torsdag 26 februari 2009

Första uppdraget

Jag har sedan ett tag tillbaka funderat på om man skulle kunna ha något att ge som föreläsare. Kanske för att vi i arbetslaget har haft ett mycket lyckat utvecklingsarbete under åren. Tack vare det har ju mina egna idéer och metoder inom undervisning mognat och liksom hittat form. Jag tror verkligen på den kunskapssyn och det arbetssätt som vi tillämpar, kanske mest på tänket omkring ämnesval och metod. Skulle man kunna dela med sig av det?
Ofta hör man talas om skolor som skulle behöva komma igång med förändringsarbete, skolor där gamla ramar och gammalt tänk fortfarande regerar. Skulle man kunna bidra till den förärdringen har jag alltså funderat, men det har aldrig varit tal om att göra något utanför skolan. Förrän nu, men inte som jag själv tänkt mig.
En gammal elev tog i veckan kontakt och undrade om jag kunde komma och föreläsa för en grupp blivande handledare inom ett samlevnadsprojekt inom Rädda barnen. Han gick i en av mina klasser där vi hade ett större sex och samlevnadstema. (Roligt att bli ihågkommen.)
Så nu går jag och slipar på vad vi ska göra och vad jag ska prata om. Det blir inte, min vana trogen, en envägskommunikation där jag föreläser och ger "facit". Nej, istället ska jag arbeta med gruppövningar och skapa utrymme för diskussion och tankar hos dem som de sedan har nytta av. Lite som vi jobbar med eleverna faktiskt. Det ska bli av nu på söndag. /Janne

torsdag 12 februari 2009

lärande/didaktik

Läste på Tomas Kroksmarks blogg, angående didaktik, att Kierkegaard lär ha sagt:
"om man ska föra någon från en punkt till en annan,
då bör man starta där personen befinner sig."

Det skapade bilder i mitt huvud.
Alltså, hur bra är vi på det egentligen?
Kanske ligger man ett par hundra meter före i spåret allt för ofta...och sen kan man ju konstatera att "fältet är spritt" för att använda sporttermer.
Vilka når vi; klungan, utbrytarna eller eftersläntrarna?

Värt att fundera på!

Läsa mera? Länktips:
http://blogs.hj.se/krto/2009/02/04/en-hallbar-lararutbildning-sou-2008109-vi/

torsdag 5 februari 2009

Värdera mer och inte bedöma allt

Idag har jag blivit intervjuad av UR för ett program om kreativitet. Flera av våra elever blir också intervjuade. De som varit med på resorna med musikalen, de som är med i Plans ungdomsråd mfl. Det är kul att det kreativa arbete som arbetslaget bedriver uppskattas och uppmärksammas. Vi har ju många olika kreativa projekt på gång i arbetslaget, både stora som Comenius-projektet med musikalen eller teknikprofilen, men även små som när vi ämnesintegrerar och testar nya vägar att nå målen med tematiskt arbete i På liv och död, Krig och fred, Ballongresan, Movie Maker-redovisningar osv.
Men... hur ska du kunna bedöma och mäta effekterna eller kunskaperna efter projektet då? Var en fråga jag fick...
Då funderade jag:
Måste allt betygssättas?
Kan man inte värdesätta betydelsen av upplevelsen, utvecklingen istället?
Kan man betygssätta en elevs utveckling från "strulig" före projektet till en som mår bra och fungerar i skolan efteråt, en elev som vunnit både kamrater och självförtroende?
Nej, men det kommer man att få göra indirekt när elevens "nya jag" börjar att prestera och fungera i skolan på ett annat sätt.
Plötsligt når eleven de mål som förut varit långt borta.
Att betygssätta allt ter sig i mina ögon absurt!
Därför måste man som lärare värdera betydelsen av utveckling och upplevelser snarare än att sitta med en matris och sätta betyg på allt! Man kan inte mäta allt och om vi fokuserar på att mäta så blir det som att rabbla Katekesen i folkskolan för hundra år sedan åter igen...
Om det är den skolan som är alternativet så vill jag hellre fortsätta som flumpedagog, annars kan jag lika gärna börja köra lastbil igen...Tänk på det en stund, Björklund!
Ha det/ Janne

söndag 1 februari 2009

Anteckningar

Jaha, då har en vecka till passerat. Efter en underbar tripp utomlands var man tillbaka i "vardagsgrottan" igen. Fast det är ganska skönt att hitta tillbaka till rutinerna trots allt.
Snart är det faktiskt dags för föreställningar på skolan och det är en hel del som ska förberedas. Det ska ju fungera...
Vi ska sälja sponsorbiljetter till kvällsföreställningen. För 100 kronor får man se musikalen och dessutom så sponsrar man projektet så att vi klarar av att slutföra det hela. Hoppas kunna sälja åtmionstone 30-40 såna.
Har i veckan haft muntliga redovisningar med en av mina åttor. De var så himla bra att jag bestämde mig för att göra det igen, som träning alltså. Nu arbetar de med att presentera ett valfritt land muntligt i cirka 5 minuter. Spännande. Alla gör naturligtvis inte sin redovisning inför hela klassen. Man kan göra det i mindre grupp om man vill. Finns ju inget i några mål att det ska vara inför ett visst antal elever. Muntlig redovisning inför 6 eller 26 spelar ju ingen roll. Målet är att de ska vara bra på det när de går ut nian. Hittills är det alltså bara träning.
/ha det: JANNE