Utmaning

Åttorna var mer eller mindre klara med sina, ganska enkla, uppgifter om världskrigen. De ville ha mer…några sjuor fick följa med och anta utmaningen.

Jag fick helt enkelt damma av den käre gamle rasisten PG…talet som jag skrev med utgångspunkt i de vanligaste myterna och argumenten från förnekarna och historierevisionisterna. Jag fick återigen axla rollen som rasisten och nazisten, tillika nyblivne medlemmen i Svenska motståndsrörelsen och hålla talet mot rasförrädarna och det mångkulturella samhället.

Det var lite i sista minuten så jag hann inte fixa min klädsel mer än att ta på mig en kortärmad skjorta och en svart toppluva för att bli lite "annars" än vanligt… Började med att kalla en av killarna (från Irak) för svartskalle "Flytta på dig, svartskalle!"…Sen började talet. Usch! Vilken otrevlig människa...

Ett utdrag:

"Hej medborgare!

Jag är trött på propagandan från landsförrädarna i regeringen som sviker det svenska folket gång på gång. Den obefogade kritiken av oss patrioter har gått väldigt långt och jag börjat tröttna på allt skitsnack i media och politik.[…]"

"Jag hävdar att koncentrationslägren inte var avrättningsfabriker, utan att det istället var frågan om rena uppfostringsanstalter och fångläger – fängelser alltså. Nazisterna låste helt enkelt in statens fiender i läger för att de inte skulle ställa till oreda eller skada landet i kriget.[…]"

"Att avliva undermåliga individer är inte mord, det är snarare att förminska lidandet för en stackare som inte klarar av att leva ett värdigt liv. Att Hitler och nazisterna i och med det så kallade eutanasiprogrammet avlivade psykiskt handikappade människor och andra med ärftliga störningar, missbildningar och liknande, är inte något att bli upprörd över utan det handlar om att se till samhällets bästa.[…]"

"Öppna ögonen och sluta sprida lögner!"

Eleverna satt tysta och blev argare och argare… det såg jag. Efter det fem sidor långa talet fick jag rolla av och byta till vanlig klädsel. Fy fan, obehagliga saker och så mycket skit den där PG snackar… Med detta hat mot judar, mot homosexuella och med en "skicka hem packet"-attityd blir reaktionerna från elever, med blandat ursprung och med en ganska klok inställning i HBT-frågor, ganska härlig. De blir arga och deras argument bara frodas. 

"Han har ju inte ett rätt den där!" hördes i deras arbeten efteråt med att bemöta och kritisera PG. Arbetet med att finna argument för att såga PG kom igång med en gång.  Kära gamla vidriga PG som lockar fram lusten att argumentera och samtidigt värna humanistiska ideal hos eleverna. Det hemska är att det finns ganska många PG där ute i Sverige och världen. Den ena vanligare och anonymare än den andra… Det skrämmer mig!

Loggbok idag torsdag

Kära loggbok... ;-)

Att arbeta tematiskt kräver mer planeringstid för att fungera bra.

Att arbeta utan böcker kräver mer tid att ta fram och välja ut material. Internet är bra, men svårt för eleverna att sålla...

Att arbeta datorbaserat kräver att man tänker i andra banor, nya vägar... Men eleverna måste ju ändå ta till sig fakta för att kunna förstå...

Att bedöma och arbeta utifrån centralt innehåll är som att arbeta med korvstoppning, men man kan inte bara fylla på med fakta om man inte förstår eller får gå på djupet också. Dilemma!

Men jag tror att man behöver titta mer på bedömningskriterierna.

Om man ska ha med allt centralt innehåll behöver man fler dagar i veckan, kanske ett år till i högstadiet. Det fungerar inte. Jag gillar inte centralt innehåll-tänket riktigt eftersom skolan då verkar sträva efter att allt ska med. Då skrapar man ju mest på ytan, ju...

Var det Björklunds tanke med lgr11?

Tankar om manligt och kvinnligt...

Mansfritt
På Facebook delades en artikel om Gustav som skulle leva mansfritt ett år.
Det blev många kommentarer om det. "Ja, det är så urbota löjligt så man bara skakar på huvudet. Men det ska vara en feminist till sånt här trams"  …men är det verkligen så? Jag tänkte bemöta det med mina egna erfarenheter och försöka se på det med lite öppna ögon.

För mig handlar det Gustav gör om att utmana invanda mönster, att liksom skapa nya mönster som inte är färgade av kön. Jag förstår idén bakom. Bryt den manliga dominansen, men om jag skulle välja samma metod som han? Nja kanske inte. Men heder åt honom som vågar utmana när de flesta andra bara bryr sig om sig själva och sitt jävla jobbskatteavdrag istället för att vara en del av förändringen…It's better to be a part of the solution, than a part of the problem…;-)

"Men samtidigt, feministernas teori blir ju lite ihålig där; de flest män som jag har träffat är hur bra som helst, de är hederliga, slår inte kvinnor, förtrycker inte kvinnor, utnyttjar inte kvinnor osv osv. En liten minoritet ska som vanligt få förstöra för majoriteten.” 

Just att män slår kvinnor är en del av det mönster som han vågar ifrågasätta. Mannen är inte av Gud utsedd till att vara norm, han är 50% av befolkningen, hon är resten, Dela lika, demokratiska ideal, någon? Våld mot kvinnor, ja! Det är ju det jag menar. Att ge stöd till hem för kvinnor som blir slagna LÖSER inte problemet utan hanterar KONSEKVENSERNA, men att försöka omforma manlighetens ideal och struktur, det kan minska våldet. Men då måste MÄN våga vara annat än den mannen som är stereotypen och "normen"… Våga vara annorlunda… Våga vägra Macho! Men självklart ska vi finansiera kvinnohus/-jourer etc. Tyvärr behövs de ju. 

”Så alla män är svin då?”

Nej, tvärt om. Vi är en DEL av ett system som förtrycker kvinnor men vi är inte onda som enskilda män. Jag har aldrig slagit min tjej eller mina barn. Men vi lever i en värld med lumparhumor, omklädningsrumsjargong som i sak är kvinnofientlig. 

Jag har först som vuxen tagit avstånd och sagt ifrån när det skämtats sexistiskt, inte som ung grabb. Då fattade man inte att skämt som nervärderar kvinnor är en del av problemet. Insikten kom faktiskt ganska mycket på min folkhögskoletid på Brunnsvik. Män som inte är "skitstövlar" har ett ansvar att ta avstånd från detta och visa på nya vägar, nya möjligheter och därmed våga riva gamla strukturer. Det ÄR samma strukturer, OBS strukturer, som förtrycker kvinnor i Afghanistan (eller USA:s bibelbälte) som i Sverige. En manlig norm, en manlig företrädesrätt liksom… som given av Gud. 

Vi måste ge utrymme för det som är manligt och/eller kvinnligt och värdera det lika i form av lön, respekt etc. Jag tror inte en sekund att alla män är svin, men strukturen i samhället gör att det finns svin ibland oss…
…det finns män som lever si eller så, som tjänar sämre (i så kallade kvinnliga yrkesområden oftast), kvinnor som kränker män, eller tjänar mer än män (ofta i manliga branscher)… Ja de är enskilda fall. Kanske så att kvinnor kan ta på sig den "manliga" stereotypen och handla i enlighet med könsmaktsordningen. Men är det bra? Jag tycker inte det. 
"En svala gör ingen sommar!" Men man kan se generella mönster, de är ju det som saken handlar om. Könsmaktsordning handlar inte om individuella eller enskilda problem, utan om strukturella och generella mönster, tycker jag. 

”Det finns män som blir diskriminerade, män som tjänar mindre än kvinnor, män som är offer för förtryck, män som inte vågar säga ifrån, män som behandlas taskigt att kvinnor. Då blir det ju knepigt att skylla på en speciell ordning.”

”Sen finns det inte en enda lag som förbjuder kvinnor att bli vad de vill, det finns det i de länder som förtrycker kvinnor. Där är vissa yrken tex förbjuda. Det är en stor skillnad.”

Ja, men även om lagen är rättvis (om den nu är det) så är möjligheterna i samhället olika. Hur bemöts våldtäktsoffer i domstolarna? Kvinnor som får stå till svars för sin klädsel, eventuella tidigare sexuella eskapader eller om de varit berusade. Det är ointressant ju. Hur bemöts (bedöms) kvinnor och män i media? Hur värderas arbetsinsatserna inom så kallade kvinnliga respektive manliga branscher? Hur bemöts en kvinnlig lastbilschaufför? Hur bemöts homosexuella? 

De som inte faller i "normen" som manligheten föreskriver, anses svaga fjolliga, alltså kvinnliga… Men kvinnlig= svag? Nej fan… I don't think so! 

Tuff som en tjej! uppfostrar jag mina tjejer hemma!

Någon form av källa finns här.

Torsdagstankar

Torsdagen den 19 december. Sista riktiga skoldagen för 2013. En dag i morgon också, men utan elever. Avslutning i kväll. Mitt 15:e jullov hägrar. Jag måste säga att lovet är välförtjänt.

Trots att tiden går otroligt fort efter vecka 44 så har det varit en slingrig väg fram till målet, betygsutdelningen i kväll.

Tankar om året kommer och jag tänker på hur mycket skit skolan, och kanske lärare, fått i media. Många gånger oförtjänt. Ingen förväntar sig att ju Åtvidaberg ska spela och agera och ge resultat som Arsenal…

Man kan inte kräva stordåd av skolor som inte har vettiga resurser eller elever som inte har vettiga förutsättningar hemifrån, eller stöd för den delen. Uppfostran är ju ett föräldraansvar. Jag tycker att den biten glöm bort i media. Man kan inte uppfostra och lära ut normer till 20-30 fjortonåringar på en gång. Man hoppas ju att det arbetet liksom är påbörjat och genomfört hemifrån.

Att alla ska nå betyg är inte heller rimligt med tanke på hur olika utrustade barnen är och hur höga målen egentligen är satta. Det är synd om de barn som inte får sagor lästa för sig då de saknar ordförråd och därför har svårare i skolan. Det är synd om de barn som har missbruk i familjen för de har svårare i skolan. Det är synd om många, men som lärare kan man inte lösa alla problem. Även om man försöker och vill göra det. Ja, även om man går hem från jobbet grubblandes över den eller den elevens hemsituation, förutsättningar eller liknande. Viljan att hjälpa alla finns, men det är tyvärr omöjligt.

Pisa-undersökningens resultat visar försämringar i skolan, men är det bara skolans fel? Jag tror inte det. Jag har under mina femton år sett försämringar i hur eleverna anstränger sig och vad som prioriteras. Inställningen till att göra sitt bästa, kämpa för att nå mål och det sociala samspelet har förändrats. Tyvärr inte till det bättre. Eleverna pratar inte med varandra längre, de sms:ar eller chattar. Man umgås inte med varandra lika mycket och jag oroar mig för att leken börjar försvinna. Man spelar på sin dator, surfplatta eller telefon i stället för att samspela med människorna omkring en. Frågan är om inte antalet smartphones, iPhones och timmar på Facebook, Kik, Ask.fm etc kan ställas i direkt motsatts till skolresultaten? Ju fler av de ovanstående, desto sämre skolresultat, eller?

För inte är det väl bara en elev som mer eller mindre är beroende av facebook, online-spel eller liknande? Hur ska man kunna prestera i skolan om arbetsuppgifterna där ses som störande inslag i spelandet?

Jag ser en klasskillnad komma i skolan. En klasskillnad där de som är duktiga i skolan blir "överklassen" och de som leker sig igenom skolan blir "underklassen". De som sköter skolan är ofta väldigt duktiga och de har alla möjligheter att lyckas i den värld av arbetslöshet och konkurrens som väntar, medan de som leker sig igenom skolan riskerar att hamna utanför, efter och på skuggsidan i samhället. Jag upplever att det är fler som lekar och slöar sig igenom skolan idag är 1998 då jag började. Kanske är det någon enstaka av de spelberoende eleverna som kan försörja sig på att skapa appar eller spel till andra spelmissbrukare, men de är nog lätträknade. Är det så, eller är jag för cynisk? Jag vet faktiskt inte...

Jag tänker ofta på mina egna döttrar och om deras förutsättningar, men lugnar mig med att deras pappa är ju lärare det vore väl då f-n om….

Snart är det dags att cykla iväg till jobbet och träffa mina elever för sista gången i år. Oavsett Pisa-undersökningar och Jan Björklundska sågningar, så älskar jag mitt jobb! Jag har en härlig grupp sjuor som jag ansvarar för och de lyfter mina dagar då man är sliten eller trött.

God jul och gott nytt år!

Torsdagstankar, eller att bygga en buss!

Att bygga en buss medan man åker är som att starta en skola i augusti och ta emot eleverna efter två veckor. Omtumlande, inspirerande, frustrerande, arbetsamt, spännande, hemskt, underbart på samma gång. Att under en absolut första termin likt nybörjare, trots en god samlad erfarenhet, lösa problem, omvärdera, förändra och anpassa efter verkligheten är givande, men tröttande. Som att fundera om det fixats bromsar på bussen ännu, när man ser älgen springa även vägen…Tjoho…;-)

Det ställer stora krav på att hantera verkligheten (vardagen) på ett kreativt, praktiskt och lösningsfokuserat sätt, samtidigt som man drivs framåt av gemensamma mål, och en god pedagogisk målsättning i ryggen. Det är verkligen skönt när alla i arbetslaget faktiskt drar åt samma håll, visserligen olika fort, med olika erfarenhet och utgångspunkt, men åt samma håll. 
Eleverna är nybörjare i en, för dem, okänd värld. Som vanlig lärare på en "vanlig" skola har jag sedan länge sett första terminen som uppfostran. Det handlar mycket om frågor som:

Hur ska man göra när man gör skola? 

Vad är att tänka själv? 

Vad är reflektera? 

Vad är kunskap?

Vad är utveckla? etc. 

Att då komma till en skola med ett arbetssätt som i sin helhet är annorlunda från det man känner till från femman, eller sexan och till och med sjuan, det ställer saker på sin spets liksom. 
Det tar tid att knäcka koden, att fatta, att bli varm i kläderna. Men nu ser jag stor skillnad, så här strax före jul. Jag har rättat klart (nästan) elevernas uppgifter från förra arbetsområdet om arbetsliv, kommunen och ekonomi, och efter att ha lagt ner mycket möda på feedback och "hur ska du gå framåt-tips" i kommentarsfälten tidigare (Miljövän), så ser jag nu flera A och C i betyg på det jag rättat. Slanten trillar sakta men säkert ned, när eleverna får erfarenhet av och insikt i arbetssättet. Härligt när de ser helheten, förklarar sammanhang, problematiserar och tänker kritiskt om sin omvärld. Heja!


Att få arbeta i en miljö med kompetenta kollegor, med en god stämning och sammanhållning där vi har en gemensam syn på vad vi vill åstadkomma, det gör mig lugn och trygg trots att det ibland stormar omkring oss. Det här är faktiskt ett riktigt häftigt sätt att arbeta i skolan. Som att alla tidigare försök och projekt med att sammanlänka och riva gränser/murar mellan ämnen har äntligen fallit på plats. Gilla!




Inte måla andras pappfigurer, nu bygger vi egna

Efter två genomförda arbetsområden kan vi, självkritiskt, titta tillbaka och se vad som gått bra och vad som ska eller kan förändras. Styrningen och progressionen är viktig, så även kontinuiteten vad gäller personalen, men nu är personal på väg in för att fylla de vakanser som sugit vår energi. Det kommer att underlätta, eonvis ;-).

Vi skapar nu tydligare ramar för eleverna och för oss lärare genom nytt schema och förändringar av grupper för att ta större hänsyn till elevernas och gruppernas olika förutsättningar, samtidigt som möjligheterna att anpassa bemanning/stöd efter behov ökar. Det är inte så lätt när man inte känner eleverna, inte vet vilka som fungerar ihop etc. Men efter 7 veckor, bara 7 veckor, kan göra de förändringar som behövs just nu, eller som vi anser behövs för att det ska fungera optimalt. Det tar tid att bygga skola...man måste ha is i magen och vara tålmodig, självkritisk och lösningsfokuserad. Den sista förändringen är inte gjord...

Nästa arbetsområde känns lockande. Speciellt som vi själva skapar innehållet istället för att använda någon annans "mall". Med utgångspunkt i det givna temat, de utvalda målen och det givna centrala innehållet har vi skapat Rävlunda Kommun. Ett temaarbete som inleds med teori och ganska enskilt strukturerat arbete för att samla fakta och förståelse för ämnena, för att sedan övergå i ett storyline-inspirerat arbete med familjerna Dahl, Mäki-Nilsson, Engström, Petrovic mfl. i lilla Rävlunda kommun. Eleverna får gruppvis familjer som de ska följa och utveckla.

Varje arbetsdag i andra delen av arbetet börjar om att de får ett händelsekort i brevlådan. De ska helt enkelt "spela dem". I händelsekorten får de uppdrag eller problem som ska lösas. Uppdrag som startar i en vardaglig händelse. Ett barns hemläxa, ett samtal vid frukostbordet, en artikel i Rävlunda Tidning eller liknande. De ska göra en budget för familjen, inreda TV-rummet efter en lottvinst, undersöka välfärdstjänster (låter svårare än vad det är...), ta emot utbyteselever från USA, resa på semester mm. Men alla händelser är inte klara än, så vi får se vad de ska utsättas för ;-) Kanske rasar bron till Rävlunda och de blir isolerade...vad ska man göra då? Stort fokus på samhällskunskap, matte och bild än så länge. Även hemkunskap med privatekonomi ges stort utrymme.

Slutsatsen som jag dragit (återigen) är att man måste börja där eleverna är trygga. För det är verkligen tydligt hur svårt en del elever har att samverka. Med ännu tydligare ramar och stegvis progression i uppgifterna, tydligare start och stop etc. så kan man träna dem sakta men säkert i "små utflykter" av samarbete/grupparbete. Det pedagogiska ansvaret vilar alltid i mina händer som lärare, inte i elevernas förra skolas, elevernas egen kunskap eller gruppens samlade förmåga. Nej, det är jag som ska handleda och hjälpa dem mot målen. Anpassa och utmana. Det är ju det som är grejen...

Skönt att få full styrka äntligen... Yes we can!

..ibland så flyter det bara...

I dag är det en bra dag. Elever som tidigare varit motsträviga och ovilliga arbetar med sina arbetsuppgifter. Flitens lampa lyser i mina två basgruppsrum. De drygt 20 eleverna håller på med matte (fyra studiegrupper om 4-6 elever). Framförallt arbetar de med sina wellpapp-figurer (vita huset, Empire state building etc.) där det ska beräknas volym, omkrets, area och skala...

När det flyter och man har tydlighet så fungerar det bra. Men om man inte har tydlighet så upplever eleverna det som "flummigt". Det fungerar bättre att börja arbetspassen med att styra in dem på vissa uppgifter och med översikten utdelad så vet de bättre vad och hur de ska arbeta.

Det är ganska mycket som ska göras, men i vanliga fall gör de ju olika saker i alla ämnen, nu har allt samma mål, tid och tema. Fast det är inte en barnlek att starta en  ny skola. Många saker som ska klaffa. Bara att få schema och lärare kompatibla med lektioner och behov tar sin tid. Ja, och hur ska vi formulera uppgifterna på bästa sätt så att alla kan förklara dem? Det finns många frågor som vi hittar svaren till hela tiden. Men det känns bra att gå i frontlinjen...

Tordagstankar

Nu är första temaarbetet snart till ända. Idag har eleverna "tentamen" på så sätt att de arbetar med sina reflektionsfrågor. Skönt att de kan sitta i klassrummet med sin dator och arbeta i lugn och ro. Men det är ju klart med 11 elever så finns det ju mindre som stör.

Arbetsområdets tema likabehandling har varit intressant eftersom vi kunnat väva in viktiga frågor om rättvisa och respekt i det mesta. Elevernas filmer ska bli intressant att se. Jag fick agera elak och argsint lärare i en av gruppernas filmer... Filmerna visar vi för varandra i morgon.

Sjuornas filmer har utgångspunkten näthat. Det är intressant att se hur otroligt läraktiga eleverna är i iMovie och garageband som de har i sina datorer. De filmar med datorns web-kamera men klarar ändå av att göra det bra. De redigerar och läger på musik. Musiken skapar de i garageband som är ett riktigt roligt musikprogram där man kan vara sin egen DJ.

Nu börjar också allt annat falla på plats och den stress som grävde mig så sent som i tisdags har mojnat. När schema och arbetstider börjar falla på plats blir jag lugn. Att vara stresstålig är en sak, men att vara kreativ kräver struktur runt omkring mig. Var sak på sin plats, kaffekokandet fungerar, fikalistan är klar, skåpen på plats...då kan vi börja;-) Så är det verkligen för mig. Om det är rent på skrivbordet och pärmarna, hyllorna och rummet är i ordning blir det lättare att fungera kreativt. Diagnos?

Ekologiska fotavtryck blir en av de bärande principerna i temaarbetet och jag fokuserar helt på den delen av SO-ämnet. Eleverna ser också fram emot mer av "vanliga" lektioner som idrott och språk, samtidigt som många spanar drömmande in i hemkunskapens lokaler i sexornas korridor.

Tjolahopp...Entréskolan

Arbete med tema åter igen. Inte bara första veckornas, utan de efterföljande också. Framförhållning. Tittade in i skolans lokaler. 


OJOJOJOJ vad fint det blir. 




Stort, många mindre rum, flera stora salar, bra ljudmiljö (stort + för en tinnituspåverkad gubbe som jag). Jag tror att vi skulle få långa köer om eleverna på övriga högstadieskolor visste hur fint det är......sen riktig dator till alla, inga leksaker som iPaddor...utan tangentbord som på vissa;-(


Visst det blir andra förhållanden. 

Vi är på plats 40h och vi kan samarbeta till 100%, inte bara prova... schemat är gjort med strävan mot elevernas bästa möjliga måluppfyllelse. Visst, vi är med eleverna mellan 8.15 och 15 förutom raster, men vilken möjlighet att arbeta med 12 elever inte 34, med bra datorer, god struktur, lösningsfokuserat och med ämnesövergripande teman där alla deltar med hull och hår.

Start

I Västerås med Entréskolan...
Nu börjar det känns som om det är på riktigt med att det är skola också...
Fascineras fortfarande av att det är så genomtänkt med det ämnesövergripande tankesättet.
Härligt med visioner...

/J

Kick off

Jaha, igår när vi var ute i skogen regnade det hela tiden. Idag var det arbetslagsvis/skolvis inomhus, men då regnade det inte;-) Men det gjorde inget att torsdagen var årets blötaste dag, eftersom det var samarbete och team-building vi sysslade med. Vi mot elementen;-) 

Alla övningarna, där vi lyft varandra genom och över rep, lotsat blindbockar genom svårigheter, rymt från fängelser i bojor och letat små nallar i terrängen, avslutades med grillning i kåta. En stor kåta där alla fick gott om plats. Det var mysigt. Samarbetet fungerade bra och vi vann skolkampen.

Finnåkers kursgård mellan Lindesberg och Arboga var platsen. Lite lägerliv med våningssängar och gemensamma duschar/wc. Inte mig emot;-)

Kan bli en bra arbetsgrupp verkligen. Jag gillar det jag sett hittills.
Alla är PÅ, ingen som säger nej jag vill inte, jag kan inte eller måste vi?... Yes we can!

Hoppfullt inför skolstarten, även om det återstår massor av arbete. Nu är det jag som släpper trygghetszonen och går in i det nya med nyfikenhet. Lätt att säga att man gillar förändring om man ändå kan vara kvar i "zonen", men nu är det ingen väg alls utan förändring, ingen gammal "vi brukar ju..." att luta sig emot. När den tanken fastnat så känns det varken nervöst eller jobbigt, bara inspirerande. Leva lite på gungfly, det är förmodligen vad jag behöver just nu...

Skönt att kompetensen, viljan och engagemanget finns uppåt dessutom...Grattis Eskilstuna! ;-)

För övrigt...

...tycker jag att det ger en fadd smak i munnen efter att rektor höjer satta F-betyg i efterhand och i strid med skollagen utan underlag, nya omständigheter eller samtal med berörda lärare, bara för att få ett snyggare snitt att visa upp. Skäms!

Vad är egentligen tjänstefel?

Hösten är här, mitt i sommaren..

Ja, faktiskt. Snart är det jobbdags igen. 

Man kan ju hoppas att fler skolor än tidigare börjar i rätt ände. Alltså att man tittar på målen, det centrala innehållet och intentionerna i läroplanen innan man placerar in elevernas, och lärarnas, tid i timslånga tvångströjor. Inga arbetsområden som eleverna arbetar med borde genomföras utan att man ägnar det centrala innehållet en två och tre tankar, även om vissa uppgifter kan vara till för att skapa god stämning och positiva attityder för nästa, eller nästa lektion, ämne eller tema..

Utgångspunkten borde vara det centrala innehållet och så ställer man sig frågorna:

• Hur får vi in detta i elevernas vardag?
• Vilka teman ska vi arbeta med för att klara av att få med det som står i läroplanen? 
• Vilka aktiviteter ska vi genomföra?
• Hur ska vi organisera dagen?
• I villen form ska eleverna möta uppgifterna?
• Hur ska vi kunna samarbea på bästa sätt för elevernas bästa

Det är vansinne att låta de timslånga tvångströjorna styra elevernas lärande, metodiken, pedagogiken, lärarnas arbetssätt och strukturen. Befria pedagogen! ;-)

Tur jag är på våg in i ett nytt spännande äventyr med nya möjligheter...

...där jag förmodligen äger rätten att sätta betygen själv...;-)

Nämen...

I DN hittar jag en intressant artikel. 

Skolans ansvar är att markera vad som är förväntad kunskap, hur man studerar och att man får ta konsekvenser sina handlingar. Nu är det som om man ska stryka medhårs hela tiden. Låga krav, inga konsekvenser...

"Skolan har stort ansvar. Vi misstänker att problemen delvis beror på att skolan och i viss mån högskolan i dag är en ”skyddad verkstad”. Kraven på eleverna har successivt sjunkit. Arbetstakten är låg och studenter kan i regel komma undan med sena inlämningar, etcetera, genom ursäkter och förhandling med de vuxna." DN debatt 7/7.

Ska man då dela ut betyg till elever som inte lever upp till de ställda kraven?
Nej, det tycker inte jag. Genom att sänka kraven sviker vi eleverna.

"Det anses vara skolans uppgift att göra alla arbetsmoment roliga och undermåliga prestationer leder sällan till omedelbara konsekvenser. Denna miljö förbereder inte för ett krävande arbetsliv. Stora grupper ungdomar har i dag en orealistisk bild både när det gäller vilka prestationer som förväntas och vad arbetsgivare kan erbjuda. Verkligheten blir en kalldusch när arbetsgivare inte accepterar svaga prestationer oavsett förklaringar samt att många arbetsmoment till sin natur är monotona." DN debatt 7/7.

Alltså, att stryka medhårs och att inte ställa krav är att göra eleverna en björntjänst.

Men det är ju klart att ha 34 tonåringar i samma klassrum och tro att en ensam lärare ska kunna hinna med alla lika mycket, eller efter behov...det är inte rimligt. För att kunna nå målen behöver vi höja kraven, ge möjligheter och på så sätt  förbereda eleverna för framtiden, men då behövs mindre undervisningsgrupper, inte sänkta krav. När man hör elever som går i sommarskola uttrycka sig i radio att "det är bättre att gå sommarskola för under terminerna får man aldrig arbetsro"  då är det något som inte är bra...

YES WE CAN...

...till varje pris?

"Om Du är aktiv på lektionerna lovar vi att Du kommer att nå målen." ...

....ur verksamhetsplanen...

;-)

Utredning pågår...

Man häpnar fortfarande, men det är sant. 
Rektor höjde betygen utan lärares medverkan,
underlag eller vetskap.
Agerade bakom ryggen helt enkelt.
Läs artikeln i ekuriren...

Men nu måste det vara sommarlov ändå...;-)