söndag 4 oktober 2009

Recension

Fick biljetter till Killing-gängets föreställning på Dramaten. Med glädje och goda förhoppningar tog vi oss till huvudstaden. Men det var INTE som man hoppats. Fast att få åka bort och bo på hotell och gå på Dramaten gör man ju inte direkt ofta.

Alltså, det var inte alls speciellt kul, tänkvärt eller fyndigt. Snarare trist och egotrippat. Jag läste någon kommentar om det som beskrev det ganska bra:
"Varför skriver ingen att den är tråååååååkig? Fem minuter genialitet, två timmar och fem minuter pretto?" http://www.nummer.se/Templates/Review.aspx?id=8334#comment

En föreställning där ingen förstår något.
"Först står alla med förväntan i en lååång kö, sen åker de en berg och dal-bana utan berg och utan dal, bara en tråkig raksträcka i sakta mak, sen är det slut. Som en kärlekstunnel utan kärlek, bara en grå betongtunnel" (för att ta några av de rimligt roliga replikerna i teatern). Det handlade om att man skulle skapa ett "dödens nöjesfält" där alla tråkas ihjäl och det var precis det som var grejen; vi skulle tråkas ihjäl...eller?

Kan besvikelsen man kände ha varit själva skämtet?
Liksom; Jaha, trodde ni det skulle vara kul?
Nej, men det lovade vi ju aldrig!

Jag väntade på att det skulle ta sig, liksom sätta fart, men det blev aldrig av.
Skulle de komma ut och avslöja sitt skämt: Sorry, det var inte på allvar, trodde ni det?
Visst, de klädde av sin egen personliga längtan efter att få bekräftelse, sina egna demoner och tillkortakommanden, eller gruppens process och drivkrafter, men det kändes inte att det var gjort med värme, originalitet eller som sagt genialitet.
/Janne

1 kommentar:

magister nyman sa...

Tack för denna lilla varning. Hade läst om föreställningen och tänkte nästan se mig om efter biljetter, men nu blev jag lite betänksam. Men det är väldigt svårt med humor, och ännu svårare blir det om humorister försöker vara allvarliga. Läste i en tidning om att många skrattar åt allt som Robert Gustafsson säger, oavsett om det är skämt eller mycket allvarliga saker.