Skolans uppdrag, varje elevs lika värde

Jag blir ärligt talat SKITFÖRBANNAD på att behöva diskrimineras som SO-lärare.

Jag förväntas göra samma antal undervisningstimmar som t ex lärare i svenska, matte och No, men jag har INTE halvklasser utlaggt på schema utan får vänta och ta de smulor av timmar som blir över i arbetslaget - om det blir över nåt...

Jag har i dagsläget cirka 13 helklasstimmar SO med 30 elever per lektion, samt några teknik och svenskengelska-timmar, summa ungefär 18 timmar undervisning. Fyra grupper SO med 30 i varje ger 120 elever att hinna handleda, samtala, stötta, betygssätta och uppmuntra varje vecka. Det ger omkring 6,5 minuter per elev och vecka (om man inte räknar inledningar och avslutningar av lektioner!).

Vår, numera pensionerade skolchef, skrev som svar i en insändare jag skrev för ett par år sedan att "om jag står ensam med trettio elever ska jag tala med min chef".

Jaha, det gör jag varje år, i varje medarbetarsamtal men till vilken nytta. Fast, förra året var riktigt bra för då hade jag fått tid till två halvklasstimmar i två av mina klasser, två lektioner med en extra lärare i klasssrummet. Det var "himmelskt" att ha extra tid med eleverna. Lugn och arbetsro för dem och mig. I år är det att "slåss" om överblivna timmar, medan matte, svenska, engelska, NO helt automatiskt, utan tanke på behov eller inte, har tre lärare på två klasser (20 elever per grupp) eller halvklasstimmar. Vissa franskagrupper är 32 medan man kan sitta och mysa i en annan språkgrupp med 12. För att inte tala om svensk-engelska i nian som kan vara ganska stora och med enorma behov. Hemkunskap, slöjd och NO har lokaler som gör att de bara kan ta halva grupper, vilken tur för dem... eller? Man kan alltså inte ha teori med 30 elever i NO eller hemkunskap, men i SO fungerar det?

I SO har vi 4 ämnen som ska klaras av med ett ganska omfångsrikt innehåll och det är stora mängder information att bearbeta. Eleverna behöver läsa och skriva mycket men också samtala, undersöka och förstå. Jag vet att de elever som klarar SO oftast klarar svenska, även om man är svag. SO är ett lämpligt ämne för samarbete med andra ämnen och individanpassing och i mitt arbetslag arbetar vi ofta över gränserna, men varför behandlas vi inte likvärdigt?

Jag har tur som arbetar i ett arbetslag som försöker och vill fördela rättvist och efter behov, men när förutsättningarna är givna på förhand finns för lite utrymme att spela på. Vi kan göra väldigt mycket om möjligheterna och TIDEN ges.

Jag VILL att man slutar göra generella lösningar när det gäller behov av gruppdelning, stöd och resurstid. Jag förväntar mig att man ser till varje grupps och varje elevs behov inte bara följer en dålig papperslösning som verkar finnas för att det är lättare att läggga schema då...
Det är inte automatiskt svårare att undervisa i helklass i svenska och matte än i SO!
Låt lärarna i arbetslaget fördela resursen efter gruppernas behov inte efter schematekniska krav/önskemål! Den grupp/elev som har störst behov ska gå först, men ingen ska väl bli utan!
Fast skollagen säger väl att varje elev som behöver stöd SKA få det???????

Nog om detta för idag...

Förresten kan jag tipsa om en intressant diskussion om pedagogik (och om begreppet flumpedagogik) som försegår på: http://christermagister.wordpress.com/2009/08/20/flumpedagogik/

/Janne