onsdag 29 september 2010

Dags att ryta till

Nu händer det lite på jobbet, men vad det leder till vet jag inte.

I morgon ska man visst träffa förvaltningen med facket, medan skyddsombudet, skolledning och kommunhälsan ska träffas och titta på lokalerna (redan...) och det var extra långt möte i tisdags i arbetslaget eftermiddag angående situationen på arbetsplatsen. Det rör på sig...

Om det verkligen leder någon vart är ännu oskrivet.

Tyvärr finns en viss tendens från ledningshåll (i kommunal sektor?) att lägga tillbaka problemen till arbetstagarna, typ ni kan väl lösa det...?! Det är inte alls så det ska vara. Vad är arbetsgivarens ansvar? Jo, att leda och fördela arbetet, vilket vi arbetstagare faktiskt saknar mandat för. Det behöver i många fall vara en ledare som tar beslut eftersom det är de som har makten att förändra verksamheten. Det är himla enkelt att lägga tillbaka det i vårt knä med frågan: Vad kan ni göra? Jo du, vi har gjort en massa men inget händer (som vanligt). Det är dags att lärarkollektivet slutar lösa andras problem med verksamheten, lägg istället tillbaka det som är deras ansvar i knät på dem.

Om förutsättningarna för att göra ett bra jobb inte ges, protestera...
Ja, alltså markera tydligt att det är inte OK, detta funkar inte och vi finner oss inte i det! Om vi blir tuffare så drabbas kanske eleverna på kort sikt, men om vi inte vi har vettiga arbetsförhållanden (elever och lärare) så drabbas alla på lång sikt. Därför är det viktigt att lärare INTE biter ihop och sliter för att kompensera för de brister som t ex politiker ansvarar för.

Det vore dessutom skönt om rektorer kunde göra det samma då förutsättningarna från förvaltning och politiker inte är möjliga att bygga god kvalitet på. Säg ifrån istället för att "piska" personalen att göra det omöjliga. Förklara för politkerna att det går inte att göra ett bra jobb under dessa förhållanden!!!

De politiker som styr skolan visar aldrig sig i verksamheten och har därför ingen aning om vad vi gör, hur vi gör det och vilka våra problem är. Det är det stora problemet!

Men det gäller väl cheferna på förvaltningen också...

Att driva igenom och forcera fram förändringar med löften om guld och gröna skogar är enkelt, men att följa upp och ta ansvar när deras löften visar sig vara luftslott, det är en annan sak...

2 kommentarer:

Morrica sa...

Det enda rimliga svaret på 'ni kan väl lösa det' är givetvis ett kollektivt och solidariskt 'javisst kan vi det, om ni ger oss en tillräcklig budget och tillräckligt mycket avsatt tid för ändamålet. Men inom de tids-och budgetramar vi har idag, nej, det är omöjligt.'

Stå på dig! Det du gör är viktigt!

Janne sa...

Håller med.
Konstig värld vi arbetar i...

Ibland när man i arbestslaget gjort allt man kan för att hantera en elev eller en grupp som inte fungerar och vänder sig till skolledning/elevvårdsteam, då kommer det tillbaka med: Vad mer kan ni göra?

Jag brukar fundera på när arbetsgivaren anser att man gör 100% eftersom det varje läsår tillkommer nya uppgifter ovanpå de gamla...Kanske om 10 år ;-)