Läs flumpebloggens inlägg Döda papegojor med ADHD.
Det är en sjuk värld om man ska ha en diagnos fär att få stöd.
Räcker det inte att man förverkligar tanken om att ALLA elever ska ha det stöd de behöver? Problemet är inte lärares förmåga att se problemen, vi ser och skriver utvecklingsplaner med förslag på åtgärder, som vi vet fungerar, men som inte finns att tillgå.
För i ärlighetens namn: hur många kan, i ett klassrum med 32 elever, ges möjlighet att sitta enskilt för att få arbetsro, eller få enskild handledning av sin SO-, svensk- eller engelskalärare?
Så länge man i skolans värld ser mer till ekonomiska resultat och undvikandet av eventuell negativ publicitet i media så kommer inte mycket nytt att ske. Man slipper helst en medial debatt om kvalitet och om man kan slippa negativ publicitet genom att inte agera så föredrar man det...i allt för många fall. Synd...
För visst är det sjukt att de föräldrar, som har insikt och makt nog att kräva hjälp eller stöd, de får det...?
Hur många gånger ser man inte det i skolan att de föräldrar som klarar av att ställa krav får rätt stöd till sina barn, medan t ex invandrare med dålig svenska blir utan.
Man ska inte vara svag i skolan om man inte har starka föräldrar...
Så, välj rätt föräldrar kära barn...
1 år sedan
2 kommentarer:
Det sjuka är väl inte kravet på diagnos för specialpedagogiskt stöd utan snarare att det krävs diagnos av någon annan än den som ansvar för själva pedagogiken: alltså läraren.
Utan krav på diagnos tror jag att tyvärr att allt för mycket resurser hade hamnat hos elever vars föräldrar gapar högst, på bekostnad av ungarna vars föräldrar själva inte kan/vill/orkar gapa.
Jag vet att i Lund har man testat att ge lärare ordinationsrätt liknande den som läkare har. Om en lärare ser behov av stöd kan han/hon ordinera ett antal åtgärder (extra undervisning, tillfällig placering i mindre grupp, extra modersmål och ett par andra alternativ). På så sätt skulle vi kunna få ett rättssäkert och rättvist system som inte har dagens aplånga väntetider. Samtidigt skulle vi bli kvitt "ekonomifokuset" som en del skolledare faller offer för.
Jo, jag tror på prov under förutsättning som jag sa förut, att man kan ha prov på olika sätt. Om en elev står framför klassen och redovisar om något utan att läsa innantill, då är det väl ett slags prov, eller om eleverna uppmanas att skriva en historisk berättelse på lektionstid, eller om man har ett mer regelrätt prov i klassrummet med G, VG och mVG frågor. Jag tycker att kunskapen ska testas under kontrollerade former, så man verkligen vet att det är eleven själv som gjort det, men sen hur man testar får väl varieras. Muntliga prov är heller inte fel. Men många elever tycker prov är ett bra sätt att testa kunskaper på och jag tycker också det, men jag jobbar mycket efter veckomål just för att eleverna ska lära sig lite varje vecka och inte allt dan innan provet. För jag gillar inte panikläsningen innan prov.
Skicka en kommentar