lördag 29 november 2008

Jag är stolt flumpdagog!

Jag är stolt flumpdagog!
Jo, om den verksamhet som jag och mina kollegor bedriver i skolan är "flumskola" så är jag både stolt och glad över att kalla mig FLUMPEDAGOG!

För att förklara kan jag citera vad jag läste i bloggen christermagister:

"De senaste åren har ju Björklund cementerat orden “flumskola” och “flumpedagogik” i våra medvetanden och otaliga gånger har jag beskylts för att vara flummig bara för att jag inte tycker att dagens skolpolitik i det stora hela leder i rätt riktning, eller rättare sagt att Björklund och co tar fel vägar för att nå målen som vi alla vill nå. Jag skrev för ganska länge sedan: “Vi vill alla att invandrarflickorna ska kunna delta i den obligatoriska undervisningen, att skolkande elever återvänder till skolan och att resultaten i skolan förbättras; det är Björklunds lösningar som är problemet! De andas en riktigt unken människosyn och är dessutom inte förankrade i en realistisk verklighet!"

För övrigt kan jag rekomendera en visit på den bloggen!

Även på nära håll finns det kloka och kritiska inlägg.
Sara Karlsson skriver i Folkets ledare bland annat om resonemanget om modersmålsundervisning där Björklund viftar bort forskarrapporten som säger att med modersmålsundervisning når eleverna bättre resultat även i andra ämnen.
Hon sätter även fingret på en öm punkt i dagens skolpolitik:

Att skolminister Jan Björklund inte tror på den svenska skolan har han kämpat för att visa sedan valrörelsen 2006. Ihärdigt har han arbetat för att etablera en nidbild av skolan hos det svenska folket. Bilden av en skola som inte förtjänar att tros på, som är i behov av en "räddare", som Björklund, som ska komma in och peka med hela handen.Han har lyckats bra med det. Det märks i samtalen om skolan som finns runt omkring oss. Såhär ett tag efter att det visat sig att Björklunds beskrivning av skolan var förljugen med "feltolkningar" av statistiken sitter bilden fortfarande kvar. Efter några dagars cirkus så återgick allt till det vanliga och Björklund kunde ostört fortsätta med sina planer att göra "flumskolan" till "pluggskolan".Det är inte helt oproblematiskt att den ansvarige ministern för skolan inte har tilltro till skolan. Han tror inte på eleverna, åtminstone inte dem som inte passar in i hans föreställningsvärld om en återgång till 50-talsskolan.Han tror inte heller på lärarna. Han tror inte på deras kompetens att bedriva undervisning under andra former än de traditionella lektionerna där läraren ska stå framme vid katedern och mässa och ensidigt förmedla sin kunskap till eleverna. För det är väl det som är icke-flummet, eller? Han tror inte heller på lärarnas fackförbund, som alla tre har varit mycket kritiska till Björklunds förslag om betyg och betygsliknande omdömen i lägre åldrar.
(Tidningen Folket lördag den 29 november)
...jag kan inte annat än hålla med...

Stå för flumpedagogiken,
våga vara något annat än faktarapande diciplininst!
;-) /J

torsdag 27 november 2008

På nätet kan man finna

Hittade en mycket läsvärd blogg om skolan. http://www.freonfilm.com/blog/
Många intressanta inlägg om skolpolitik och annat som berör.
Beskrivningen av "Kvalificerat lärararbete " var rent strålande. En bild av vardagen faktiskt.

Vi pratar ofta i arbetslaget om vad som egentligen är kvalificerat lärarabete och huruvida man kan anse att tömma papperskorgar, organisera städlag, fixa vikarier verkligen är kvalificerat lärararbete... Man kan väl säga att det finns en del kritiska funderingar kring detta ämne. Då ställs frågan...Hur möts egentligen den kritik som framförs till t ex ledningsgrupp av arbetslagets ledare? Kommer den till användning? I vissa fall ja, men inte alltid.

Jag har ett långdraget men i slutänden bra exempel. Vi har under flera år stridit för att få igång återvinning på skolan eftersom att återvinningsstationen brann ner för några år sedan och sedan dess hamnar allt i en och samma container (det är sant!). Efter många turer, kommentarer, frågor och till och med tidningsskriverier har även elevrådet tagit upp frågan och nu ser det ut som att det sker under våren. Äntligen! Men måste det ta sån tid?

Hur som helst, finns det verkligen en öppen debatt och dialog om vår EGEN verksamhet i skolan? Eller är det munkavle och rädsla för lönesamtalen som styr?

Jag har en fråga till dig:
"Hur högt i tak är det på din skola? Kan man och får man kritisera?"
Hör av dig!
Ha det bra/JANNE

tisdag 25 november 2008

Det är inte säkert att man är kompetent bara för att man är behörig!

Hej!
Har länge retat mig på att man utbildar lärare utan att tänka på hur verksamheten bedrivs. Ofta hör man om lärare som läser exempelvis historia och svenska, historia och biologi eller någon annan udda kombination. Man vill ge studenterna frihet att välja menar högskolan, men i min ögon sviker man dem. (Det är nog bara ett sätt att locka studenter utan att behöva satsa det som krävs för att göra det bra. Inte undra på att studenterna kallar Mälardalens högskola för Mumindalens högskola...)

När de halvutbildade lärarna sedan söker jobb finns det inga rena historia/svenska-tjänster eller för att inte tala om historia/biologi-tjänster i grundskolan. Alltså kommer de att söka en NO-tjänst eller en SO-tjänst. Är de automatiskt behöriga då...? Skumt!

Att arbeta som SO-lärare med endast historia i bagaget är i mina ögon som att låta engelsk- eller franskläraren sköta spanskan - språk som språk liksom... eller att en mattelärare bara kan subtraktion och addition, inget mer...

I skolan arbetar man (oftast) med hela SO-ämnet och det vore orimligt att ha en lärare anställd som bara undervisade i historia eftersom det logiskt sett i så fall skulle motsvara 1/4 av undervisningen. Hur pusslar man ihop den tjänsten? Hur bra är det med tre-fyra lärare i samma ämne för att fylla på alla behövda kompetenser? För att inte tala om hur svårt det blir att skapa fungerande och tighta arbetslag med så många inblandade.

Det är svårt att undervisa på ett bra och innehållsrikt sätt i SO om man saknar faktakunskaper och ämnesdidaktik. Javisst, en utbildad lärare är en behörig lärare, men att undevisa i t ex religion är inte så lätt om man inte "har ordentligt på fötterna". Eleverna avslöjar din okunnighet ganska snart och deras förtroende för dig dalar.

Varför inrättar inte MDH en SO-lärarutbildning istället där man utbildar i de ämnen man förväntas undervisa i? I mina ögon är det rena katastrofen att halv-utbilda studenter som sedan får "fuska" sig fram i för dem okända ämnen. Fast det är ju klart, vill man ha en skola som bygger på diciplin och ordning så spelar det ju mindre roll vem som tar befälet, kanske bättre med en militär som lärare... (OBS ironi!) /JANNE

torsdag 20 november 2008

Den som är utan synd...

Som SO-lärare blir det lätt att man samlar på sig en hel del material på och omkring sin arbetsplats. Hyllorna är överfulla och sen finns det grejer lite här och var i arbetslaget.
Idag skulle en av mina nior lämna in ett arbete. Han kom in med alla papper i en enda röra och jag erbjöd en pärm för att skapa lite ordning bland papprena. Repliken kom blixtsnabbt: "Den som är utan synd ska kasta första stenen!" Med en snabb, men tydlig blick på mitt överfulla skrivbord och dito hyllor... Tuché, 1-0 till eleven...

Har skrivit åtgärdsprogram idag, två stycken men det tog rätt lång tid. Att skriva vettiga och användbara ÅP kräver sin tid och sin inspiration. Det är ju ett ganska kreativt skapande och inget man gör på en höft. Lite som att skriva en dikt eller måla en tavla, måste växa fram...
Samma sak med att skriva unerlag för utvecklingssamtal. Det är ganska krävande och kreativt skapande även det. Man vill ju undvika allt för många floskler och så ska det vara användbart och givande för eleven. Lättast att skriva på de duktiga, då kan det bli hela A4-sidor om man inte begränsar sig. Fast det är bra om de får ordentlig feedback OFTA - hur ska de annars utvecklas?

Vi kan ju inte bara sätta betyg på vad de kan och utifrån var de befinner sig utan det viktiga är ju att handleda dem framåt. Betygen ska inte bara vara ett kvitto på genomfört arbete, utan det ska vara ett sätt att gå framåt, att utveckla sin förmåga.

Nog borde väl även ett VG-arbete kunna göras om efter rättning och instruktioner om hur man kan nå MVG? Är det bara de som missslyckas som ska få en ny chans, eller ska alla som vill få en chans att göra om och gå framåt?

Allt för många elever får nog VG genom att uppfylla G-kriterier, den som kan mer fakta får högre betyg - FEL FEL FEL... Kursplanen är otroligt tydlig på den punkten. Dessutom är det som står i målen mycket bra, i alla fall för SO. "There's no end to the possibilities!" :-)

Åter igen: VÅGA VÄLJA, VÅGA BRYTA MÖNSTRET!
HA DET/JANNE

måndag 17 november 2008

Demokrati och döden

Kul dag idag. Under tre timmar hade vi besök av tidningen Folket och arbetade med det fria ordet i en av mina åttor på svenska och SO, nämligen genom att skriva insändare till tidningen med anledning av demokrativeckan i Eskilstuna kommun.

Ett bra inslag i skolan tycker jag - demokrativeckan. Fast vi skickar ofta in insändare till tidningen även utanför den speciella veckan. Tidningarna är oftast pigga på att ta in elevmaterial och eleverna tycker det är kul att se sina texter i tryck både i papperstidningen eller på webben.

Idag var vi på S:t Eskils kyrkogård på studiebesök med niorna. Vi satt i Ljusets kapell, lyssnade och samtalade med "vår" präst. Naturligtvis pratade vi om döden och begravningar ur flera olika vinklar - rättigheter och vem som betalar, likväl som Gudsbegrepp, tro, spöken och Bibelns innehåll kom upp. Eleverna hade många frågor och det var mycket givande. Vi fick även (de som ville) titta in bakom kulisserna och se den värld som nästan ingen annan ser.

När man arbetar med ett sådant ämne som döden kan det vara en god idé att ha med ett "proffs". Det finns många funderingar när man går i nian som man behöver få ventilera. Svåra frågor behöver man också prata om, men det blir inte så ofta vare sig i skolan eller hemma. Kan vi i skolan initiera samtal med föräldrar eller andra vuxna tror jag att eleverna får större möjlighet att liksom se världen och förstå den.

På förmiddagen redovisade eleverna sina intervjuer på temat "meningen med livet" och några hann förbereda sin andra intervju på temat "Vad händer när man dör?". I morgon ska de skriva i sina loggböcker om studiebesöket, de ska träna sig i att reflektera med andra ord.

Ha det!/JANNE

torsdag 13 november 2008

Helhetsbild

Hur kan det komma sig att elever upplever att gymnasiet är ett steg tillbaka, inte ett steg framåt i utvecklingen? Jag har vid flera tillfällen fått höra av gamla elever (och av kollegor som fått höra samma sak) att "Det vi gör på gymnasiet har vi redan gjort" eller att "Det var mer utmanande och fler diskussioner på högstadiet".
Borde inte gymnasiet vara trappsteget uppåt mellan högstadiet och universitetet, inte ett steg snett neråt? Utmanar vi våra elever mer och mer, eller?
Hur det än är så borde kontakten och "samkörningen" mellan de olika skolformerna vara bättre. Hur mycket vet t ex vi på högstadiet om vad som sker på mellanstadiet?
Inte så mycket, men vi tycker en hel del om vad de gör och inte gör med utgångspunkt i vad eleverna presterar och lever upp till (eller inte lever upp till...).
Helhetsbild, ett ord som saknas, tyvärr...
/Ha det! Janne

måndag 10 november 2008

På liv och död

Hejsan.
Skönt att vara tillbaka på jobbet efter helgen. Har haft besök idag av gamla elever som gick ut för 4 år sedan, fast det känns verkligen inte så länge. Personligen skulle jag aldrig ha hälsat på mina lärare, men å andra sidan så hade jag ingen relation till dem heller. Skolan ser lite annorlunda ut idag.

Ett bra sätt att utvärdera sin undervisning är ju att kolla med gamla elever hur väl deras kunskaper och förmågor står sig i konkurrensen på gymnasiet. Var de väl förberedda och framför allt: hänger de med? Jag gör det rätt ofta för att ha koll på att man inte är helt ute och cyklar...

Har planerat klart På liv och död nu. Verkar bli kul. Hemuppgifterna (intervjuer om meningen med livet och tankar om döden är klara) så även målen för både svenska och engelska. Eleverna skriver loggbok istället för att lämna in PM eller uppsats, prov är inte aktuellt i detta läge :-). Den 11 december blir det föreställning för föräldrarna på kvällen. Det ser jag fram emot. Brukar bli kul. På måndag besöker vi S:t Eskils kyrkogård och kapellet tillsammans med "vår präst". Eleverna får se kistan, andaktsrummet mm och får veta hur begravning, kremering och jordfästning går till. Vi tittar in bakom kulisserna och så besöker vi minneslunden. Det brukar vara omtyckt.
Ha det! /JANNE

lördag 8 november 2008

Fånga dagen

Hej!
När man är lärare kan man välja den förbestämda planeringens väg, eller så kan man välja att utgå ifrån elevernas frågor och nyfikenhet. Kräver lite mer arbete eftersom det är svårt att förbereda sig långt innan, man får istället göra jobbet det när det blir aktuellt.
Det kan verka enkelt att följa planeringen terminsvis, inte för mig eftersom jag inte har en plan för vad jag "ska" göra i sjuan, åttan eller nian. Det beror på vad som sker. Brukar inte följa samma röda tråd med varje klass, det varierar liksom.
Det enda som är säkert är att vi arbetar med barns och vuxnas rättigheter, rättvisa, fattigdom, hållbar utveckling mm flera gånger under de tre åren på högstadiet. Valfriheten är ju oändlig. Om man följer läroplanen hittar jag inga måsten vad gäller ämnen. Man "måste" inte arbeta med andra världskriget och om man ska arbeta med förintelsen och Warszawas ghetto, kan man ju även arbeta med murbygget i Palestina eller Israels politiska agenda (övergrepp) mot det palestinska folket osv. Innehållet måste hänga ihop med omvärlden och det dagsaktuella tycker jag. Hur som helst. Om elevernas vilja och nyfikenhet får styra kan det bli himla kul.
Smid när järnet är varm, eller som sagt fånga dagen...
Kolla in länken:
http://www.folket.se/link.php?id=222762&from=article&t=1525048305
Ha det! JANNE

torsdag 6 november 2008

Hur lyckas du i skolan?

Finns det genvägar till framgångar i skolan?
Ja faktiskt, det gör det...

När man rättar elevernas arbeten syns det i bland att man är smart och använder familjen eller vänner som "fiffiga kamrater" (Vygotsky) och då blir både tänkande och resultat bättre.
Där det finns ett levande samtal hemma vid matbordet, i bilen eller liknande tränas barnens förmåga att förstå, resonera, tänka och förklara.
Resultatet av samtalen syns verkligen (naturligtvis är det bra om man i familjen har en positiv inställning till att läsa och lära sig, till skolan och utbildning i stort också).

Jag uppmanar ständigt mina elever att ta hem sina arbeten, frågor, uppsatser, PM eller hemprov och snacka med dem där hemma, jämföra resonemang och testa egna teorier på dem. För att sedan använda det i arbetet. Varför inte citera mormors teorier om religion och tro, eller ta upp morsans resonemang kring miljöbilar eller kritisera familjens gamla gräsklippare osv.

Återigen, hur ska man i god Vygotsky-anda kunna använda fiffiga kamrater på prov och läxförhör? Prov är nödlösningar som ska förenkla för läraren när han rättar...
"Kalle har 14 poäng, det motsvarar G, Lasse har 16 poäng, det ger VG"... Suck!
/Janne

onsdag 5 november 2008

Glädje

Jag har precis suttit och rättat arbeten i min nia. Ibland blir det kul...
Ända sedan i sjuan har jag tjatat gång på gång på dem att de ska ta hem arbeten och samtala hemma, snacka med kamrater och att de alltid ska sträva efter att förhålla sig till kunskapen så att de kan resonera, jämföra och kritisk granska den.
Många gånger är det ett långt arbete att lära dem det och man kan inte skörda frukterna förrän i nian, men då får man igen...
Det är så roligt att rätta uppsatser/PM som har ett helhetsperspektiv och där eleverna tänker, reagerar och väver ihop fakta med nutid och refererar till samtal/möten med t ex mamma och pappa hemma vid matbordet då man på fullt allvar diskuterar viktiga frågor som dykt upp i skolarbetet.
För mig är de resultat som niorna visar upp beviset för att det lönar sig att arbeta med tema och ämnesövergripande studier, att ha gruppövningar och diskusioner och att prata med dem om allt. Det känns slitsamt att läsa och reflektera över deras texter ständigt, men det ger ju så himla bra resultat./J

söndag 2 november 2008

I morgon börjar skolan efter lovet...

Jaha, då var lovet slut igen då.
Men hur kul är det att man allt som oftast ligger sjuk på dessa underbara lov. En hel vecka som inte gick att använda till något kreativt, vare sig med huset eller med dottern....

I alla fall. I morgon ska vi påbörja ett av de roligaste arbetsområden som vi har kommit på tillsammans; PÅ LIV OCH DÖD. Vi i detta fallet är jag som SO-lärare och Roger som är svensk- och engelsklärare.
Detta är ett arbetsområde som från början hette Tema döden, men som efter utvärdering och genomförande nu handlar om både liv och död. Vi gör detta i en nia och vi kommer att lägga upp mycket av arbetet kring samtal, intervjuer och reflektioner.

Första uppgiften, som inte är så lätt, blir att definiera begreppet LIV.
Vad är utmärkande för liv?
Finns det liv på andra ställen i universum?
Skiljer sig ATT LEVA från ATT VARA VID LIV?
Det finns många frågor som eleverna ska förmulera svar på i mindre grupper och enskilt. Uppgifter av lite mer filosofisk art ger ett bra underlag för oss att se förmågan till analytiskt tänkande, jämförande och eget resonemang (krav för högre betyg i både svenska och SO). Eleverna lämnar in kortskrivingsuppgifter, dvs referat/rapporter om samtal och funderingar på omkring 1 A4-sida. Naturligvtis betygssätts alla skriftliga och muntliga uppgifter i både svenska och SO.

Vi kommer sedan att gå vidare med intervjuer med föräldragenerationen, far- och morföräldragenerationen på temat ett bra liv, livet efter döden osv. Dessa intervjuer redovisas muntligt i grupper och skriftligt i form av rapporter.
Vi kommer att besöka kyrkogården och träffa vår präst som berättar om begravningar, synen på döden i kristendomen mm. Eleverna får även gå in bakom kulisserna och se vad som händer efter begravningsgudstjänsten. Hur många har besökt ett krematorium? :-)
När halva tiden fram till jul gått och alla faktabaserade uppgifter är redovisade kommer det att bli drama för hela slanten. Eleverna kommer i grupper att skriva och framföra sina dramer inför föräldrarna en kväll i december. Naturligtvis är temat På liv och död... Det kommer att bli skitkul. Det brukar vara både tårar och skratt i föreställningen.

Varför gör man så här då?
Jo, för att arbeta tematiskt är vårt sätt att slå två flugor i en smäll (ibland fler än det...).
Inte bara för att det blir bättre kvalitet på produkterna när eleverna har mer tid, mer hjälp och större fokus, men också för att det blir både roligare och bättre arbetsområden om man är två som planerarar och om det är engagerande ämnen vi arbetar med.
Eleverna får två betyg på varje uppgift, vilket de uppskattar.
I både svenska och SO finns ju kriterier för resonemang, analytisk förmåga mm.
Det får inte bara bli så att SO-ämnet är stoffet och skrivandet är svenska, då tappar man en dimension. Om man läser målen för både SO och svenska så hittar man massor av kriterier och strävansmål som förenar och ger stöd för att luckra upp gränserna mellan ämnena.
Man kan även ta med NO-ämnen som biologi eftersom begreppet liv kan studeras utifrån ett biologiskt perspektiv, kanske med evolutionen i tankarna också. Gjorde man det så kunde man ge tre betyg på en uppgift... Jobba med det på engelskan också så kan vi utveckla det ytterligare...

Det är faktiskt inte svårt att hitta gemensamma nämnare mellan olika ämnen. Det är både utmanande och kreativt för lärare och elever.

Ha det!

lördag 1 november 2008

Fundering

Varför kläcker den där Björklund ur sig så många dumma floskler om skolan hela tiden? Vad vet han egentligen om dagens skola - inte mycket eftersom hans bild inte stämmer med den skola jag arbetar i.

I min skola blir det inte lugnare och trevligare bara för att eleverna får betyg i ordning och uppträdande;

I min skola är inte problemet elevernas uppträdande utan att det är så många med dåliga förutsättningar/hemförhållanden eller förmågor i varje klass (man hinner inte med alla);

I min skola är de flesta eleverna väldigt trevliga men det blir ändå problem eftersom klasserna är allt för stora;
I min skola finns det en mycket bra och användbar läroplan som ger stora möjligheter och stor frihet i val av innehåll;

I min skola finns det en betygsskala som fungerar och mål som är bra.

Allt snack om flera betygssteg känns meningslöst eftersom det enda betygssteg som jag saknar är ett litet g; ett betyg för dem som inte klarar målen trots idogt och energiskt arbete, ett kvitto för att man gjort sitt bästa men ändå inte haft förutsättningarna på sin sida. Visst borde de få lite betalt för sitt slit och inte kamma noll tillsammans med skolkare och latmaskar...

Om bara fler lärare läste målen och betygskriterierna så kanske fler såg möjligheterna som finns, då kanske man vågade tänka "outside the box" lite mer. Det finns ganska få måsten kvar...

inledning

Jaha, då har man blivit med blogg...som så många andra ordbajsare på nätet.
Som namnet kanske skvallrar så ska detta till största delen handla om skolan, undervisning men även andra viktiga eller intressanta ämnen som jag väljer fritt.
Att jag börjar blogga just i dag beror på att det i dag är precis 10 år sedan jag började mitt arbete på Stålforsskolan i Eskilstuna. Värt att fira, eller dricka gravöl över? Det beror på hur man ser det... Det kanske är dags att göra något nytt för en gångs skull (?).
Här på min blogg Magister-Janne kommer jag att presentera mina tankar om det som vår käre (hmm?) skolminister kallar flumskola (vilket gör mig ****arg...).
Kanske lägger jag ut egna idéer för undervisning som du kan låna och använda. Kan ju vara bra med feedback på det man knåpar ihop, vilket jag gör allt som oftast.

Hur som helst...
Välkommen till min värld! /JANNE