onsdag 31 augusti 2011

onsdagstankar

Hej och hå, nu ska det satsas på mattelärare... men är det rätt medicin?
Fortbildning är alltid bra, men är det lösningen på problemet?

I svd skriver Johan Wendt bland annat:
Problemet för svensk matematikundervisning ligger snarare i för få timmar matematik på schemat, storleken på klasserna och att varje elev får lite tid att individuellt diskutera med läraren.

Klokt... Om problemet är brist på tid hjälper nog inte att endast kompetenshöja.

Som SO-lärare ser jag verkligen tid som en bristvara när man ska försöka klämma in alla de olika områden som läroplanen nu "påtvingar". men som jag tidigar eoch ALLTID menat så är ämnesövergripande arbetssätt enda möjligheten att lyckas med uppdraget. Det är ganska långsökt att förvänta sig att eleverna kan skapa sammanhang om inte skoldagen hänger ihop. Att gå från en timmes lektion till en annan där inget hänger samman skapar kaos. Men det har jag ju tjatat om tillräckligt (eller?)

Christermagister skriver också om att "kasta en påse pengar på lärarna" som svd uttrycker det. Läsvärt...

Hälsade på nere på skolan i måndags. Tre arbetslag. Först på faktoriet som jag senast hade som arbetsplats. Kändes lite avlägset ändå. Sedan på arbetslag C där jag huserat i nästan tio år tidigare - som att komma hem igen... Sedan smet jag snabbt in i arbetslag A där jag visst ska ha halva min tjänst och där jag haft en klass för något år sedan. Många nya ansikten och måmga nya relationer att skapa. Splittrad känsla, ja typ...Frågan är var jag kommer att känna mig mest hemma?

Fast just nu trivs jag ypperligt att vara hemma med den minsta tjejen på heltid. Ibland sover hon en stund och man hinner sitta vid datorn en stund...Dessutom börjar det ploppa upp trattkantareller/trumpetsvamp för fullt nu så skogen lockar också. Det lär väl bli några liter.

Jag ska läsa religion vid Umeå universitet i höst. En halvfartskurs (påbyggnadskurs) på distans. Religionssociologi. Ska bli intressant. "Gud är död" är titeln på en av de obligatoriska böckerna...passande för en hedning/ateist/agnostiker som jag:-)

ha det/J

fredag 26 augusti 2011

Studiebesök med dottern

Jag tog med mig stora tjejen till Tom Tits experiment (eller "instrument" som hon sa då experiment var för svårt;-). Flera timmar av nya och gamla intryck. Det finns många roliga saker att testa även om en femåring är lite för liten tyvärr. En heldag med tågresa, fika på tåget, bussresa, besöket och dessutom var det tivoli i Södertälje:-)

Det var ett par skolor på besök och eleverna gick i mindre grupper och "upplevde". Konstigt tyckte jag då det kommunicerades på engelska av flertalet elever (förutom de som var från Arvika då...). Engelska skolan? Jag vet inte men det kändes lite skumt på något sätt. Visst är det väl jättebra att man tränar engelska, men hur går det sen om man inte lär sig att använda t ex en NO-språk på svenska och sedan hamnar i vanlig klass på gymnasiet? Ska man lära om från början då? Vad jag vet så läser man NO på engelska i engelska skolan och det tycker jag verkar svårt. Erfarenheten är ju att t ex fysik är som att lära ett nytt språk även på svenska. Hur svårt blir då inte att läsa det på ett nytt språk? Fast det är klart; de pratade himla bra...

måndag 22 augusti 2011

KLICK

Ja, ibland säger det "klick!" och man har en kollega som man funkar smidigt ihop med. Jag träffade den där kollegan i fredags kväll. Min "gamla" kollega som jag tyvärr inte arbetat ihop med de sista två åren (!). Synd faktiskt.

Jag inser mer och mer att en orsak till att jag tvekar inför att fortsätta är att jag inte får eller kan arbeta med honom på skolan. Det var så skönt att inte behöva tänka på prestige eller fundera på om en idé är bra eller dålig, vems idén var från börja eller vem som ska göra vad. Ansvar, arbetsfördelning och samarbete som fungerar till 100% - hur ofta hittar man det? Men samtidigt: hur svårt ska det vara att ämnesintegrera, samarbeta och arbeta tematiskt? Jo, konstigt nog så verkar det sitta kvar gamla principer om hur man "måste" göra och rädslan inför att testa nya kreativa vägar är stor.

Det är inte bara att sätta ihop enskilt kompetenta lärare och på så sätt automatiskt få kvalitet och utveckling. Nej, det finns andra parametrar, andra värden som spelar stor roll. Jag tror man måste arbeta mer med gruppen, relationerna och förståelsen för varandra om man ska skapa grogrund för samarbete och utveckling.

Om jag återgår till min tjänst på skolan så kommer vi att söka samarbete trots att vi är i olika arbetslag och inte delar några grupper. Men det ska gå...

Om jag återgår, som sagt...

tisdag 16 augusti 2011

Tisdag, augusti 2011

Tittat in på jobbet, träffat rektorer för att diskutera framtiden, ja eller snarare tjänsten efter pappaledigheten. Verkar ok, men det ska bli intressant att se vad som hamnar i lönekuvertet till slut. Jag var ju tjänstledig i våras när nya avtalet gjordes upp. Jag vet ännu inte vad lönen blir. Jag vet ju vad jag vill/kräver, men det är ju inte samma som vad det blir...

Som en kollega brukar säga: "de får vad de betalar för!" Ja, faktiskt så är det nog så vi måste resonera. Om lönen/löneutvecklingen inte är bra så får man helt enkelt sänka arbetsinsatsen så att den hamnar i paritet med den utbetalda lönen. Varför jobba "ihjäl sig" och vara en drivande kraft framåt om inte kompetensen och lönen faktiskt hänger ihop.

Det är dock skönt att slippa jobba ett tag. Men med två små tjejer är man inte sysslolös direkt.