tisdag 5 oktober 2010

Lugna dagar

Ja, det blir det ett tag nu. Har blivit sjukskriven till den 22/10 och kan nu på allvar leta reda på glädjen och inspirationen igen. Just nu är det den sorgsna, uppgivna känslan som dominerar. Träffar öronläkare för hörseltest i morgon för att kolla hörseln och kommunhälsan på torsdag för att hitta vägen tillbaka. Kanske stresshantering blir en punkt... Läkaren ordinerade mig att vara ute, vila och även röra på mig. Det tror jag fungerar bättre än piller. Skogen är medicin faktiskt.

Fick ett samtal från högre ort ikväll. Det känns bra. Att få chans att beskriva vad man känner och att man blir lyssnad till av den som har makten att förändra,känns bra. Även om det jag upplever eller känner inte alltid är rationellt så är det tydligt och verkligt för mig, det är viktigt att tänka på. Jag vill, som alla andra, känna mig behövd och viktig. Motsatsen är fruktansvärt destruktiv. Bra att man har några som man kan maila, sms:a eller snacka med om modet faller. Skrivandet är också terapeutiskt...

När den dominerande känslan i vardagen är ledsam eller sorgsen, då är det något som är fel. När man, som jag, precis blivit pappa ska det inte vara sorgsen som är känslan i vardagen...

Det är hemskt hur glädjen, inspiriationen kan rinna av en under en höst. Det tog tid hamna i den känsla och den situation som jag hamnat i, därför ska jag inte ha bråttom tillbaka. Att stressa fram en lösning lär inte bli långsiktigt. Men nu har jag andrum, tid att hitta tillbaka utan att känna press. Ja, men det är lite pressande att veta om att ens elever drabbas av att man inte är på plats, att de byter vikarie eller missar något. Men faktisk, ibland är det viktigare att hitta tillbaka till sin egen glädje och känsla. Jag ska ju förhoppningsvis orka att jobba minst 20 år till. Jag har sett på ganska nära håll hur det kan gå om man inte tar hänsyn till sig själv utan bara fokuserar på jobbet fast man får varningssignaler. En hjärtinfarkt i 42-årsåldern känns lite tidigt.

2 kommentarer:

Marie sa...

Det är lite som att läsa mig själv...är i en liknande situation. Nystartad skola, nytt tänk som jag såg väldigt mycket fram emot. Men i onsdags gick jag hem, och jag känner panik inför att gå tillbaka. Tack för att du delar med dig, det får mig att känna mig...mindre knäpp :)

Janne sa...

Var inte rädd att vara hemma. Se till att få någon som lyssnar och som bryr sig. Man kan säga att istället för sjukskriven är du friskskriven på grund av sjuk arbetsmiljö...
Det är inte din uppgift att lösa verksamhetens problem, men det är du som får ta konsekvenserna, eller hur? Det är värt att ta kampen. Stå på dig!