onsdag 1 februari 2017

När det vänder..händer och börjar om

Men se på f-n...nu har jag valt att börja studera (på gamla dar). Så just nu är jag inskriven på två religionskurser och en faktiskt även två historiekurers på tre olika universitet/högskolor under våren. Nu vet jag ju att jag inte ska läsa samtliga poäng som kurserna omfattar.

Jag behöver 15hp till för att få undervisa i religion på gymnasiet och 30hp i historia för att uppnå samma mål. Idéhistoria 7,5hp vid Uppsala universitet lockar lite mer än C-uppsats i Karlstad. Det kan bli ett avhopp där. Idéhistoriekursen börjar dock inte förrän vecka 13. Sen kan jag ju ta en sommarkurs och toppa med en halvfartskurs i höst. Målet är att ha gymnasielärarkompetens till vårterminen 2018. Samma år som jag fyller 50...med 15 år kvar på topp...

De två moment som jag har påbörjat i religion kommer att ge mig de eftertraktade poängen, även om jag inte läser klart en hel C-kurs på 30hp i Gävle. Jag kommer att nöja mig med ett moment på 7,5hp om Ateism och det moderna samhället eftersom jag även läser 7,5hp Att kommunicera religion i ett mediesamhälle på Uppsala universitet (kvartsfart). Allt handlar om att hitta ämnen som kompletterar det jag läst tidigare i min utbildning. Sen får jag söka ny legitimation.

Det är inte lätt att byta stol, att gå från lärare till studerande. Jag har haft fullt sjå att greppa och komma åt lärplattformar och studentportaler för mina distansstudier. Det är utvecklande och intressant. Synd att energin för att vidareutbilda sig och studera vid sidan av arbetet inte räckt till tidigare. Jag lånade lite litteratur av eget intresse för att komma igång och bara att läsa en bok som Perspektiv på historia, om historieämnet och studier i historia, gav flera svar på frågor jag ställt mig de senaste åren när jag försökt tillämpa kursplaner och betygskriterier. Ljuset uppenbarade sig ;-)

Det är ganska svårt att gå från ett tryggt socialt sammanhang med arbetskamrater till att vara ensam student via datorn (på distans) hemma i köket. Visst biblioteket finns ju att tillgå på dagarna, men den vanliga rollen och gemenskapen som lärare är saknad. Ja, sen saknar jag mina mentorselever och klasser. Att vara mentor innebär ju att man sätter upp planer för tre år framöver och så känner man sig som en svikare om man inte är med hela vägen fram. Klassiskt dilemma. Det är nästan omöjligt att inte svika några elever om man bryter upp.

Det här är nog den största omställningen hittills sen jag tog examen. Kanske att ta jobb på en anstalt som jag gjorde under 2011 är en rätt stor förändring det också, men det är spännande. På ett sätt hälsosamt också för nu har jag äntligen tid att gå på gymmet tre gånger i veckan...:-)