Skillnader minst sagt

Jaha, då var vi hemma igen efter en ganska lång men på många sätt givande resa.
I fredags hade vi två bejublade föreställningar i Schweiz med entusiastisk publik. Det var faktiskt allsång i vissa nummer. Det är Schweiz som blir behållningen av resan. Allt klaffade med värdfamiljer, mat, transporter, lokaler, utrustning, instrument och rekvisita. Precis som vi önskat via mail från Spanien så fanns allt på plats. Det var den totala motsatsen till Spanien.
När vi kom till teatern där vi skulle spela i Spanien fanns INGET förberett och det tog halva dagen att lokalisera instrument och annat. Trots att teatern stått tom hela helgen och vi varit där så gick det inte att organisera något alls i förväg. Ingen framförhållning alls. SUCK! Någon rekvisita fick man inte fram inte trots listor och önskemål. Ovanpå det så var det ingen direkt delaktighet från de spanska lärarna. Riktigt trist faktiskt. Vi tänkte ofta på vårt lite skämtsamma mantra från arbetslaget: organiation är allt...
Bra planering, lite snack - dålig planernig mycket snack. Och i Spanien var det mycket snack och lite verkstad. Det hjälper inte att det är gott med Tapas och Rioja...det är arbetet som är det vi åkte dit för.
Men åter till Schweiz...Under lördagen hade vi en dag ledigt och hann med att besöka Luzern, omkring en halvtimme med tåg från Hochdorf. Det var en mycket vacker liten stad (70000 inv.=) som kändes som en mysig storstad. Det är otroligt vackert i Schweiz med alperna i bakgrunden hela tiden. Utsikten från balkongen hos familjen var rena semestervykortet med snöklädda alptoppar på andra sidan dalen. Om det vore lite billigare att leva där så vore det ett perfekt semestermål.
Hur det än är så har ungdomarna varit fantastiska hela tiden. Idel glada miner, men på söndagsmorgonen var det flera tårfyllda avsked och löften om att "vi ses igen".
Våra "skådisar" har varit totalt fokuserade på uppgiften och lyckats genomföra repetitioner och genrep med samma lust och glädje som föreställningarna. Själv fick jag lära mig att sköta scenljuset. Det var riktigt kul. Nu börjar jag redan se framåt och längtar lite efter nästa tillfälle som är i Sverige i mars. /Ha det! JANNE