Tankar om manligt och kvinnligt...

Mansfritt
På Facebook delades en artikel om Gustav som skulle leva mansfritt ett år.
Det blev många kommentarer om det. "Ja, det är så urbota löjligt så man bara skakar på huvudet. Men det ska vara en feminist till sånt här trams"  …men är det verkligen så? Jag tänkte bemöta det med mina egna erfarenheter och försöka se på det med lite öppna ögon.

För mig handlar det Gustav gör om att utmana invanda mönster, att liksom skapa nya mönster som inte är färgade av kön. Jag förstår idén bakom. Bryt den manliga dominansen, men om jag skulle välja samma metod som han? Nja kanske inte. Men heder åt honom som vågar utmana när de flesta andra bara bryr sig om sig själva och sitt jävla jobbskatteavdrag istället för att vara en del av förändringen…It's better to be a part of the solution, than a part of the problem…;-)

"Men samtidigt, feministernas teori blir ju lite ihålig där; de flest män som jag har träffat är hur bra som helst, de är hederliga, slår inte kvinnor, förtrycker inte kvinnor, utnyttjar inte kvinnor osv osv. En liten minoritet ska som vanligt få förstöra för majoriteten.” 

Just att män slår kvinnor är en del av det mönster som han vågar ifrågasätta. Mannen är inte av Gud utsedd till att vara norm, han är 50% av befolkningen, hon är resten, Dela lika, demokratiska ideal, någon? Våld mot kvinnor, ja! Det är ju det jag menar. Att ge stöd till hem för kvinnor som blir slagna LÖSER inte problemet utan hanterar KONSEKVENSERNA, men att försöka omforma manlighetens ideal och struktur, det kan minska våldet. Men då måste MÄN våga vara annat än den mannen som är stereotypen och "normen"… Våga vara annorlunda… Våga vägra Macho! Men självklart ska vi finansiera kvinnohus/-jourer etc. Tyvärr behövs de ju. 

”Så alla män är svin då?”

Nej, tvärt om. Vi är en DEL av ett system som förtrycker kvinnor men vi är inte onda som enskilda män. Jag har aldrig slagit min tjej eller mina barn. Men vi lever i en värld med lumparhumor, omklädningsrumsjargong som i sak är kvinnofientlig. 

Jag har först som vuxen tagit avstånd och sagt ifrån när det skämtats sexistiskt, inte som ung grabb. Då fattade man inte att skämt som nervärderar kvinnor är en del av problemet. Insikten kom faktiskt ganska mycket på min folkhögskoletid på Brunnsvik. Män som inte är "skitstövlar" har ett ansvar att ta avstånd från detta och visa på nya vägar, nya möjligheter och därmed våga riva gamla strukturer. Det ÄR samma strukturer, OBS strukturer, som förtrycker kvinnor i Afghanistan (eller USA:s bibelbälte) som i Sverige. En manlig norm, en manlig företrädesrätt liksom… som given av Gud. 

Vi måste ge utrymme för det som är manligt och/eller kvinnligt och värdera det lika i form av lön, respekt etc. Jag tror inte en sekund att alla män är svin, men strukturen i samhället gör att det finns svin ibland oss…
…det finns män som lever si eller så, som tjänar sämre (i så kallade kvinnliga yrkesområden oftast), kvinnor som kränker män, eller tjänar mer än män (ofta i manliga branscher)… Ja de är enskilda fall. Kanske så att kvinnor kan ta på sig den "manliga" stereotypen och handla i enlighet med könsmaktsordningen. Men är det bra? Jag tycker inte det. 
"En svala gör ingen sommar!" Men man kan se generella mönster, de är ju det som saken handlar om. Könsmaktsordning handlar inte om individuella eller enskilda problem, utan om strukturella och generella mönster, tycker jag. 

”Det finns män som blir diskriminerade, män som tjänar mindre än kvinnor, män som är offer för förtryck, män som inte vågar säga ifrån, män som behandlas taskigt att kvinnor. Då blir det ju knepigt att skylla på en speciell ordning.”

”Sen finns det inte en enda lag som förbjuder kvinnor att bli vad de vill, det finns det i de länder som förtrycker kvinnor. Där är vissa yrken tex förbjuda. Det är en stor skillnad.”

Ja, men även om lagen är rättvis (om den nu är det) så är möjligheterna i samhället olika. Hur bemöts våldtäktsoffer i domstolarna? Kvinnor som får stå till svars för sin klädsel, eventuella tidigare sexuella eskapader eller om de varit berusade. Det är ointressant ju. Hur bemöts (bedöms) kvinnor och män i media? Hur värderas arbetsinsatserna inom så kallade kvinnliga respektive manliga branscher? Hur bemöts en kvinnlig lastbilschaufför? Hur bemöts homosexuella? 

De som inte faller i "normen" som manligheten föreskriver, anses svaga fjolliga, alltså kvinnliga… Men kvinnlig= svag? Nej fan… I don't think so! 

Tuff som en tjej! uppfostrar jag mina tjejer hemma!

Någon form av källa finns här.