måndag 14 september 2009

Idiotförklarade 2

Varje år kommer en man och berättar om sina upplevelser under förintelsen. Mycket intressant och gripande. Ingen elev som lyssnat på honom står oberörd. Det är ett viktigt och givande inslag i niornas undervisning.

Men... när man som lärare ifrågasätter om det är rimligt att skolan stödjer (vi skänker pengar istället för arvode till en av föreläsaren vald israelisk organisation) trädplantering i Israel utan att vi vet om detta även sker på ockuperad mark, då blir man inte riktigt tagen på allvar. Ska vi över huvudtaget stödja ett krigförande land? Väljer vi sida då?
Borde man istället kanske stödja fredsprojekt där båda sidor deltar?

Jag håller just nu på och kollar upp den israeliska organisationen för att just kunna, förhoppningsvis, kunna utesluta att de planterar på ockuperad mark annars är vi ju indirekt på ockupanternas sida. Det kan jag inte acceptera. Vi har flera elever som har släkt och vänner i Gaza och andra områden som Israel utsätter för terror och brott mot folkrätten.

Att undervisa om förintelsen, judendom utan att komma in på övergreppen mot/behandlingen av palestinierna är svårt.

Hur kan man som före detta offer, själva bli förövare? Det kan jag inte förstå.
Borde inte historien ha lärt ödmjukhet inför mänskliga behov och rättigheter?

1 kommentar:

anwar sa...

Kan man överhuvudtaget stödja Israel i dagsläget, alltså oavsett projekt?