Torsdagstankar

Torsdagen den 19 december. Sista riktiga skoldagen för 2013. En dag i morgon också, men utan elever. Avslutning i kväll. Mitt 15:e jullov hägrar. Jag måste säga att lovet är välförtjänt.

Trots att tiden går otroligt fort efter vecka 44 så har det varit en slingrig väg fram till målet, betygsutdelningen i kväll.

Tankar om året kommer och jag tänker på hur mycket skit skolan, och kanske lärare, fått i media. Många gånger oförtjänt. Ingen förväntar sig att ju Åtvidaberg ska spela och agera och ge resultat som Arsenal…

Man kan inte kräva stordåd av skolor som inte har vettiga resurser eller elever som inte har vettiga förutsättningar hemifrån, eller stöd för den delen. Uppfostran är ju ett föräldraansvar. Jag tycker att den biten glöm bort i media. Man kan inte uppfostra och lära ut normer till 20-30 fjortonåringar på en gång. Man hoppas ju att det arbetet liksom är påbörjat och genomfört hemifrån.

Att alla ska nå betyg är inte heller rimligt med tanke på hur olika utrustade barnen är och hur höga målen egentligen är satta. Det är synd om de barn som inte får sagor lästa för sig då de saknar ordförråd och därför har svårare i skolan. Det är synd om de barn som har missbruk i familjen för de har svårare i skolan. Det är synd om många, men som lärare kan man inte lösa alla problem. Även om man försöker och vill göra det. Ja, även om man går hem från jobbet grubblandes över den eller den elevens hemsituation, förutsättningar eller liknande. Viljan att hjälpa alla finns, men det är tyvärr omöjligt.

Pisa-undersökningens resultat visar försämringar i skolan, men är det bara skolans fel? Jag tror inte det. Jag har under mina femton år sett försämringar i hur eleverna anstränger sig och vad som prioriteras. Inställningen till att göra sitt bästa, kämpa för att nå mål och det sociala samspelet har förändrats. Tyvärr inte till det bättre. Eleverna pratar inte med varandra längre, de sms:ar eller chattar. Man umgås inte med varandra lika mycket och jag oroar mig för att leken börjar försvinna. Man spelar på sin dator, surfplatta eller telefon i stället för att samspela med människorna omkring en. Frågan är om inte antalet smartphones, iPhones och timmar på Facebook, Kik, Ask.fm etc kan ställas i direkt motsatts till skolresultaten? Ju fler av de ovanstående, desto sämre skolresultat, eller?

För inte är det väl bara en elev som mer eller mindre är beroende av facebook, online-spel eller liknande? Hur ska man kunna prestera i skolan om arbetsuppgifterna där ses som störande inslag i spelandet?

Jag ser en klasskillnad komma i skolan. En klasskillnad där de som är duktiga i skolan blir "överklassen" och de som leker sig igenom skolan blir "underklassen". De som sköter skolan är ofta väldigt duktiga och de har alla möjligheter att lyckas i den värld av arbetslöshet och konkurrens som väntar, medan de som leker sig igenom skolan riskerar att hamna utanför, efter och på skuggsidan i samhället. Jag upplever att det är fler som lekar och slöar sig igenom skolan idag är 1998 då jag började. Kanske är det någon enstaka av de spelberoende eleverna som kan försörja sig på att skapa appar eller spel till andra spelmissbrukare, men de är nog lätträknade. Är det så, eller är jag för cynisk? Jag vet faktiskt inte...

Jag tänker ofta på mina egna döttrar och om deras förutsättningar, men lugnar mig med att deras pappa är ju lärare det vore väl då f-n om….

Snart är det dags att cykla iväg till jobbet och träffa mina elever för sista gången i år. Oavsett Pisa-undersökningar och Jan Björklundska sågningar, så älskar jag mitt jobb! Jag har en härlig grupp sjuor som jag ansvarar för och de lyfter mina dagar då man är sliten eller trött.

God jul och gott nytt år!

Torsdagstankar, eller att bygga en buss!

Att bygga en buss medan man åker är som att starta en skola i augusti och ta emot eleverna efter två veckor. Omtumlande, inspirerande, frustrerande, arbetsamt, spännande, hemskt, underbart på samma gång. Att under en absolut första termin likt nybörjare, trots en god samlad erfarenhet, lösa problem, omvärdera, förändra och anpassa efter verkligheten är givande, men tröttande. Som att fundera om det fixats bromsar på bussen ännu, när man ser älgen springa även vägen…Tjoho…;-)

Det ställer stora krav på att hantera verkligheten (vardagen) på ett kreativt, praktiskt och lösningsfokuserat sätt, samtidigt som man drivs framåt av gemensamma mål, och en god pedagogisk målsättning i ryggen. Det är verkligen skönt när alla i arbetslaget faktiskt drar åt samma håll, visserligen olika fort, med olika erfarenhet och utgångspunkt, men åt samma håll. 
Eleverna är nybörjare i en, för dem, okänd värld. Som vanlig lärare på en "vanlig" skola har jag sedan länge sett första terminen som uppfostran. Det handlar mycket om frågor som:

Hur ska man göra när man gör skola? 

Vad är att tänka själv? 

Vad är reflektera? 

Vad är kunskap?

Vad är utveckla? etc. 

Att då komma till en skola med ett arbetssätt som i sin helhet är annorlunda från det man känner till från femman, eller sexan och till och med sjuan, det ställer saker på sin spets liksom. 
Det tar tid att knäcka koden, att fatta, att bli varm i kläderna. Men nu ser jag stor skillnad, så här strax före jul. Jag har rättat klart (nästan) elevernas uppgifter från förra arbetsområdet om arbetsliv, kommunen och ekonomi, och efter att ha lagt ner mycket möda på feedback och "hur ska du gå framåt-tips" i kommentarsfälten tidigare (Miljövän), så ser jag nu flera A och C i betyg på det jag rättat. Slanten trillar sakta men säkert ned, när eleverna får erfarenhet av och insikt i arbetssättet. Härligt när de ser helheten, förklarar sammanhang, problematiserar och tänker kritiskt om sin omvärld. Heja!


Att få arbeta i en miljö med kompetenta kollegor, med en god stämning och sammanhållning där vi har en gemensam syn på vad vi vill åstadkomma, det gör mig lugn och trygg trots att det ibland stormar omkring oss. Det här är faktiskt ett riktigt häftigt sätt att arbeta i skolan. Som att alla tidigare försök och projekt med att sammanlänka och riva gränser/murar mellan ämnen har äntligen fallit på plats. Gilla!




Inte måla andras pappfigurer, nu bygger vi egna

Efter två genomförda arbetsområden kan vi, självkritiskt, titta tillbaka och se vad som gått bra och vad som ska eller kan förändras. Styrningen och progressionen är viktig, så även kontinuiteten vad gäller personalen, men nu är personal på väg in för att fylla de vakanser som sugit vår energi. Det kommer att underlätta, eonvis ;-).

Vi skapar nu tydligare ramar för eleverna och för oss lärare genom nytt schema och förändringar av grupper för att ta större hänsyn till elevernas och gruppernas olika förutsättningar, samtidigt som möjligheterna att anpassa bemanning/stöd efter behov ökar. Det är inte så lätt när man inte känner eleverna, inte vet vilka som fungerar ihop etc. Men efter 7 veckor, bara 7 veckor, kan göra de förändringar som behövs just nu, eller som vi anser behövs för att det ska fungera optimalt. Det tar tid att bygga skola...man måste ha is i magen och vara tålmodig, självkritisk och lösningsfokuserad. Den sista förändringen är inte gjord...

Nästa arbetsområde känns lockande. Speciellt som vi själva skapar innehållet istället för att använda någon annans "mall". Med utgångspunkt i det givna temat, de utvalda målen och det givna centrala innehållet har vi skapat Rävlunda Kommun. Ett temaarbete som inleds med teori och ganska enskilt strukturerat arbete för att samla fakta och förståelse för ämnena, för att sedan övergå i ett storyline-inspirerat arbete med familjerna Dahl, Mäki-Nilsson, Engström, Petrovic mfl. i lilla Rävlunda kommun. Eleverna får gruppvis familjer som de ska följa och utveckla.

Varje arbetsdag i andra delen av arbetet börjar om att de får ett händelsekort i brevlådan. De ska helt enkelt "spela dem". I händelsekorten får de uppdrag eller problem som ska lösas. Uppdrag som startar i en vardaglig händelse. Ett barns hemläxa, ett samtal vid frukostbordet, en artikel i Rävlunda Tidning eller liknande. De ska göra en budget för familjen, inreda TV-rummet efter en lottvinst, undersöka välfärdstjänster (låter svårare än vad det är...), ta emot utbyteselever från USA, resa på semester mm. Men alla händelser är inte klara än, så vi får se vad de ska utsättas för ;-) Kanske rasar bron till Rävlunda och de blir isolerade...vad ska man göra då? Stort fokus på samhällskunskap, matte och bild än så länge. Även hemkunskap med privatekonomi ges stort utrymme.

Slutsatsen som jag dragit (återigen) är att man måste börja där eleverna är trygga. För det är verkligen tydligt hur svårt en del elever har att samverka. Med ännu tydligare ramar och stegvis progression i uppgifterna, tydligare start och stop etc. så kan man träna dem sakta men säkert i "små utflykter" av samarbete/grupparbete. Det pedagogiska ansvaret vilar alltid i mina händer som lärare, inte i elevernas förra skolas, elevernas egen kunskap eller gruppens samlade förmåga. Nej, det är jag som ska handleda och hjälpa dem mot målen. Anpassa och utmana. Det är ju det som är grejen...

Skönt att få full styrka äntligen... Yes we can!

..ibland så flyter det bara...

I dag är det en bra dag. Elever som tidigare varit motsträviga och ovilliga arbetar med sina arbetsuppgifter. Flitens lampa lyser i mina två basgruppsrum. De drygt 20 eleverna håller på med matte (fyra studiegrupper om 4-6 elever). Framförallt arbetar de med sina wellpapp-figurer (vita huset, Empire state building etc.) där det ska beräknas volym, omkrets, area och skala...

När det flyter och man har tydlighet så fungerar det bra. Men om man inte har tydlighet så upplever eleverna det som "flummigt". Det fungerar bättre att börja arbetspassen med att styra in dem på vissa uppgifter och med översikten utdelad så vet de bättre vad och hur de ska arbeta.

Det är ganska mycket som ska göras, men i vanliga fall gör de ju olika saker i alla ämnen, nu har allt samma mål, tid och tema. Fast det är inte en barnlek att starta en  ny skola. Många saker som ska klaffa. Bara att få schema och lärare kompatibla med lektioner och behov tar sin tid. Ja, och hur ska vi formulera uppgifterna på bästa sätt så att alla kan förklara dem? Det finns många frågor som vi hittar svaren till hela tiden. Men det känns bra att gå i frontlinjen...

Tordagstankar

Nu är första temaarbetet snart till ända. Idag har eleverna "tentamen" på så sätt att de arbetar med sina reflektionsfrågor. Skönt att de kan sitta i klassrummet med sin dator och arbeta i lugn och ro. Men det är ju klart med 11 elever så finns det ju mindre som stör.

Arbetsområdets tema likabehandling har varit intressant eftersom vi kunnat väva in viktiga frågor om rättvisa och respekt i det mesta. Elevernas filmer ska bli intressant att se. Jag fick agera elak och argsint lärare i en av gruppernas filmer... Filmerna visar vi för varandra i morgon.

Sjuornas filmer har utgångspunkten näthat. Det är intressant att se hur otroligt läraktiga eleverna är i iMovie och garageband som de har i sina datorer. De filmar med datorns web-kamera men klarar ändå av att göra det bra. De redigerar och läger på musik. Musiken skapar de i garageband som är ett riktigt roligt musikprogram där man kan vara sin egen DJ.

Nu börjar också allt annat falla på plats och den stress som grävde mig så sent som i tisdags har mojnat. När schema och arbetstider börjar falla på plats blir jag lugn. Att vara stresstålig är en sak, men att vara kreativ kräver struktur runt omkring mig. Var sak på sin plats, kaffekokandet fungerar, fikalistan är klar, skåpen på plats...då kan vi börja;-) Så är det verkligen för mig. Om det är rent på skrivbordet och pärmarna, hyllorna och rummet är i ordning blir det lättare att fungera kreativt. Diagnos?

Ekologiska fotavtryck blir en av de bärande principerna i temaarbetet och jag fokuserar helt på den delen av SO-ämnet. Eleverna ser också fram emot mer av "vanliga" lektioner som idrott och språk, samtidigt som många spanar drömmande in i hemkunskapens lokaler i sexornas korridor.

Tjolahopp...Entréskolan

Arbete med tema åter igen. Inte bara första veckornas, utan de efterföljande också. Framförhållning. Tittade in i skolans lokaler. 


OJOJOJOJ vad fint det blir. 




Stort, många mindre rum, flera stora salar, bra ljudmiljö (stort + för en tinnituspåverkad gubbe som jag). Jag tror att vi skulle få långa köer om eleverna på övriga högstadieskolor visste hur fint det är......sen riktig dator till alla, inga leksaker som iPaddor...utan tangentbord som på vissa;-(


Visst det blir andra förhållanden. 

Vi är på plats 40h och vi kan samarbeta till 100%, inte bara prova... schemat är gjort med strävan mot elevernas bästa möjliga måluppfyllelse. Visst, vi är med eleverna mellan 8.15 och 15 förutom raster, men vilken möjlighet att arbeta med 12 elever inte 34, med bra datorer, god struktur, lösningsfokuserat och med ämnesövergripande teman där alla deltar med hull och hår.

Start

I Västerås med Entréskolan...
Nu börjar det känns som om det är på riktigt med att det är skola också...
Fascineras fortfarande av att det är så genomtänkt med det ämnesövergripande tankesättet.
Härligt med visioner...

/J

Kick off

Jaha, igår när vi var ute i skogen regnade det hela tiden. Idag var det arbetslagsvis/skolvis inomhus, men då regnade det inte;-) Men det gjorde inget att torsdagen var årets blötaste dag, eftersom det var samarbete och team-building vi sysslade med. Vi mot elementen;-) 

Alla övningarna, där vi lyft varandra genom och över rep, lotsat blindbockar genom svårigheter, rymt från fängelser i bojor och letat små nallar i terrängen, avslutades med grillning i kåta. En stor kåta där alla fick gott om plats. Det var mysigt. Samarbetet fungerade bra och vi vann skolkampen.

Finnåkers kursgård mellan Lindesberg och Arboga var platsen. Lite lägerliv med våningssängar och gemensamma duschar/wc. Inte mig emot;-)

Kan bli en bra arbetsgrupp verkligen. Jag gillar det jag sett hittills.
Alla är PÅ, ingen som säger nej jag vill inte, jag kan inte eller måste vi?... Yes we can!

Hoppfullt inför skolstarten, även om det återstår massor av arbete. Nu är det jag som släpper trygghetszonen och går in i det nya med nyfikenhet. Lätt att säga att man gillar förändring om man ändå kan vara kvar i "zonen", men nu är det ingen väg alls utan förändring, ingen gammal "vi brukar ju..." att luta sig emot. När den tanken fastnat så känns det varken nervöst eller jobbigt, bara inspirerande. Leva lite på gungfly, det är förmodligen vad jag behöver just nu...

Skönt att kompetensen, viljan och engagemanget finns uppåt dessutom...Grattis Eskilstuna! ;-)

För övrigt...

...tycker jag att det ger en fadd smak i munnen efter att rektor höjer satta F-betyg i efterhand och i strid med skollagen utan underlag, nya omständigheter eller samtal med berörda lärare, bara för att få ett snyggare snitt att visa upp. Skäms!

Vad är egentligen tjänstefel?

Hösten är här, mitt i sommaren..

Ja, faktiskt. Snart är det jobbdags igen. 

Man kan ju hoppas att fler skolor än tidigare börjar i rätt ände. Alltså att man tittar på målen, det centrala innehållet och intentionerna i läroplanen innan man placerar in elevernas, och lärarnas, tid i timslånga tvångströjor. Inga arbetsområden som eleverna arbetar med borde genomföras utan att man ägnar det centrala innehållet en två och tre tankar, även om vissa uppgifter kan vara till för att skapa god stämning och positiva attityder för nästa, eller nästa lektion, ämne eller tema..

Utgångspunkten borde vara det centrala innehållet och så ställer man sig frågorna:

• Hur får vi in detta i elevernas vardag?
• Vilka teman ska vi arbeta med för att klara av att få med det som står i läroplanen? 
• Vilka aktiviteter ska vi genomföra?
• Hur ska vi organisera dagen?
• I villen form ska eleverna möta uppgifterna?
• Hur ska vi kunna samarbea på bästa sätt för elevernas bästa

Det är vansinne att låta de timslånga tvångströjorna styra elevernas lärande, metodiken, pedagogiken, lärarnas arbetssätt och strukturen. Befria pedagogen! ;-)

Tur jag är på våg in i ett nytt spännande äventyr med nya möjligheter...

...där jag förmodligen äger rätten att sätta betygen själv...;-)

Nämen...

I DN hittar jag en intressant artikel. 

Skolans ansvar är att markera vad som är förväntad kunskap, hur man studerar och att man får ta konsekvenser sina handlingar. Nu är det som om man ska stryka medhårs hela tiden. Låga krav, inga konsekvenser...

"Skolan har stort ansvar. Vi misstänker att problemen delvis beror på att skolan och i viss mån högskolan i dag är en ”skyddad verkstad”. Kraven på eleverna har successivt sjunkit. Arbetstakten är låg och studenter kan i regel komma undan med sena inlämningar, etcetera, genom ursäkter och förhandling med de vuxna." DN debatt 7/7.

Ska man då dela ut betyg till elever som inte lever upp till de ställda kraven?
Nej, det tycker inte jag. Genom att sänka kraven sviker vi eleverna.

"Det anses vara skolans uppgift att göra alla arbetsmoment roliga och undermåliga prestationer leder sällan till omedelbara konsekvenser. Denna miljö förbereder inte för ett krävande arbetsliv. Stora grupper ungdomar har i dag en orealistisk bild både när det gäller vilka prestationer som förväntas och vad arbetsgivare kan erbjuda. Verkligheten blir en kalldusch när arbetsgivare inte accepterar svaga prestationer oavsett förklaringar samt att många arbetsmoment till sin natur är monotona." DN debatt 7/7.

Alltså, att stryka medhårs och att inte ställa krav är att göra eleverna en björntjänst.

Men det är ju klart att ha 34 tonåringar i samma klassrum och tro att en ensam lärare ska kunna hinna med alla lika mycket, eller efter behov...det är inte rimligt. För att kunna nå målen behöver vi höja kraven, ge möjligheter och på så sätt  förbereda eleverna för framtiden, men då behövs mindre undervisningsgrupper, inte sänkta krav. När man hör elever som går i sommarskola uttrycka sig i radio att "det är bättre att gå sommarskola för under terminerna får man aldrig arbetsro"  då är det något som inte är bra...

YES WE CAN...

...till varje pris?

"Om Du är aktiv på lektionerna lovar vi att Du kommer att nå målen." ...

....ur verksamhetsplanen...

;-)

Utredning pågår...

Man häpnar fortfarande, men det är sant. 
Rektor höjde betygen utan lärares medverkan,
underlag eller vetskap.
Agerade bakom ryggen helt enkelt.
Läs artikeln i ekuriren...

Men nu måste det vara sommarlov ändå...;-)

Man kan undra varför!

"[...] Om ett betyg är beroende av två eller flera lärares bedömning, och lärarna inte kan enas, är det rektorn som ska sätta betyget. [...] Rektorn kan rätta ett betyg om det framkommit att det skett en uppenbar oriktighet till följd av ett skrivfel eller ett liknande förbiseende. [...] Den som beslutat betyget kan ändra på det på grund av att nya omständigheter kommit fram som visar att betyget är uppenbart oriktigt."

Ur 3 kap. 14 ,16 , 19, 20 § skollagen (2010:800)"

Alltså kan inte rektor ändra betyg efter eget huvud.

Men ändå görs det... man kan undra varför.

Klokskap?

Har roat mig emd att läsa lite Pedagogiska magasinet (från Lärarförbundet) och hittar flera tänkvärda artiklar. Hinner ju inte läsa dem under terminerna känns det som, men det ska jag försöka ändra...

En tanke som jag själv haft och som tydliggjörs av Åsa Beckman i Pedagogiska magasinet februari 2009 och som skrevs om lpo94 känner jag att man kan ta upp till samtal om lgr11 också.

"Förvånande är den brist på hänsyn till tonåringen som finns i styrdokument och kursplaner. Ingenstans kan man se tecken på en medvetenhet om att de elever som ska leva upp till målen befinner sig i sitt livs värsta kris: puberteten. Den frimodiga elev som visat sig [i hennes undersökning] har inga spår av tonåringens svårigheter, inga rädslor, inget ego, inga känslosvallningar och inga aggressioner. Det ser mer ut som en vuxen, eller som en vuxens önsketänkande om sin egen tonårstid."

...och det är just såna tankar jag får när jag läser lgr11.

Man hittar sällan den elev i klassrummet som man finner i målen i läroplanen. Den höga nivån och mängden centralt innehåll utesluter flera av eleverna eftersom de inte har den skolningen från tidigare år, inte det stödet hemma, inte mognaden och inte den lugn och ro i sig själv eller i klasssrummet som man kan förvänta sig för att nå dessa mål och klara av detta centrala innehåll.

Ibland upplever jag att målen är skrivna utifrån enskilda ämnens behov och önskemål, inte från att man har SO tre lektioner i veckan i tre år med inställda lektioner, friluftsdagar, konserter, PRAO etc som tar timmar och uppmärksamhet från eleverna. Lägg sedan till tonåringens förutsättningar som beskrivs ovan, så är det inget lätt uppdrag.

Därför krävs förändringar i hur man organiserar och lägger upp skolarbetet, undervisningen och arbetsmetoderna. Att snuttifiera i lektionspass är gårdagen. Samarbete och ämnesövergripande är framtiden, inte dyra Ipads till eleverna...de är för mycket leksaker och förändrar inte undervisningen i grunden. Dessutom är de inte så bra att skriva sina arbeten på...men som komplement ja...

Mindre grupper, mer samarbete över gränserna, tillgång till DATOR och mer tid ögonkontakt med läraren är vad som behövs.

Känns igen...

Ja, som sagt: "[...] är det kanske dags att börja prata också om det orimliga i att alla ska göra allt, i stället för att var och en ska göra det som de gör bäst." skriver Hanne Kjöller i DN.

Jag håller med.
Hennes krönika handlar i och för sig om läkare, men jag ser likheterna med skolan. Läs hela artikeln!

Mycket snack och lite verkstad?

Måste bara addera ytterligare kritik på Jan Björklund...men han är lite som en gås man häller vatten på... Eva-Lotta Hultén skriver dock och klär av ministern ganska ordentligt.

 "I några nyligen gjorda intervjuer med Jan Björklund (senast i Expressen måndag 10/6) hävdar han att den av honom själv tillsatta utredningen ”Det tar tid” visar att det finns forskningsstöd för hans reformer. Stämmer det? "  Läs hela artikeln!

Jan Björklund uttalar sig bombsäkert i frågor han har noll koll om och han får nästan stå oemotsagd dessutom...

Betyg

Jag lever i min enfald med uppfattningen att de betyg man satt på eleverna är definitiva och att rektorer inte ens tänker tanken att gå in i efterhand och "frisera" F till E för att bättra på snittet.

Ibland överträffar verkligheten dikten!

Utopia?

Att arbeta ämnesövergripande med målen och innehållet, inte enskilda ämnen eller lektionspass låter som en utopi, men faktiskt så är det inte det. Att inte låta schemat styra utan att låta uppgifterna, målet, innehållet och metoderna styra strukturen... Lösningsfokuserat, kanske man kan säga...

Jag var på en heldag med Entréskolan i går och vi planerade och resonerade om höstens arbeten.
Några väl valda teman där olika ämnens centrala innehåll finns med. Allt arbete sker tillsammans och vi ska ha olika aktiviteter där eleverna visar sina förmågor så vi kan bedöma dem. De som börjar sexan har en plan över fyra år så att allt centralt innehåll verkligen behandlas. Det känns om att börja i rätt ände.
Känns så rätt...det är ingen utopi.

Tänk att man skulle behöva byta skola för att få arbeta med kunskap/lärande på sättet som jag tolkar att man har haft intentionerna med den nya läroplanen.

Det blir en givande höst. Arbetsglädje mitt i sommaren;-)

Får man...

...rätta om och höja betygen på nationella provet eftersom man anser att de inte lever upp till förväntat betygssnitt?

Nej absolut inte, tycker jag, men that's my opinion and some head masters may disagree...

And it is really something that happens...