torsdag 29 mars 2012

PROV

Sitter provvakt åt en kollega som är sjuk.

Funderar...
Hur kommer det sig att man går till ett prov utan penna och utan sudd?
Och ja, är verkligen prov "the way"? Svar nej... det tror jag inte (som sagt...). Snuttifiering blir min känsla. De plockar fraser ur läroboken som sedan kopieras in i provets mall. Insikten och djupet missar de och förståelsen för helheten blir dessvärre inte den förväntade.

Exempelvis reduceras begreppet demokrati lätt till att handla om ett lands styre, inget annat. För mig är demokrati en grundvärdering, ett sätt att förhålla sig till sig själv och till omgivningen. Hur man utövar makt är en av de demokratiska pusselbitarna, medbestämmande, rösträtt, jämställdhet, rättvisa, solidaritet, respekt för medmänniskor och människosyn är några andra. Om eleverna inte förstår innebörden av demokrati i ett vidare perspektiv är det risk att de inte ser nyttan av att kämpa för och upprätthålla den demokratiska idén.

Fast med 30 elever är det svårt att hinna med samtal, intervjuer och annat för att ta reda på kunskaper och ge möjligheter att redovisa insikt och förståelse. Kanske borde Björklund fokusera mer på den biten än på alla tester och all dokumentation... Att mäta, mäta, testa, testa ger inte mer insikt och fisken blir inte tyngre med två vågar istället för en...

onsdag 28 mars 2012

USA United States of Stupid?

Ska man skaratta eller gråta? Amerikanska politiker agerar som om monthy python låg bakom hela grejen, ja eller Killing-gänget... Komik eller tragedi?

The land of the free and the home of the brave...:-)

tisdag 27 mars 2012

Upphandlingarnas baksida

Ja suck, det här med upphandling och inköpsavtal.
Inte ens en liten handkassa för snabba impulsinköp får vi ha.
Vi hade fotomaraton som en aktivitet på friluftsdagen och nu när alla har röstat tänkte vi framkalla "riktiga" foton och rama in. På vilket konto, kan jag ta kvitto bara? undrade jag. Nej, vi får beställa den "ordinarie" vägen, blev svaret. Med månaders väntan som följd... Nej orka!

Jag gick helt enkelt ner till fotobutiken och framkallade bilderna och köpte ramar. Eleverna har ju väntat i två veckor på resultatet och är ivriga att få se sina verk inramade. Då funkar ju inte den "ordinarie" vägen så bra med leveranstider och annat strul. Man hör konversationen i huviudet: "Var är grejerna vi skulle få?" "Men det är ju beställt...?!!?" Väntan, väntan...:-(

Återigen använder man egna pengar i verksamheten, man vad ska man göra? Strunta i alla "utanför-ramarna"-aktiviteter eller? Nej, det går ju inte. Fast det är lite dubbelt hela grejen...

Jag tog långlunch som kompensation för utläggen:-)

Vi har börjat spåna i arbetslaget om att köra tema Pirater med musik och drama i höst, men även ett tema med rubriken "Vem bryr sig" om bistånd och läget i världen - återkommer om det.

torsdag 22 mars 2012

Torsdag i mars

Läste på DN:s web om skolan som använde material med övingar på ordet neger. Suck, hur länge kan vi använda samma material? Är det inte lärarens uppgift att uppdatera materialet lite då och då. Samma sak med böcker. Om det står Sovjetunionen i kartboken fortfarande - SLÄNG!

Idag har Kent namnsdag... Hurra i Eskilstuna gillar vi ju KENT!

torsdag 1 mars 2012

Att det ska vara så svårt att förstå...

Några intressanta tankar och citat som jag plockat upp den gångna veckan:

1. Elever som går i mindre klasser når bättre resultat och får så småningom bättre löner, läser jag i Lärartidningen 4:2012. "Löneeffekterna var tillräckligt stora för att med råge betala kostnaderna för klass-storleksminskningen." Jaha, ännu ett argument...

2. "Men med så stora barngrupper är det omöjligt att riktigt lära känna och uppmärksamma alla." läser jag i Pedagogiska Magasinet 1:2012 (sidan 34) angående fritids och möjligheten till lek och lärande. En bra artikel för övrigt. Men är det någon egentlig skillnad mot förutsättningarna högstadiet? Nej, problemet kvarstår. Man hinner inte se eller uppmärksamma alla när det är 30 elever i salen som ska ha hjälp samtidigt. Jag har lyckan och fördelen att ha bland annat matte i små grupper med våra nior och sjuor. Då hinner man hjälpa alla och eleverna blir inte utan lärarens uppmärksamhet. Det blir lite som i studiecirklar med grupper om 7-10 elever åt gången för att nå bästa resultat. Varför ska det vara bristvara med små grupper?

När jag hjälper min brorsdotter (som går i nian) med matten är det ändå mer idealiskt. Att kunna hjälpa en elev åt gången, då blir det kvalitet. Fast visst: en lärare per elev är utopiskt, men att få till det mötet vid några tillfällen skulle öka elevernas möjligheter att hänga med och utvecklas ganska mycket.

Många lärare upplever som sagt att den tid man har utöver lektioner går åt till att skriva och skriva och skriva omdömen - till vilken nytta? Mötet elev-lärare mellan fyra ögon, samtalet och handledningen i vardagen är bättre än långa haranger med omdömen relaterade till betyget i underlagen för samtal. Det finns ju dessutom ganska många som behöver vuxenkontakten med oss i skolan eftersom det inte finns så mycket av den varan hemma. Att kunna sitta i korridoren, i uppis eller i matsalen och bara vara människa med dem kan rädda en del elevernas vardag.
/Ha det!