onsdag 25 november 2009

Slöjdtankar

På vår skola väljer eleverna trä och metall eller textil.
Om grupperna är fulla blir det lotten som avgör.
Rättvist?
Om en elev som t ex går i åttan vill byta krävs det att en i den andra gruppen också vill byta, om ingen vill kan det inte alltid bli av.
Rättvist?
Om man väljer "fel" i sjuan och ångrar sig så är det alltså i vissa fall kört.
Inte bra!
En annan sak: Tjejer väljer i hög grad textil och killar trä.
Av eget intresse eller av grupptryck?
Behöver inte killar prova textilslöjd och tvärtom?
Kan man lägga ett genusperspektiv på det?
Egentligen skulle det vara öppna dörrar mellan grupperna eftersom man då kunde vandra mellan dem och kombinera olika tekniker från de båda ämnena.

Slöjd (och andra praktiska ämnen) borde vara mer en del av det teoretiska, ämnesövergripande och tematiskt. Undra hur vi kan göra teoretiska ämnen mer praktiska- ja, eller ialla fall kombinera förmågorna bättre?

  • Ska man tvinga alla att prova båda typerna av slöjd?
  • Kan man rotera grupperna?
  • Kan man åldersintegrera och "klassblanda" grupperna?
Slutligen
Måste bara tipsa om ett inlägg som jag tycker är kul: http://christermagister.wordpress.com/2009/11/14/pedagogik-for-farskallar/

Onsdagstankar

Det drar ihop sig för show...
På onsdag nästa vecka ska våra nior uppträde med sina dramatiseringar på temat På liv och död. De planerar och repeterar för fullt just nu. Det handlar bland annat om rattfyllan och dess konsekvenser för livet (och döden), familjer med dubbelmoral och åldringar som tar farväl. Eleverna har själva skapat sina manus med stöd och tips från oss lärare, men det är deras egna idéer som är grunden. De fotograferar och skapar bildspel som ska illustrera tankar, förstärka känslor och händelser, de läser dikter och lyssnar in musik. Vissa övar in sånger och musikstycken. Det är en härligt kreativ miljö i skolan just nu. Vi kommer att ha en heldag av repetitioner på onsdag så att allt verkligen sitter när de spelar för föräldrar och vänner på kvällen.
Hur ska man betygssätta detta? Måste man det? Kan man inte värdesätta kreativiteten och glädjen istället...? Jo, det tycker jag. Det skapar nya tankar och idéer, nya erfarenheter och jag tror att de kan använda dessa i framtiden (även i skolan).

Jag läser samtidigt deras loggböcker från första delen av arbetet. Där resonerar de kring sina intervjuer om liv och död, de skriver om gruppdiskussioner om livets värde och reflekterar om dödsstraff eller framtidens verklighet med robotar utifrån filmer som Dead man walking och I Robot mm. Det är intressant att dela deras tankar. Även studiebesöket på kyrkogården har väckt tankar och skapat nya frågor. Precis det som var meningen.

Det är i mötet med eleverna som läraryrket får sin mening...

/Janne

onsdag 18 november 2009

Örebro i regnet

Idag var jag och fick inspiration i Örebro. Jag var nämligen på nätverksträff för ÖPP. Inte så många lärare, utan fler socialarbetare, drogsamordnare mm. Det var skönt att träffa folk som brinner och är intresserade.
Vi fick goda exempel på hur förebyggande arbete kan gå till när det fungerar, som det tydligen gör i Luleå - som hade en representant som berättade om sitt ÖPP-arbete. Springande punkten: engagemang från rektorer, helst med närvarotvång vid grundutbildningar. När rektorerna vet och kan sitt angående ÖPP är det lättare att få in det i verksamheten, självklart är det så!!

Kan det vara fler problem som kan lösas med större delaktighet och ledarskap? ;-)

Ha det/Janne

torsdag 12 november 2009

debatt?

Gerd Magnusson (som jag inte vet något om) skriver så här på Lärarförbundet Alfas forum:

"Jag tycker att det är ett steg i rätt riktning att de fyra SO-ämnena delas upp i grundskolan. Det blir en garant för att elever får de grundkunskaper de behöver inför gymnasiet. Att en lärare ska behärska alla fyra ämnena är inte rimligt. En tvåämneskombination borde i stället vara vettigast för att garan tera att kunskapsnivån upprätthålls i de olika ämnena. I dag finns det alltför många exempel på lärare som kvackar i ämnen som de inte är behöriga i. Det tvärvetenskapliga perspektivet kan ändå upp rätthållas med ett nära samarbete mellan lärarna i de olika SO-ämnena."
http://www.tidningenalfa.se/default.asp

Jag kunde inte låta bli att bemöta det. Jag tycker INTE som hon...

"Det är fel väg att dela upp ämnet eftersom helhetsperspektivet, som också finns i kursplanen, försvinner. Hur får man sammanhållna vettiga arbetslag med flera olika SO-lärare? Jag är SO 4-9, en ypperlig grund för min uppift. Jag arbetar t ex just nu med fattigdom. Till det använder jag en geografi-bok och en samhällskunskapsbok eftersom det är ett tema som berörs i dem båda. Med tvåämneslärare skulle det inte bli lika enkelt. Sluta upp med snuttifieringen och se helheten, det tematiska perspektivet. Se ett problem och hantera det. T ex i religion, kan man skilja ur när det tangerar samhällskunskapen? Eller historia råkar komma in på fördelningsfrågor i geografi, kanske samhällskunskap och ideologier, ja eller religion eftersom det var ett religiöst krig vi läste om osv.osv. Kan man hantera t ex Israel Palestina utan att använda historiska fakta, samhällskunskap och mänskliga rättigheter/FN-perspektiv, religigiösa perspektiv jusar-.muslimer, eller geografiskt - förhållanden i landet och landområden och fördelning av dem osv. ? Nej naturligtvis inte. Allt hänger ihop!"
Som sagt, lägg ner snuttifieringen!

onsdag 11 november 2009

the ugly face of rascism...

I en debatt jag såg för något år sedan yttrade en man från Afrika att han egentligen inte hade haft några problem med nazister occh öppet rasistiska "element" som skinnhuvuden och andra, istället är det vanliga svenskar som är personalchefer som ratat hans jobbansökan.
Det är alltså inte nazister eller rasister som orsakar "utanförskap"...
Jag tyckte det var välformulerat.

Nu syns det tragiska tecken på sanningshalten i hans uttalande i artikeln om Vellinge i Skåne. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6101818.ab
Suck...

tisdag 10 november 2009

Same shit...

Jaha, jag var på anställningsintervju på arbetsförmedlingen i veckan som gick.
Fick inbjudan idag till att vara med i nästa steg i rekryteringen, men jag valde att avstå. Efter intervjun insåg jag att det inte skulle bli så stor skillnad mot idag förutom att det roliga att träffa eleverna skulle försvinna. De har också 400 arbetsuppgifter, telefoner som ringer i ett, allt är akut att lösa, för lite tid för enskilda samtal och det är stora grupper mest hela tiden, underbemannat, svårdefinierat vad som är arbetsuppgifterna osv. Största skillnaden vore väl att jag fick gå ner i lön - låter som ett strålande byte :-) Fortsätter med att vara lärare ett tag till...

Egentligen vill jag inte byta jobb.
Jag vill trivas med mitt jobb och känna mig tillfreds med det jag gör och de resultat vi når, ja eller det man åstadkommer tillsammans med eleverna. Jag vill gå till jobbet och känna att det är givande, kreativt och utmanande samtidigt som jag känner att jag hinner med det jag ska och där utöver har tid för en massa intressanta projekt eller teman. Tyvärr är det inte så det känns just nu, som jag skrev tidigare så verkar alla gå på knäna mer eller mindre, men snart börjar utvecklingssamtalen då blir det ju indre tid över att oroa sig ;-)

Snart är det ju jul också...:-)
Ha det!

torsdag 5 november 2009

TACK

Läste en bra artikel i lokaltidningen i morse. Kan bara säga TACK, det är precis så det känns.

Det är precis det som Hans Hjälte skriver om som får en att vilja byta arbetsplats.

Det arbete som man älskar, den uppgift man tycker om och som man anser så viktig hinner man inte med...

Läs gärna:
http://folket.se/asikter/ledare/1.530878

JANNE

måndag 2 november 2009

Suck... Människans lika värde, eller nåt!

Jag fortsätter lite i religionens tecken...
Läste en intressant artikel i fredagens etc. Det handlar om teleevangelism.

Jag plockade ett citat som skulle kunna vara uttalat av ganska många amerikaner (tror jag), ja kanske inte Naomi Klein, Noam Chomsky, Michael Moore mfl.

”Feminism är en socialistisk, familjefientlig, politisk rörelse som uppmuntrar kvinnor att lämna sina män, döda sina barn, praktisera häxkonster, förstöra kapitalismen och bli lesbianer.” Pat Robertson, Christian Broadcasting Network (CBN)
http://www.etc.se/24131/guds-egen-kanal/

Kan man tänka sig, är det så sanningen ser ut? Är man helt konstiga i väster, eller?
Kanske... Man kan ju bara titta på dagens diskussion om att Obama är kommunist bara för att han vill ge alla rätten till vård. Ack, ja det är ett långt stickspår som jag inte orkar fullfölja... Det kan man i och för sig också läsa om i etc...
http://www.etc.se/24103/usa-hoeger-troett-pa-obama/

Slutligen, artikeln som visar på behovet av feminism och hejd på vansinnet...
Ytlighet och vansinne når nya höjder...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6047643.ab
Man häpnar.


Ha det! /Janne

Jobbe?

Ja, ibland undrar jag vad jag ska bli när jag blir stor...
Känner du igen det?

Jag ställer mig frågan om det t ex är så att lärare är det som jag passar bäst för eller om det finns andra möjligheter. Speciellt under perioder då det går tungt så kliver dessa funderingar fram ur mörkret. Hösten kan väl sägas ha varit ganska tung på jobbet, vi saknar en del av glädjen - tyvärr. Undrar var den tog vägen? Alla verkar mer stressade och mer pressade än på länge, mindre tid till gemensamma saker som planering och enkla saker som fika och lite snack. Ibland är det som om vi orienterar med trasig kompass eller fel karta, lite som ett skepp utan roder. Vi irrar i blindo, så känns det iaf. Känslan är stark och den har en förmåga att tränga bort andra mer lättsama och positiva känslor.

Varifrån kommer den känslan? Hittar man svaret och lösningen på det så kommer man nog en bit på väg mot en förändring.

I höst har jag arbetat 11 år på skolan (den 1/11) och kanske är det dags för förändring, men till vad? Tänk om man kunde få ta ett sabbatsår och testa lite olika saker utan att gå i konkurs fullständigt. Kanske turistbusschaufför :-) eller parkvakt... Riksdagsman kanske vore nåt...

Har i och för sig sökt jobb som arbetsförmedlare, men vet inte om det är något jag vill byta (ner?) till. Sökte faktiskt ett jobb inom Svenska Kyrkan också, men det kanske blir svårt för en hedning som jag ;-). Men det handlade om att vara enhetschef för utbildning inom kyrkan och det lät intressant och utmanande samtidigt som det verkar klart rimligt som jobb betraktat. Men det är ju inte ens säkert att de läser igenom hela min ansökan eftersom jag är lite okyrklig...
Men religion är ju mycket intressant område att röra sig i.

Vi var för övrigt i Husby Rekarne kyrka igår för att lyssna på och vara på en musikandakt, men det var så sorgesamt att dottern nästan fick tårar i ögonen av sångerna. Det kändes gammalt och grått, mest ångest. Vi valde väl fel högtid till att introducera Gud och grejerna för henne... Men inte ska väl religion vara som en tung sten på ens axlar? Vi gick efter en kvart...

/Janne

söndag 1 november 2009

Religion och hårdrock

En sak som jag reflekterat över tidigare är kopplingen mellan tro, religion, Gud och hårdrocken. På konserten igår tänkte jag på hur religiöst påverkade både bandet och publiken var.
På "jumbotronen" i bakgrunden visade man ju i de ganska snygga bildspelen lite kitchiga bilder av vapen och andra "pojkleksaker" som snabba bilar och sånt, men även kyrkfönster, änglar, madonnor, keruber, buddhafigurer, kors (eller mönster med kors i) och eld eller explosioner (armageddon).
Flera av dem som gick och visade upp sina tatueringar hade kors eller liknande i dem och samtidigt fanns det i texter och titlar ord som t ex blasfemy och andra religiöst påverkade fraser.
En annan kul detalj; Trummisen Danne McKenzie satt som i predikstolen upphöjd över alla andra med en bild av sig själv på bastrumman. Bilden såg ut som klippt ur Jesusu Christ Superstar, den lite sargade mannen med långt hår och en genomträngande blick... Jesusfrillan äger ;-)

De är lite kyrkliga med andra ord de där rockerserna.. :-)

Men det är ju bara att lyssna på Iron Maiden, Ozzy, Black Sabbath (bara namnet) och deras texter så ser man det religiösa perspektivet. Det är kul eftersom eleverna i skolan hävdar att religionen inte spelar någon roll i deras liv och de har ibland svårt att förstå religionens koppling till vardag och samhälle. Kanske dags för lite Black Sabbath, Mustasch och Iron Maiden i klassrummet...

Och om man tittar i bibeln så kan man se kopplingarna tydligt:
"[...] Odjuret jag såg liknade en leopard, och dess fötter var som en björns och dess gap som gapet på ett lejon." (Upp 13:1-2)
Som gjort för en hårdrockstext -Uppenbarelseboken är rena näringslösningen för hårdrocken...

Läs mer:
http://www.bibel.se/bibeln/Upp.pdf

Hårda pojkar...?

I går var jag på konsert i Örebro med det svenska bandet Mustasch. Det var en ganska kul, lite ovanlig upplevelse. Aldrig har väl svart t-shirt och jeans varit så rätt :-) men jag avvek från mängden i min totala avsaknad av tatueringar och piercing... Ganska cool känsla när man känner jeansen dallra i takt med bastrumman. Tur man hade proppar i öronen (vilket en hel del av publiken hade).
Kanske lite grabbigt om man ska vara ärlig och mellansnacket som mest handlade om bakfylla och supa med ett och annat "knu**a" inkrystat. Men allt möttes av jubel ändå, lite pubertalt kan tyckas. Men det var ganska hög medelålder faktiskt. Många övervintrade rockers som krupit ut ur garderoben och klämt ner lilla rumpan i ett par tighta jeans och letat fram den svarta lagom slitna t-shirten med rock-logos på. Ett par bärs innan och ytterligare några i baren. Yngre rockers med tatueringar som Dregen och nitar. Fast stämningen var hög och folk hade kul.

Hur var det då?
Jo, ett djävla drag och ett underbart tempo. Trummisen satt som på en piedestal i mitten och bakom honom en stor videoskärm med bildspel som kompade musiken rätt bra. Sångaren har massor av energi och lite glimten i ögat. Han kan verkligen sjunga (eller vråla) bra. Eftersom jag knappt lyssnat på dem innan så var det en positiv överaskning, det var skitbra måste jag medge. Trummisen var en av de stora behållningarna av det hela, han fick verkligen publiken att uppleva takten... i hela kroppen. Ska nog lyssna lite på deras CD i fortsättningen...