fredag 22 mars 2013

Tankar om undervisning

Jag hittade några anteckningar från en konferens någon gång när jag suttit och funderat på det här med bilden av undervisning, av utveckling och hur jag liksom tänker om det jag gör. Hade glömt bort den, men när jag plockade fram skissen och började fundera så slog det mig att det är en bra bild för att kunna tänka nytt och hjälpa sig att fokusera på "rätt" saker... Så från en skiss till ett foto:


torsdag 21 mars 2013

Reflektioner om lärande

Pedagogisk ide om hur man gör...
Eleverna har förmågan att fokusera fel på våra uppgifter. De börjar i fel ände helt enkelt. Genom att dela ut instuderingsfrågor, eller sikta på provet så får vi eleverna att strategiskt satsa på detaljerna, Eftersom det ju ger snabba resultat. Man tar boken, letar upp frågorna och sedan besvarar man dem utan att sätta ihop de utplockade detaljerna till en helhet. Man söker enkla svar på enkla frågor, helst ska orden och frågorna vara lätta att hitta och skriva av. Man söker efter rubriker i texten som motsvarar frågan, hittar man dem inte så tror man inte att svaret finns.

Vems är felet? Eleven som strategiskt löser uppgiften för att få ett snabbt resultat och ett högt betyg, eller är det kanske läraren som inte utmanat elevernas förmåga eller formulerat en pedagogiskt genomtänk arbetsuppgift?

Jag tror att ansvaret ligger hos mig. Jag måste ge dem smartare strategier och formulera uppgifter som utmanar och samtidigt förser dem med insikt och förståelse för helheten.

För att förklara strategin för eleverna målade jag härom dagen ett stort moln på tavlan. Ett tomt moln med en liten gubbe under. I molnet skrev jag sedan in flera F för fakta, R för reflektion, B för bild, S synpunkt etc. "Detta ska vara er strategi, först fyller ni kunskapsmolnet med fakta, reflektioner, bilder som ni hämtar ur boken, frågar kamrater, googlar kollar på youtube etc. Sen när molnet är fyllt kan ni börja plocka ut de F, B, R eller S som ni vill fördjupa och arbeta med. Alltså får ni inte uppgiften eller frågor innan molnet är fyllt."

Bilden av molnet kom jag på när jag skulle försöka handleda mina sjuor i tdsmaskinen-arbetet i sv/hi. De var allt för ivriga på att arbeta med fråga-svar, inte förklara helheten, samband eller sammanhang. Jag var tvungen att göra något. Så bilden av molnet dök upp i mitt huvud. Ju mer jag funderar på det så tycker jag att det fungerar bra som en ångspunkt för metodiken i klassrummet.

Idag började jag arbetet med religion i min nia med samma bild och metodik. Kanske mer genomtänkt än första gången. Eleverna i nian köpte strategin och de satte faktiskt igång att fylla på i molnet direkt. De tittade på bilder, skummade igenom texten samtalade och jämförde i det material som jag delat ut. När de sedan började läsa blev det en stund lika tyst, eller nästan tystare, än i ett bibliotek när de satt och fyllde sina moln.

Vad skönt att min metafor fungerade.

Jag funderar ju mycket på hur jag ska förtydliga mina tankar om hur man ska göra för att lära sig. Fast ibland är det svårt att sätta ord på det så att eleverna förstår och tar till sig det. Ibland hör de ju vad man säger, men de lyssnar inte. Där är utmaningen. Den här gången blev det bra.

Janne Ekström den 21/3 2013

lördag 16 mars 2013

Lördag, i mars...

Veckan gick igen, lika fort som vanligt. Tuff vecka dock. Det påverkar verkligen arbetslaget att vi sett hur illa löneskillnaderna slår. Det är inte rimligt med så stora skillnader mellan lärare av ungefär samma kaliber utan att det finns tydliga direktiv för vad som ska eller kan generera en högre lön. När man gör samma jobb, lika lång erfarenhet och har liknande kompetens kan det inte skilja tre-fyra tusen i månaden, det är inte rimligt. Vissa skillnader är klart rimliga, men då ska direktiven eller grunderna för dessa vara tydliga och, som man numera säger så ofta, transparenta. Tyvärr riskerar detta att slå tillbaka emot dem som "valts" ut att vara stjärnorna med höga löner, då missnöjet tyvärr lätt kommer att hamna på dem, inte på det som är orsaken till felaktigheterna. Ingen kritik på dem som är duktiga och belönad med bra lön, men hur vet man att dessa är duktigare och mer kompetenta än andra? Och i så fall, hur redovisar man bakgrunden till löneskillnaderna så att det är tydligt vad som premieras och varför vissa valts ut framför andra?

Det är otroligt viktig att man definierar Lärare 1.0 så att man vet vad som är standardkraven. Detta förväntas jag göra, så mycket uppgifter förväntas jag ha, så här hög kompetens osv. Detta behövs för att man tydligt ska kunna se om man har högre kompetens, gör mer eller tar större ansvar etc. Exempelvis borde det väl utöver den "vanliga" standarden i Lärare 1.0 att vara drivande i arbeten med ämnesövergripande studier, lägga schema, genomföra internationella projekt, handleda nyanställda, ha lärarkandidater, vara effect-informatör, ha erfarenhet av att producera läromedel, fortbilda sig, läsa extra på högskolan, vara arbetslagsledare, sköta hemsidan, planera temaarbeten, vara ämnesansvarig, eller kanske bara använda it i den dagliga undervisningen...eller kanske i den bästa av världar, så gör alla det?  Om så är fallet, då borde alla som gör det ha stora möjligheter till en god löneutveckling. Ja, och i så fall ska det vara med i Lärare 1.0 och de som inte gör det, uppfyller alltså inte kraven för vad som är standardkravet.

Diskussionen om vad som är den förväntade arbetsinsatsen, kunskaps- och kompetensnivån är viktig. Vad förväntas av mig? Vad förväntas av mig om jag vill höja min lön? Vad är mina brister som ska rättas till och vilka är mina styrkor? Det vet jag ju ofta själv, men vet den som sätter lönen det? Och, slutligen, hur vet den som sätter lön vilka som är mina styrkor i klassrummet, med eleverna eller vad min kompetens egentligen spelar för roll i arbetslaget, klassrummet, kontakten med föräldrarna,  klassen eller mötet med eleverna?

torsdag 14 mars 2013

Tårar

Eleverna i nian hade som uppgift att antingen skriva ett personligt brev från en tysk pojke eller flicka, eller berätta om mellankrigstiden utifrån en sammanfattande lista av händelser.

Jag läste ett av breven på förmiddagen och fick tårar i ögonen. Så bra. En av mina elever skriver brevet från en flicka i Tyskland ganska snart efter freden i Versailles. Flickan i brevet skriver till sin döde bror och berättar om saknaden, fattigdomen, svårigheterna, den förstörda hemgården mm. Inlevelse och känslor, tillsammans med insikt om krigets konsekvenser... rysligt bra....

Jag kände mig tvungen att prata med eleven direkt och fick leta upp klassen i på NO-lektionen. Jag fick läsa hennes tillåtelse upp brevet för klassen och kunde inte läsa utan att bli gråtfärdig. När känslan finns med så händer det något. Lärande med bara intellekt är inget värt, ingen insikt utan tanke och känsla, helt enkelt.

onsdag 13 mars 2013

Rättvisa är relativt

Intressant hur mycket det varierar i begreppet att arbeta heltid. Vissa har tio, kanske tolv timmar, tre grupper, andra fem, kanske sex grupper och arton eller tjugo timmar. Rättvist och lön efter prestation? Nej konstigt nog inte.
Fast i mitt arbetslag ligger alla inom snittet 18-19 timmar lektionstid/vecka.
Delat ansvar och delad arbetsbörda.
Det tycker i alla fall jag är viktigt. Om jag har färre egna grupper så kan ju jag hoppa in som vikarie oftare än den som har fler egna grupper och mer planering eller administration. Lätta arbetsbördan för varandra, dela på ansvar och stötta varnadra. Det är viktigt. Det är inte var och en för sig själv, nej alla tillsammans. Därför är orimlig och oförklarad löneskillnad kollegor emellan ett gissel, en orsak till irritation och missnöje. Det stör mig mycket, eftersom jag hatar orättvisor.

onsdag 6 mars 2013

Redovisning och bedömning...

Vi arbetar med första världskriget, mellankrigstiden och andra världskriget i min nya nia.

Det märks att de är vana att ha prov eftersom de är ganska detaljfokuserade, inte så vana att skapa helheter eller sammanhang. Hellre lösryckta detaljer utan att väva dem samman. Förvånar mig också lite hur dåliga eleverna är på att lämna in uppgifter för bedömning. Det blir nog tyvärr flera "struntat i att lämna in-F".

Första världskriget ska de presentera genom att välja en händelse/plats eller ett år, en orsak och en konsekvens och sedan beskriva och resonera om dess betydelse.

Mellankrigstiden ska de redovisa genom att antingen skriva ett brev från en ung människa i Berlin 1929 eller genom att använda en sammanfattning för att beskriva viktiga faktorer under mellankrigstiden som leder till andra världskriget.

Andra världskriget ska de göra en tidslinje utifrån 18 ord och händelser som jag plockat ur deras lärobok.

När man då rättar elevarbeten, till stor del är detaljer plagierade från exempelvis Allt om historias web, ser man deras ovana att skapa en egen förståelse eller ett eget sammanhang. Genom att fokusera på detaljer tror en del av dem att man visar kunskaper bäst. Flest fakta får högst betyg, ungefär som högst poäng skulle vara mest kunnig? Turligt nog så är det flera andra skriver ytligt om själva fakta, men resonerar om hur de ser på sammanhanget, orsak och verkan eller värdera betydelsen av de händelser, orsaker eller konsekvenser man valt att berätta om. Hellre en personlig text med egen förståelse i en knagglig svenska, än ett perfekt plagiat med snygga kommateringar och svåra ord. Vem tror de att de lurar?

För mig är det tydligt vilket som visar störst förståelse och vad jag tror och av erfarenhet vet behövs för att det ska gå bra på gymnasiet.

Elevernas uppgifter finns att ladda hem här!

tisdag 5 mars 2013

Nej vi behöver inte lärarassistenter men....

Pratet om att vi ska få assistenter för att lätta den administrativa bördan är i mina ögon att skjuta över målet. Det är inte kvalificerade läraruppgifer som vi behöver assistans med, det är allt det där övriga som vi ska pyssla med.

Om jag ska rätta arbeten och föra in mina omdömen i pärmen/datorn så blir det ju ingen förenkling om någon annan ska vara sekreterare. Det är ju redan skrivet. Den kan inte skriva "in" elevomdömen i efterhand eftersom jag formulerar mig ju i läge ett, sedan finns inget att skriva rent. En assistent kan inte skriva mina arbetsplaneringar, bedöma mina loggböcker, uppsatser eller presentationer. Det behöver jag göra själv och det arbetet har jag inte alltid tid för eftersom det finns så mycket annat som ska fixas.

Hela idén verkar vara ett hugskott från en politiker som tror att han, ja säkert en han, vet hur man ska lösa problemet eftersom man tror att lärarens jobb är endimensionellt - som att tillverka muttrar av metall. Bara att följa metod A i maskin B så går det av sig själv...

Det är barn, inte muttrar vi jobbar med. Alla barn är speciella, egensinniga, kompetenta på olika sätt och det finns inte en enkel mall för hur man gör, vilken metod man ska välja eller mot vilket mål man ska sträva. Det är liksom det som är grejen med barn och lärande. 30 elever i en klass kan vara enklare än 19 i en annan, det beror på gruppen, individerna och deras förutsättningar. Patentlösingarna finns inte. Lärande tar tid. Det måste det få göra. Men det tar olika mycket tid för alla.

Så...vi behöver någon som kan utföra okvalificerat arbete som:
-ansvara för återvinningen i arbetslaget
-hjälpa elever med skåp och lås
-vara i korridoren på rasterna
-hålla efter klotter
-låna ut spel på rasterna
-kolla sjukanmälningar på telefonsvararen
-sköta kopiatorn, hämta papper, fylla på osv.
-plasta in böcker, beställa material och ha ordning på vad som finns hemma och var man kan hitta det
-hämta plåster
-dela ut tamponger
-fixa pennor, sudd och en ny skrivbok
-uppdatera schema för eleverna
etc.

Ge mig och mina kollegor tid att vara LÄRARE!
Tid att undervisa, handleda, utmana elevernas lärande...




Tjoho uip trallalla

Om man har skaffat ett uselt program som inte fungerar som man vill att det ska, då är det säkert Dexter man har... Eskilstuna kommuns usla program för betyg och omdömen. Gammaldags, omständligt, krångligt och långsamt och som lök på laxen, lynnigt och ologiskt. Trallala. Jag tror vi har klagat och påtalat brister, massor av brister sedan sekelskiftet - och det är länge det...

Idag och igår har jag spenderat tre timmar i tid utan resultat. Alla underlag för mina utvecklinsgsamtal är försvunna från min inloggning....Int' fungeer'  de' väl så bra int'...:-(

Tack och lov kunde rektor hitta dem via sin inloggning och nu finns de i papperskopior iaf. Men jag har tagit ett beslut: aldrig mer DEXTER för omdömen. Nu blir det exel istället. Och jag skriver hellre rent handskrivna lappar än håller på med ett användarovänligt program med stenålders-logik.

Efter snart tre timmar kvällsarbete är ialla fall mina sjuor omdömade. Skönt att det är över. Nu kan samtalen börja...

IUP i all ära, skönt att det ska tas bort förresten... Men vad vill föräldrar egentligen veta om sina barn i skolan, vad vill jag veta om mina barn i skolan? Det har jag skrivit om förut i bloggen, men föräldrar brukar vilja veta att våra barn har ett bra uppträdande, kommer i tid och är delaktiga, arbetar på ett bra sätt utifrån sin förmåga och trivs i skolan. Sen lämnar man de pedagogiska detaljerna till läraren, för man utgår ju ifrån att de kan sitt jobb - eller?

...sen måste jag bara kräkas lite på den som bestämt att SO-lärare ska skriva ett omdöme i varje ämne. Sicken galematias... Jag har mina elever i alla SO-ämnen och arbetar ofta ämnesövergripande. De förmågor de visar i historia är nästan alltid desamma som i övriga ämnen. Har de svårigheter så finns de i alla ämnen jag undervisar i. Fortfarande tycker jag att SO ska vara ett ämne med EN uppsättning gemensamma mål, inte detaljerade ämnesmål som idag. Det bara spär på myten om korvstoppningens förträfflighet. Men om man ska lyda så blir det 100 omdömen istället för 25 bara i min sjua. Nä, jag tror inte det. Tur att rektor förstår och håller med.

Slutligen....jag tror fortfarande inte på prov.... Jo 13 poäng innebär mer kunskap och ett E, än 12 som ger F... hur då?     Tänk om, tänk nytt...

Mina sjuor börjar nu efter en och en tredjedels terrmin förstå meningen med att arbeta ämnesövergripande, tematiskt och fokusera på helheten och förståelsen för större sammanhang snarare än detaljer på prov. Blir bara bättre hela tiden... Mer resonemang, mer egna frågor och mer insikt, egna exempeloch verklighetsanknytning. Det tar lite tid det som krokigt ska bli...