Torsdagstankar

Torsdagen den 19 december. Sista riktiga skoldagen för 2013. En dag i morgon också, men utan elever. Avslutning i kväll. Mitt 15:e jullov hägrar. Jag måste säga att lovet är välförtjänt.

Trots att tiden går otroligt fort efter vecka 44 så har det varit en slingrig väg fram till målet, betygsutdelningen i kväll.

Tankar om året kommer och jag tänker på hur mycket skit skolan, och kanske lärare, fått i media. Många gånger oförtjänt. Ingen förväntar sig att ju Åtvidaberg ska spela och agera och ge resultat som Arsenal…

Man kan inte kräva stordåd av skolor som inte har vettiga resurser eller elever som inte har vettiga förutsättningar hemifrån, eller stöd för den delen. Uppfostran är ju ett föräldraansvar. Jag tycker att den biten glöm bort i media. Man kan inte uppfostra och lära ut normer till 20-30 fjortonåringar på en gång. Man hoppas ju att det arbetet liksom är påbörjat och genomfört hemifrån.

Att alla ska nå betyg är inte heller rimligt med tanke på hur olika utrustade barnen är och hur höga målen egentligen är satta. Det är synd om de barn som inte får sagor lästa för sig då de saknar ordförråd och därför har svårare i skolan. Det är synd om de barn som har missbruk i familjen för de har svårare i skolan. Det är synd om många, men som lärare kan man inte lösa alla problem. Även om man försöker och vill göra det. Ja, även om man går hem från jobbet grubblandes över den eller den elevens hemsituation, förutsättningar eller liknande. Viljan att hjälpa alla finns, men det är tyvärr omöjligt.

Pisa-undersökningens resultat visar försämringar i skolan, men är det bara skolans fel? Jag tror inte det. Jag har under mina femton år sett försämringar i hur eleverna anstränger sig och vad som prioriteras. Inställningen till att göra sitt bästa, kämpa för att nå mål och det sociala samspelet har förändrats. Tyvärr inte till det bättre. Eleverna pratar inte med varandra längre, de sms:ar eller chattar. Man umgås inte med varandra lika mycket och jag oroar mig för att leken börjar försvinna. Man spelar på sin dator, surfplatta eller telefon i stället för att samspela med människorna omkring en. Frågan är om inte antalet smartphones, iPhones och timmar på Facebook, Kik, Ask.fm etc kan ställas i direkt motsatts till skolresultaten? Ju fler av de ovanstående, desto sämre skolresultat, eller?

För inte är det väl bara en elev som mer eller mindre är beroende av facebook, online-spel eller liknande? Hur ska man kunna prestera i skolan om arbetsuppgifterna där ses som störande inslag i spelandet?

Jag ser en klasskillnad komma i skolan. En klasskillnad där de som är duktiga i skolan blir "överklassen" och de som leker sig igenom skolan blir "underklassen". De som sköter skolan är ofta väldigt duktiga och de har alla möjligheter att lyckas i den värld av arbetslöshet och konkurrens som väntar, medan de som leker sig igenom skolan riskerar att hamna utanför, efter och på skuggsidan i samhället. Jag upplever att det är fler som lekar och slöar sig igenom skolan idag är 1998 då jag började. Kanske är det någon enstaka av de spelberoende eleverna som kan försörja sig på att skapa appar eller spel till andra spelmissbrukare, men de är nog lätträknade. Är det så, eller är jag för cynisk? Jag vet faktiskt inte...

Jag tänker ofta på mina egna döttrar och om deras förutsättningar, men lugnar mig med att deras pappa är ju lärare det vore väl då f-n om….

Snart är det dags att cykla iväg till jobbet och träffa mina elever för sista gången i år. Oavsett Pisa-undersökningar och Jan Björklundska sågningar, så älskar jag mitt jobb! Jag har en härlig grupp sjuor som jag ansvarar för och de lyfter mina dagar då man är sliten eller trött.

God jul och gott nytt år!