onsdag 28 oktober 2009

Första lediga dagen på lovet

Koma - det är känslan.
Varit hemma med dottern idag, myst och slappat.
Tid att vila upp sig, det var välkommet... /Janne

onsdag 21 oktober 2009

Hösten är här

Dyster rubrik?
Nja, men...

...känner hösten som en varm filt över kroppen
trött, seg och ibland är känslan lite uppgiven
som en sömngångare i korridoren glider vålnaden fram
längtar efter den kommunalgrå soffan i lärarummet,
ännu en kopp av det sura kaffet och en lugn minut
innan det bär av igen till nästa lektion
;-)
***
Men i mörkret finns ett par vackra höstlöv som skimrar i gult. I morgon ska vi på ett mycket givande studiebesök med niorna som arbetar med på liv och död. Det är dags för ett besök i begravningskapellet och träffa "vår" präst.
Det blir tal om livet, både detta och det efteråt... men vi talar om traditioner kring begravningar och hur det faktiskt går till. Hur många kan t ex skilja på begravning och jordfästning?
Inte ens vi vuxna är säkra med dessa begrepp tror jag.
I fredags såg eleverna Dead man walking med Sean Pen och Susan Sarandon. Det har gett upphov till underbara diskussioner om livets värde, dödsstraff och människovärde.
Det blir intressant att läsa deras loggböcker sedan.
Fast egentligen är processen mest värd...

Efter lovet blir det drama för hela slanten.
Vi ger eleverna olika meninger eller uttryck som de sedan får arbeta fritt med.
Lyssnade t ex på Kent då jag diskade nyss -Vy från ett luftslott och textraden
"Där charterplan möts
De viskar:
hålen i himlen ska bli våran död"...
...ger mig "Himlen ska blir våran död", den kan bli en bra utgångspunkt för en dramatisering...kanske?

Andra saker vi använt är t ex
"Allt du skulle vilja veta om livet men inte vågat fråga om"
"Allt du skulle vilja veta om döden men inte vågat fråga om"
"Minnet av en människa"
"Hej och välkommen till världen!"
"Himmel och helvete"
Det gäller att fundera ut fler lagom fyndiga, kanske "Paradise hotell" funkar...?

Winnerbäck kan väl få bidra?
Ja, hittar man kanske underlag i Winnerbäcks text "Alla vägar har sitt pris"...? :-)

"Välkommen hit min vän, välkommen hit till himmelen
Alla vägar har sitt pris, så välkommen till världens tråkigaste paradis!"

http://artists.letssingit.com/lars-winnerback-lyrics-alla-vagar-har-sitt-pris-8cjztnv

Ha det!/Janne

tisdag 20 oktober 2009

ämneskonferens

Vi hade ämneskonferens nyss.

En sak vi pratade om var ämnets status på skolan/i arbetslagen.
Vad kan man avläsa av t ex resursfördelning/gruppindelning, vilka salar som tilldelats (stora grupper i små klassrum?)...?

Uppfattas ämnet "viktigt" om det ges olika möjligheter att t ex hjälpa de svaga eller utmana de starka, om vissa alltid har 30-grupper, medan man automatiskt på schemat har halvklasser/gruppdelning i svenska, engelska, NO och matte "bara för att det är så" osv?

Som jag påpekat tidigare...likvärdiga förhållanden och möjligheter oavsett ämne/lärare, likväl som en resursfördelning efter behov är nåt vi behöver jobba för!

Det spelar allt för stor roll, tror jag, vilken status ämnet och lärarna har i det specifika arbetslaget - ja, vilka är det som styr och lägger ribban...? Det vore kul om man kunde forska på det. Alltså, hur speglar schemaläggning och andra strukturer skillnader i status och maktförhållanden på en skola...och skiljer det sig om t ex en manlig lärare/rektor lägger schemat än om en kvinnlig gör det?
/Ha det, Janne

torsdag 15 oktober 2009

ett ord i tiden?

Öpedagogen skriver om en rektor som tror på sina elever:
http://opedagogen.blogspot.com/2009/10/en-rektor-som-tror-pa-sina-elever.html

Då kan jag presentera en som jag inte skulle vilja ha med att göra.
Jag läste i Folket om vad rektorn på British Junior, en friskola i Eskilstuna, har för åsikt om feminism och jämställdhet. Enligt honom är män som försöker vara jämställda och ta hand om barn och familj riktiga gnällkäringar (eller vad han nu menar).

Men jämställdhet är väl inget att fundera på - det är självklart att man ska försöka dela på ansvar för hem, familj och jobb. Det är självklart att arbete ska värderas lika oavsett viket kön som utför det. Men det verkar inte rektor "Pucko" tycka... Utgångspunkten är en ganska intressant artikel på Newsmill.se. (se nedan)

Läs artikeln på Folkets web:
http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.509031

Eller hela inlägget på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/10/nya-tider-nya-man

/Janne

Det finns hopp...fredspristagare?

Kan bara bocka och ta av mig hatten för mod och envishet:

Läs artikeln:
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article5961037.ab

JANNE

onsdag 14 oktober 2009

onsdagstankar

Inte jobba idag, jag VAB:ar. Det slår mig varje gång att det är verkligen ett bra system att man kan vara hemma med sjuka barn utan att förlora allt för stora pengar på det. Det gör det liksom värt att betala skatt... Tack för det!

Älskade hatade jobb

Många tankar kretsar kring jobbet just nu. Vi har det rejält rörigt på min arbetsplats just nu, alltså rörigt på flera plan på något sätt. Det är då man står i hissen, ser sig i spegeln och ser trötthetsrynkorna runt ögonen breda ut sig.
Sliten? Ja, gissa..!
Är det värt det? Jag vet faktiskt inte...
Är det kanske dags att förändra något nu? Jag har arbetat på samma skola i snart 11 år nu (gjorde min första dag 1/11-98).

Älskade jobb:
Det är fortfarande en underbar utmaning att skapa kluriga uppgifter, gruppövningar eller sätta igång samtal och disussioner i klassrummet. Det ger mig massor att följa elevers utveckling, att se deras kapacitet (som de själva inte alltid ser) eller att läsa deras analyser av det vi arbetar med. Det är roligt att föreläsa och undervisa eleverna.

Hatade jobb:
Kort om tid, många med stooooora hjälpbehov, stora klasser, trångt nästan jämt, elever som beter sig illa, kränkande och som inte förstår varför de är i skolan. Ont om tid att arbeta tillsammans med mina kollegor inför temaarbeten och projekt osv.

Det är frustrerande att se hur de elever som inte sköter sig eller klarar av klassrumssituationerna tar ifrån de andra eleverna deras tid och möjlighet till studiero, samtidigt som de stjäl lärarens tid, energi och engagemang.

Det är svårt att sköta det administrativa arbetet eftersom man nästan aldrig kan få lite lugn och ro omkring sig. I den röran ska man skriva kreativa och levande IUP, vara pedagogiskt utvecklande, ämnesintegrera och individanpassa, arbeta med mål och betyg så att eleverna (och föräldrarna) förstår osv.

Att försöka bedriva kreativ, effektiv och utvecklande undervisning med elever som inte kan samtala eller samarbeta med andra, inte läsa eller sitta still är nog ett av de svåraste jobben man kan ge sig på...

Men samtidigt så är det ju en del av utmaningen som man kan se som positiv. Om det bara fanns lite vettigare stöd för de svaga och asociala eleverna skulle det kanske gå bättre...

Ändå blir det lite: "Should I stay och should I go?"

söndag 11 oktober 2009

Läsvärt

Jag är ett fan av Jan Guillous krönikor.
Många gånger sätter han ord på saker som man själv funderar på.
Läs söndagens krönika om roffarkapitalismen:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article5939690.ab

Det var skönt med helg, ovanligt skönt faktiskt efter en hektisk vecka.
Lördagens skogspromenad resulterade dessutom i 4-5 liter trattisar (som ligger på tork för tillfället). I morgon börjar det om igen då... Bara kavla upp ärmarna och spotta i nävarna.
Ha det!/J

fredag 9 oktober 2009

Verkligheten?

Tänk vad långt det är mellan min verklighet och det som hörs i skoldebatten, eller hur man samtalar om strävansmål och individuella utvecklingsplaner. Levande IUP...

Är det verkligen meningen att man som lärare på högstadiet ska acceptera eller tvingas hantera elever inte klarar av att samtala med mig som vuxen utan att göra grimaser, vara otrevliga eller fara omkring på stolen "som en spastiker"? Hur kan det komma sig att elever inte förstår (?) att man behöver penna och böcker, att man springer in och ut ur klassrummet ogenerat, att man sitter och skriker eller sjunger rakt ut under lektionerna? osv.

Man kan ha en hel timmes lektion, ibland flera gånger i veckan, där vissa elever inte säger ett enda vettigt ord eller genomför en enda meningsfull prestation - utan hellre stör sin omgivning och i den världen sitter en annan grupp elever och försöker arbeta. Suck!

När man då tänker att: "Dessa barn ska man skriva IUP om, medan de själva inte ens vet hur man ska bete sig bland folk - hur ska de förstå en IUP? " blir ens uppdrag svårt, milt sagt...

Skriva underlag för IUP
Där finns det lite "högtravande" formuleringar som utgår ifrån strävansmålen att skriva om, medan jag skulle vilja skriva mer om "enkla saker" som t ex:

  • Hur arbetar eleven med de uppgifter som han/hon får?
  • Hur presterar eleven på det vi arbetar med?
  • Slutför eleven sina uppgifter?
Verkligheten
Förstår människor att det är inte alls så pass utveckade sinnen vi försöker arbeta med, utan att det i allt för stor grad handlar om rena "djurparken" fast med tonåringar...? Och på ena sidan stängslet står vi och försöker få dem att sitta ner, kunna klockan, lyssna, uttrycka någon enstaka egen tanke, visa sin omgivning respekt, ta med sig penna, läsa upp till tre ord i samma mening, skriva mer än tre rader i sina arbeten osv. Det handlar inte bara om sjuorna, även vanligt bland åttorna och vissa undantag även nior.

Ibland häpnar man över nivån...
Jag arbetar ju på högstadiet, men ibland undrar jag verkligen vad det är för fel...
Och...Varför kan man inte läsa och skriva när man börjar sjuan?

onsdag 7 oktober 2009

Onsdagstankar

Jaha, en onsdag i oktober med ett par veckor kvar till lovet (tre dagar ledigt inte en vecka...).
Kaos på jobbet på flera sätt.
Tur att jag har en så kul nia. De arbetar med På liv och död nu.
Diskussionerna går heta... De till och med tar med sig dem på rasterna.
Just nu har det varit snack om filmen I, Robot. Kan en maskin vara mänsklig? osv.
De samtalar och skriver loggbok. Det är en fröjd att bevittna deras känslosamma diskussioner. De inser sakta men säkert att etik och existensiella frågor inte är så lätt alla gånger och att man kan vara överens om att man inte är överens, att man måste inte nå konsensus hela tiden. Det är ju en bra erfarenhet.

Fråga: är det en bra idé att man delar ut kondomer till alla när åttorna har studiebesök på ungdomsmottagningen? En del kanske inte alls är "där" varken i tanke eller handling...
Jag blir lite kluven. Min åtta kom därifrån med en hel kasse med kondomer som de överlämnade till mig, vilket kändes lite komiskt faktiskt. -"Här har du..." -"Jaha, vad tycker ni att jag ska göra med dem?" :-)

söndag 4 oktober 2009

Recension

Fick biljetter till Killing-gängets föreställning på Dramaten. Med glädje och goda förhoppningar tog vi oss till huvudstaden. Men det var INTE som man hoppats. Fast att få åka bort och bo på hotell och gå på Dramaten gör man ju inte direkt ofta.

Alltså, det var inte alls speciellt kul, tänkvärt eller fyndigt. Snarare trist och egotrippat. Jag läste någon kommentar om det som beskrev det ganska bra:
"Varför skriver ingen att den är tråååååååkig? Fem minuter genialitet, två timmar och fem minuter pretto?" http://www.nummer.se/Templates/Review.aspx?id=8334#comment

En föreställning där ingen förstår något.
"Först står alla med förväntan i en lååång kö, sen åker de en berg och dal-bana utan berg och utan dal, bara en tråkig raksträcka i sakta mak, sen är det slut. Som en kärlekstunnel utan kärlek, bara en grå betongtunnel" (för att ta några av de rimligt roliga replikerna i teatern). Det handlade om att man skulle skapa ett "dödens nöjesfält" där alla tråkas ihjäl och det var precis det som var grejen; vi skulle tråkas ihjäl...eller?

Kan besvikelsen man kände ha varit själva skämtet?
Liksom; Jaha, trodde ni det skulle vara kul?
Nej, men det lovade vi ju aldrig!

Jag väntade på att det skulle ta sig, liksom sätta fart, men det blev aldrig av.
Skulle de komma ut och avslöja sitt skämt: Sorry, det var inte på allvar, trodde ni det?
Visst, de klädde av sin egen personliga längtan efter att få bekräftelse, sina egna demoner och tillkortakommanden, eller gruppens process och drivkrafter, men det kändes inte att det var gjort med värme, originalitet eller som sagt genialitet.
/Janne

utmaning

Stressen äter kreativiteten...
Varför kan inte Eskilstunas politiker (eller riksdagsdito) praktisera i skolan, den verksamhet som de styr över men inte förstår?
Man börjar tröttna på att inte kunna erbjuda kreativ, konstruktiv och individanpassad undervisning utan att samtidigt bränna ut sig själv. Ingen skulle acceptera att en trafikskola hade lektioner i buss med 30 elever per tillfälle med målet att ALLA ska lära sig köra bussen säkert i trafiken, men så känns det som om man i skolan tvingas att arbeta många gånger! 34 elever i samma sal, det är verkligheten ibland. Vem tror att det blir bra? Fast det är ju klart, om trafikskolan misslyckas blir det olyckor i trafiken, våra "misslyckande" syns inte på samma sätt... Anta utmaningen politiker! Kom och jobba en vecka! Men det törs ni väl inte...

Jag skickade en version av denna till lokalpressen... Den kanske dyker upp där.

Fortsättningsvis:
Fler nationella prov, fler betygssteg och hårdare ordningsregler löser inte problemen, det är faktisk något mer komplicerat än så... För att dra en parallell: För att köra buss säker måste man sitta bakom ratten med vettig handledning, man behöver testa sin förmåga under uppsikt... Som lärare hinner man inte se alla, hinner inte handleda, möta eller vägleda alla efter individens olika förutsättningar. Man ger snart upp. Även om det finns guldkorn, som jag berättat om i tidigare inlägg. Men problemet är att det tar ganska mycket energi att locka fram alla dessa extra finesser och kvalitéer hos eleverna. Planering, förberedelser och lite mer planering till. Helst tillsammans med de andra som man ska arbeta med, men den tiden är sällsynt. Det är så mycket man ska hinna med...

Flera lärare i min närhet talar om att söka nya jobb, kanske rent av utanför skolvärlden. Kompetenta lärare som inte tycker att det är värt det längre. Synd att dränera skolan på kompetens, tycker jag.

Arbetsförmedlingen söker folk, jag funderar på att söka. Vad annars?
Tips mottages med glädje! :-)

Kontaktannons:
Här finns: kreativ, välutbildad, målfokuserad, verbal, påhittig och självständig man med goda språkunskaper, körkort och bil samt med vana att handleda, utveckla och samverka med människor enskilt eller i grupp, både praktiskt och teoretiskt under knappa tids- och budgetramar.

Söker: Någon med idéer och visioner, god ekonomi och som kan skapa utmanande arbetsuppgifter där man möter och arbetar med människor i olika sammanhang eller situationer. Let's get together and create good music;-)