Är det verkligen bara jag som tycker att vi lärare (svenskar?) allt för ofta biter ihop i tysthet och säger "fyy faaan!" när ingen hör?
Borde vi inte bita ifrån så det märks och gå ihop om ett gemensamt "Nä nu jävlar..." för att få gensvar, reaktion och förändring?
Grynet sa: "ta ingen skit!" och det håller jag med om...
När dagen är slut kan jag i alla fall säga att jag ALLTID har elevernas bästa som ledstjärna... Om jag varje termin, med varje ny klass har haft inställningen att mina lektioner ska vara de "bästa" och mest lärorika av alla, så är viljan i alla fall att eleverna ska gå ut med huvudet högt, goda kunskaper/förmågor i bagaget och inte bara klara av att komma in på gymnasiet - De ska faktiskt klara av att gå ut också.
1 år sedan
2 kommentarer:
Exakt. Det klagas varje dag. Varje dag hör man hur någon säger att nu får det vara nog. Men inget händer ju. Man går till rektorn, men ingenting händer. Man går dit en gång till, händer ändå ingenting. För det finns inga resurser. Jag vet bara att det finns en utväg, det har jag vetat länge. STREJK!
Ja, sätt hårt mot hårt... Jag har märkt att det ger resultat att inte vika ner sig. Visst har priset varit högt, men nu händer det saker...
Skicka en kommentar