onsdagstankar

Hej och hå, nu ska det satsas på mattelärare... men är det rätt medicin?
Fortbildning är alltid bra, men är det lösningen på problemet?

I svd skriver Johan Wendt bland annat:
Problemet för svensk matematikundervisning ligger snarare i för få timmar matematik på schemat, storleken på klasserna och att varje elev får lite tid att individuellt diskutera med läraren.

Klokt... Om problemet är brist på tid hjälper nog inte att endast kompetenshöja.

Som SO-lärare ser jag verkligen tid som en bristvara när man ska försöka klämma in alla de olika områden som läroplanen nu "påtvingar". men som jag tidigar eoch ALLTID menat så är ämnesövergripande arbetssätt enda möjligheten att lyckas med uppdraget. Det är ganska långsökt att förvänta sig att eleverna kan skapa sammanhang om inte skoldagen hänger ihop. Att gå från en timmes lektion till en annan där inget hänger samman skapar kaos. Men det har jag ju tjatat om tillräckligt (eller?)

Christermagister skriver också om att "kasta en påse pengar på lärarna" som svd uttrycker det. Läsvärt...

Hälsade på nere på skolan i måndags. Tre arbetslag. Först på faktoriet som jag senast hade som arbetsplats. Kändes lite avlägset ändå. Sedan på arbetslag C där jag huserat i nästan tio år tidigare - som att komma hem igen... Sedan smet jag snabbt in i arbetslag A där jag visst ska ha halva min tjänst och där jag haft en klass för något år sedan. Många nya ansikten och måmga nya relationer att skapa. Splittrad känsla, ja typ...Frågan är var jag kommer att känna mig mest hemma?

Fast just nu trivs jag ypperligt att vara hemma med den minsta tjejen på heltid. Ibland sover hon en stund och man hinner sitta vid datorn en stund...Dessutom börjar det ploppa upp trattkantareller/trumpetsvamp för fullt nu så skogen lockar också. Det lär väl bli några liter.

Jag ska läsa religion vid Umeå universitet i höst. En halvfartskurs (påbyggnadskurs) på distans. Religionssociologi. Ska bli intressant. "Gud är död" är titeln på en av de obligatoriska böckerna...passande för en hedning/ateist/agnostiker som jag:-)

ha det/J

Studiebesök med dottern

Jag tog med mig stora tjejen till Tom Tits experiment (eller "instrument" som hon sa då experiment var för svårt;-). Flera timmar av nya och gamla intryck. Det finns många roliga saker att testa även om en femåring är lite för liten tyvärr. En heldag med tågresa, fika på tåget, bussresa, besöket och dessutom var det tivoli i Södertälje:-)

Det var ett par skolor på besök och eleverna gick i mindre grupper och "upplevde". Konstigt tyckte jag då det kommunicerades på engelska av flertalet elever (förutom de som var från Arvika då...). Engelska skolan? Jag vet inte men det kändes lite skumt på något sätt. Visst är det väl jättebra att man tränar engelska, men hur går det sen om man inte lär sig att använda t ex en NO-språk på svenska och sedan hamnar i vanlig klass på gymnasiet? Ska man lära om från början då? Vad jag vet så läser man NO på engelska i engelska skolan och det tycker jag verkar svårt. Erfarenheten är ju att t ex fysik är som att lära ett nytt språk även på svenska. Hur svårt blir då inte att läsa det på ett nytt språk? Fast det är klart; de pratade himla bra...

KLICK

Ja, ibland säger det "klick!" och man har en kollega som man funkar smidigt ihop med. Jag träffade den där kollegan i fredags kväll. Min "gamla" kollega som jag tyvärr inte arbetat ihop med de sista två åren (!). Synd faktiskt.

Jag inser mer och mer att en orsak till att jag tvekar inför att fortsätta är att jag inte får eller kan arbeta med honom på skolan. Det var så skönt att inte behöva tänka på prestige eller fundera på om en idé är bra eller dålig, vems idén var från börja eller vem som ska göra vad. Ansvar, arbetsfördelning och samarbete som fungerar till 100% - hur ofta hittar man det? Men samtidigt: hur svårt ska det vara att ämnesintegrera, samarbeta och arbeta tematiskt? Jo, konstigt nog så verkar det sitta kvar gamla principer om hur man "måste" göra och rädslan inför att testa nya kreativa vägar är stor.

Det är inte bara att sätta ihop enskilt kompetenta lärare och på så sätt automatiskt få kvalitet och utveckling. Nej, det finns andra parametrar, andra värden som spelar stor roll. Jag tror man måste arbeta mer med gruppen, relationerna och förståelsen för varandra om man ska skapa grogrund för samarbete och utveckling.

Om jag återgår till min tjänst på skolan så kommer vi att söka samarbete trots att vi är i olika arbetslag och inte delar några grupper. Men det ska gå...

Om jag återgår, som sagt...

Tisdag, augusti 2011

Tittat in på jobbet, träffat rektorer för att diskutera framtiden, ja eller snarare tjänsten efter pappaledigheten. Verkar ok, men det ska bli intressant att se vad som hamnar i lönekuvertet till slut. Jag var ju tjänstledig i våras när nya avtalet gjordes upp. Jag vet ännu inte vad lönen blir. Jag vet ju vad jag vill/kräver, men det är ju inte samma som vad det blir...

Som en kollega brukar säga: "de får vad de betalar för!" Ja, faktiskt så är det nog så vi måste resonera. Om lönen/löneutvecklingen inte är bra så får man helt enkelt sänka arbetsinsatsen så att den hamnar i paritet med den utbetalda lönen. Varför jobba "ihjäl sig" och vara en drivande kraft framåt om inte kompetensen och lönen faktiskt hänger ihop.

Det är dock skönt att slippa jobba ett tag. Men med två små tjejer är man inte sysslolös direkt.

Funderingar om behörighet

Inför höstterminen fick jag veta att man planerar att låta mig ha två klasser i svenska fast jag inte har svenska i min utbildning. Visst klarar jag säkert av det, men utan erfarenhet och utbildning så är man lite dåligt insatt i betygskriterier och ämnesinnehåll. Det är en sak att formulera intressanta uppgifter och utmana eleverna och en helt annan sak att sätta rimliga betyg. Är det vettigt att använda lärare i fel ämnen? Nej, helst inte. Om det finns andra lärare som t ex har svenska och historia så är väl de mer lämpade att undervisa i svenska...?

Halvbehöriga SO-/NO-lärare (som saknar ett eller flera ämnen av de fyra) ska de få undervisa i hela ämnet? Nej egentligen inte. Jag tror vi får problem med behörigheten då en del nyexade lärare läser t ex svenska och historia/matematik och biologi - inte SO-/NO-ämnen. Hur ska vi sätta ihop arbetslagen då? (Med en massa deltidare bara?)

Sista ordet inte sagt...

Pojkar och flickor

Är det inte konstigt ändå hur det är med leksaker? Är verkligen barn så olika, eller är det samhället som skapar skillnaderna? Saker som är menade åt pojkar verkar ha en helt annan kvalitet och mening än de saker som riktar sig till flickor.

I helgen fick stora tjejen ärva ett dockskåp. Hon var överlycklig och lekte med det och ville till och med sova bredvid det på natten. Till det saknade hon några dockor. Så självklart kunde det ordnas. Med egna pengar inhandlades en "dockfamilj" och leken kunde börja. Det blev dock inte så roligt som hon hoppats då pappan i familjen gick sönder efter mindre än en timmes lek. Det är inte första gången som hon har "flickleksaker" som inte fungerar i lek eftersom de är så klent konstruerade att de bara går sönder om man använder dem.

Min slutsats: Leksaker som vänder sig till flickor ska man alltså bara titta på, inte använda? Det som görs till pojkar verkar vara byggda i rejäla material och med gore-tex istället för tyg och är till för att använda aktivt...

Man kan ju även påpeka att pojkstorlek 110 är större än flickstorlek 110 och saknar insvängd midja och spets...

Boktips

Har precis läst ut Karin Alvtegens En sannolik historia. Passade på när den lilla sov middag att läsa de tre sista kapitlen... En bra bok. Jag kan instämma i det som står på baksidan i raden av citat ur recensionerna: "det behövdes inte ett enda blodigt mord för att få mig att sitta som klistrad med boken i hand". Det finns något varmt över hela historien, även om man kanske tror annat i början. Det handlar om livet och vardagen liksom. "Vad är viktigt här i livet-tema". Tänk att det ska behövas säga så ofta, trots det självklara...ingen blir lycklig av bara pengar, makt och prylar.

Semesterbloggen

Efter en weekend (torsdag-lördag) med familjen känner jag mig nöjd. Stora tjejen (fem år) har haft hur kul som helst, om än klagat lite på allt promenerande och alla inslag av shopping. "Jag har ju inte hunnit leka med mitt lego!" klagade hon en av kvällarna. Men att bo på hotell och få äta frukostbuffé var kul. Tivolit var nog höjdpunkten. Lilla tjejen som inte fyllt ett år än tyckte väl inte lika bra om idén att sova på hotell. Sova kan man göra någon annan gång! var hennes paroll...

Turistrecension:

Aquaria på Djurgården
Trevligt ställe med intressanta djur. Fiket ligger vid vattnet med utsikt över vattnet in mot stan. Helt ok. Man hade matning som aktivitet för barnen och det var uppskattat. Värt ett besök.

Hotell Amaranten, Kungsholmen.
Hotellet ligger centralt och med goda bussförbindelser om man inte vill gå 30 minuter till Sergels torg. Rummen helt ok (saknade bara kylskåp). Tillgång till bastu, gym och en liten pool där vi tog ett dopp, stora som små. Positivt att man inte tog något extra för barnen. Frukostbuffén var bra. Rekommenderas.

Gröna lund
Efter att endast varit där med elever någon gång på 1900-talet så blev jag positivt överaskad. Klart mycket roligare än vad jag trodde. Stora tjejen njöt av att åka karuseller, besöka Pettsons pappas hus, köpa lotter, skjuta prick och annat. Enda missen vara att vi testade den lilla bergbanan, men den var lite för läskig om man är fem. Rocket var däremot en höjdare även om pappan blev ganska yr.

Musik och teatermuseumet
Ett bra museum för barn. Dottern mycket nöjd. Ett museum med skyltar som säger "spela gärna på instrumenten" passar mig... Värt ett besök! Dessutom billigt:-)

Fjärilshuset, Hagaparken
En besvikelse. Efter att ha gått in i växthuset och besökt första rummet med några fiskar steg man in i nästa rum för att se fjärilar. Efter att ha sett ett tiotal försökte vi fortsätta till nästa rum, men det fanns inget. Va? Var det allt? Några fiskar i en damm och 10-20 fjärilar kändes som ett "Rip off". Shopen vid utgången kändes som en loppmarknad och hela besöket lämnade en besvikelse efter sig. Att någon dessutom roade sig en lördag eftermiddag med att sätta p-böter på parkerade bilar med p-biljett stående i skuggan under träden (utan att stå ivägen för någon) gjorde att man aldrig vill sätta foten på platsen igen. Fast p-bolaget drog in några tusen på kort sikt, men frågan är om de lappade besökarna någonsin vill komma tillbaka. Turistvänligt, nä inte... Undvik stället, hitta på något bättre!

Stockholm
Folk är vänliga och kommunikationerna är goda. Massor av andra turister överallt...

Boktips

Jag har läst en del böcker i vår och tänkte skriva några rader om dem.

Björn Ranelid, Kniven i hjärtat.
En skum bok, tyckte jag i början i alla fall. Kanske beror det på att han skriver så "flummigt" och jag tycker det blir lite svävande och oprecist. Fast boken är värd att läsa och den har ett budskap. Den handlar om en man som sitter i fängelse för mord och man får följa honom och hans son i deras "besök på fängelset-relation" med återblickar. Man får komma bakom brottet och se människan och ödet. För det är ett speciellt öde bakom varje dömd brottsling. Inga enkla svar eller generella sanningar, men väcker många tankar om oss människor.

Mari Jungstedt, Den du inte ser.
En morddeckare som man läser ganska snabbt, men som är rätt bra. Jag blev sugen på att besöka Gotland när jag läste den. Det verkar så idylliskt, trots morden;-)

Khaled Hosseini, Tusen strålande solar.
En av de bättre och mer omskakande böcker jag läst på länge. Man får följa Miriam och hennes påtvingade man i en våldsam relation. Den andra hustruns intåg i familjen, konflikten mellan Miriam och Laila som utvecklar sig till vänskap. Mannen -Rashid- som manifesterar sin manlighet genom att förtrycka sina kvinnor. "Endera dagen tvingar du mig att slå ihjäl dig!" säger han vid ett tillfälle till Laila efter att han gett henne ordentligt med stryk. Fy fan för män, ja i alla fall de som använder våld och som begränsar kvinnors rättigheter och liv. Vardagen för kvinnorna i Afganistan är inte enkel. Vad är det för fel på män....?

Marcus Lutherman, El Choco, svenske i Bolivias mest ökända fängelse.
En bok om den 27-årige Jonas Andersson från Kungälv som i ett desperat försök att bli av med sina skulder försöker smuggla tre kilo kokain men misslyckas och hamnar i det ökända fängelset El penal de San Pedro. En personlig och gripande historia om hans bakgrund, mötet med kärleken i Boliva och vardagen i fängelset. En grym och svart värld där han lyckas överleva och skaffa familj. Kanske inte den mest välskrivna boken jag läst, men den var enormt fachinerande och det var svårt att sluta läsa.

Jens Lapidus, Snabba cash.
Man får följa en "vanlig" kille som tar sig in i den fina världen runt Stureplan och som dras in i kriminalitet på grund av behovet av snabba pengar. beskriver ganska bra en annorlunda vardag med risker och miljöer som vi vanliga helst undviker eller inte låtsas om. En bok med högt tempo och realistiskt våld. En rätt så bra bok - kanske inte så himlastormande som en del recensenter menat, men läsvärd.

Sandra gregory, Glöm att ni har en dotter.
En bok om Sandra som är så dum att hon går med på att smuggla en mindre mängd heroin, men som åker fast och får 25 års fängelse i Thailand. Hon beskriver sin uppväxt och hur det gick till när hon tog chansen att tjäna £1000 som hon behövde för att kunna flyga hem. Ännu en bok med fängelsetema som strävar efter att ge en personlig dimension av den dömde brottslingen. Straffet i Thailand är en sida, den delen som hon avtjänar i Storbritannien verkar nästen värre. Human inställnig till kriminalvård? Jag läste den i ett sträck mer eller mindre och jag rekomenderar den varmt.

Läs mer...

Kan bara inte låta bli att klippa ut de tre sista platserna på rankingen av sveriges bästa skolkommun...

287 Eskilstuna 1473
288 Södertälje 1481
289 Hylte 1483

Att arbeta som lärare är lite som att vara ombord på Titanic, i alla fall om man arbetar i nr 287 på listan. Kommande år rymmer inte förbättringar, snarare handlar det om en än värre situation. Fick höra från kollegor som är kvar i kommun att "det ser ut som om klasserna blir 33-34 i höst och resurserna minskar. Alltså, om du får chansen att arbeta med annat; ta den!"

Jag tycker det är tragiskt. Hur kan det få fortsätta?
Om man inte vill eller kan satsa - säg som det är...

Men det är mest prat och löften i luften, inte så mycket verkstad...

fredag - avslutningsdag

Åkte ner på "gamla" skolan igår och var med på niornas avslutningsmiddag. Trevligt. Lite speciellt med avslutning varje gång, speciellt om man haft nior. Det blev många kramar och en del tårar och faktiskt, trots att jag varit borta sedna i januari, så fick jag blommor och en dikt uppläst av mina elever. Kändes bra.

Det blev som jag hade hoppats, många bra resultat. Det är speciellt kul när elever som man kämpat med för att de ska nå G, kommer fram och berättar att de fixat det till slut. Det värmer. Man blir stolt. De växer verkligen till sig på en vårtermin, vilket man inte märker om man ser dem varje dag.

Vi får se vad som händer i höst. Träffade rektor och diskuterade lön och tjänst. Skönt att gjöra det innan sommaren så man slipper gå och fundera över det på ett tag. Lönesamtal och snack om jobbet i augusti, sen får vi se hur jag vill göra efter pappaledigheten. En marknadsmässig lön i jämförelse med kollegor är ett måste. Man ska värdera kompetens tycker jag. Sen vill man ju veta vilka arbetsförhållanden och hur tjänsten ser ut. Sånt är viktigt.

Hur ska man då bedöma kompetens? Det är rektors uppgift, men med många lärare att "bedöma" och mycket annat att göra så blir det svårt för dem. Alltså måste man vara ännu tydligare med att förklara vad och hur man gör. Lite reklam för sin gärning liksom, men jag tror att de är enda sättet. Om man inte marknadsför sig så hamnar man på efterkälken.

Diskussionen om lärarlöner som varit i media verkar inte få genomslag i verkligheten, det är nog bara drömmar och förhoppningar. I Eskilstuna, som är 287:a i Sverige när det gäller skolans resurser är det egentligen lite titanic över hela organisationen. Mindre pengar hela tiden och färre lärare dessutom. "Men det beror ju på skolpengen som är satt efter antal elever, det är inga besparingar!"säger den som är PK. Tänk om man kunde höja kvaliteten istället för tvärtom när elevantalet minskar. Vi har alltid fått höra att "nu blir det ett par tuffa terminer, men sen blir det bättre!", fast om man inte ger mer pengar per elev så blir det aldrig bättre...man är fast i en nedåtgående spiral. Politkerna borde fundera mer på vad barnen är värda!

Frågan om hur vi ska värdera och locka lärare handlar inte främst om lärarlöner, snarare om förutsättningar och tid för varje enskild elev/arbetsuppgift. Det är där skon klämmer mest. Om tiden räckte till, eleverna kände sig uppmärksammade och ALLA fick den hjälp de behöver så vore arbetsbördan lättare att bära. Om man lyckas på jobbet går man hem med glädje, inte med oro inför morgondagen. Kanske är det en väg att gå om man inför 40-timmarsvecka? Jag vet inte...men det har inte varit så dumt att jobba 7.30-16.00 varje dag och aldrig ta något med sig hem.

Med tanke på den arbetssituation jag har just nu som handledare så tvekar jag lite eftersom jag vet att jag får så mycket mer att göra men samma lön. Är det verkligen värt det? Vilka är alternativen? Ja, tur man har ledigt ett tag...

Njut av sommarlovet, jag jobbar till 1/7...:-)

Ordpolis

I dagens aftonbladet lyder en rubrik: "Sportbladet tävlar ut de klart hetaste biljetterna till EM-kvalet 7 juni" En i mina ögon usel formulering. Man lottar väl ändå ut saker...
Kan inte journalister skriva på svenska?

Positiva tankar

Det är så lätt att fastna i det negativa, det som inte fungerar. Så är det för mig i alla fall. Tittade förbi på mitt gamla jobb i går. Ingen bra känsla eftersom jag kände hur jag blev negativ. Jag inser verkligen att jag behöver byta jobb nu. För många negativa vibbar i det gamla. Fast jag träffade en del elever från i höstas, det var härligt att se dem. Dem saknar jag och de verkar sakna mig (säger de ialla fall;-). Jag ska gå på deras avslutningsmiddag nästa torsdag. Avskedsmiddag för niorna. Alltid lika sorgligt, men ändå fint.

hmm... Negativa tankar ger negativa konsekvenser... och tvärt om.
Måste tänka positvt.
Alltså:
Niornas betyg blir jättebra!
Min stående lottorad kommer att gå in, det blir en bra slant!
Hemtentan i Internationell politik blir klar i god tid på söndag och det blir VG!Gräsmattan klipper sig själv och börjar växa på bredden, inte på längden (hela sommaren)!
Monarkin avskaffar sig själv och kungen blir potatisbonde i skövdetrakten!
JAG FÅR ETT NYTT SPÄNNANDE JOBB och det blir senast till jul skulle jag tro! ;-)
Självklart...så blir det...

Det är värt att komma ihåg det Hanna Zentio sade när jag lyssnade på henne i Örebro tidigare i våras: "Bitterhet är som att dricka gift och hoppas att någon annan ska dö!"

Njut av klämdagen, ni som kan;-)

Ja just det, hösten blir härlig. Den bästa på åratal. Varmt och behagligt ända fram till oktober, sedan ordentligt med snö och lagom kallt.

Varför alltid samma sak när det ska vara HBT?

Jag besökte konstmuseet idag tillsammans med min femåriga dotter och övriga familjen. Vi går ofta och tittar på konstutställningarna tillsammans och uppskattar det mycket. Men ibland blir jag bara så trött. I ett av rummen spelades det en dockfilm. Vi gick in och slog oss ner i soffan för att se "Vem är Gunnar?" - tyvärr uppfattade jag inte att det fanns mer i titeln och kanske skulle underrubriken "en könslig historia" fått mig att gå förbi. Men det såg ut som en dockfilm från ett dansställe, ganska oskyldigt. Jag blir ganska snart varse om att man (som vanligt?) när man vill chocka har petat in något porrigt i filmen.

Jag vill verkligen slippa förklara detta för min dotter redan nu. Hon vet hur bebisar blir till för hon har en lillasyster, hon vet att flickor har snippa och pojkar har snopp, vi har berättat om att flickor kan bli kära i flickor, vi var på spring pride med glädje osv. Men oralsex med dildo på konstmuseet i en dockfilm. Varför?

Spring Pride och HBT-perspektiv handlar väl om att alla människor är lika mycket värda och att man ska respektera varandra oavsett vem man kan bli kär i och inte alltid stoppa människor i könssteretypa fack? Men så fort det ska handla om HBT-frågor så måste man visst anspela på grova sexuella handlingar. Var är kärleken? Var är originaliteten?

Resten av utställningen var dock ganska trevlig.

Sex månader är kort

Ja, mitt vikariat på sex månader är snart till ända och man ska tillbaka till "verkligheten" igen. Ja, fast som tur är så ska jag vara pappaledig ett par månader. Det ser jag fram emot. Förra gången minns jag med glädje. Då var jag hemma 8 månader och den här gången blir det tyvärr bara 4. Men de 4 månaderna vill jag inte missa. (Jag förstår faktiskt inte dem som väljer bort att vara pappaledig och som hellre går till jobbet. Det är ju nu man grundlägger relationen med barnen. Man får bara en chans. Men det är ju ett fritt val, än så länge.)

Hur som helst...

Jag har har haft kontakt med arbetskamrater på "gamla jobbet" eftersom jag vill höra mig för vad som sker till hösten - men jag blir ledsen när jag märker vilken uppgivenhet och frustration som råder. Att de orkar. Jag blir lite orolig för vad jag kommer att återvända till i höst. Men då ingen varit i kontakt med mig för att resonera om framtiden så avvaktar jag och söker samtidigt andra jobb... Wish me luck!

För övrigt är jag nyfiken på hur min nya lön kommer att bli. Har hört rykten om rena skambud för vissa, medan andra lyckats bättre och fått rejäla lyft. Men man är väl inte först i kön till lönelyft direkt...;-)

Jag tog för ett tag sedan kontakt med högsta hönset i min förvaltning. Efter tre mail och lika många svar har jag inte fått - just det - ett enda vettigt svar.
Min fråga blev till slut om kritiska röster/frågor/påpekanden överhuvudtaget kommer vidare, om det ens tas upp eller lyssnas till. Svaret blev "nu tar vi och avslutar detta!". "Management by not answering any questions!"
Högt i tak, nääää!

Vad tjänar en busschaufför?

Överklaga betyg

Jag är skeptisk... Hur ska man kunna överklaga alla de muntliga delarna av en bedömning?
Christermagister skriver ett vettigt inlägg om problemet, läs det!
Jag gillar idén om överklagan utifrån ETT perspektiv, nämligen att om man verkligen blivit diskriminerad så är det rättvist med en prövning, men om det handlar om elever som "tycker" att de skulle ha MVG, då är det orimligt. (Minns pappan som ringde en kollega efter avslutningen och beklagagde sig att hans son bara fått VG i Hemkunskap, han var ju värd mer...Kunde inte kollegan ta tag i det och ordna med ett MVG? Suck, är det så det ska bli?)

Dessutom, när, hur och av vem ska överklagan bedömas? Ska man göra om uppgifterna på nytt eller spela upp filmerna från alla lektionstillfällen (ironi)... Det är inte rimligt att få ihop det. Jag sparar ju inte alla uppgifter under tre år och antecknar inte varje lektion, varje bedömningstillfälle - det vore helt omöjligt att hinna med. Självklart sitter massor av information i huvudet.

Högt i tak

ja, det vill man ju gärna försöka påskina att man har i en organisation. Fast takhöjden är oväsentlig om det som sägs aldrig lämnar rummet eller tas upp till diskussion.

För att utveckla en verksamhet, i detta fallet skolan, så krävs faktiskt att man är lyhörd inför personalens problem, förslag och kritik.

När många anställda är uppgivna inför framtiden/uppgiften samtidigt som verksamheten har brister, då kanske man ska börja vara lyhörd och våga vara självkritisk. Man kan inte bemöta kritik eller frågor med tystnad eller tomma ord.

Om alla tänker lika tänker ingen särskilt mycket!
Våga tänka utanför ramarna, brukar man säga. Ja, just det...våga tänka utanför ramarna.

Läsvärt

Jag kan inte låta bli att återkomma till synen på undervisning. Det är inte så svårt att göra bra ifrån sig, egentligen. Synd bara att man fokuserar på fel saker i debatten hela tiden. Tipset om denna artikel fick jag på christermagister. Läs artikeln i DN./Janne

Tänkvärt

Fick ett klipp från en kollega som verkligen ifrågasätter våra "moderna" idéer om skola och utbildning.

Är samarbete fusk? Är löpande bandet-skolor byggda på industrialiseringens idévärld eller ålder som urvalsmetod, ämnesindelning osv. verkligen att föredra? Svar nej!

Att samarbeta är inte fusk, att bara söka ETT svar är inte kreativt eller skapande. Det är förmågan att tänka utanför ramarna som är kreativt, som ger oss framtidsmöjligheter.

Att skilja mellan akademiska och praktiska förmågor är inte vägen framåt - nej det handlar om att utveckla HELA människan, skapa underlag för kreativt tänkande, samarbete, frågor, uppfinningsrikedom, konst och upplevelser istället för rätta svar och tråkig, ointressant kunskap för forntiden...

Gör om gör rätt ;-)
SE KLIPPET!

nära döden-upplevelse

Ibland ruskas man om i sin vardag, i sin tillvaro. En händelse, en känsla eller en upplevelse får stora effekter eller konsekvenser för det man tänker på, hur man tänker och reagerar.

I onsdags hade jag en nära döden-upplevelse på riktigt, även om det inte var min egen död som var upplevelsen. Jag kom som en av de första till en olycksplats där två bilar frontalkrockat. En bil tappade kontrollen på en liten krokig sjuttioväg och fick sladd varvid den hamnade på fel sida och kom ivägen för en mötande bil. En av dem i den mötande bilens baksäte saknade puls redan när jag stannade bara några minuter efter smällen. Det var som i en film eller som om det var övning eftersom hela bilden kändes overklig, men snart fann jag min roll och hämtade första hjälpen-väskan i bilen och började plåstra om den gamle mannen som kört den ena bilen medan andra som stannat drog ut kvinnan och gjorde HLR. Mannen hade handledsbrott, sårskador och var i chock, medan passageraren tyvärr avled. Den nervositet och stress som fanns när jag hörde att kvinnan inte hade puls och min rädsla för att se döden, den försvann så fort jag hittade fokus på en uppgift. Att ta hand om den gamle mannen blev min uppgift och när ambulansen kom satt jag med honom i mitt knä, i diket framför en kvaddad liten röd småbil. Han klarade sig i alla fall, men min chock kom efteråt. Många tankar på natten och flera dagar efter.

Tur i oturen att jag hade första hjälpen-väska i bilen, en filt och att det inte var så långt till stan så att hjälpen kunde komma fort (vilket den gjorde). Jag har haft väskan i bilen sedan början av 90-talet och aldrig behövt använda den - tack och lov...

En sak som jag insåg ganska fort är att en liten bil är inget för mig. Den lilla röda bilen var skrot, totalt kvaddad. Undrar hade gått om de åkt i en SAAB 9-5 eller en Volvo V70 i stället?

Det kan gå fort, väldigt fort. Kör försiktigt!