lördag 9 oktober 2010

Utveckling

Ja, det har gått framåt lite. Efter att ha träffat en mycket bra företagssköterska på Kommunhälsan och diskuterat situationen och tittat på vägar ut känns det väldigt mycket mer hoppfullt. Jag har fått anmäla mig till en kurs i stresshantering (bara tjejer anmälda, undrar varför?). En möjlighet som vi pratat om är att kunna arbeta ett tag utan att gå tillbaka till vanliga arbetsuppgifter direkt. Kanske arbeta lite med annat en period. Hemsidan behöver t ex göras i ordning och börja användas. Lämpling att jobba med eftersom det är jag som är ansvarig. Det finns säkert fler uppgifter som behöver göras. En mjukstart helt enkelt. Bra idé, ett förslag som också kom från rektor.

Det är i alla fall väldigt skönt att träffa någon som tar problematiken på allvar, vilket man kanske inte riktigt är bra på inom skolan. Det viftas bort lite för lätt och kritiken eller känslan man bär på, bemöts inte riktigt som man förväntar sig. Okunskap snarare än ointresse, tror jag.

Anpassningen av lokalerna har, visar det sig, gått framåt. Man har tagit dit folk som kan sitt jobb (bara en sån sak:-). Efter tre dagar har man kommit ganska långt med att sätta upp ordentliga ljudplattor i taket. Vilken skillnad! Kanske kan det vara klart inom två veckor i alla fall. Det trodde jag inte :-)

Det var personalfest i går kväll och efter en del tvekan så valde jag att gå dit. Kanske lite som en test.

Klart att det var lite nervöst att ge sig in i "verkligheten" igen. Det är lite dubbelt att nästan alla man möter beklagar och visar omsorg för en som är sjukskriven. Skönt att folk bryr sig, men tungt att behöva prata om att man mått dåligt gång på gång. Man blir ju inte gladare direkt... Det var jobbigt med 50 lärare som pratade i munnen på varandra. Det var ett så pass högt ljud i klassrummet som maten serverades i att jag istället satte mig ensam i korridoren. Hej vad festligt! *ironi* Efter ett tag kom fler och fler ut och alla pratade med varandra, så även när det bara var 7 personer omkring bordet som pratade så blev det för mycket ljud. Svårt att lyssna på den man talar med, svårt att fokusera och svårt att lyssna. Klart ett stressmoment. Till slut fick jag nog och åkte hem. Lite besviken, men det var nog väntat. Resultat av testet: klart att jag inte ska gå tillbaka i tjänst än, behöver lite mer tid... Jag märkte på personalfesten att trots att man under dagen känner sig i prima form, är det en annan sak då man kommer tillbaka i vardagen igen...

2 kommentarer:

Christer sa...

Skönt att någonting händer i alla fall. Ett steg i taget verkar vara en bra taktik. Skola 2011 ska ju implementeras under året, kan det vara någonting att ta tag i? Jag ska vara någon slags kontaktperson på min skola; erhålla info från "högre ort" och sedan ansvara för att sprida denna på skolan. Det är nog viktigt att inte komma för långt bort från verksamheten (i tanken), då blir det desto svårare att ta sig tillbaka.

Morrica sa...

Det är viktigt och bra att du skriver om detta - du har förmågan att betrakta det som sker både från utsidan och från insidan, på samma gång.

Tack för att du delar med dig!