söndag 30 maj 2010

Svar på tal...

Jag fick ett mycket bra svar i respons på mitt tidigare inlägg om att "jag tror inte på prov!" Magister-Lollo skriver:

"Sen beror det ju på vad man lägger för vikt i ordet prov, om man menar ett skriftligt poängprov så håller jag helt med dig. Men jag har kört essäprov med eleverna, där de fritt får skriva inom ett visst område, eller muntliga prov med fokus på diskussion, att kunna använda bilder och prata kring dem osv. Du kan ju även ha prov där du tillåter att eleverna har med sig material. Och en muntlig redovisning är ju också ett slags prov, om man gör som mig, att man inte tillåter några anteckningar utan endast stödord. Så frågan kvarstår ju, vilken innebörd lägger man i begreppet prov? För mig kan man ha prov på massa olika sätt, och många sätt är bra sätt att testa kunskap. De är också viktigt att träna sig på att testas inför framtiden, eftersom eleverna kommer att mötas av prov på gymnasiet och universitet... 28 maj 2010 18.44"

Jag håller med till 100% och hoppas att fler kunde se på prov och kunskapkontroll med lite mer nyanserade ögon. Fast det är lite medveten provokativt att hävda att man inte tror på prov ;-). Att snöa in på en given metod som passar ett fåtal är ganska dumt. Man behöver utgå ifrån eleverna och möta deras förmågor olika beroende på förutsättningar. Dessutom vill jag att det finns alternativ, eftersom alla inte har samma förmågor. Att ständigt arbeta med instuderingsfrågor och prov är trist och dumt.

Jag hade, efter önskemål från eleverna i min nia, ett prov i ekonomi för några veckor sedan. OK, svarade jag, men då ska ni ha anteckningarna med er, och veta frågorna i förväg... De såg lite konstigt på mig och gick med på det. Provet var ett A3-papper med ett underlag för ett ekonomiskt kretslopp där eleverna med hjälp av anteckningar och kunskaper skulle förklara och beskriva. Till sin hjälp hade eleverna fått ett tjugotal begrepp. Dessa begrepp satte jag sedan i ett större sammanhang, rättare sagt de skulle göra det.

Jag blev mycket nöjd efteråt eftersom nästan alla eleverna visade att de har förstått grunderna och kan beskriva ett eknomiskt kretslopp. Flera av dem kunde föra resonemang som ligger på VG-nivå.

Essä-prov, eller loggböcker gillar jag och jag upplever att de flesta eleverna föredrar det. Sen måste man ju anpassa efter förmågor. Kan man inte skriva så bra så får det bli muntligt istället, helt eller delvis.

Jag tror att kunskapen kommer fram mycket bättre i dialog, i ett utbyte med mig som lärare eller med andra elever. De elever som kör fast och upplever att de inte kan något på ett traditionellt prov, kan ofta berätta och beskriva om man samtalar och ger lite andra frågor eller kommentarer som leder in dem på rätt väg.

Många av eleverna tror (i början iaf) att det ska vara ett specifikt rätt svar och har man inte det så kan man inte svara. Det får man ta ur dem...:-) Kan man i ett samtal komma fram till vad t ex demokrati är, men inte har skrivt rätt på en fråga eller klarat en uppgift att beskriva det i text, så kan det i mina ögon också vara ok.

Min utgångspunkt är:
"Jag vill veta vad du lärt dig och det kan du visa på olika sätt!"
För att detta ska bli möjligt måste mål och kriterer vara tydliga innan man sätter igång. Om jag inte vet vad som förväntas kan jag ju inte ta mig dit.

Mitt skräckexempel hittade jag i katedern i ett klassrum för ett tag sedan:
För godkänt betyg: Du skriver ett läxföhör med godkänt resultat.
Suck, vad ska eleven lära sig då?

fredag 28 maj 2010

Angående synen på kunskap och skolan

LÄS:
http://flumpedagog.wordpress.com/2010/05/18/elak-kunskap-och-ful-politik/#comments

Att meddela kunskap eller att lära ut... att ta emot eller att lära sig?

Jag vidhåller (envist): Jag tror inte på prov!

Jag rättar just nu mina åttors loggböcker om sex och samlevnad. Väldigt bra.
I ett friare skrivande med reflektioner med fokus på tankar och erfarenheter tillsammans med referenser till böcker och filmer eller samtal, visar eleverna sina nya kunskaper och upptäckter som de gjort under de veckor (ganska många) vi arbetat. Processen, samtalen, frågorna, vägen dit spelar mig nästan större roll än det färdiga resultatet. Det blir så olika eftersom vissa har svårt att uttrycka och formulera sig med ord, medan andra målar med orden och visar djupa insikter som man hoppas att vuxna skulle ha mer av! Tonåringar är kloka!

I mötet/samtalet med andra skapas ny kunskap, förändras tankemönster och fördomar besegras, där skapas vår identitet osv. Det klarar inga instuderingsfrågor eller prov av :-)

torsdag 27 maj 2010

Faktoriet

Jaha, då har man sett den nya arbetsplatsen. En massa tomma rum med lila ventilationsrör i taket...(Det är ju en gammal folkhögskola:-))
Spännande att starta från noll. Vi träffades också hela personalgruppen för första gången. Känns lite kort om tid att få klart allt, men det kommer att gå...
Steg ett blir att enas om HUR, sen kan man börja med lokalerna och all den utrustning som ska in. Mycket jobb men det är skönt att vara lite ute på "gungfly", att vara nyfiken nybörjare igen. Fortsättning följer.

tisdag 25 maj 2010

Ang Björklunds inlägg

Jag läste ett intressant ett inlägg om utvärdering kopplat till lön på http://www.christermagister.wordpress.com/

LÄS HELA INLÄGGET:
http://christermagister.wordpress.com/2010/05/23/elevernas-betyg-pa-larare/#comments

Christer citerar Björklund i DN. Klart intressant uttalande:

”Elever ska inte vara med och bestämma lärarens lön. [...] Självklart ska lärarna lyssna på eleverna. Eleverna ska ha ett inflytande i skolan i takt med stigande ålder och mognad. Men maktbalansen mellan lärare och elev i klassrummet kan rubbas betänkligt med den nya Göteborgs-modellen för lönesättning av lärare. Lärare utövar ledar­skap i klassrummet, och i detta ingår också att fatta obekväma beslut. [...] Om eleverna ska sätta betyg på sina lärare måste man inse att risken är påtaglig att vissa elever utnyttjar tillfället att ge igen för något som eleven är missnöjd med. [...] Kommuner som fattar beslut om att eleverna ska delta i lönesättningen för sina lärare förstår inte skolans utmaningar. Lärar­yrkets status måste höjas. Folk­partiets uppfattning är att skolan borde återförstatligas, och den här typen av kommunala beslut exponerar tydligt varför.” (DN)

Om det tycker jag:
Jag håller faktiskt med Björklund i sak.

Alltså: Om eleverna är glada och nöjda i utvärderingen får man hög lön…(?)
Konsekvens: Jag bjuder på Plopp och Pucko innan rasten lite oftare veckorna före utvärderingen

Nej, det är inte vettigt att elevernas utvärderingar ska vara lönegrundande, men att utvärderas är nog bra. Utvärderingen ska man kunna tala om på medarbetarsamtalet (om man nu lyckas få ett sånt).

Många (lärare?) är livrädda för att utvärdera sig själva. Att vi själva ska utvärderas blir för känsligt, men att ständigt bedöma och tillrättavisa elever (och förvänta sig att de följer och förstår kritiken) det är vår vardag.

En annan sak…
Jag funderade senast idag på hur det kan komma sig att lärare som ständigt flyttas mellan skolor och som aldrig lyckas stanna eller göra ett bra jobb med elever eller kollegor (men aldrig konfronteras eller får hjälp på riktigt att faktiskt klara av sitt jobb) fortsätter att vara lärare.

Om jag hela tiden hamnade i konflikter med kollegor och elever, blev sågad i utvärderingar, bara fick korta vikariat, kände mig ensam, ständigt blev ”över” och fick byta skola eller bröt ihop och grät för att eleverna ständigt var elaka osv. skulle jag verkligen fortsätta som lärare då?
När inser man att man har valt fel (om ingen hjälper en att förstå det)?
Naturligtvis måste vi ha chefer som har mod och medel att hantera lärare som inte har den kompetens som förväntas eller krävs. Ska man få fortsätta att t ex kränka elever varje termin (som jag vet att fd kollegor gjort)? Nej, självklart inte!

Elevernas utvärderingar behöver tas på allvar och kritik från enskilda elever eller elevgrupper likväl som elevrådet får inte bemötas med ”det förstår ni väl att man inte kan!” eller ”Sååå kan man inte göra” eller att man helt enkelt lyssnar men inte agerar. Om samma kritik mot samma lärare dyker upp termin efter termin av olika elevgrupper finns det väl ändå underlag för att AGERA!

Utvärdera mera!

Kloka ord

Vi har en 2o-årig tjej som ställer upp som vikarie (som för övrigt gör ett himla bra jobb..) och som idag slog huvudet på spiken. Vi talade om ledarskap och skolan och hon ställde frågan:

"Hur kan man [som chef] styra över en verksamhet man inte känner?"

Ja, just det! Om man aldrig finns med i vardagen, träffar och samtalar med sin personal och är väl insatt i den verksamhet som bedrivs, hur ska man kunna sätta rättvisa löner och handleda sin personal? Det måste vara svårt, nästan omöjligt att vara rektor om man ska göra allt som förväntas, hålla budgeten och dessutom vara en BRA pedagogisk ledare och personalchef...

Är detta inte ett tidens problem på något sätt? Alltså, chefer som är stressade och som inte har tid för att vara [just det] ledare? Eller är det kanske en kommun- och landstingssjuka?

Särskrivningspolisen...

Intressant artikel:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sarskrivet-retar-sprakvetare-1.1111185

Jag hatar särskrivningar, det är så fult...

Eleverna fattar inte alltid, men man får tjata om det.

Fast inte heller att använda 's är så snyggt.
Rulle's rör
Billy's krog
... eller liknande ser dumt ut.

Språkpoils?

JANNE

fredag 21 maj 2010

Förändringens tid är nära...

Jaha då kom tjänstefördelningen till slut då. Jag kommer att jobba på Faktoriet, vilket gläder mig. Ska bli kul att starta upp det nya. Mycket jobb blir det säkert, men förhoppningsvis så blir det givande. Alla var inte lika nöjda. Vissa som hoppats och sett möjligheten valdes inte ut. Det är lite trist att tvingas lämna en del av kollegorna bakom. Det blir förändringar på "gamla" skolan också. Men tyvärr är inte alla arbetslag delaktiga i förändringarna. All integration av det nya hamnar i två av arbetslagen. I de övriga är det buissiness as usual... Inte så bra på lång sikt...

"Förändring är liv, det som inte förändras är dött" Leo Buscaglia, Leva älska lära

Vi var några som på torsdagen besökte DAC, Digital Art Center, i Kista och fick en glimt av vad den nya tekniken innebär. Det var mycket spännande. Massor av nya möjligheter. Förhoppningsvis kan vi bjuda in dessa nya möjligheter i den nya skolan för att bli en allvarligt menad del av vardagen. DET är spännande.

Ha det!/ JANNE

tisdag 18 maj 2010

Björklund har talat...mer betyg...

Nytt utspel av Björklund...
Jag tycker:

Det är allt för enkelt att lösa inlärningsproblem med betyg. En siffra eller en bokstav löser inget. Ett betyg säger egentligen inget om vad som behöver förbättras eller hur man ska gå tillväga... Att tro att lärarna inte vet vad eleverna behöver förbättra utan betyg, är fel. Klart att lärare vet, men att man inte ges möjlighet att ge den enskilda eleven rätt stöd eller miljö för lärande. Att ge en elev utan stöd hemma (eller i skolan) IG leder inte till utveckling...

Som lärare så ser man ganska snart vilka som behöver extra hjälp, men finns det någon att tillgå? Nej inte i den utsträckning som skollagen faktiskt säger nämligen: "varje elev ska få den hjälp den behöver!" . Nu prioriteras de svåraste fallen (ofta de som är utåtagerande och därför märks mest). De tysta, svaga men skötsamma blir utan och i allt för stora klasser blir tiden/elev allt för kort så de "glöms bort"...

Missnöjet med skolan är stort det märks eftersom så många vill diskutera det med oss lärare. Om man går på fest eller umgås med folk vill många diskutera eller vädra missnöje med skolan ifall de vet att man är lärare. Men att lösa missnöjet och problemen med betyg är att skjuta över målet...
Bättre resurser, kompetenta lärare som har tid för eleverna och adekvat hjälp till dem som behöver funkar också... ;-)

Läs mer: http://christermagister.wordpress.com/2010/05/18/betyg-fran-ar-6/

fredag 7 maj 2010

Debatt

Satt och såg på debatt igår. Skolan var i fokus i det andra ämnet. Den mest irriterande upprepningan var statsvetaren som envist hävdade att "gruppstorleken är ointressant, det handlar om lärarens kompetens". Man blir irriterad...

Med grupper om trettio med flera elever som är socialt "missanpassade" eller språkligt svaga spelar inte kompetensen så stor roll eftersom det inte handlar om undervisning längre, bara förvaring. Även om jag är bra så får jag ingen chans. En och en halv minut per elev en normal vecka om inget oförutsett inträffar. Lätt att hinna med alla, se alla och individualisera...

Det bästa om sades var från en mamma som sa (ungefär så här):
"Är det inte dags att skolpolitikerna slutar att skaffa sig stilpoäng i budgetarbete och i stället ser till barnens behov?"

Kan inte mer än hålla med.

Fortfarande vet jag inte om jag är uttagen till vårt nya arbetslag Faktoriet...


Hade gruppövning idag med åttorna. De beskrev problemet med könsdiskriminering/ojämlikhet i samhället och skrev krav i form av skyltar till en demonstration.
Väggen dekorerades med
"Lika lön för lika arbete"
"Rosa eller blått, vad spelar det för roll"
"Ingen får kränka någon oavsett kön"
"Barn ska få leka med vad de vill!" osv.
Rena första majdemonstrationen med Fi... Ögon öppnas och medvetenhet skapas...hoppas jag.
Ha en trevlig helg!/Janne

måndag 3 maj 2010

Måndag 3 maj

Åter till vardagen, temaveckan är slut... Det är kul att man ser resultatet på skolan i alla bilder och presentationer, skulpturer med mera som vi satte upp överallt. En gladare miljö känns det som.

Lärandemiljöer är ju något som man talar om, men agerar man - nja... Efter många år i det nyrenoverade så börjar allt bli solkigt och slitet. Det behövs färg helt klart. Man kan ju bara hoppas att man kan hitta utrymme för det. En trist och sliten miljö skapar än mer klotter och slitage. Varför måste skollokaler målas som om det vore sluten avdelning inom psykvården? Vi har mesgrön-vit-dassig-grått i alla klassrum. Boring... Mer färg, mer känsla och mer stil tror jag behövs. I vårt nyinredda arbets- och ämnesrum har vi syrenfärgat och eleverna som kommer in uttrycker ofta sig att "Såå fint, såååå vill vi ha i alla rum..."
Att mötas av vackra färger som säger något skapar bättre känsla och balans, rena rama feng sui... Lila är kreativt, rött är energi osv. Det funkar.
Mer färg åt eleverna!

"Jag tror inte på prov" men denna vecka har jag två prov...motsägelsefullt? Niornas prov kom till efter deras önskemål om att annat sätt att redovisa kunskaper... men då ville jag att de ska ha anteckningarna med sig. Provets innehåll har varit utlagt på nätet sedan två veckor tillbaka... Fast det var lite knep och knåp att skapa ett kreativt prov utifrån det. Vi får se imorgon hur det går.

I min sjua är det geogafiprov om vulkaner mm. Rent uppfostringssyfte. Det är flera elever som inte fattat att man kan/bör/ska lära sig även om inte läraren kollar allt, de smiter helt enkelt undan. Alltså, med ett prov sätter jag press på dem så de lär sig (eller iaf tar sig i kragen) tror och hoppas jag. Motsägelsefullt? Ja lite. Men hur får man de "slöa" att ta ansvar utan blåslampa? Ett misslyckat/icke godkänt prov är en tydlig signal om att man inte lärt sig det man ska, men om det bidrar till ökat lärande för övriga är jag osäker på.

Fortfarande inga besked om hösten - blir det Faktoriet eller ska man "harva" kvar i arbetslaget...? Hur ska skolan klara av att integrera de nya eleverna om det inte finns ett större intresse från lärarna att vara delaktiga? Är vi rädda för att vara med i en förändring? Hur kommer det sig att endast ett av arbetslagen har lärare som känner sig sugna på att delta i förändringsarbetet och uppbyggnaden av den nya enheten?
Protektionism? Ja, men varför?