En elev skriver om sekularisering så
jag plockade fram min PM om ämnet från religionssociologin...

"Religion as Diffusion of Values. ”Diffused religion”In the Context of a Dominant Religious Institution: The Italian Case, av Roberto Cipriani.

För att försöka beskriva kortfattat vad Ciprianis resonemang går ut på så kan jag använda följande citat: ”[Italy] have gone from a dominant church religion to a majoritarian diffused religion, and then to a religion compounded of values”. Denna 'utspridda religion' kan, som jag ser det också förklaras i formen av en spridning av värden och värderingar in i samhället, snarare och vid sidan av en institutionaliserad dogm och/eller praktik. Den 'utspridda religionen' är som ett nät av värderingar sprunget ur en katolsk religiös socialisation hemma, i skolan eller i kyrkan, som påverkar inte bara det politiska livet, utan flera nivåer eller sfärer i folks liv.

Cipriani tar upp hur religionen, ibland helt obemärkt, smyger sig in i folks värde- och föreställningsvärld och på så sätt får en indirekt makt i samhället. Cipriani menar att religionen i Italien aldrig slutat spela roll i samhället utan att den ständigt verkat under ytan av sekularisering. Deltagande i den institutionaliserade dyrkan och ritualerna i religionen har minskat men ändå är många av grunderna i tron mer eller mindre stabila Den så kallade 'utspridda religionen' har förändrats till att bli en form av känsla, ett underliggande eko som är både ihärdig och genomträngande samtidigt som den påverkar stora grupper av människor utan att det faktiskt finns en tydlig avsändare.

För mig verkar det vara lite som en symbios, ett förhållande där man inte riktigt vet vilket som är religion och vilket som är de egna uppfattningarna av t ex rätt och fel. Det är svårt att se var det ena slutar och den andra tar vid, eller tvärt om. Det blir nästan som en form av religiös indoktrinering eller tyst invasion med en viss uppsättning av etiska och moraliska grundvärden te x gällande aborter, giftermål, skilsmässa, sex, preventivmedel, homosexualitet eller andra i Italien (och andra länder) ”laddade” frågor. Lite läskigt att människor (vi också?) tror att vi har en egen åsikt, men vi vet egentligen inte varför vi har just tagit till oss den versionen. Vad tycker jag egentligen? Vem tycker åt mig? "

Alltså, texten ger några exempel på hur religion och samhälle inte alltid är så lätta att skilja åt. Som våra jular. Vi firar jul av tradition, kanske inte egentluigen av religiösa skäl. Det är en del av vår kultur och vi förknippar julen med många icke-religiösa inslag, som på något sätt tagit över och ersatt de kristna delarna av den kristna högtiden... Jag tycker att problemet med religion inte är tron, Gud eller läran. Nej, snarare människor som utnyttjar relgionen för sina egna syften att få makt, fördelar eller rikedom.

Ett tydligt exempel på hur illa det blir när religionen inte används med förnuft är detta.