Ute i naturen

Idag var vi ute hela dagen med klassen. Vi cyklade till Solvik som ligger utanför Torshälla. En lagom cykeltur...från skolan tar det en timme. Vi samlades vid ett köpcentrum halvvägs. Stor uppslutning. Eleverna har cyklat i skogen, badat, paddlat och bara umgåtts. Vissa paddlade och badade samtidigt... Vid fem kom föräldrarna ut och vi grillade.

I morgon börjar föräldra-PRAO i klassen. Två föräldrar kan boka sig för- eller eftermiddag under tre veckor för att följa klassen i vardagen. Föräldrarna kommer dessutom att äta lunch med eleverna de dagar de har sin PRAO. Ska bli kul. Klart bättre att se vardagen på detta sätt än vid öppet hus-dagen i oktober eftersom det då kan vara 20 föräldrar i klassrummet och inget är normalt. Det är mer ett jippo tycker jag. Veckan innan tvångskommenderas eleverna ut för att städa... Snyggt ska det vara, extra snyggt för att föräldrarna kommer (?).

JANNE

Allt går...

Satte mig idag och gjorde om schemat för arbetslaget. Allt för att kunna fördela resurserna efter behov, inte efter generella direktiv. Det tog mig hela dagen faktiskt.
Vilka grupper har störst behov?
Hur fördelar vi ansvar, gruppstorlek och arbetsuppgifter så rättvist som möjligt?
Det var utgångspunkterna. Nu återstår bara arbetskamraternas "dom" sen får vi se om det går att sjösätta. Om det fungerar kan jag ta bort mina "skitförbannade" inlägg, för då är jag nöjd, klart nöjd... Wait and see...

Varför är det så viktigt att fördela gruppstorleken då?
"Är du avundsjuk att vissa har 20 medan du har 30?"
"Är det egentligen du som vill ha resurs, inte eleverna?"
Det är kritik jag fått när jag drivit detta "rättvisearbete".
Ja, visst är jag lite avundsjuk.
Men samtidigt: Nej, det handlar om kvalitet, svårare än så är det inte. Om jag inte hinner med alla elever i gruppen så kommer inte de svaga att nå målen och de duktiga blir inte utmanade. Jag kan i så fall endast rikta in mig på mellanskiktet, dvs G-gänget och VG-gänget. Inga toppar och inget utrymme för de som ligger sämst till (läs: sämst förutsättningar).
Därför blir det som, i vissas ögon, kan verka som ett projekt för att skapa rättvisa i gruppstorleken för lärarnas EGEN arbetssituation ett arbete som leder till att förutsättningarna för att eleverna ska lyckas i skolan blir mer rättvisa.

Bra förutsättningar för läraren och rimlig arbetsbörda ger bättre kvalitet och bättre möjligheter för eleverna, så enkelt är det. Och, visst är det skumt att samarbeta t ex med svensk-läraren som alltid haft resurs eller 20-grupp, medan man själv stått ensam med 30. Minns projektarbetet i SO/Sv för något år sedan. Svensklärarna i de två niorna som jag undervisade i var tre lärare på två klasser medan jag hade 30 i två grupper. De rättade 20 uppsatser var, medan jag rättade 60... Sånt känns inte alls bra.

Ska vi göra ett bra arbete med ämnesintegration måste förutsättningar och arbetsförhållanden vara rättvisa. Ett arbetslag där det finns avundsjuka och orättvisor, där gror inte kreativiteten!
Jämställdhet i ansvar, lön och förutsättningar är ett måste!

Trevlig helg/Janne

Fortfarande skitförbannad

Idag satt vi och försökte ordna med resursfördelningen i arbetslaget. Som att slåss mot väderkvarnar, rena DonQuihote-sysselsättningen...

Vi kallade upp rektor i tisdags för ett samtal och fick instruktionerna att naturligtvis ska vi fördela om resurser även för SO osv. Sen så fick vi 3 timmar extra att fördela tack vare en rockad av lärare. TOPPEN STORT TACK, men det går ju knappt att klämma in något nu när schemat ligger som det gör. Varken salar eller lärare finns att tillgå - så det blir till att tigga med mössan i hand från de mer "värdefulla ämnena" om man kan få en liten resurstimme på nåder. SUCK. Därav titeln: Fortfarande skitförbannad...

God vilja från flera håll, men verkligheten sätter sjuka gränser. Dags att ändra verkligheten...

Tur att jag ändå arbetar i ett arbetslag där man kan tänka sig fördela tid och att där flertalet anser att alla ämnen är lika viktiga.

I morgon ska jag ge mig på att göra ett förslag för arbetslagets klasser och lärare. Det är ju enda sättet att bryta upp ramarna för att kunna hitta lösningar. Alltså: ändra verkligheten...
Jag ger mig inte - resurser ska fördelas efter behov inte efter vad som står på schemat! Det får väl ta hela helgen då...

Just nu sitter jag och väntar på ett föräldramöte som ska börja på Djurgårdsskolan i Eskilstuna. Jag är inbjuden för att informera om ÖPP som man arbetar med i klasserna här.
Jag var här igår och hade info med en annan grupp föräldrar. Det är lite pirrigt att prata med okända föräldrar, med eleverna är inget problem, men vuxna känns lite annars [som man säger i Norrbotten :-)]

Nyfiken på ÖPP?
Kolla in: http://www.orebro.se/opp det är jättebra hela grejen, det verkar ju fungera och i min klass har föräldrarna tagit till sig det med öppna armar. Om inte annat så skapar det goda samtal på föräldramötena.
Ha det!/Janne

Skolans uppdrag, varje elevs lika värde

Jag blir ärligt talat SKITFÖRBANNAD på att behöva diskrimineras som SO-lärare.

Jag förväntas göra samma antal undervisningstimmar som t ex lärare i svenska, matte och No, men jag har INTE halvklasser utlaggt på schema utan får vänta och ta de smulor av timmar som blir över i arbetslaget - om det blir över nåt...

Jag har i dagsläget cirka 13 helklasstimmar SO med 30 elever per lektion, samt några teknik och svenskengelska-timmar, summa ungefär 18 timmar undervisning. Fyra grupper SO med 30 i varje ger 120 elever att hinna handleda, samtala, stötta, betygssätta och uppmuntra varje vecka. Det ger omkring 6,5 minuter per elev och vecka (om man inte räknar inledningar och avslutningar av lektioner!).

Vår, numera pensionerade skolchef, skrev som svar i en insändare jag skrev för ett par år sedan att "om jag står ensam med trettio elever ska jag tala med min chef".

Jaha, det gör jag varje år, i varje medarbetarsamtal men till vilken nytta. Fast, förra året var riktigt bra för då hade jag fått tid till två halvklasstimmar i två av mina klasser, två lektioner med en extra lärare i klasssrummet. Det var "himmelskt" att ha extra tid med eleverna. Lugn och arbetsro för dem och mig. I år är det att "slåss" om överblivna timmar, medan matte, svenska, engelska, NO helt automatiskt, utan tanke på behov eller inte, har tre lärare på två klasser (20 elever per grupp) eller halvklasstimmar. Vissa franskagrupper är 32 medan man kan sitta och mysa i en annan språkgrupp med 12. För att inte tala om svensk-engelska i nian som kan vara ganska stora och med enorma behov. Hemkunskap, slöjd och NO har lokaler som gör att de bara kan ta halva grupper, vilken tur för dem... eller? Man kan alltså inte ha teori med 30 elever i NO eller hemkunskap, men i SO fungerar det?

I SO har vi 4 ämnen som ska klaras av med ett ganska omfångsrikt innehåll och det är stora mängder information att bearbeta. Eleverna behöver läsa och skriva mycket men också samtala, undersöka och förstå. Jag vet att de elever som klarar SO oftast klarar svenska, även om man är svag. SO är ett lämpligt ämne för samarbete med andra ämnen och individanpassing och i mitt arbetslag arbetar vi ofta över gränserna, men varför behandlas vi inte likvärdigt?

Jag har tur som arbetar i ett arbetslag som försöker och vill fördela rättvist och efter behov, men när förutsättningarna är givna på förhand finns för lite utrymme att spela på. Vi kan göra väldigt mycket om möjligheterna och TIDEN ges.

Jag VILL att man slutar göra generella lösningar när det gäller behov av gruppdelning, stöd och resurstid. Jag förväntar mig att man ser till varje grupps och varje elevs behov inte bara följer en dålig papperslösning som verkar finnas för att det är lättare att läggga schema då...
Det är inte automatiskt svårare att undervisa i helklass i svenska och matte än i SO!
Låt lärarna i arbetslaget fördela resursen efter gruppernas behov inte efter schematekniska krav/önskemål! Den grupp/elev som har störst behov ska gå först, men ingen ska väl bli utan!
Fast skollagen säger väl att varje elev som behöver stöd SKA få det???????

Nog om detta för idag...

Förresten kan jag tipsa om en intressant diskussion om pedagogik (och om begreppet flumpedagogik) som försegår på: http://christermagister.wordpress.com/2009/08/20/flumpedagogik/

/Janne

Politiskt korrekt?

Är jag förvånad?
Läs om vad som uppenbarligen sker i Palestina.
Israel inblandat...

http://www.aftonbladet.se/kultur/article5652583.ab

Varför reagerar inte omvärlden skarpare på brott mot de mänskliga rättigheterna?
Vi som ordförande i EU borde gå i främsta ledet för mänskliga rättigheter och respekt, men gör vi det? Trött... dödligt trött, men inte i närheten vad man känner i Palestina.

Vi har en föreläsare som kommer och berättar om förintelsen (han är jättebra och alla lyssnar), pengarna går till trädplantering i (vad de kallar) Israel, men som är öken tillhörande Palestinerna. Alltså ockuperad mark? Med kunskaper om situationen i området och med vetskap om de orättvisor som pågår känns det inte så bra (och väldigt många arabiska elever känns det rätt illa!).
Kan vi i demokratins namn stödja sådan verksamhet?
Det är en bra föreläsning, men är det moraliskt försvarbart att vara med och stötta ockupationsmakten?

När ska människan lära sig av sin historia?

/J

Skolan har kommit igång

Träffat mina klasser igen - vilket är kul.
Två nya grupper i sjuan. Det kan ju bli vad som helst...
Det var bara upprop idag, i morgon börjar det på riktigt...
Har efter många funderingar kommit på vad jag ska göra och skrivit planer för det. Det är ganska kul att skriva instruktioner och fila på mål och metoder.
Klart ett kreativt inslag i vardagen.

Vore kul med feedback på de arbeten som jag kör igång med.
Jag länkar till dem på skolans hemsida...
http://www.eskilstuna.se/templates/Page____173270.aspx
Kolla och tyck till...

Ha det/Janne

Meningen med livet

Vad är det som saknas i ungdomars (och vuxnas) liv? Vilka ideal har Vi i vuxenvärlden uppfostrat in i dem? Unga människor väljer att ta sitt liv, skär sig själva, svälter sig, mobbar eller mobbas osv. Jag tycker att det är tragiskt med all denna olycka när man som ung borde ha så mycket att vara lycklig över. Varför blir det så?
Jag har inte ens en bråkdel av svaren, men i somras läste jag Mitch Alboms bok Tisdagarna med Morrie och den gav mig i alla fall en hel del nya och återuppväckta funderingar kring det där med livet och mening och så... Vi behöver faktiskt stanna upp lite och fundera på vart samhället är på väg och på hur vi vill ha det... Som lärare ser jag en möjlighet att väcka dessa tankar och kanske skapa andra sundare ideal... (inte så lätt).

Om boken:
"Morrie Schwartz var Mitch Allboms favoritprofessor, hans mentor och vän. På examensdagen lovar Mitch att hålla kontakten men det dröjer tjugo år innan han hör av sig. Av en händelse får han se sin gamle sociologiprofessor på teve; Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp men inte hans sinnes briljans och inte hans lust att leva ända till slutet. Mitch beslutar sig för att besöka Morrie varje tisdag - precis som under studieåren. De samtalar om kärlek, äktenskap, känslor, förlåtelse, saknad och död. Deras pånyttfödda vänskap blir till en sista föreläsning fylld av visdom och erfarenhet, en lektion i konsten att leva."
Källa http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9176436667

I boken finns en massa tänkvärda samtal om livet. Jag har plockat några som jag tycker säger mycket och sätter fingret på en del av våra problem. Jag kommer nog att använda delar av boken i undervisningen nu när vi ska arbeta med På liv och död igen...

”Det är så många människor som lever ett meningslöst liv. De verkar halvsovande även när de är upptagna med att göra sådant som de tycker är viktigt. Det beror på att de jagar efter fel saker. För att få mening i sitt liv måste man ägna sig åt att älska sin nästa, man måste ägna sig åt människorna i sin omgivning och åt att skapa sådant som ger en något att leva för.” sidan 48

”Om man alltid slåss mot åldrandet är man alltid olycklig, för det kommer i alla fall.” sidan 117

”Det pågår en slags hjärntvätt i det här landet”, suckade Morrie.
”Vet du hur de hjärntvättar människor? De upprepar en sak i det oändliga. Och det är det vi gör i vårt land. Att äga saker är bra. Mer pengar är bra. Mer egendom är bra. Mer kommersialism är bra. Mer är bra. Mer är bra. Vi upprepar det – och får det upprepat för oss – gång på gång tills ingen ids ens tänka annorlunda. Vanliga människor är så omtöcknade av allt det där att de inte längre har något perspektiv på vad som verkligen är viktigt” sidan 122

Alltså...
Vad är det som är viktigt?
Har vi rätt perspektiv?
Varför tror vi egentligen att vi blir lyckligare eller bättre med en massa statusprylar?
Boken säger egentligen inget nytt men man behöver påminnas om det...
Det enda man säkert vet är att vi är på väg mot döden och man kan ingenting ta med sig när man går... Varför inte göra något bra medan man är här?
Flest prylar när man dör vinner? not...
/Ha det!

Skolstart

Första riktiga arbetsdagen, även om jag arbetade hela dagen i går med att röja och ordna med det "administrativa" på min arbetsplats och i mina pärmar mm.
Idag skulle man då starta med alla arbetskamrater och vara produktiv/kreativ...
Snömodd i huvudet... Kan inte riktigt få klarhet i tankarna de första dagarna.
Minns liksom inte vad jag brukar göra, eller hur jag brukar göra. Fast det brukar komma när allt det praktiska är löst.
Jag har goda förhoppningar att det funkar vilken dag som helst...:-)

Ang flumpedagog och Björklund

Fick en mycket tänkvärd kommentar från Amelie.
Tänkte använda den som dagens inlägg:

Amelie skriver: "Kapten Björklund"
Björklund har varit kritisk till vad han menar är socialdemokratisk "flumskola".[6] Med detta menas en skolpolitik som enligt Björklund utmärks av:Motstånd mot arbetsro i skolan, exempelvis genom att närvarokrav och närvarokontroll slopas.Ett alltför stort omsorgsperspektiv framhävs på bekostnad av skolans roll att förmedla kunskap och färdigheter.Motstånd mot att skolan utvärderar elevernas framsteg, genom exempelvis betyg, nationella prov och examina.Lärarnas ledarroll och ämneskunskap nedtonas."

Är det såhär som du tänker då, Janne?

Värt att tänka på...

Mitt svar:

Nej Amelie, men jag vänder mig mot att man som i hans fall kallar en hel verksamhet för flum. Vi (jag) har inget motstånd mot att bedöma eller betygssätta, ej heller mot att förmedla kunskaper och färdigheter. Däremot är jag kritisk till vad man kan bedöma för färdigheter med allt för många prov, alltså mätbara matriser för antal rätt. T ex "Hur många huvudstäder kan X?"
Problemet med Björklundskt resonemang är att det strävar allt mer mot det enkelt mätbara, som om utantillkunskaper hade ett större värde än förmågan att tillämpa och skapa kunskaper utifrån fakta. Jag vill inte att man tappar det tematiska och projektinriktade till förmån för det enkelt mätbara på nationella prov eller liknande. Det är viktigt att man diskuterar VAD vi ska lära eleverna i skolan, vilka kunskaper och färdigheter vi ska sträva efter.
I debatten hamnar man allt för ofta i den "gamla" mätbara kunskapen, så som det var förr. Eller som det var i debattörernas egen skola för 25-35 år sedan. Så ser inte skolan ut.
Skolan idag är bra tycker jag, även om det finns många saker och lärare för den delen som inte är det.
Vari ligger motståndet till arbetsro? Däremot tror jag inte att de elever som redan nu har socialt svårt och inte fungerar i grupp skulle bli "duktigare" om de fick ett IG i uppförande. Det är i mina ögon inte rätt väg att gå. Bestraffningar leder sällan till önskad utveckling.
Den skola och den läroplan vi har idag är full av möjligheter och jag tycker att målen är bra att utgå ifrån. Vi behöver inte fler betyg, men vi behöver mer tid att handleda och utvärdera tillsammans. Att betygssätta är ett mått på något, inget mål i sig.
Hmm...
Fast intressant att du tar upp det...:-)
/Janne

semesterbild...?

Jag håller på att måla om i vardagsrummet (eftersom det finns lite tid kvar innan jobbet börjar) och upptäckte till min förvåning att man kan hitta alternativa användningsområden för politiker :-) ... och även för Jan Björklund...

Det slumpade sig så att jag skyddade golvet med gamla nummer av tidningen ETC då det var lite hål i plasten, vips dök hans fejs upp. Jag var bara tvungen att ta en bild...

Praktiskt, äntligen har man nytta av den gubben :-)
/Janne

måndag i augusti

Tiden rinner iväg, nästa vecka börjar vardagen igen. Skönt med en hel vecka innan eleverna kommer. Den här gången kanske man är förberedd och klar när eleverna dyker upp.
Allt för ofta har dessa värdefula dagar använts till en massa "trams" som kanske är trevligt och så, men man vill ju hinna med att förbereda sig inför skolstarten.
Allt detta eftersträvade samarbetet och ämnesövergripande/tematiska kräver framförhållning. Ofta har inte ens schema varit klart förrän ett par dagar efter elevernas ankomst...
Hoppas det är klart i år...

Har en fundering på att låta eleverna redovisa i bloggform.
Idé: Jag skapar en blogg där alla deras uppdrag ligger. De skapar sedan egna (utifrån vissa grundprinciper) och sedan kan de redovisa sina arbeten och projekt där. Alla elever kan ha en länk från/till "moderskeppet"...

Några idéer omkring det?
Input välkomnas!

Ha det! /Janne

tips om intressant krönika

Ibland när man tittar runt på nätet hittar man bara skit, men så händer det....man hittar ett guldkorn. Läs Alesias krönika på etc.se.

Följ länken:
http://orebro.etc.se/20585/dansa-utan-dina-haender/

Den ger i alla fall mig en del saker att fundera på inför skolstarten.
T ex Hur tar vi tag i jämställdhet och HBT-frågor i skolan? Hur kan vi bli bäst...? Det har ju som vanligt under våren varit snack från politiker och tidningar om skolans sexundervisning (bara att man kallar det för sexundervisning avslöjar att man har noll koll).
Alltså, samlevnadsundervisningen kan säkert bli bättre...

/Janne

Söndagstankar

Idag är det inte skolsaker som upptar mitt sinne.
Jag håller på med lite arbete i huset istället. Ganska kul, men det tar ju tid...
Kunde inte låta bli att skriva några rader dock.

Såg på Kunskapskanalen igår om hur mycket plast det finns i haven. Man häpnar. Visst kände jag till att det finns mycket sopor i haven, men att det på vissa ställen i världshaven finns fler plastartiklar än plankton och levande organismer. Självklart konsumerar djuren i havet dessa plaster istället för mat. Inte bara att de blir utan näring, plasterna har dragit till sig föroreningar och gifter som därmed koncenteras i djuren. Sen äter vi fisk som ätit dem osv...

I Holland räknar man med att 7-8 kg plaster/km spolas iland varje dygn. Sjukt! Till och med små plastpellets som används i framställningen finns det gott om och de liknar djurens mat (man transporterar visst råämnet i den formen till fabrikerna som sedan gör plastprylar).

Vi borde dra i nödbromsen, men vi har inte tid för vi ska iväg och shoppa....;-)

/janne

Boktips, igen

Avslutade just ytterligare en deckare, en ganska bra sådan faktiskt.
Söndagsmannen av Thomas Kanger.
Boken utspelar sig till stora delar i Västerås, vilket i sig är lite kul då det inte alltid är i miljöer i närheten i böckerna jag läser. Elina Wiik, som polisen i boken heter, ramlar över ett mordfall som är på gång att preskribieras och börjar nysta. Samtidigt söker en flicka sina föräldrar och de två berättelserna börjar närma sig varandra, men hur hänger de ihop? Vissa saker gissar man ganska snart, men annat har man ingen aning om. Ganska spännande utan att vara blodigt eller skrämmande. Inte heller så är det en massa ondska eller ingående beskrivningar av död och lemlästning som det är i vissa böcker. En klart läsvärd bok!
Det finns för övrigt tre böcker till om Elina Wiik som alla kommit ut tidigare.

Kanske ska jag läsa någon av dem nu... Har ju ingen bok just nu...boklös...:-)

Måste botanisera i bokhyllan lite... Det är tur att man kan köpa så många pocketböcker på Myrorna. Heja Myrorna! Jag köper nästan alltid några pocket när jag är där. Kostar ju bara mellan 5 och 15 kronor. Jag köper gärna tio åt gången och ger kanske bort i present istället för blommor eller så skänker jag tillbaka dem igen. Recycling... Det tror jag på i alla fall!

/ha det

lärare och betygssättning

Läste en intressant artikel i skvallerpressen (aftonbladet.se) som är värd att diskutera:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5553244.ab

Ger vi eleverna möjligheten att på riktigt vara med och påverka och ställa krav på kvalitet och kompetens?

Jag tror att det skulle vara bra med elevstyrda lärarutvärderingar.
Om man nu är rädd för att få kritik, kan det vara ett tecken på att man innerst inne vet att man inte gör ett tillräckligt bra jobb? Alla elever ska ha kompetenta och intresserad lärare som gör ett bra jobb. Är detta ett sätt att nå dit?
Läs och fundera! /Janne

Torsdagstankar om kreativitet

Jag fick detta skickat till mig nyligen. Det är klart värt att se. Inslaget/talet handlar om kreativitet och barn, eller hur man släcker kreativitet. Tack Amelie...

http://www.ted.com/talks/lang/eng/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html

Man undrar ju ibland hur de vetgiriga "Jag-kan-allt-ungarna" blir loja sjundeklassare med dåligt självförtroende, liten vilja att lära och avsaknad av kreativitet. Det är inte alltid så illa, men tendensen är att många tappar vetgirgheten och viljan på vägen fram till högstadiet. En del elever jag tar över från sexan vill bara få saker gjorda för att få en bock i pappret att de är klara. Försöker man utveckla eller samtala om arbetet blir ibland svaret: Vaddå, jag är ju klar, jag har ju gjort...!" men noll förståelse för att man kan och bör utveckla och förbättra arbetet innan det är klart. Nej, bara man har gjort så är det bra. Att producera är = att lära?...
Tråkig inställning och jag undrar varifrån den kommer.
Jag misstänker att det finns vissa svar på mellanstadiet....
/Janne

Tisdagstankar och böcker

Trots att det bara är tre veckor kvar av sommarlovet :-) känns det ganska bra att vara ledig. Förutom att arbeta med saker på huset är det skönt att man hinner läsa böcker.

Jaha då kommer lite fler boktips:

Svart som natten av Ann Cleeves
En av de bättre böckerna jag läst den här sommaren är den här. Den utspelar sig på Shetlandsöarna och handlar om människorna där och naturligtvis om ett ofattbart mord, ja eller snarare två mord. Den gick fort att läsa och den var riktigt BRA. Läs den!



Ro utan åror av Ulla-Karin Lindquist

En bok som handlar om hur livet blir när man får sjukdomen ALS och därmed även får dödsdomen. Boken är lättläst och ger en del tankar om livet, livskvalitet kanske. Vad är mest värt i livet när man kan tyna bort på ett år som Ulla-Karin gjorde?



Dagens "varning "
Slösa bort värdefull tid genom att läsa Marian Keyes sista bok (sämsta?) Är det någon där. Jag började med den för någon vecka sedan men för ovanlighetens skull lade jag den ifrån mig efter tre kapitel. Den var så tramsig och banal. Jag har läst samtliga hennes böcker med glädje, men nu blev jag ordentligt besviken. Antingen är det en dålig bok eller så har jag helt enkelt tröttnat på hennes berättarstil och det "tema" hon skriver om.



/Janne

Måndagstankar

Tillbaka hemma igen efter en tur till Finland. Att träffa Mumintrollen var stort för dottern, likaså att bada i äventyrsbadet på hotellet i Åbo. Erkänner att det var kul för pappan också...

Igår (söndag) hade vi besök här i Eskilstuna av den familj som jag och in kollega bodde hos under musikalarbetet i Schweiz i januari. Vi visade dem staden och bjöd sedan på middag på kvällan. Kul att genom Comenius-projektet knyta nya kontakter.

Idag skulle de göra en dagstur till Stockholm för att se staden, gå på museum och shoppa. Kanske gör de som alla andra turister och tittar på den svenska Titanic... Alltså Vasaskeppet. Vilket annat land skulle fira ett totalt misslyckande, en flopp med ett eget museum? :-) Ska vi fixa ett åt JAS också...? Personligen rekomenderade jag dem att gå till Livrustkammaren istället, det är mer intressant.
ha det!/J

Semester

Jag har varit i Piteå på en liten utflykt. Det tog sina modiga 11 timmar dit med bil i måndags...åkte hem i lördags, men bara från Skellefteå, då "bara" 75 mil ungefär.
Det är långt till Norrbotten. Hade glömt hur långt det egentligen känns när man sitter i bilen med 60 mil kvar. På onsdag åker jag med familjen till Mumindalen i Finland. Dottern ska träffa Mumintrollet...

"Hmmm, finns det kanske ett litet hål här borta nu då?"

Innan jag åkte hann vi med ett besök i Parken Zoo här i Eskilstuna. Det är med blandade känslor man tittar på de exotiska djuren. Visst är geparderna och aligatorerna spännande och vackra. Aligatorerna ligger och trånar efter något och geparderna vandrar längs stängslet som om de sökte en väg ut. Hur kul är deras liv? Visst är det trevligt att vi kan se dem och att man på något sätt värnar om deras fortlevnad, men....?

"Jag längtar bort till en strand någonstans..."
/Janne

Onsdagstankar

Alla människor har lika värde, en självklar fras som vi också arbetar med och resonerar kring i skolan.

Men handen på hjärtat: stämmer det?

Det fanns ett humorprogram för några år sedan som hette Döda danskar räknas inte. Programmet utspelade sig, om jag minns rätt, på en nyhetsredaktion. Rapporter om dödsfall utomlands gällande danskar var inte intressanta, men om en svensk var med då blev det nyhetsvärde... Ungefär som i verkligheten vid en jordbävning i Asien och hundratals döda= Inget nyhetsvärde. En svensk (kändis) som stukar foten under skräcknatten på fina hotellet vid jordbävningen= Nyhetsvärde...

Eller som Maria-Pia Boëthius skriver i sin krönika i ETC 26/2009:

"Det var en stor tragedi när Airbusplanet från Rio till Paris oförklarligt försvann i vågorna och över 200 personer dog. Sedan dess har väldiga resurser satts in för att spåra planet och förklara olyckan. Den brasilianska kustbevakningen, brasilianska experter, franska atomubåtar, världens främsta dykare har anlitats. Det är bra. Men samtidigt går båt efter båt med afrikanska flyktingar under i haven runt Europa och Jemen och deras död i haven möts med beklagande en axelryckning. Ibland får man känslan av att det var bättre att de dog än att de nådde Europa och ställde till ytterligare problem. Alla människors lika värde..."

Det är värt att tänka på.
Är det den värld vi VILL ha?

Man kan fortsätta i långa diskussioner om de orättvisor som vi faktiskt lever under... Jag återkommer.../J