Torsdagstankar, eller att bygga en buss!

Att bygga en buss medan man åker är som att starta en skola i augusti och ta emot eleverna efter två veckor. Omtumlande, inspirerande, frustrerande, arbetsamt, spännande, hemskt, underbart på samma gång. Att under en absolut första termin likt nybörjare, trots en god samlad erfarenhet, lösa problem, omvärdera, förändra och anpassa efter verkligheten är givande, men tröttande. Som att fundera om det fixats bromsar på bussen ännu, när man ser älgen springa även vägen…Tjoho…;-)

Det ställer stora krav på att hantera verkligheten (vardagen) på ett kreativt, praktiskt och lösningsfokuserat sätt, samtidigt som man drivs framåt av gemensamma mål, och en god pedagogisk målsättning i ryggen. Det är verkligen skönt när alla i arbetslaget faktiskt drar åt samma håll, visserligen olika fort, med olika erfarenhet och utgångspunkt, men åt samma håll. 
Eleverna är nybörjare i en, för dem, okänd värld. Som vanlig lärare på en "vanlig" skola har jag sedan länge sett första terminen som uppfostran. Det handlar mycket om frågor som:

Hur ska man göra när man gör skola? 

Vad är att tänka själv? 

Vad är reflektera? 

Vad är kunskap?

Vad är utveckla? etc. 

Att då komma till en skola med ett arbetssätt som i sin helhet är annorlunda från det man känner till från femman, eller sexan och till och med sjuan, det ställer saker på sin spets liksom. 
Det tar tid att knäcka koden, att fatta, att bli varm i kläderna. Men nu ser jag stor skillnad, så här strax före jul. Jag har rättat klart (nästan) elevernas uppgifter från förra arbetsområdet om arbetsliv, kommunen och ekonomi, och efter att ha lagt ner mycket möda på feedback och "hur ska du gå framåt-tips" i kommentarsfälten tidigare (Miljövän), så ser jag nu flera A och C i betyg på det jag rättat. Slanten trillar sakta men säkert ned, när eleverna får erfarenhet av och insikt i arbetssättet. Härligt när de ser helheten, förklarar sammanhang, problematiserar och tänker kritiskt om sin omvärld. Heja!


Att få arbeta i en miljö med kompetenta kollegor, med en god stämning och sammanhållning där vi har en gemensam syn på vad vi vill åstadkomma, det gör mig lugn och trygg trots att det ibland stormar omkring oss. Det här är faktiskt ett riktigt häftigt sätt att arbeta i skolan. Som att alla tidigare försök och projekt med att sammanlänka och riva gränser/murar mellan ämnen har äntligen fallit på plats. Gilla!