12 miljoner kronor insamlade till kampen mot utnyttjande av barn är värt att applådera, men rätten till bra skola, bra fritid och allt det där andra som vi skrivit under i barnkonventionen ska inte baseras på allmosor utan på ett gemensamt skattefininasierat välfärdssystem. Att en som lyfter 40 miljoner i bonus (investors chef) lagom till jul får betala rejält med skatt är eftersträvansvärt.

Man ska komma ihåg att alla pengar kommer från arbete. För vad jag vet så finns det inga pengar som skapar kapital på egen hand. Det är alltid någon som gör jobbet. Vem eller vilka är det som arbetar?

Jag är stolt över att betala skatt och tycker självlart att den som behöver en rullstol, specialutrustad bil, datorstöd, dövtolk, permobil, hörapparat, sjukvård, skola, fritids, knäoperation, förskola eller omsorg på äldre dagar ska få det. Jag vill gärna vara med och betala. Det har vi råd med!

Rättning i ledet...

Jag sitter och rättar Loggböcker om Mellanöstern. Man börjar bli fyrkantig i ögonen... Började lite i går eftersom det är, om alla lämnar in, exakt 27 som ska läsas, kommenteras och bedömas. Det började bra i går med två arbeten och två MVG:n. Faktiskt så fortsatte det ganska bra idag...

Jag blir så glad när vi lyckats engagera eleverna till att TÄNKA och REAGERA inte bara REPETERA. Det är kul då man får skriva in VG och MVG på flera elever i gruppen. Faktiskt så tror jag inte att man kan nå MVG med bara prov. Det behövs mer tid eftertanke och resonemang än i ett par frågor på slutet. Hur ska man kunna utveckla sina tankar med hjälp av "fiffiga kompisar" om man inte får prata och lyssna?

Är vi engagerade och eleverna får utrymme att uppleva, samtala, reflektera och vara kreativa, blir resultatet mycket bättre. Visst kräver det mer av mig, större ansvar och mer tid för rättning, men det ÄR värt det alla gånger.

Åter till rättningen... ;-)

Elfte december

Snart jul, men först lite lagom betygshets... Alla betyg ska vara satta på torsdag och som vanligt är det sista arbetet inte klart förrän på måndag. 30 loggbocker att rätta för att kunna sätta ett ok betyg. Visst är man redan nu säker på i alla fall hälften, men med så många nya krävs att man är noga. Med värdlens i särklass mest värdelösa datorprogram DEXTER som härbergerar alla omdömen är det "lögn i helvete" att få fram rätt uppgifter från vårterminen. I nian är ett mindre problem eftersom det inte är så många helt nya. Men i åttorna med 60 elever och minst hälften är nya, blir det lite jobbigt. Dessutom har det varit mycket rörigare runt åttorna med schema, arbetspass och grupper. De har helt enkelt inte haft samma möjlighet att prestera. Men det kommer att lösa sig, som vanligt.
Niornas arbete med Mellanöstern har varit itressant och de ser ut att ha engagerat sig. I går träffade de Mietek Groscher som berättade om Förintelsen, ett arrangemang för alla nior och som brukar vara uppskattat. Med tanke på att vi arbetet med Palestina-Israel en del så kom det fram nya intressanta frågeställnigar om det som sker i Israel, eller hur det kan tillåtas att det sker...
Åttorna hade deadline i går på arbetet med Hållbar utveckling. Ett arbete som blivit riktigt bra.
Trevlig helg

Suck

Hur ska man kunna få eleverna att sluta använda mobilen i klassrummen när till och med föräldrarna ringer på lektionstid? "Pappa ska ringa..." Varför då? En elevs mamma ringde under en lektion för att berätta om det senaste klädfyndet... suck!

Mobiler kan vara ett gissel. I en del klasser finns det ingen förståelse för att det är störande att man svarar och sms:ar eller till och med pratar ogenerat på lektionerna, medan vissa klasser där fattar man och undviker det.

Det intressanta att ett flertal elever inte ens blir generade av att avslöjas eller bli tillsagda om att de ska sluta leka med mobilen, eller då de gör andra regelbrott eller sociala övertramp... nä, de blir snarare förbannade på mig som lärare då jag säger ifrån. Att följa regler eller ta konsekvenser av sina handlingar är inget för curlinggenerationen, man gör alltid som man själv vill.

Men det är inte alla elever som är som curlingklot...de flesta är toppen, men vissa...

Lördag igen

...veckorna flyger verkligen fram.
Känslan på jobbet är dubbel. Dels är det väldigt skönt att börja med lektioner och träffa eleverna. Vårt nya schema fungerar bra och stämningen är god på många sätt.

Däremot är det en ganska stor stress att veta att om två veckor ska betygen vara klara och innan dess ska underlagen skrivas. Suck, efter mer än en månads frånvaro och på grund av det kaos som var innan det så känns det tungt att hinna ifatt, vilket faktiskt är orimligt. Det är inte bara jag som har detta problem efter sjukfrånvaro mm. När man återigen börjar få svårt att sova, koppla av eller vara kreativ är det skönt att man får uppmuntran uppifrån om att "ta en sak i taget och sätt in vikarie så du känner att du hinner med det du ska". Det känns verkligen som en lättnad.

Det är verkligen inte rimligt att arbeta 100% med klasser och planering, handledning med aktuella arbetsområden samtidigt som man ska sätta sig in i det som skett under frånvaron, skriva omdömen, rätta arbeten som gjordes i september-oktober osv. Att då få sätta in vikarie vissa timmar för att göra det som ligger och väntar känns otroligt bra. Det är rimligt att man kan göra så i de fall man faktiskt inte hinner med sina uppgifter. Det kan ju hända vem som helst att det under en kort period är alldeles för mycket som ska göras och att man upplever sig otillräcklig eftersom man inte hinner med. Den känslan är ganska knäckande. Att i det läget få hjälp genom att få extra tid borde vara en billig lösning jämfört med kostnaden och problemen som kommer då någon inte orkar längre och blir sjukskriven.Det är viktigt att säga stopp och be om hjälp tidigt , inte vänta tills man rasat ihop. Jag tror att om vi vågade att be om hjälp eller föklara vår situation när det är jobbigt så vi kan lösa dem gemensamt. Förebyggande stresshantering...

Stresskursen, mindfulness, varje torsdag är mycket givande. Det är lika skönt att gå dit varje gång. Känns lite som en andningspaus. I torsdags provade vi yoga och det gjorde mig lugn efter en jobbig dag. De negativa tankarna rann liksom av efter 5 minuter. Med hjälp av kursen så känner jag mig lugnare. Genom att tänka annorlunda och vara mer i nuet kan man möta vardagen och de problem man möter med andra ögon. Kursen är en hjälp att leva mer i nuet och fundera på vad som är viktigt.

Inget att säga, LÄS DEN!

Jag avslutade precis en av de bättre deckare jag läst. Roslund och Hellströms tre sekunder. Spänning från sida start till mål. Jag ville nästan inte lägga den ifrån mig. Vid ett tillfällen gick jag och läste på väg till jobbet...
Läs den!

En sak till...

Jag har skrivit om det förut, men nu är det på tapeten i bland annat Lärarnas tidning. Vadå? jo, rektors uppgifter och kompetens.

I lärarnas tidning tar man upp problemet och redovisar skolverkets kritik:
"Rektorerna tar inte ansvar för det pedagogiska utvecklingsarbetet i skolan. De [rektorerna] är också svaga i sin ledarroll. Det slår Skolinspektionen fast efter att ha granskat hur rektors ledarskap fungerar i grundskolan."

Christer Magister skriver också om det och jag tycker att han har en poäng:
"Frustrationen har ibland varit enorm över bristen på kompetent ledning och jag har då undrat: ”Vem kontrollerar att rektor gör sitt jobb? Vem utvärderar rektors ledarskap?” Jag har nämligen aldrig varit med om att rektors arbetsgivare (kommunen) har gjort speciellt mycket för att utvärdera sina anställdas arbete…"
Say no more...

Det har jag skrivit om tidigare. Skönt att man kan se att andra dragit samma slutsatser, fast med hjälp av större statistiskt underlag och inte bara egna generaliseringar av snart 13 års erfarenheter som i mitt fall..

För...
Man talar gärna och mycket om lärares kompetens, men när frågar man t ex personalen vad de tycker och hur de upplever rektors kompetens? Eller är det så att om man blir rektor så är det status quo, what ever happens? Man har sin tjänst och kan möjligen flyttas till en annan skola, men det ska mycket till för att det ska ske. Kompetensen ifrågasätts eller utvärderas alltså inte tillräckligt, eller är det så att det inte tas tillräcklig hänsyn till förmågan och kompetensen... Varför är det så? Det kan inte vara bra.

En ledare är viktig, vi behöver ledarskap och stöd av ledaren. Det behövs någon som skapar ordning och struktur i verksamheten, någon som tar lednig och går före. En som visar på möjligheter och stöttar den som försöker utvecklas. Vi behöver en som ser och förebygger de svårigheter man möter, en som ger möjligheter till alternativa lösningar, en som presenterar lockande fortbildning, en som utmanar och uppmuntrar mig att bli bättre,en som möter de behov, den frustration och den enorma vilja att göra ett bra arbete som finns hos oss. Give me that and I'll ask no more ;-)

Torsdagstankar

I morse hade jag en lektion som jag sett fram emot. Jag var till och med lite nervös inför det. Vi hade första inledande föreläsningen om Mellanöstern. Ett arbetsområde som jag inte genomfört tidigare (man kan undra varför?) och därför var det rätt mycket arbete innan med att läsa på, söka fakta och skapa manus och bildspel. Eftersom en del av eleverna kommer från Mellanöstern kändes det viktigt att ge en nyanserad bild.
Då vi är en skola som ska ha en tydlig internet-profil så lade jag ner lite extra tid på att skapa föreläsningsanteckninger (mitt manus) med flera länkar till youtube-klipp om Iran, om Drottning Rania från Jordanien som arbetar för medmänsklighet och mot fördomar och stereotyper av människor från Mellanöstern, likväl som faktarutor i form av NE eller Wikipedia via direktlänkar i texten om man vill veta mer. Jag hoppas att det kommer att vara till hjälp för eleverna.
Eftersom jag ge dem anteckningarna via webb-sidan så kan de koncentrera sig på att lyssna aktivt på hela föreläsningen.
Anteckningarna finns att läsa på hemsidan.
Med tanke på att vi höll på nästan 90 minuter (med en liten paus efter 60) och alla hängde med så var det väl intressant. Det var kul att en del av det jag snappade upp på kursen i Istanbul kom till användning, likväl att jag kunde använda egna bilder i stora delar av bildspelet. Vi höll till på Stålforsskolan, i Norrmanssalen som är en mindre aula med 75 platser och tillgång till ljudanläggning, ljusbord och en ordentlig projektor och stor filmduk. Det blir en klart större upplevelse både att föreläsa och att lyssna när det är en bra lokal med bra utrustning. Numera har jag svårt att föreläsa utan bildspel eller power-point... kul teknik faktiskt.

På eftermiddagen var jag på min mindfulness-kurs. Tänk att det tog så lång tid innan jag gick en sådan kurs. Kan jag rekommedera alla...

Torsdag igen

Hmm.. hade andra tillfället på stresshanteringskursen idag. Fråga som väcktes: Varför har jag inte gått en sådan tidigare?
Det är inte så dumt att träna sig i att leva i nuet, inte ta på sig för mycket ansvar, stressa mindre osv. Att dessutom träna sig i att slappna av, släppa stressen och koppla bort en stund, det är riktigt bra. En andningsövning som vi provat använde jag på jobbet idag, sittande vid datorn (arbetade istället för att ta lunchrast as ususal)och det lugnade stresskänslan en del. Detta är min första vecka på jobbet sedan den 27/9 så det är lite förvirrande och en del att återupptäcka liksom. Många av elevernas namn har jag glömt bort eftersom jag har så många nya elever för i år, pinsamt...

Lunchrast, ja en underbar tanke. Jag kan inte säga att man haft många luncher där man inte arbetat, pratat jobb eller haft elever runt omkring sig under de senaste 8-10 åren. Det är ganska dumt. Visst är det praktiskt och gott att följa eleverna till den gymnasieskola som vi lunchar hos, men man är aldrig på egen hand. I och för sig kan man i bland ta lunch ensam på en restaurang (fikarummet är inte så mysigt...) men hur ofta händer det...?

Inte är det väl många yrken som inte har vettiga förutsättningar för lunchrast? Man behöver tiden att koppla av och koppla bort jobbet en stund.

Har suttit och förberett en föreläsnig om Mellanöstern till nästa arbetsomårde med niorna. Vi ska köra ett ämnes- och gruppöverskridande arbete. Alla 90 nior kör samma sak, vilket faktiskt var en av grundtankarna från början. Men hur som helst, inte var man så värst uppdaterad om Mellanöstern. Tur man just varit i Istanbul så man har några personliga reflektioner att komma med. Men inte finns det heller så mycket vettigt i läroböckerna - trots att det ständigt handlar om Mellanöstern på nyheterna. Tacka vet jag Youtube:-) där finns det en del bra material som kan skapa en bild av hur det ser ut där, hur människor lever osv. Min förhoppning är att skapa en interaktiv föreläsning med bilder och ljud, kanske lite rökelser eller matos också... Mottager gärna tips på material eller hemsidor...!

Hemma bäst?

Jaha, då var man åter i vardagen. Höstlov? Nej knappast.

Skönt att komma hem. Lite skum känsla när det faktiskt small ordentligt i Istanbul samma dag som vi åkte hem. 15 minuters promenad från hotellet bara. Tur man var på väg hem redan då.

Efter två dagar av utbildning och fortbildning blir man trött, riktigt trött. Hur orka på måndag? ;-)

Vi har flyttat omkring lite på Faktoriet. Arbetsrummen närmare eleverna och kollegorna. Känns bra faktiskt. Vi kommer att få mer gemensamma möten och tid att träffas. Hittills har det inte varit så lätt att träffas på dagarna för enklare diskussioner eller annat. När vi alla sitter nära varandra ökar möjligheterna.

På torsdag ska jag börja stresshanterings-kurs. Mindfulness... Lite flummigt om man ser på det med "manliga" ögon. Men det ska bli kul. Förhoppningsvis så kommer jag att ha nytta av det. Jag tror att det är bra att vara ganska öppen och våga prova för att kunna förändra beteenden och vanor. Stressen kommer ju ofta inifrån. Man stressar upp sig själv på grund av problem som man faktiskt inte kan påverka, helt i onödan alltså.

En annan sak; Benjamin Sjögren (en gammal Stålforselev) skriver krönikor i Tidningen Folket om sitt liv i Istanbul. De är läsvärda. Kolla in en av dem!

För övrigt är jag lite nyfiken...jag har en ständig läsare från USA. Men jag har ingen aning om vem det är...hmmm!?

Var söker man?

Britt undrade i en kommentar var man söker smile-kurserna.

Kolla in www.tinta.nu där finns det information. Pengarna söker man från internationella programkontoret. Kolla med den internationella sekreteraren i din kommun. Det var övervägande lärare på kursen, från förskolan till vuxenutbildning.

Jag kom hem nu i kväll och det var skönt att vara hemma igen. Behöver lite mer tid att smälta det jag varit med om. Reflektionerna började dyka upp redan under flygresan hem. Många intryck att bena upp och förstå. Jag skulle gärna åka på fler liknande kurser. De finns ju även i Toscana och Dublin, men har helt annat innehåll då. Men jag ser gärna att flera av arbetskamraterna kunde bli intresserade. Då har vi liknande erfarenheter att utnyttja i undervisningen.